Meningslösa "åtgärder".

Från och med den 1:a oktober måste arbetssökande med a-kassa lämna in rapporter varje månad, om vilka jobb de har sökt.

Det är kanske bra tänkt av någon som aldrig varit arbetslös, arbetat utanför myndigheternas Sverige och aldrig någonsin försökt att anställa någon genom Arbetsförmedlingen.

På vår ort finns det en liten företagare. En verkligt pytteliten företagare som själv är den ende anställde i företaget. Men mycket arbete har han, det är en populär och efterlängtad person och när dygnets timmar inte längre räckte till för arbete, administration och familjen så bestämde han sig för att anställa en kontorist på halvtid. För mer administrativa sysslor fanns det inte och han ansåg att även om kostnaden var hög så var vinsten i familjelivet väl värd sitt pris.

Han vände sig till Arbetsförmedlingen .. för så gjorde man sist han själv sökte jobb.

Det DRÖSADE in brev med ansökningar. Han fick hundratals! I alla åldrar och med de mest varierande utbildningar. Människor som bodde så långt från vår ort som det bara är möjligt, hade examina som han inte ens kunde stava till och som dessutom tyckte att det var viktigt att framhålla att de dessutom hade en karriär som musiker, travtränare, körsångare eller hunduppfödare på hemorten?

Men en dam i hans egen ålder verkade som himlasänd. Hon var också hunduppfödare, bodde bara en dryg halvmil från den tilltänkta arbetsplatsen och hade ett CV som visade att hon hade mångårig erfarenhet av bokföring, fakturering och allmänna kontorsgöromål. Dessutom var hon tillgänglig omedelbart eftersom hon hade varit sjukskriven/haft sjukersättning för utbrändhet under många år.

Nu var hon i alla fall frisk och ville gärna arbeta deltid .. till att börja med.

Vår företagare blev lyrisk och sökte den arbetssökande damen under en hel vecka innan han fick tag i henne.

Jodå, hon var intresserad och förhörde sig om lönen, arbetsuppgifterna och arbetstiderna. Det sista fick hon välja själv så att hennes kennelarbete inte skulle bli lidande. Hon var trevlig och han kände sig lättad och glad.

Allt var klappat och klart .. men då var det bara en sak till hon måste berätta.

På grund av utbrändheten hade hon fått motsvarigheten till dyslexi när det gällde siffror .. det finns ett namn för det, men jag orkar inte ta reda på det .. och samtidigt med det så hade alla tidigare kunskaper i bokföring och övriga administrativa göromål helt försvunnit!!

Så det kan bli? Ingen hade kunnat förklara hur det kunde bli så??

Men om hon bara fick en handledare under det första halvåret så var hon övertygad om att problemen skulle lösa sig.

Jag är ganska övertygad om att hon var väl medveten om att en enmansföretagare inte anställer en handledare till någon som söker ett arbete som den sökande "glömt bort" hur man utför.

Men nu hade hon i alla fall sökt arbetet .. men fick det "tyvärr" inte.

Av alla hundratals ansökningar som regnade över vår häpne företagare fanns det inte en enda som på fullt allvar räknade med att få jobbet??

Men de hade sökt det .. och kunde bevisa det!

Låter det underligt så lovar jag på heder och samvete att det här är fullständigt sant. Vår företagare fick till slut hjälp av en granne som kände en pensionerad kontorist som gärna ville tjäna lite extra.

Det är inte bara den här mannen som fått den här erfarenheten .. jag har hört många, många fler berätta liknande historier, och jag betvivlar att månatliga rapporter om sökta arbeten är en särskilt meningsfull åtgärd.

De enda som får jobb av den är de som måste administrera eländet.

DN,

Att se möjligheterna i stället för svårigheterna ..

.. är inte helt lätt. Jag vet det eftersom jag har alldeles för lätt att trampa ner mig själv i någon slags hopplöst det är ingen idé-tänk.

Det är ingen idé att börja/fortsätta/fullfölja eller starta de projekt jag brinner för eller längtar efter arbeta helhjärtat med .. eftersom det ändå inte lönar sig/ingen bryr sig/tiden räcker inte till/det-är-väl-inte-så noga-med-mig-suck eller regelverket är så krångligt att jag inte orkar.

Så jag har all förståelse för dig som verkligen brinner för projekt som fungerar, som uppfyller hela tillvaron, som engagerar inte bara dig själv, utan också andra människor som öser bekräftelse över dig.

Bekräftelse!! Finns det något härligare än att känna sig uppskattad, bra och delaktig?

Men om nu det som du ser som din livsuppgift, ditt arbete och som uppfyller all din tid .. inte ger någon inkomst som går att leva på?

Då kräver samhället att du ska avstå från den tid som du nätt och jämnt får att räcka till för att utöva din "verksamhet", för att visa lite intresse för ett arbetsliv som du varken har tid med eller är intresserad av.

Du blir berövad allt som ger ditt liv innehåll, eller hur? Livet blir meningslöst?

Det är ingen idé! Du måste vika ner dig, ge upp och bli bitter eller aggressiv eftersom det du anser att du tillför samhället förminskas till ren hobbyverksamhet. Bara för att samhället kräver att du ska försörja dig själv .. trots att du anser att du tillför så mycket till så många?

Om du plötsligt drabbas av en stroke och lika oväntat upptäcker att du .. från att ha varit fullständig delaktig i livet, arbetat och försörjt dig som snickare och dessutom hunnit med att spela i ett rockband .. kommer att tillbringa resten av ditt liv i en rullstol, utan rörelseförmåga, utan tal och utan möjlighet att göra någonting utan hjälp från andra människor .. ja, då har jag all förståelse för att livet kanske känns totalt meningslöst.

Den här veckan har jag läst Nike Markelius dagboksanteckningar om hennes erfarenheter av Arbetsförmedlingens Jobb- och utvecklingsgaranti och sett de första 3 filmerna påSVT-play som Simon Gustavsson spelat in tillsammans med sin assistent Lovisa Lundgren.

Och jag måste erkänna att jag skäms över all den tid som jag bara låtit passera till ingen nytta medan jag ursäktat mig med att peka på svårigheterna i stället för möjligheterna.

Så de senaste dagarna har jag till min stora förvåning slutfört ett par projekt som jag under nästan ett års tid ansett att jag inte haft tid med? Trots att alla dötrista måsten ändå blev utförda inom samma tidsram?

Ett halvtomt glas blev plötsligt halvfullt när jag fick ett nytt perspektiv på livet och insåg att det kan förändras väldigt fort.

Och humor och livsglädje är ett kraftfullt drivmedel, eller hur?

SvD