Vi är alla människor ..

.. med begränsningar, fel och brister, oavsett om vi lyckats klättra upp till vårt lands högsta ämbete eller om vi lever livet som vanliga löneslavar och förlitar oss på att andra ska fatta rätt beslut åt oss.

Det finns en gräns för hur mycket kunnande och vetande en enskild människa kan slå i sig. INGEN vet ALLT .. och sitter man i en position där det krävs, så måste man lita sig till andras kunskap och erfarenhet. Gör man inte det .. ja, då bör man nog tänka över sitt karriärval?

Nu litar vi svenskar inte längre på Eu och euron. Med all rätt, tycker jag .. men jag har ett begränsat kunnande och vet inte riktigt vad som händer om vårt land ställer sig utanför de beslut som majoriteten anser bör fattas eller om vi undertecknar samma beslut? Jag kan omöjligtvis överblicka konsekvenserna av varken det ena eller andra .. utan måste förlita mig på att våra folkvalda politiker gör sitt bästa för att se alla sidor av frågan.

I min lilla värld, som jag ser och kan .. där kan jag se fördelarna om den handfull hushåll som finns här skulle bilda en gemensam ekonomi. En ekonomi med gemensamma inköp, transporter och ett gemensamt ansvar för allas välbefinnande. Vi är några som är kreativa och skapande, andra som är företagsamma, en del orkar mer och andra mindre, vi är i alla åldrar och har skiftande erfarenheter och tillsammans skulle vi förmodligen kunna bygga upp en egen verksamhet som skulle gynna hela gruppen.

Visserligen så finns det någon som inte passar så bra in, som är rent störande ibland och inte har tillräcklig social smidighet och som tänker lite för mycket på egen vinning för att det ska kännas bekvämt .. det är något att ta med i beräkningarna? Kan man utesluta någon och ändå ro projektet i land?

Några tjänar mer, andra är starkare, uthålligare och orkar mer .. det jämnar ut sig.

Men skulle förslaget komma så skulle jag banne mig fundera både länge och väl, försöka se vad som kan gå fel och vad som är bäst i längden. Att lappa och laga i en överenskommelse som gått snett är inte så lätt och att snedfördela makten och kliva in i det mest privata för att styra upp något som gått fel är inte heller fungerande?

Det som inte är väl genomtänkt INNAN .. brukar inte fungera så bra, enligt min erfarenhet. Jag har ett litet ordspråk någonstans i en låda .. ”Har du inte tid att göra ditt arbete ordentligt – när ska du då få tid att göra om det?” .. det tycker jag är tänkvärt!

Därför så blir jag lika rädd för dem som glatt ropar att vi NATURLIGTVIS ska glida in i euro-samarbetet och underteckna europakten av ideologiska och solidariska skäl som för dem som säger ABSOLUT NEJ till både det ena och det andra i förhoppning om att locka de väljare som är mot något som de inte kan överblicka.

Hur motsägelsefullt det än kan låta, så känner jag trygghet när Fredrik Reinfeldt säger att vi måste veta mer, försöka överblicka konsekvenserna av de beslut vi fattar och att det är omöjligt att i dagsläget ge ett klart och entydigt besked.

Det fordras mer mod att säga att man inte kan se hela bilden eller vet hur framtiden ser ut i förhållande till de olika valmöjligheterna, men att man gör sitt bästa för att skaffa den kunskapen ..

.. än att slicka på fingret, hålla upp det i luften och slänga ur sig den gissning som man tror att människor vill höra.

AB, SvD, SvD, SvD, DN, DN, Expr.,

Politikerkollen/AB, 

Jag kanske skulle ha trott på EU som idé ..

.. om jag trott på människan som en oegennyttig och god varelse och politikerna som grädden av detta.

Men europrojektet? Ett politiskt uppbyggt ekonomiskt system i hela Europa .. hur kunde någon tro på det efter att ha följt sina egna, inhemska politikers krumsprång?

Vi behöver inte gå längre än till Göteborg för att se vad som händer när ett gäng politiker satsar stora summor på ett prestigeprojekt som består av ”politiskt önsketänkande, fiffel, flashigt förpackat flum och usel uppföljning” .. så är det lätt att förstå vad vi har lagt i händerna på en ännu större grupp politiker från Europas alla hörn.

En finansiell bomb .. (som kan framkalla en härdsmälta, som någon uttryckte det) .. som kan förändra livsförutsättningarna för oss alla. Jag sover inte gott om nätterna när jag tänker på det.

Det finns de som ivrar för att vårt land ska kliva in och ta ansvar för de länder som levt på lånade pengar och överutnyttjat eurosamarbetet, för att rädda den valuta som orsakat hela sammanbrottet och som KANSKE kan överleva ett tag till .. och när jag tänker på det är det till och med svårt att somna?

Det värsta är att vi vanliga människor VET för lite. Vi kan väl ana att det finns en hel del som vi INTE vet och inte får veta, vilket gör att vi inte kan förbereda oss på vad som kan hända, hur det kan drabba oss eller hur vi ska göra för att skydda oss? De som vet har säkert också helt klart för sig vad som är förmånligast att göra .. och har väl förmodligen redan gjort det?

Vad spelar det för roll om jag planerat min ekonomi, sparat och gnetat för att få ihop en buffert och en trygghet, om glada amatörer anser att Sverige ska vara med och ytterligare blåsa upp den bubbla som behövs för att Euron ska klara sig .. ett litet tag till?

Det var väl något liknande som hände på den amerikanska bolånemarknaden innan hela korthuset föll samman?

Politiker fattar beslut, pytsar ut miljoner och miljarder och till skillnad från oss vanliga dödliga som måste ta ansvar för vad vi gör, så upphör deras intresse för vad som händer med pengarna så fort de förts över till ett annat konto. Vi ser det här hemma med riskkapitalbolag som Carema, där kommunerna förnöjda glömmer sitt uppföljningsansvar för de äldre som de ”gjort sig av med”, i Göteborg där kommunpolitikerna glatt fortsatt att betala ut skattemiljoner till projektet ”Upp” utan att för ett ögonblick fråga sig vart pengarna tar vägen och i många, många andra kommuner där skattemedel runnit ut på ett helt annat ställe än det var menat.

Det är ingen större skillnad på kommunpolitiker i Sverige och makthavare i Bryssel, tro inte det.

Grekland framhålls som ett exempel på hur det kan gå när vikten av att bli vald och få stanna kvar vid skattkistan är viktigare än att ekonomin går ihop. Löften till folket delas ut .. utan att de ekonomiska förutsättningarna finns, det lånas tills det inte längre finns några lån att få och människor som förlitat sig till att vardagen alltid ska se likadan ut, upptäcker plötsligt att alla förutsättning försvunnit.

Min absoluta mardröm är att våra politiker smyger in oss i förpliktelser och åtaganden i eurosamarbetet utan att vi vet om det.

Jag mår rent av illa när jag tänker på vad som kan hända om euron faller .. eller om den får blåsas upp ett varv till.

Allt det vi tycker är dåligt nu .. ”pensionärsskatt”, utförsäkringar, fas3-arbeten, åldringsvården, järnvägen osv, osv .. kan kanske lätt och mycket snabbt bli saker som vi minns med vemod och längtan?

Hur överlevnadsbara är vi om alla förutsättningar ändras och vi enbart måste förlita oss till oss själva för att överleva??

Jag önskar att jag var ett ekonomiskt geni så jag kunde göra något genialiskt som åtminstone kunde skydda min egen familj om det värsta skulle inträffa ..

.. och jag önskar att jag var mer insatt så att jag åtminstone visste vad jag ska vara rädd för? 

DN, DN, DN, SvD, Expr., Expr., SVT Debatt 

Bloggat: Johan Westerholm, Den hälsosamme ekonomisten1, Den hälsosamme ekonomisten2, Den hälsosamme ekonomisten3