Kreativitet, skapande och företagsamhet.

Jag läser sällan kulturbilagan i de morgontidningar som vi prenumererar på. Inte för att jag är ointresserad av kultur som företeelse, utan för att det nästan aldrig finns något där som vänder sig till mig. Åtminstone känns det så.


I dag gjorde jag ett undantag, för jag ville så gärna skriva om hur viktigt det är med kreativitet, känslan av att ha skapat/gjort något själv och tillfredställelsen i att företa sig något som kanske ligger utanför det jag egentligen inte tror mig klara av. Jag tänkte att NÅGONSTANS i dessa kulturbilagor så skulle det finnas något som kan inspirerar den vanliga människan .. det vill säga mig .. att töja sina gränser och tända en kreativ glöd.


Jag noterade att Tarzans schimpans Cheetah har dött, och att företeelsen "kulturhuvudstäder" får kritik i en tysk tidning, vilket inte kändes så vidare kreativt inspirerande? Det mest inspirerande var faktiskt artikeln i DN som handlade om amerikanska förortsmäns behov av en "mansgrotta", vilket fick mig att känna en varm tacksamhet över att jag faktiskt har ett eget rum där jag kan släpa fram, samla och spara på saker som jag kan förvandla till helt andra saker utan att riskera att bli recenserad eller tolkad på en kultursida.


ALLA borde få ha ett eget rum att "skräpa ner" i. En plats där du inte behöver vara tillgänglig eller trevlig och där du kan lämna påbörjade projekt framme så att det bara är att fortsätta där du slutade när nästa lucka i vardagen uppstår.


Människan är en skapande, uppfinningsrik varelse. Alla har vi anlag för något som vi är bra på .. en del hanterar sina datorer lika virtuost som konsertpianister, andra kan se vad som finns inuti en anonym trädgren och ytterligare några kan skapa de mest fantastiska textilarbeten av sådant som vi andra ratat och lämnat över till loppisar eller second handaffärer. Det finns oändligt många outnyttjade talanger överallt i vårt land.


Alla dessa unga män med sina datorer där de löser svåra problem i avancerade spel av alla de slag .. varför kan ingen inspirera dem att använda sin drivkraft och specialbegåvning till något som kommer oss alla till del?


Det finns tekniska talanger, människor som får prylar att fungera, gamla bilar att bli som nya och det finns konstnärer såväl inom billackering som hos dem som målar eller bygger om ditt hus. Människor som ser saker du själv inte ser.


Många av våra kreativa talanger av den typ som inte uppskattas här .. är oerhört efterfågade utomlands. Varför inte här?


Det är ett otroligt slöseri!


Det är inte ett särskilt tillåtande klimat i vårt land för dessa människor.


Kultur ska ha särskilda förtecken, kulturens utövare ska utbildas och premieras på särskilda sätt .. helst ska de också vara så smala och oförstådda att de måste försörjas av staten så att den sittande regeringen får kvitto på sitt kulturengagemang.


Men "vanliga", kreativa, skapande människor som verkligen älskar sitt specialområde, de är också grunden till företagsamhet. Det är de människorna som brinner, som får idéer och längtar ... bara för att kvävas och hindras av samhällets regelverk.


Jag såg ett inslag på nyheterna, jag tror det var i går, som handlade om ung företagsamhet i Holland. Där gjorde man allt för att underlätta för unga att uppfylla sina drömmar och där var egenföretagandet bland unga högre än i något annat eu-land.


Det är bland dessa unga de nya stora företagen kommer att växa upp och de nya arbetstillfällena kommer att finnas så småningom. 


Men här hemma så går alldeles för mycket av den skapande energin åt till att redovisa, anpassa och navigera bland alla lagar och förordningar.


Och så blir det bara de kvar som platsar på kultursidorna och som inte inspirerar en enda människa utom dem som finns representerade i samma grupp och får inspiration till en recension eller en avvikande mening i en kulturell debattartikel.


"En kultur tar sig sitt mest skapande uttryck när den hos människan stimulerar driften att leka."

Hur många känner att leken, kreativiteten och lusten till att skapa, utanför det som har rubriken KULTUR, bejakas i vår land?


(Så i stället för ett inlägg om skapandets glädje och kreativitetens belöning, så åstadkom jag bara det vanliga gnället ... suck och förlåt. I nästa inlägg ska jag berätta om varför jag har katt i stället!! Det tror jag åtminstone kan inspirera någon annan kattägare?)


Under tiden så rekommenderar jag varmt detta inlägg från Erik Laakso.

Hallå där, IKEA .. och Tomten!!

I dag har jag kört ett par mil i piskande, regnblandad snö, vindrutetorkarna gick på högvarv och det var inte kul måste jag erkänna. Målet var inte heller det allra bästa, jag skulle till tandläkaren och väl framme öppnade jag bildörren och klev ut i ca 1 dm slaskig snömodd som täckte hela stan .. och mina skor. Att jag blev genomblöt om både skor, strumpor och fötter är bara förnamnet.


Och så regnade det smådjävlar när jag kom hem och var tvungen att gå ut med hundarna!


Inte fick jag någon lunch före klockan halv två heller och jag blev bara tröttare, surare och missmodigare allt eftersom .. särskilt när jag insåg att mina orkidéer var nästan döende på grund av mitt slarv.


VARFÖR klev jag upp ur sängen i morse?? 


Men när livet mest känns som en enda lång uppförsbacke brukar jag försöka göra något med mina händer, för att kunna stänga av alla negativa tankar som hopas och helt meningslöst går på rundgång i hjärnan.


Att syssla med något kreativt, helst med mycket färg, är rena drogen för mig. Jag syr, tecknar, målar på allt som går att måla på eller sitter och slipar på någon gren eller rot som jag plockat med mig från någon skogspromenad. Allt löst och fast kan förvandlas .. till någonting annat löst eller fast, bara fantasin sätter gränser, eller hur?


Det blir en hel del rester av tidigare omarbetningar som också kan användas på nytt .. så på något sätt så tar aldrig någonting slut här hemma hos oss. Allt dyker upp i en eller annan form på ett eller annat ställe!


Just nu sitter jag och målar när jag kan ta mig en stund för mig själv. Lite oorganiserat, utan mening eller mål .. bara färg som fungerar som telefonklotter på en duk. Det är bättre än lyckopiller och väldig spännande att se vad det blir, om det blir något alls?


Plötsligt ser jag att jag målat ett påslakan och ett örngott .. ett bäddset!!


Jag VILL verkligen ha det och jag VET att det här är påslakanet GUSTAV, som BORDE finnas på närmaste IKEA så jag kan bädda med det i julhelgen.


Men det gör det ju inte, och det känns ju lite trist eftersom jag aldrig i livet skulle sätta igång och måla om motivet på ett vitt påslakan och ett vitt örngott. SÅ roligt var det inte!


Så snälla Tomten, gör så att påslakanet GUSTAV dyker upp på IKEA nästa gång jag tittar in. Det är ingen brådska .. jag undviker stället så mycket jag kan, så det tar nog ett år eller två .. men du kan väl tänka på saken tills dess??


AB

Till Peter Högberg ..

.. som vill stöka i klassen och som gav mig .. som sysslar med att slåss med väderkvarnar .. en väderkvarn med rubriken, "hur vi låter unga vara kreativa genom skolan och in i vuxenvärlden".

Så .. var så god, Peter Högberg. Så här tycker jag om Kultur, Ungdomar och Kreativitet!

Det talas så mycket om musikskolor och kultur .. och visst ska unga människor få utveckla sina musikaliska eller konstnärliga talanger, det är väl självklart.

Men de som har unika talanger inom andra yrkesområden .. vad får de?

Om kultur är kunskap .. varför är inte en matematisk begåvning kultur?

Tekniska ”konstnärer”, människor som kan skapa framtidens nya uppfinningar .. analytiska och/eller empatiska begåvningar .. är de alla mindre värda uppmärksamhet än den enorma massa som väller ut ur våra ”kulturella/konstnärliga” utbildningar utan tillräckligt med talang och utan att ha en chans till arbete och framtid.

Ungdomar växer som individer när de utövar kultur .. det är sant, men det är inte bara kultur som får ungdomar att växa.

Alla behöver bekräftelse för att utvecklas inom sitt eget begåvningsområde. Så gott som alla har ett eget begåvningsområde!

Den bekräftelsen ges inom idrotten och föreningslivet, men borde också ges när det gäller unga som vill och kan utvecklas inom andra områden där de är begåvningar.

Många är motorintresserade och ser på tekniken med samma ögon och fingertoppskänsla som regissörer eller arkitekter, en del hanterar sina datorer med samma virtuositet som en konsertpianist, somliga är ekonomiska genier med samma analytiska förmåga som en författare och bättre driv än en höjdare inom näringslivet, och det utan utbildning alls … och många, många andra har unika talanger inom de hantverksområden som inte innefattas av begreppet kultur.

Det finns billackerare som är erkända konstnärer inom sitt område och anlitade över hela världen .. vilken uppskattning får de? Hur ser man till att säkra återväxten eller bredda området? För de är mer efterfrågade än större delen av dem som söker till en musikskola och förväntar sig ett kändisskap, någonsin kommer att bli?

Alla är de helt osynliga och ointressanta i förhållande till musikaliska, litterära eller konstnärliga begåvningar, eller hur?

Om unga människor såg ett värde i att bli sedda på något annat sätt än i tv .. så kanske de skulle vara lite mer kritiska till villkoren och deras föräldrar lite mer engagerade i barnens framtid.

Som det är nu, är det mer attraktivt och bekräftande med en artistkarriär än en utbildning som ger god försörjning hela livet och så länge som det är så kommer det att finnas en kö av människor som är villiga att sälja sig hur billigt som helst för att stå i strålkastarljuset. Titta bara på en del av de kommersiella kanalernas såpor och följderna för deltagarna. Där ödelägger unga människor hela sina liv utan nästan någon ersättning alls!

Men även inom politiken hyllas och framhålls kulturen och musiken som ett eftersträvansvärt vägval i livet .. trots att försörjningstillfällena är få och ofta dyrköpta?

Vanliga ”simpla” jobb som till exempel hos McDonalds .. framhålls som något som bör undvikas i största möjliga mån?

Varför hyllas inte de som verkligen försöker få arbetslivserfarenhet och möjlighet till avancemang, trots att de för sent såg hur högt priset blev för det de slarvade bort under skoltiden? Det är ju den gruppen som är mottaglig för vidareutbildning .. inte de som känner sig misslyckade om de inte får vara med i TV.

Det är den förstnämnda gruppen som har det driv som krävs för att lyckas i livet .. ska vi då se ner på dem när de tar sina första steg?

Varför talas det aldrig om den glädje och gemenskap som finns .. och kan växa .. i kreativitet och skapande bara för skapandets och kreativitetens egen skull?

Varför vill ingen skapa möjlighet och utrymme för den skaparlust och den kreativa eld som brinner som starkast bland de unga .. och hos många andra människor i landet .. en eld som kan flamma upp till verksamheter som kan ge arbeten till andra?

Är det inte vår skyldighet att se till att den lågan hålls brinnande genom att vi ser och bekräftar ALLA och inte bara de som faller in under rubriken ”Kultur” .. för deras och framför allt för vår egen och samhällets skull?

HUR vi ska göra det är en stor fråga, tycker jag. Större än att alla ska ha rätt till musik- eller idrottskolor.

Så vad tycker ni??

Klipp & Klistra!

Jag var tvungen att åka in till vår lilla stad i dag. HUNDMATEN var nästan slut och dessutom så behövde vi nya tandborstar till den elektriska .. och så hade jag inget vin kvar till maten. Tre fullgoda skäl till att inte åka hem igen när jag upptäckte hur det såg ut.

För mycket folk .. för lite parkeringsplatser .. och senare visade det sig att det var alldeles för långa köer!!

Jag blir stressad ända in i min enstöringssjäl av så´nt och efter att ha lastat av mig så tankade jag upp mig på kaffe och lugnade ner mig med att klippa sönder lite gamla veckotidningar. Det är roligt tycker jag .. när juleriet lugnat ner sig ska jag göra ett collage på vårt gamla köksbord som numera fungerar som arbetsbord i MITT rum. Tills dess får jag nöja mig med att klippa och klistra jul- och nyårskort.

Ja .. jag VET att det går lika bra att göra med Photo Shop .. men det är inte lika kul!

På tal om att klippa och klistra .. VARFÖR går det inte att göra anständiga dokusåpor längre? De som sänds nu har tydligen så bedrövliga deltagare och innehåll att de måste klippas och klistras så att handlingen blir en fullständig överraskning även för deltagarna?? Åtminstone verkar det vara fallet med SVT:s sorgliga dokusopa, "Ung och Bortskämd", som jag bara såg de första två avsnitten av.

Expressen är ute efter min åsikt om det här programmet också, det är inte klokt vad de begär .. men ok då .. jag tycker att hela upplägget, alla deltagare och alla uppdrag är totalt meningslösa. I mina ögon är det inte ens ett program .. utan bara spilltid som jag kan använda till något bättre.

Till exempel till att klippa sönder saker och klistra ihop dem till något annat!!

TÄNK om någon kunde få den genialiska idén att göra ett program om människor som KAN någonting, VILL någonting och som kanske skulle kunna inspirera andra till kreativitet, uppfinningsrikedom eller bara till att resa sig ur soffan??

Då behövde man kanske inte klippa och klistra alls i materialet för att få sammanhang och mening i det osammanhängande och meningslösa!!

Men då är det väl en hel del teknisk personal som blir övertalig, förstås ... tänkte inte på det!?

Det finns hur många kreativa, fantasirika människor som helst ..

.. i vårt land! Det är bara lite olika hur vi väljer att kanalisera kreativiteten.

Jessica Rindegård och Sian Brehmer är två av dem som valt att göra något av sina idéer och fått dem förverkligade. Under barnledigheten skapade de företaget Minimorf som säljer olikfärgade, mönstrade reflexvästar för barn och det borde finnas fler människor med samma positiva, lösningsinriktade framtidssyn.

En del väljer att använda sin kreativitet till bedrägerier, kriminalitet eller våldsbrott ... och det verkar vara dåligt använd energi både för förövare och offer, andra satsar på en meningsfylld fritid med hobbies, träning eller intensivt idrottande ...

.. men väldigt många väljer att lägga ner sin kreativitet och idérikedom på hatiska, nedvärderande blogginlägg, förödmjukande och hånfulla kommentarer, sanslösa påhopp gränsande till mobbing på Flashback eller upprepade klagosånger som återkommer under större delen av dygnet, trots att vederbörande ibland har både social fobi och elallergi? Jag är inte så kunnig på det området så det är förmodligen helt möjligt .. men det känns lite märkligt ur min synvinkel.

Men det som som förvånar mest är .. finns det verkligen ingenting positivt alla dessa frustrerade människor med oceaner av tid kan lägga sin energi på???

Är deras liv bara en bitter röra av anklagelser, avund, självmedlidande och samhällshat som effektivt hindrar all utveckling???

Alla kan inte bli rika, få höga löner eller fantastiska jobb. Det är inte ens orättvist att någon annan får det .. livet är inte lika för alla!! Det går faktiskt att leva ett bra liv i alla fall, utan att kränka, hota eller hata någon annan .. bara som en vanligt liten människa ... om man försöker se möjligheterna och inte fastnar i verkliga eller inbillade svårigheter.

... och just nu undrar jag också vad det är för kreativ typ som bryter min internetuppkoppling hela tiden????

Åhhh .. NEEEJ!!

Robert Fidler i engelska Salfords hade en dröm. Han ville ha ett eget litet slott och jag kan förstå honom .. jag har själv alltid drömt om ett litet rosa slott med tinnar och torn mitt i den svenska idyllen.

Men det är nog inte det lättaste att få bygglov för en dröm, varken här eller i England, så Robert Fidler var smart och satsade på att lura myndigheterna med deras egen regel .. "en byggnad som ingen protesterat mot under 4 års tid kan behållas av ägaren."

Han gömde sitt slott bakom 12 m höga höbalar och efter 4 år .. taraaaa!!! .. så hade ingen protesterat och han visade upp hela härligheten.

Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort .. men Robert Fidler tänker inte ge sig!!!

Kreativitet och drömmar ska belönas och inte bestraffas tycker jag och håller tummarna för Robert Fidler och hans familj ..

.. medan jag letar i svensk lagstiftning efter motsvarande kryphål.