Jag läser sällan kulturbilagan i de morgontidningar som vi prenumererar på. Inte för att jag är ointresserad av kultur som företeelse, utan för att det nästan aldrig finns något där som vänder sig till mig. Åtminstone känns det så.
I dag gjorde jag ett undantag, för jag ville så gärna skriva om hur viktigt det är med kreativitet, känslan av att ha skapat/gjort något själv och tillfredställelsen i att företa sig något som kanske ligger utanför det jag egentligen inte tror mig klara av. Jag tänkte att NÅGONSTANS i dessa kulturbilagor så skulle det finnas något som kan inspirerar den vanliga människan .. det vill säga mig .. att töja sina gränser och tända en kreativ glöd.
Jag noterade att Tarzans schimpans Cheetah har dött, och att företeelsen "kulturhuvudstäder" får kritik i en tysk tidning, vilket inte kändes så vidare kreativt inspirerande? Det mest inspirerande var faktiskt artikeln i DN som handlade om amerikanska förortsmäns behov av en "mansgrotta", vilket fick mig att känna en varm tacksamhet över att jag faktiskt har ett eget rum där jag kan släpa fram, samla och spara på saker som jag kan förvandla till helt andra saker utan att riskera att bli recenserad eller tolkad på en kultursida.
ALLA borde få ha ett eget rum att "skräpa ner" i. En plats där du inte behöver vara tillgänglig eller trevlig och där du kan lämna påbörjade projekt framme så att det bara är att fortsätta där du slutade när nästa lucka i vardagen uppstår.
Människan är en skapande, uppfinningsrik varelse. Alla har vi anlag för något som vi är bra på .. en del hanterar sina datorer lika virtuost som konsertpianister, andra kan se vad som finns inuti en anonym trädgren och ytterligare några kan skapa de mest fantastiska textilarbeten av sådant som vi andra ratat och lämnat över till loppisar eller second handaffärer. Det finns oändligt många outnyttjade talanger överallt i vårt land.
Alla dessa unga män med sina datorer där de löser svåra problem i avancerade spel av alla de slag .. varför kan ingen inspirera dem att använda sin drivkraft och specialbegåvning till något som kommer oss alla till del?
Det finns tekniska talanger, människor som får prylar att fungera, gamla bilar att bli som nya och det finns konstnärer såväl inom billackering som hos dem som målar eller bygger om ditt hus. Människor som ser saker du själv inte ser.
Många av våra kreativa talanger av den typ som inte uppskattas här .. är oerhört efterfågade utomlands. Varför inte här?
Det är ett otroligt slöseri!
Det är inte ett särskilt tillåtande klimat i vårt land för dessa människor.
Kultur ska ha särskilda förtecken, kulturens utövare ska utbildas och premieras på särskilda sätt .. helst ska de också vara så smala och oförstådda att de måste försörjas av staten så att den sittande regeringen får kvitto på sitt kulturengagemang.
Men "vanliga", kreativa, skapande människor som verkligen älskar sitt specialområde, de är också grunden till företagsamhet. Det är de människorna som brinner, som får idéer och längtar ... bara för att kvävas och hindras av samhällets regelverk.
Jag såg ett inslag på nyheterna, jag tror det var i går, som handlade om ung företagsamhet i Holland. Där gjorde man allt för att underlätta för unga att uppfylla sina drömmar och där var egenföretagandet bland unga högre än i något annat eu-land.
Det är bland dessa unga de nya stora företagen kommer att växa upp och de nya arbetstillfällena kommer att finnas så småningom.
Men här hemma så går alldeles för mycket av den skapande energin åt till att redovisa, anpassa och navigera bland alla lagar och förordningar.
Och så blir det bara de kvar som platsar på kultursidorna och som inte inspirerar en enda människa utom dem som finns representerade i samma grupp och får inspiration till en recension eller en avvikande mening i en kulturell debattartikel.
"En kultur tar sig sitt mest skapande uttryck när den hos människan stimulerar driften att leka."
Hur många känner att leken, kreativiteten och lusten till att skapa, utanför det som har rubriken KULTUR, bejakas i vår land?
(Så i stället för ett inlägg om skapandets glädje och kreativitetens belöning, så åstadkom jag bara det vanliga gnället ... suck och förlåt. I nästa inlägg ska jag berätta om varför jag har katt i stället!! Det tror jag åtminstone kan inspirera någon annan kattägare?)
Under tiden så rekommenderar jag varmt detta inlägg från Erik Laakso.
Och fred på jorden… några tankar om den nedgående trenden.
2 timmar sedan
Det här var ju ett jättebra inlägg! Inte alls gnälligt, tycker jag, bara sant..:-)
SvaraRadera