Socialdemokraterna eller Medborgerlig Framtid?

Jag var en av dem som föll pladask för Gudrun Schymans lockrop när Feministiskt Initiativ bildades 2005.

ÄNTLIGEN ett parti som jag kunde engagera mig i och brinna för, tänkte jag, ända fram till den första kongressdagen då jag insåg att kvinnor som jag var det minst viktiga som fanns när det gällde jämställdhet och feminism. Men jag hann betala en medlemsavgift och i och med det så tog det inte mer än någon månad till partiet sjönk under riksdagsnivån i opinionsmätningarna.

Jag bestämde mig för att politiken var något som inte passade mig .. eller var det så att jag inte passade in i politiken?

Så "vann" då de rödgröna i valet 2014 och i augusti kände jag att jag hade fått nog av lögner, halvsanningar, dö-överenskommelser och handlingsförlamning. Det fanns helt plötsligt inget parti att varken rösta eller tro på.

Då dök Borgerlig Framtid upp som ett litet, litet ljus långt borta vid horisonten och jag gav ett skriftligt löfte ..

Så .. om ingen av alla mina intelligenta läsare kan peka ut några dolda fallgropar eller rena felaktigheter i Borgerlig Framtids politik som jag har missat, så lovar jag härmed att engagera mig aktivt som betalande medlem i Borgerlig Framtid, om eller när den socialistiska höstbudgeten godkänns enligt en överenskommelse som alla är överens om att den upphört att gälla.

 .. och bara någon månad efter det jag avgett detta löfte så delades parti i två halvor!

Nu undrar jag .. med tanke på vad som händer när jag engagerar mig eller överväger att engagera mig i ett politiskt parti .. borde jag då inte helst söka medlemskap hos Socialdemokraterna?

Då kanske vi är av med den här regeringen redan före jul?

Det enda som hindrar mig är kommentarerna som kom i anslutning till bloggposten i augusti för de känns nästan som ett omen.

Det gamla Borgerlig Framtid behöll dem som min magkänsla varnade för och det nya partiet .. som förmodligen kommer att heta ..

.. har kvar dem som ursprungligen tände den intresserade gnistan, vilket gör det dubbelt intressant.

Så vad är effektivast .. om jag nu fungerar som en omvänd hartass i politiken.  Att gå med i samtliga vänsterpartier, innan jag gör detsamma med de allianspartier som jag tycker är mindre intressanta .. och utplåna dem alla innan 2018, eller satsa på ursprungsidén och riskera att krossa partiet totalt?


Tom Rudeke: Riksdagen en platshållare för snarstuckna?