Orm och hund ..

.. är ingen bra kombination och det är tur att man inte vet hur dagen ska sluta när man kliver ur sängen på morgonen.

Den här dagen skulle jag ägna helt åt mig själv och det som jag tycker är roligt, hade jag bestämt och det fungerade rätt bra fram till lunch. Då gick vi vår vanliga 2 km runda med hundarna och plötsligt hoppade Rackarkotten upp från dikeskanten och ruskade våldsamt på sig.

En ORM!! .. tänkte jag och spanade i gräset utan att upptäcka det minsta lilla slinger.

Äsch .. sa Maken. Hade hon blivit biten så hade hon gnällt till. Det måste göra skitont att bli ormbiten.

Och jag inspekterade hunden och såg inget och vi gick  hem i rask takt den återstående kilometern och så blev jag tvungen att åka ett ärende på ett par timmar.

När jag kom hem möttes jag av en väldigt stackars Rackarkott med en groteskt uppsvälld nos och hals.

Panik!!!

Vår veterinär hade stängt och jag som alltid har Betapred hemma löste upp 10 tabletter och försökte trycka i kraken. Det var inte lätt. Det gjorde ONT. Hon darrade, skrek och försökte gömma sig och Maken ringde alla veterinärer som fanns i området och fick rådet .. stick fort som f*n till Södra Djursjukhuset.

Så det gjorde vi och där har vi tillbringat hela kvällen .. utan den middag som vi längtade efter både vi och Rackarkotten.

Betapreden gjorde sin nytta och svullnaden gick ner betydligt redan under resan, men hon fick stanna på observation över natten.

Och känner jag henne rätt så är hon i full färd med att charma in sig i sitt nya sammanhang, helt beredd på att det är där hon ska vara i fortsättningen.

Jag hoppas hon mår bra och att hon blir glad när jag hämtar henne i morgon .. men nu längtar jag efter en rejäl asfalterad väg utan växtlighet att rasta hundarna på resten av sommaren.