.. när vi gifte oss, Maken och jag .. det inser jag nu!
Vi var på Hemköp och handlade när det plötsligt gick upp för oss att .. OM jag dog, så skulle mina föräldrar få ärva det hus vi bodde i, eftersom vi varit så korkade att det var bara jag som stod för lagfart och lån!!!!
Maken fick nästan panik och såg för sitt inre öga hur jag skulle segna död ner framför kassörskan när slutsumman på inköpen visade sig och så fort vi satte oss i bilen var målet givet. Vi for upp till kyrkan och trängde oss in till prästen som satt på sitt kontor och sysslade med sånt som präster sysslar med på en vardagseftermiddag.
Kan vi gifta oss nu!! .. flämtade vi, jeansklädda, okammade och stressade.
Han blev inte entusiastisk utan kom med diverse bortförklaringar och orsaker varför det inte passade sig sååååå bra exakt då. Men vi fick återkomma på lördagsförmiddagen om vi inte hade ångrat oss innan dess??
Jahaja .. sagt och gjort, jag klämde in mig i en klänning som jag haft på ett släktkalas för länge, länge sen och Maken kammade håret .. dessutom fick vi några luddiga idéer om att man skulle ha "vittnen" vid bröllop så min bror och Makens jobbarkompis med respektive tillkallades med kort varsel.
Vi blev gifta .. men inte på prästens kontor utan i själva kyrkan! Det var en lite märklig upplevelse .. sedan rasslade vi iväg till Stadshotellet och åt en brakmiddag som avslutades med flamberade jordgubbar och sedan minns jag inte så mycket mer.
Så DUMMA vi var!!!
Inga bröllopspresenter. Inga lysningspresenter som cyklar, fina viner och fantastiska serviser med glas. Inga nya kläder och ingen brudbukett. Ingen som betalade middagen åt oss och inget fjäsk eller ståhej!
... och nu är det försent. "suck"
Men roligt hade vi .. vad jag minns??
Vad S vill göra beror på vem som frågar
1 vecka sedan
