..
tittade på sina två tassar. Han visste att den ena var den högra. Och han
visste, att när man har bestämt vilken som är den högra så är den andra den
vänstra. Men han kunde inte komma ihåg hur man skulle börja".
Efter gårdagens partiledarduell så inser
jag att jag tillhör de sista idioterna som fortfarande SER partiledardebatterna,
innan jag skriver om hur de var?
De övertygade partiarbetarna inom
oppositionen jublar om guldläge .. och det är uppenbart att de har sett något
helt annat än vad jag såg .. om de nu såg något alls?
De övertygade partiarbetarna i
regeringspartierna beklagar artigt motståndarnas val av partiledare och anser
att den nuvarande är helt vilse i budgetpannkakan och miljöpartiet anser att
Jimmie Åkesson är ledare för ett lika extremt parti som hans partivänner anser
att Gustav Fridolin representerar .. och förmodligen har ingen slösat bort tid
på själva programmet?
Väljarna gäspar och gör något annat ..
och jag börjar fundera på hur i helsike jag börja för att kunna bestämma mig
för vad jag ska rösta på i höst?
Om jag, till exempel, tänker att jag ska starta
och driva en liten affärsverksamhet och MÅSTE ha EN av våra partiledare som samarbetspartner
.. VEM skulle jag välja då?
Det kanske skulle ta ner frågan på en
mer hanterbar nivå?
Men då får det inte handla om
partiledarna som privatpersoner .. för jag är helt övertygad om att samtliga
skulle lura skjortan av mig och lämna mig med ansvaret och resterna om jag gav
dem medansvar för min privatekonomi eller ett eventuellt företag.
Nej .. det måste vara som
representanter för den politik och ideologi som de påstår sig representera.
Då skulle Miljöpartiet och
Vänsterpartiet absolut inte komma på fråga. Fullt så korkad och naiv är jag
inte, att jag med öppna ögon satsar engagemang, hus och hem på en solklar
konkurs.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson
verkar vara en smart strateg, strykdålig som få och har nog ett sjuhelsikes
driv,.. men frågan är om han inte är för mycket solospelare för mig.
Stefan Löfven vill ju inte ha en
bestämd åsikt om någonting och kan förmodligen vara delägare i konkurrentens/konkurrenternas
företag, på samma gata/i samma stad, för att vara på den säkra sidan .. vilket
skulle vara osäkert, otryggt och få mig att sova dåligt om nätterna vid tanken
på att vara bortkompromissad innan jag vaknat. Dessutom så skulle jag vara
tvungen att ha bokföringen under madrassen för att ha något så när koll på
finanserna .. vilket skulle vara otroligt obekvämt.
Göran Hägglund är ju pålitligheten själv och borde vara mitt förstaval. En rolig, vänlig, försiktig och kunnig man .. men eftersom jag är nästan
löjligt anpassningsbar så är väl risken stor att vi tillsammans skulle tveka så
länge när det var läge att HOPPA, att vi i stället skulle börja BACKA och bli
frånåkta av hela branschen.
Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund är
egentligen perfekta samarbetspartners .. men var får jag plats i ett sådant
samarbete? De lämnar förmodligen inte särskilt gott om utrymme för min
kreativitet, nyskapande eller mina idéer, så risken för att jag skulle bli
sittande med skitjobbet och kaffekokandet verkar vara överhängande?
Men .. Annie Lööf verkar inte vara
rädd av sig. Kreativ och nyfiken .. glad och social .. stark, samarbetsvillig
och stryktåligt .. lyssnande och modig .. och förmodligen rätt rolig att planera framtida aktiviteter med ..
.. ?? ..
.. så till min stora förvåning så verkar
det som om jag ska rösta på Centern i september?
Vilken överraskning? Undrar vad Nalle
Puh säger om det valet?
"Some have brains and some haven´t .. and
there it is" .. kanske?
Eller .. "När en björn med en mycket liten hjärna tänker ut saker upptäcker han
ibland, att en idé som verkade riktigt idéaktig inne i hjärnan, är helt
annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på"?
