Under större delen av mitt liv ansåg
jag att stora, väldigt viktiga beslut måste baseras på fakta och befrias från
sånt tjafs som känslor, onda aningar och hur det kändes i magen.
Men efter att ha skördat frukterna
från beslut som fattats trots att magkänslan bara skrek att .. här är det något som känns fel .. och onda aningar som gav dålig sömn medan de arbetade på högtryck med ett problem de inte kunde
formulera, så har jag lärt mig att det inte är helt fel att lyssna på hur det
känns i stället för att lita på enbart fakta.
Nu samlas alla de stora elefanterna i
Bryssel för att fatta beslut som förmodligen inte bara påverkar Europa utan
också hela världen, och alla fakta som jag kan hitta tyder på att de inte har
den blekaste aning om hur de ska lösa det ekonomiska kaos som uppstått. Trots
att de brottats med frågan i minst fyra år och har haft hjälp av specialister
inom alla områden och tillgång till fakta som de förmodligen aldrig i livet
skulle vilja delge en vanlig liten medborgare i något land.
Panik måste undvikas till varje pris,
eller hur?
För .. rätt eller fel? .. så är jag
personligen helt övertygad om att det jag inte har vetskap om, det skulle jag
inte bli tryggare av att veta och att ju längre dessa
"räddningsaktioner" pågår desto värre kommer det att blir.
Och min hjärna säger att .. det här kommer att gå åt helvete!! Det
kommer att sluta riktigt, riktigt illa. Men när .. och hur??
Min magkänsla säger .. NEJ till eu-obligationer, NEJ till mer
överstatlig makt till Bryssel, NEJ till ytterligare centralisering av den
ekonomiska politiken, NEJ, nej, nej till en politisk union, NEJ till att avstå
från nationell suveränitet, nej, nej, nej, nej till kortsiktiga, illa genomtänkta panikåtgärder .. och jag är väldigt glad över att Fredrik
Reinfeldt åker ner till Bryssel med ett enhälligt nej från Sveriges Riksdag i
de här frågorna.
Men mina onda aningar säger att ju förr
hela bygget rasar, ju förr de inser att det är bättre att satsa på minimera förlusterna
än att kasta in mer och mer bränsle i brasan som hotar att förtära hela fler
och fler länder, desto mindre elände kommer att drabba den lilla människan som
inte ens har tillgång till en liten vattenkanna för att släcka den eld som
kommer för nära.
Magkänslan däremot är inte så
eftertänksam, utan uppmanar .. FLY, se om
ditt hus, rädda dig själv, leta reda på livbåtarna, ta ut det du har och satsa
på något värdebeständigt.
Medan hjärnan hånler och säger .. Vad, hur .. och vart?
