Här står de, …

… en sorglig liten kvartett som vet att de inte har något roligt att förvänta sig de kommande elva månaderna.

Det är samma separationsångest varje år. Jag får så fruktansvärt dåligt samvete när jag kommer till insikt om att julen oåterkalleligt är slut och att de här fyra figurerna kommer att befinna sig i totalt mörker i nästan ett helt år innan vi träffas igen.

Men varför?

Den gamla torra julbocken som funnits i familjen så länge jag kan minnas, symboliserar inte den en tid som inte längre finns? Finns det överhuvudtaget en efterfrågan på julbockar nu för tiden?

Den vindögde Tomten Sven som köptes på rea i en lågprisbutik ser så uppgiven ut. Han verkar vara fullt medveten om att hans tomtesäck är bedrövligt tom, har inget mer att erbjuda än floskler som .. hoho .. eller finns det några snälla barn här .. som han inte ens kan säga själv utan hjälp från någon av oss. Det är inte mycket att komma med verkar han själv tycka nu när han som huvudperson är obetydligt större än julbocken.

Den oproportionerligt store men rödnäste Rudolf ser inte mer begåvad ut, även om man med fog kan påstå att han är en modern företrädare för julen eftersom han lyser upp vägen för tomten med sin klimatsmarta, självlysande fossilfria(?) näsa. Men räcker det när hela han är en produkt av människans slöseri med jordens resurser för att framställa miljöskadliga produkter som inte är mer värda än det onödiga pappret på presentkartongen de levererats i?

Så har vi då Flamingon? Hur i hela fridens namn hamnade den här? Hade någon sagt att jag skulle ha en tomteflamingo bredvid granen hade jag skrattat ut den personen. Men nu har jag en i alla fall, vilket får mig att fundera över vad det är med mig, som får en person som känner mig väl att välja en sådan julklapp?

Se till att få upp det där gänget på vinden – säger Maken. Det ser inte klokt ut när de står där.

Men, det är ju SYND OM dem – försöker jag. En enda liten vecka till?

SER du verkligen inte vad det är som står där – säger Maken irriterat. Det är ju en hel J***A regering som står där! Se till att bli av med dem!!

Och då ser jag det han ser!

Han har rätt! Det ÄR faktiskt en hel regering som står där. Var och en i den sorgliga kvartetten representerar varsin JÖK-spelare, det är inte något som helst tvivel om saken.

Eller hur?

Är det ok att önska God Jul ..

.. eller är det mer acceptabelt att försöka snickra ihop något stämningsfullt om att det är dan före den Stora Vinterfesten?

Det börjar faktiskt att bli lite svårt att förhålla sig till allt nytt i det nya Sverige, där en plastgran på IKEA marknadsförs som en ”Vinterväxt” och en dekorativ t*mt* och diverse j*lpryttlar kallas för ”Vinterprydnader”?

Men det gäller att vara anpassningsbar om du vill överleva de närmaste 993 dagarna. Så jag suger i mig att landsbygdsministerns pressekreterare, och tidigare ”pressis” hos Strandhäll, jämställer det dumma folket med betydelselösa små gnomer och att den fd pressekreteraren på UD, SB och S piggar upp sig med att retweeta skämt om mordet på en helt vanlig man i Gislaved. För vad har en enkel lantis att sätta emot en storhet som beskriver sig själv så här: LO-politruk. Hygglig mot hyggliga, hård mot de som förtjänar det. Svarar jag dig inte? Det beror på att jag ignorerar dig.

Det är så många ord som inte längre betyder det jag lärt mig eller i värsta fall betyder något som jag inte alls förstår? Ta bara ordet demokrati. Jag har alltid trott att demokrati betydde folkstyre eller folkmakt eftersom medborgarna i regelbundna val får välja politiker som ska representera dem och styra landet på ett sätt som är bra för folket. Men dagens folkliga representanter verkar ha en annan tolkning som går ut på att de som har Makten, även i en minoritetsregering som Folket INTE medvetet valt, har "demokratisk" rätt att fatta majoritetsbeslut?

Som sagt .. det är inte lätt att navigera i allt det nya när du passerat ditt bäst-före-datum.

På riksdagens hemsida kan jag i alla fall läsa att .. i en demokrati ska man få tänka och tycka vad man vill och ha möjlighet att uttrycka sina åsikter öppet i tal eller skrift. Jag önskar att jag fortfarande kunde tro på att det var möjligt, men vid det här laget har jag läst alldeles för mycket av det som publicerats på tex DN och AB för att vara riktigt säker.

Men jag kan kanske också ignorera och kalla oliktänkande för gnomer? Ta mig friheten att skriva några rader om något så politiskt inkorrekt som värdet av traditioner? Särskilt JULTRADITIONER!

Det finns en trygghet i det som aldrig förändras, eller hur?

Men ibland förändras det oföränderliga så omärkligt långsamt att det nästan inte märks och utan att du egentligen märker det så är tryggheten byggt på något som inte har den minsta likhet med det du ursprungligen trodde på.

Som vår julkrubba till exempel. Den inköptes i på 70-talet och bestod av Josef, Maria, det lilla Jesus-barnet, tre vise män, en herde, några djur och, av någon okänd orsak, en brunn.

Mycket stämningsfullt.

Det blev som att den alltid funnits där, i alla jular någonsin. En kär familjetradition. Men så kom den första förändringen. Jesusbarnet blev uppätet av en av våra hundar kvällen före julaftonen.

Stor katastrof, men allt går ju att lösa om bara viljan finns, och efter förhandling med Dottern som var väldigt liten, men redan en fruktansvärd förhandlingspartner, fick vi låna dockskåpets lilla baby Werner, som sedan dess agerat Jesusbarn varje jul.

Tyvärr är inte alla avtal bindande hur länge som helst. Plötsligt gick det upp för Dottern att julen var Jesusbarnets födelsedag och därmed också Werners födelsedag. Kravet på en födelsedagstårta i krubban blev därför det som avgjorde om Josef och Maria skulle få behålla sin Werner eller inte.

Så vi fick acceptera att Jesus/Werner serverades en tårta varje jul.

Julen därpå fick Jesus/Werner med sig ett bord till tårtan och numera finns där också en matta och en katt. För det vet ju alla som bor utanför storstäderna att varje ladugård med självaktning skyddas av en katt som håller mössen borta.

I brunnen sitter en liten groda, för vad ska vi annars ha en brunn till?

Och så har det rullat på med i stort sett alla våra jultraditioner. Sakta men säkert har något fallit bort, något annat kommit i stället och det som känns tryggt, gammalt och vant har egentligen blivit något helt annat än vad det var avsett att vara från början.

Det gäller bara att vara anpassningsbar och hålla sig på mils avstånd från maktberusade människor som föraktar, ser ner på, ignorerar eller kallar sådana som oss för små gnomer. För om Werner kan ersätta Jesus så är alla andra också utbytbara, även om det sker sakta och lite i taget.

Rätten att välja och att välja bort är också en gammal tradition som ger åtminstone ett uns av hopp om en bättre framtid. Även om det tar 993 dagar.

En trygg och stressfri God Jul önskar jag er alla.