anybody´s place: någon annan betalar

.. inte vilken premiär som helst, utan GALAPREMIÄR för Martin Borgs film "Någon annan betalar".

Det var en minst sagt märklig upplevelse. Hela publiken bestod av människor som varit med och sponsrat filmen. I dörröppningen stod Martin Borgs själv och hälsade varje besökare med ett handslag och ett tack .. och det var några stycken, eftersom salongen var fullsatt. Och i eftertexten till filmen fanns vi nämnda vid namn allesammans.

Jag inser att äkta tacksamhet är en bristvara nu för tiden och blev rörd till tårar. Så nu vet ni hur vekhjärtad jag är.

Hela Sverige var där. Kanske inte varenda kotte, men jag tror jag kan lova att det fanns representanter för nästan alla grupper .. bortsett då från de allra, allra yngsta. Jag såg hipsters så trendiga att de särskilde sig, väldigt unga och engagerade, kindpussande höginkomsttagare, stressade låginkomsttagare .. det hela började kl 18.00 .. äldre par som ängsligt höll varandra uppe, funktionshindrade, män som byggt upp kroppen med öl, kvinnor som vigt sitt liv åt att paketera kroppen så tilltalande som möjligt, vanliga Svenssons, ovanliga Svenssons, nysvenskar och inte fullt så nya svenskar samt studerande från flera olika länder?

Vi bjöds på vin och fantastiskt goda wraps och Maken gick fram och tillbaka mellan wrapsen och jag fyllde lika intresserat mitt vinglas. Den här sortens biobesök hör definitivt inte till vanligheten.

ALLA som var där, hade gemensamt och tillsammans bestämt sig för att det var angeläget att belysa frågan om vart våra skattepengar tar vägen. Hur det kommer sig att fullständiga amatörer kan jonglera med miljoner, förlora alltihop och ändå inte kan ställas till ansvar?

Då menar jag inte ekonomiskt ansvar .. det är ju helt orimligt och fullständigt omöjligt. Men vissa yrkesgrupper kan få näringsförbud när de missköter sig .. så varför har vi inget som förhindrar att de som misshushållar med offentliga medel får möjlighet att göra det igen?

Och igen, och igen ...??

Innan filmen sjöng vi alla "Almedalsvisan" tillsammans med Lars Anders Johansson, som skrivit den, och sedan fick jag för första gången en tillsägelse att INTE stänga av min mobiltelefon?

Filma, twittra .. #någonannanbetalar .. dela, SPRID filmen .. sa Martin Borgs och då uppmanar jag er att göra det samma när ni förhoppningsvis tagit er tid att se den. Men i väntan på att den ska komma på YouTube så kan ni ju följa pengarna som hanteras av våra folkvalda.

Men det bestående intrycket .. bortsett från den irritation och frustration som filmens innehåll väckte .. var att vi som lever tillsammans i Sverige, KAN samla oss över sociala gränser, åldersgränser och partigränser om vi bara får något att samlas kring.

Vi VILL samla oss runt gemensamma mål!

Men politiken som har till uppgift att formulera ett samlande budskap har misslyckats grovt och vi söker, famlar och trevar efter något annat att tro på.

Så många trodde på Martin Borgs att han kunde göra en film och skriva böcker som skildrar de kommunala misstagen som vi alla får betala för. På precis samma sätt skulle ett begäran om ett gemensamt agerande kunna samla en majoritet väljare ur alla våra olika samhällsgrupper .. om någon bara hade ett budskap som vi kunde tro på och som överensstämde med befolkningens önskemål.

Problemet är att det inte finns någon sådan ledare eller någon sådan politik?

Jag personligen vänder mig med avsmak bort när statsministerns budskap, att kostnaderna för asyl och migration ligger som en stoppkloss för stora satsningar och säljande löften, bemöttes med anklagelsen .. Han ställer flyktingar, som flyr för sina liv, mot svensk välfärd och det stör mig.

Stefan Löfven ser uppenbarligen varje antydan om att sossarnas löfteskarusell inte har ekonomisk täckning som en personlig förolämpning? Faktiska kostnader från Migrationsverket "stör" sosseledaren och det är svårt att fatta varför .. hittills har han inte lovat mer än partiets gamla vanliga klyschor och floskler .. och höjd skatt.

Magdalena Andersson verkar också störas av Migrationsverkets prognos och tycker att det är "märkligt" att regeringen överhuvudtaget uppmärksammar kostnaderna?

Jaja, sanningen är svår att bemöta .. det var också uppenbart när Martin Borgs försökte intervjua de kommunala beslutsfattarna bakom miljonförlustprojekt.

Nu verkar det som om regeringen vill skära i biståndet till de verkligt nödlidande som inte kan lämna sina länder och samtidigt introducera en "flyktingskatt/bankskatt" för att täcka igen de hål som Migrationsverket har visat upp i sin verksamhet.

Med risk för att bli kallad för egoist, rasist, sverigedemokrat eller oempatisk, så säger jag här och nu att jag vill att hela migrationspolitiken ses över, diskuteras och redovisas! Att svamla om att snabbt föra ut nyanlända på en arbetsmarknad som inte finns räcker inte för mig! Att tala om Migrationsverkets EXTRAPENGAR på 48 miljarder räcker inte heller. Vad kostar alltsammans i sin helhet? TOTALT .. över tid?? Det vill jag veta .. FÖRE valet, helst!

För mig handlar det inte om höjd skatt eller inte. Jag betalar gärna mer till dem som redan är här och trängs familjevis i dubbelrum på hotell som byggts om till asylboenden.

I åratal om det vill sig illa.

Jag betalar gärna mer för bostäder, för hjälp till företagande, för vård, stöd och utbildning till dem som väntar, väntar, väntar på en framtid. Jag är för mer och bättre kvalitet när det gäller dem som söker hjälp här.

Men jag betalar INTE mer eller stöder förslag som resulterar i att fler ska trängas på kanske mindre ytor utan hopp om vare sig vettiga bostäder eller egen försörjning. Det finns en skillnad mellan kvalitet och kvantitet .. det ena ger något att bygga på .. det andra låser fast människor i hopplöshet.

Jag förstår så väl behovet av en fristad för dem som flyr för livet och jag vill inget hellre än att ge den här .. men en fristad är inte ett permanent boende. Ett permanent boende är ansvar, åtaganden, social service, äldrevård, barnomsorg, sjukvård, skola, omsorg .. och vi har inte resurser för att ge det till alla som behöver .. hur illa det än ser ut i världen.

Det är ju en sanning ..i varje fall för dem som bor på orter där det saknas bostäder och arbeten och där kötiden för en tandläkare hos Folktandvården börjar närma sig 4 månader eller mer, där vårdcentralerna inte har personal så det räcker till kommuninvånarnas behov, där svåra sjukdomar diagnosticeras senare och senare, där äldreboenden byggs om till asylboenden och där skolorna inte kan tillgodose de nyanlända barnens behov med påföljd att de ohjälpligt halkar efter i samhället.

Det finns människor som samlar på katter. De vill så väl, tar hand om och vårdar sjuka och lidande, hemlösa djur som de håller liv i till varje pris, handmatar kattungar som sedan inte går att placera, ruinerar sig på veterinärbehandlingar och till slut anmäls hela verksamheten för vanvård. Undernärda, vanskötta djur omhändertas eller avlivas och kattsamlaren får djurförbud. Och så börjar det om igen .. någon annanstans.

Det är goda, empatiska människor som verkligen älskar, lever och blöder för sina fyrfota vänner .. till varje pris. Ett pris som katterna sorgligt nog får betala med sin hälsa eller sina liv.

Nu ska ingen tro att jag jämför människor från andra länder med djur .. för det gör jag inte. Långt därifrån. Det här handlar inte om dem .. eller dig och mig, för den delen.

Men .. jag jämför våra politiker och makthavare vid kattsamlare. Ju fler människor desto bättre .. oavsett hur de har det, oavsett hur de mår och oavsett hur det går för dem i livet.

Mängden får symbolisera godheten .. inte resultatet.

Missförstå mig gärna .. det bjuder jag i så fall på. Men jag accepterar villigt begränsningar i min egen ekonomi för att skapa ett Sverige för ALLA .. i stället för att bygga in och förvara en växande, passiv, skattefinansierad mänsklig arbetskraftsreserv för framtida bruk.

Någon gång, när ekonomin blir bättre eller lönerna lägre .. kanske de får tillbaka den framtid de förlorade när de flydde hit????