En gång när jag fyllde jämna år så fick jag ett besök hos vargarna på Kolmården i present av Maken.
Åhh .. vad jag blev glad och förväntansfull!! Men trots att jag trodde jag tänkte rätt så tänkte jag så fel, så fel.
Jag iförde mig oömma skor med snörning, min gamla hundparkas med skinnkant på luvan och rester av hundgodis i fickan och väl framme blev jag insläppt till 5-6 halvvuxna vargslynglar och 3-4 vuxna uttråkade vargar .. tillsammans med en skötare.
Maken stannade fegt kvar utanför staketet.
Jag blev en klockren succé!!! Dagens underhållning!!
När den första försiktigheten och genomsniffningen var avklarad så dröjde det inte länge förrän ungvargsflocken insåg att HÄR fanns det mycket att uträtta!!
Snörena på skorna knöts raskt upp och drogs åt alla håll tillsammans med fötterna, skinnkanten på luvan blev så genomtuggad att den inte längre gick att känna igen och fickorna på jackan .. som luktade så förföriskt gott av hundgodis .. ja, de kunde inte längre kallas fickor när vargäventyret var över.
Allt detta medan skötaren uppmanade .. INGA PLÖTSLIGA RÖRELSER!!
Hur undviker man det .. när två vargar drar i skosnörena åt olika håll på bägge skorna???
Det var liksom inte läge att SÄGA IFRÅN!! Jag tror inte de hade förstått vad jag menade .. för även om det är djur i fångenskap så är det i alla fall vilda djur som inte ser människan som ledare. Vet man inte det så ska man nog stanna utanför ett varghägn.
Det är en av mitt livs lyckligaste stunder .. jag var tuggad, gosad, slickad, biten och luggsliten .. men roligt var det för alla inblandade.
Vargskötaren och Maken skrattade så de grät .. jag har det tyvärr inspelat så det går inte att låtsas att jag tog över flocken direkt.
Några år senare fyllde min svägerska jämna år och då passade jag på att se till att få göra om hela äventyret igen!!!
Längtan bort. Realiteterna
57 minuter sedan
