Svenska
Rädda barnen kräver att svenska misstänkta IS-terrorister och deras barn ska
hämtas hem från lägren i norra Syrien.
Barn har individuella rättigheter. De har
inte gjort de val som deras föräldrar har gjort – sa
Ola Mattsson, Sverigechef på Rädda Barnen i SVT:s Agenda.
Det är
vackert tänkt. Vem vill inte rädda ALLA barn i hela världen från att fara illa?
Då är
det ju tur att det finns organisationer som Rädda Barnen som för ALLA barns
talan och påpekar vikten av att följa barnkonventionen och se till att barn får trygghet och en fristad i det land som deras föräldrar lämnat för att
ägna sig åt terrorism, mord och andra våldshandlingar i sitt gamla hemland.
Givetvis i sällskap med sina föräldrar eftersom det är för barnets bästa även om det kan medföra vissa problem för
omgivningen.
Eller?
Att
företrädare för Rädda Barnen vädjar för terroristers barn är ju deras jobb, kan
man tycka. Men att engagemanget är nästan lika med noll när det gäller andra
utsatta barn inom landets gränser har jag svårare att förstå?
Är det
någon som hört Ola Mattsson, eller någon annan företrädare för Rädda barnen,
tala lika varmt om barnkonventionen eller om rättigheterna för barn med
funktionsnedsättning och deras föräldrar som samhället sviker, även om det
påstås att några minuters grundläggande behovspoäng kommer att göra stor
skillnad i en situation där det inte gör någon skillnad alls?
Var finns
Rädda Barnen för barnen som placeras i familjehem om mamma blir hemlös när hon
flyr från en misshandlande man eller blir uppsagd från lägenheten som kommunen plötsligt
behövde till en annan, mer behövande, barnfamilj?
Har
inte Rädda barnen uppmärksammat att tusentals barn väljer att stanna hemma från
skolan av rädsla för våld, mobbing eller övergrepp från andra elever och att
köerna till BUP och barnpsykiatrin är så långa att de som står sist förmodligen
hinner bli vuxna innan det är deras tur? Om de inte ökar på den stigande
statistiken för självmord för barn och unga innan dess förstås.
Rädda
Barnens talespersoner är också öronbedövande tysta när det gäller minderåriga
flickor som försvinner ur landet för att giftas bort, utsätts för
hedersrelaterat våld eller isoleras i hemmet för att bevara familjens heder
fram till den dagen en, av familjen utvald, man övertar ansvaret och isolerar den
tonåriga bruden i hemmet för att bevara sin egen heder?
Herregud,
bankonventionen säger ju att - ett barn
inte ska skiljas från föräldrarna mot deras vilja, utom när det är för barnets
bästa – och det bästa för barnen är ju att ALLTID att leva tillsammans med
sina föräldrar, oavsett vad vi misstänker att föräldrarna har eller haft för
sig när vi inte var närvarande.
Jag
har sällan eller aldrig hört eller sett någon representant från Rädda barnen
stå upp i media och högljutt och engagerat kräva att staten ska leva upp till
barnkonventionens krav - ALLA barn är
lika mycket värda och har samma rättigheter och att ingen får diskrimineras
samt att barnets bästa ska komma i
främsta rummet vid alla beslut som rör barn – när det gäller funktionshindrade
barn, psykiskt sjuka barn, mobbade/utsatta/sextrakasserade skolbarn, barn som
lever under begränsande uråldriga hedersregler, barn till psykiskt sjuka eller
utbrända föräldrar eller barn som av olika orsaker inte klarar av livet i så
stora barngrupper som förskolan eller grundskolan har som enda alternativ.
Alla barn har rätt till liv, överlevnad
och utveckling – står det i barnkonventionen?
Nåja,
alla och alla? Jag antar att Rädda Barnen arbetar efter devisen att det inte går
att göra en omelett utan att knäcka ägg. Det vill säga, vi tar resurserna från
de svagaste som ingen vill se eller befatta sig med och ger till dem som bäst
passar in i bilden av Sverige som en moralisk stormakt i media och VÄRLDEN!
Den
stora frågan är kanske inte vad vi ska göra för de barn som IS-fanatikerna fött
och fostrat under sin våldsutövning utan vad vi ska göra för de barn som redan
finns i landet men ändå inte får de individuella
rättigheter och den rätt till liv,
överlevnad och utveckling som de har rätt till enligt barnkonventionen.
