Han har gjort det IGEN, ..

.. Fredrik Backman, mannen som skrev boken "En man som heter Ove".

Jag har bara läst drygt hälften, men boken är redan så full med lappar, som markerar alla särskilda ställen som jag vill berätta om, att den nästan liknar en igelkott.

Boken heter "Min mormor hälsar och säger förlåt", och i likhet med den tidigare boken handlar den om så mycket mer än vad själva historien utger sig för att handla om.

Den handlar om sorg, gemenskap, föräldraskap, döden och livet, ansvar och ansvarslöshet, gemenskap och tillit, att vara annorlunda, mobbad och utsatt och om att försöka vara normal och strukturerad i onormala och ostrukturerade sammanhang .. och jag skrattar, ler, våndas och gråter igenkännande om vartannat och ofta samtidigt.

Länge stördes jag av att en hund utfodrades med choklad .. eftersom choklad är livsfarligt även i små doser för hundar. Men så visade det sig att det var en wors och då blev det ju en helt annan sak.

För den här boken handlar också om Landet-Nästan-Vaken, Miamas och alla andra länder där vi alla brukar upptäcka att vi befinner oss ibland.

Men först och sist så handlar den om Elsa och hennes mormor.

Och för mitt inre öga så finns det bara en levande person jag ser när jag läser om Elsas mormor och det är Granntanten.

När Elsas mormor står på flygplatsen och skriker .. "Jävla facistjävlar! Ska ni visitera mig också?? Va? Ska ni kolla så att jag inte har gömt några lejon fulla med sprängmedel i trosorna? Vavava?" och sliter av sig alla sina kläder .. så är det Granntantens lilla upprörda person och ilsket rosa hårtofs jag ser. ( .. och som ett litet internt skämt så måste jag erkänna att jag tänker på en valnöt i sammanhanget!)

Och när mormor säger .. "Idioter kan inte förstå att icke-idioter kan vara klara med en tanke och redan har gått vidare till en annan tanke innan de själva är det. Det är därför idioter alltid är så rädda och aggressiva. För ingenting skrämmer idioter mer än en smart flicka" .. så tror jag att både jag och Granntanten tänker liknande tankar och varje gång Britt-Marie kliver in i handlingen och talar om åtgärder för "allas trevnad" så tror jag att både Granntanten och jag tänker på samma person i hennes politiska närhet?

Om du läser den här boken, vilket jag tycker är helt nödvändigt .. så tycker jag också att du ska läsa särskilt noga på sidan 161. Där fick i alla fall jag en stor klump av vanmakt och beslutsamhet i bröstet, samtidigt som jag blev så där gråtmilt rörd som man kan bli ibland.

Den som är politiskt intresserad bör ägna sidan 180 särskild uppmärksamhet för där kommer förklaringen på hur det kan så komplicerat att arbeta med politik. Det beror självklart på att det finns alldeles för många ångrare bland dem som tvingas arbeta med de politiska besluten!

Och nu kan jag använda några av igelkottslapparna på den andra knappa hälften av boken .. och det är ju tur för dig som hinner läsa den innan jag känner mig tvungen att dela med mig igen.

Fredrik Backmans förra bok ÄLSKADE jag .. så jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva mina känslor för den här boken?

Passionerat förälskad? Eller fullständigt uppslukad?

Men en sak vet jag .. den här boken ger mig precis samma läsupplevelse som jag fick när jag var barn och den är lika välkommen som varm choklad med vispgrädde för en frusen själ. 


Adlibris, Cdon, Ginza, Bokus,

Jag älskar en man som heter Ove!

Jag har inte känt honom mer än knappt 2 dygn, men det var länge sedan jag kände så här.

Det är ett rent platoniskt förhållande som snart kommer att ta slut, eftersom jag redan har kommit till sidan 247 av 348, men jag vet redan nu att jag aldrig kommer att glömma honom.

Det handlar alltså om en bok som heter "En man som heter Ove". En bok som i mina ögon skildrar den svenska folksjälen och ger förklaringen till varför vi låter all ensamhet, sorg, frustration, hjälplöshet, uppgivenhet och vrede resultera i arga lappar i tvättstugan eller agressiva kommentarer i tidningarnas kommentarsfält.

Den handlar om livet nu och då, om moral och skillnaden mellan generationer, om möten över gränser, om sorg, vanmakt, tomhet, ensamhet och övergivenhet.

Och om medmänsklighet och det lilla, lilla livet som de flesta av oss lever.

Så handlar den om kärlek .. och aldrig har kärlek skildrats så vackert och verkligt som i den här boken.

Ove är en man som verkar sakna känslor och han begrep lika lite som hennes vänner "varför hans fru frivilligt vaknade varje morgon och beslutade sig för att dela dagen med honom", men när han tänker på sin fru så är det med orden .. "Hon var färg. All hans färg".

Ahh .. jag får något varmt i hjärtat när jag läser det och jag önskar att jag är all färg i min egen mans liv. För sett ur den synvinkeln så är han all värme och styrka i mitt.

Och om någon hade frågat Ove om hur han levde innan han träffade sin fru .. "så hade han svarat, att det gjorde han inte". När jag läser det blir jag nästan så rörd att ögonen tåras.

Jag läser och läser och inser, att det inom den som håller alla på avstånd kan det finnas någon som alla behöver. Bakom alla lappar i tvättstugor och elaka kommentarer på nätet kan det döljas en man som heter Ove .. någon som måste ha kontroll, någon som klamrar sig fast vid det som alltid varit och aldrig får förändras .. och som aldrig i livet byter ut sin SAAB mot en BMW.

Den griper tag i mig den här boken .. och så får den mig att skratta och le igenkännande åt situationer som höjt blodtrycket många gånger. Efter att ha läst den ska jag bli mer tolerant, alltid ta skyltar om parkerings- eller fordonsförbud på fullaste allvar och jag ska aldrig, aldrig låta min hund pinka på plattorna utanför någons trädgårdsgång. Fast det gör jag inte nu heller, om jag tänker efter.

Den här boken har lärt mig att bakom sura, vrånga gubbar som vägrar att anpassa sig till nutiden finns kanske människor som gömt sina känslor bakom murar av rutiner och traditioner .. och det kanske till och med kan få mig att se lite mer förstående på gubbarna på s-bloggar?

Vem vet .. det kanske finns en man som heter Ove dold bland all trångsynthet?

Den som skrivit boken heter Fredrik Backman.

Jag tror att jag älskar honom lite grand också. Bara för att han skrivit en så fantastisk bok och för att han skildrat den helt vanliga, anspråkslösa kärleken som alla drömmer om.

Den fullständigt villkorslösa kärleken som river alla murar. 

Läs den här boken och berätta gärna hur du upplevde den.

Bokus, AdLibris,