.. Felicia har
skrivit en bok om sin uppväxt och jag ser fram emot att få läsa den.
För efter att ha läst Anna
Wahlgrens bok om sitt liv (.. möjligen
hette den ”den sjunde vintern”, eller så har jag fel och titeln var något helt
annat? Den finns inte längre att få tag i och det är nog Anna Wahlgren bara
tacksam för) .. så har jag undrat hur verkligheten såg ut för hennes barn.
Jag har mött författarinnan en gång och jag
upplevde henne som en av de otrevligaste människor jag mött, men det kan ha
varit den kaotiska situationen som skapade det intrycket?
Vid den tiden arbetade jag på ett litet bibliotek
i en liten kommun. En kommun där det inte fanns mycket till sysselsättning och
inte mycket pengar till underhållning. Till och från dök det upp erbjudanden om
föreläsningar av kända personer och ibland räckte kulturtilldelningen till ett
besök.
Anna Wahlgren skulle berätta om kvinnligt
företagande eller om det var kvinnlig företagsamhet .. oavsett vilket, så var
det många kvinnor med drömmar om att bygga upp en egen verksamhet som anmälde
sitt intresse.
Kvinnor som ÄNTLIGEN blivit befriade från
småbarnsåren och nu såg möjligheten till åtminstone några stunder av ett eget
liv framför sig. Stunder som de verkligen, verkligen ville göra något av.
Så kom då den stora kvällen. Det var fullsatt i
en lokal som egentligen var byggd för färre.
Vi väntade … och väntade .. och väntade .. och
ringde .. och ringde och lämnade meddelanden .. och väntade lite till. Till
slut så ringde någon upp och berättade att Anna Wahlgren satt i en bil som
hämtat upp henne från Arlanda där hon landat efter att ha varit i USA?
Till slut kom hon. Över en timme försenad. Hon var inte direkt pigg och
glad och vi kände alla att hon bittert ångrade att hon överhuvudtaget ställt
upp på att komma till oss.
Hon var inte förberedd. Hon hade aldrig gjort
någon föreläsning på ämnet tidigare, det erkände hon direkt .. och hon hade
inte haft tid eller ork att sätta sig in i det heller.
I stället fick vi oss en föreläsning om
Barnaboken, Anna Wahlgrens uppväxt och om hur vi bäst tog hand om de små barnen
.. som i vårt fall då hade vuxit upp en hel del.
Besvikelsen var stor och tydlig .. men det fanns
något som underhöll mer än själva föreläsningen.
Hon hade sin dåvarande sambo/man/partner?? med
sig och han blev omhändertagen av undertecknad. Jag fick den stora äran att
servera honom en kopp kaffe medan HON plockade fram färdigsignerade Barnaböcker
som vi kunde få köpa efteråt. Och det var JAG som fick plocka fram en extra
stol och sitta bredvid honom längst bak, medan hon oengagerat slet sig igenom sin
föreläsning.
Han var trevlig och rolig .. hade hört det hela flera gånger innan .. och vi viskade lite
grand om resan de gjort och om tillvaron i stort .. och HON var svartsjuk. Så
till den milda grad att hon inte släppte honom med blicken en enda gång. Till
slut satt alla och tittade på oss och roades av att min blygsamma person tydligen upplevdes
som ett sådant hot.
Det blev faktiskt den bestående upplevelsen av hela kalaset
.. TÄNK ändå, så SVARTSJUK och BEVAKANDE
hon var! Det hade man aldrig kunnat tro?
Jag tyckte inte att det var SÅÅÅ kul.
Inte en enda Barnabok såldes, ingen stannade kvar
för ett kort samtal och Mannen som var föremål för så heta känslor befann sig i
hamn innan han hann fatta vad som hände.
Vi som arrangerat, betalat och väntat på något
som inte alls var det som utlovats .. vi fick inte ens en ursäkt eller ett
tack.
Det var helt bortkastade pengar som kunde ha
använts till något roligare, det var vi alla överens om.
Så jag tror på Felicia ”Feldt”, det kan inte ha
varit roligt att ha levt tillsammans med en så dominant, hänsynslös och kontrollerande person som mamma ..
