Jag såg Skavlan hata Jimmie Åkesson i fredags.

 I vår familj brukar vi bara titta på Skavlans program när vi har har tid. Men då gör vi det för att programledaren har intressanta gäster, ett behagligt sätt, ett intresserat tilltal och vett om att hålla sig inom ramarna för vettigt uppträdande.

I går såg jag en helt annan person .. borta var den trevlige svärmorsdrömmen och i stället möttes jag av en man som inte kunde dölja sitt hat och sin avsky för den gäst han bjudit in?

Det var riktigt, riktigt obehagligt .. särskilt med tanke på att Jimmie Åkesson mötte allmänheten för första gången efter en lång sjukskrivningsperiod. Programledaren lyssnade, lätt ointresserat, på partiledarens sjukdomshistoria och ägnade sedan resten av programtiden åt att visa sitt förakt för en person redan låg.

Fredrik Skavlan som alltid gett intryck av att verkligen se och bekräfta sina gäster, behandlade en person .. som alla kunde se inte var fullt återställd .. som något som katten släpat in.

Det var plågsamt att se. Det lade sig som ett skammens filter över hela intervjusituationen och jag antar att det var fler än jag som slutade lyssna och bara önskade att det skulle ta slut

Kanske reagerade jag mer, eftersom jag vet vad Jimmie Åkesson har gått igenom. Inte som politiker .. där reaktionerna han fått möta ibland kan beskrivas som både medeltida och avhumaniserande .. men som människa.

Jag har själv varit där, för många år sedan. Satsade allt, ansträngde mig bortom min förmåga och föll handlöst och ohjälpligt. Det tar tid att komma tillbaka till den person du var innan .. om det överhuvudtaget går.

Innan du faller tror du att du är oövervinnerlig och osårbar .. efteråt ska du leva med en helt annan självbild. Det är inte helt lätt.

Jag blev också erbjuden antidepressiva tabletter som förvandlade mig till en person som jag inte kände igen. Men, till skillnad från Jimmie Åkesson, var det ingen som hatade mig, ingen som ville mig illa och det fanns inget offentligt "frikort" till alla att håna, hata och förfölja mig och min familj, så jag slängde tabletterna och börja slåss med mina demoner på ett annat sätt.

Jag grävde upp halva tomten. Eller åtminstone ca 25-30 m2 och ca 30-40 cm djupt. Jag grävde upp sten, många nästan omöjliga att förflytta och sedan handrensade jag bort vartenda litet envist ogräs och varje liten ovälkommen rot, vände ner torvmull och gödning och planterade buskar på hela ytan.

Det tog en hel sommar och metoden rekommenderas då den effektivt motarbetar både sömnlöshet och tvångstankar .. eftersom hela kroppen brinner av fysisk utmattning, träningsvärk och småsår.

Däremot så rekommenderar jag ingen som befinner sig i en djup depression att bygga en grind utan förkunskaper. Jag grät floder när jag stolt reste upp mitt verk från marken och det föll ihop i en värdelös hög av löst sammanfogade brädor och hönsnät.

Tiden efteråt var skör och det tog säkert år innan jag landade i att ingen någonsin ska få mig att hamna där igen. I dag förväntar jag mig alltid det värsta från min omgivning, men blir glatt överraskad över varje händelse som inte motsvarar mina förväntningar.

Det finns människor som jag skulle kunna hata .. om jag tillät mig själv att sjunka så lågt.

Men bara tanken på att tillfoga andra så stor skada får mig att låta bli. Du vet aldrig vilka demoner andra kämpar mot i sitt liv, du kan aldrig se hur nära andra människor befinner sig den avgrund som är mellan liv och död.

Och även om du kan lätt häva ur dig .. jag önskar du var död din jävel .. till någon som du varken ser eller känner, så tror jag inte att du skulle känna dig bekväm med att veta att det var just du som såg till att någon valde att avsluta sitt liv.

Det mest föraktliga och fega som finns är att sparka på någon som ligger, slå undan kryckan för någon som försöker stå eller att avsiktligt krossa någon som är svagare än du. Oavsett vem det är och oavsett hur fruktansvärt illa du än tycker om den personen, dennes åsikter, bakgrund eller utseende.

Jag kommer inte att kunna se Fredrik Skavlan mer, utan att se översittaren som avsiktligt sparkade på en man som försökte resa sig från liggande.

GW Persson/Expr., SvD, VG, VG, GP, GP,

Toklandet,

Förlåtelseimpulser hos Skavlan i går.

Vi tittade på Skavlan i går och det påannonserade "mötet" mellan Jan Guillou, Anne Holt och det Norska Fremskrittspartiets Per Sandberg var väl inte vad jag hade förväntat mig?

Till att börja med så förstod jag inte alls varför Jan Guillou satt där som försvarare av Özz Nûjens och Ehsan Fadakars påståenden att Norge är ett rasistiskt och själviskt land som behandlar de fattiga som djur??

Vågade Aftonbladet inte låna ut chefen för tidningens sociala medier??

Efter att ha läst den här länken som jag fått via Häxan Mexan, så har jag all förståelse för det. (tack Maja, den här nyheten var 7 år yngre än AB:s senaste rubriker i ämnet!)

Men medge att det kändes lite rumphugget och snöpligt när det tomgångsmalande "samtalet" avslutades med att Jan Guillou konstaterade att .. om Sverigedemokraternas företrädare hade liknat dem som företrädde det Norska Fremskrittspartiet så hade vi svenskar inte haft några som helst problem .. eller något i den stilen.

Nähä??

Då var det faktiskt mer givande att träffa Martin Luuk, Kristian Luuks mer okände bror. Mer olika än så kan nog inte ett par bröder bli och i samma trevliga anda, som sedan spillde över på  "det allvarliga samtalet", bad den ene brodern den andre om ursäkt för att han hade varit otrevlig utan att ha vetat om det .. eller något i den stilen??

Så var det dags för min absoluta favorit hos Skavlan , Niklas Källner, att göra ett inslag där han frågade förbipasserande om de hade några syskon som förtjänade en ursäkt.

Det hade de!!

Och eftersom jag älskar Niklas intervjuer så fick jag också en känsla av att jag hade åtminstone EN händelse att be min lillebror om ursäkt för.

Jag har aldrig gjort det tidigare och jag tror inte att vi någonsin talat om händelsen? Frågan är om han ens minns den .. eller hann registrera vad som hände, när det hände?

Jag var i alla fall 15-16 år och han 9-10, obeskrivligt irriterande och påfrestande, enligt min uppfattning. Vi var ensamma hemma, våra föräldrar var sena och jag tror att jag skulle laga något åt oss båda .. även om det verkar orimligt? I varje fall så var vi i köket.

Min bror studsade omkring och knuffades, retades och gjorde sig rolig på min bekostnad och på den tiden var jag inte fullt så behärskad som jag lärt mig vara i dag, så ...

.. plötsligt rann sinnet. Jag stäckte ut handen och greppade det som fanns närmast och ..

.. drämde stekpannan i huvudet på honom!

Tiden stod stilla.

Så vände han på klacken och gick tyst uppför trappan till sitt rum.

Jag var som förlamad. Det var inte meningen och det kunde ju lika gärna ha blivit en visp?

Men nu blev det ju en stekpanna!

Tänk om han dog??

När det inte hördes ett ljud från övervåningen så smög jag upp och hittade brorsan försjunken i djup sömn .. men vid liv och utan synliga men.

Några timmar senare kom våra föräldrar hem, min bror sov lugnt vidare och vi har aldrig, vad jag minns, diskuterat vad som hände den dagen.

Så ... FÖRLÅT ATT JAG DÄNGDE STEKPANNAN I HUVUDET PÅ DIG!! Det var inte meningen och jag hoppas att det inte var det som gjorde att du är så sorgligt obegåvad när det gäller matlagning som du är i dag?

Phu!! ....

Ahhh!! Nu känns det genast MYCKET bättre! 

En ruggig upplevelse hos Skavlan!!

När Mona Sahlin höll sitt sista tal inför förtroenderådet så undrade jag .. Varför sa hon inte det här under valrörelsen?

Det hade gjort stor skillnad, i alla fall för mig

.

Sedan började jag fundera hur politiken egentligen ser ut om man, som Mona Sahlin, kan stå och valtala, lova och påstå saker som man egentligen inte tror på själv??

Så kom hela den Juholtska cirkusen, ridån revs i stycken och hela väljarkåren kunde sitta på parketten och se partiets sönderfall, uråldriga struktur, ålderdomliga spelregler och utnötta kulisser .. och då började jag ana att Mona Sahlin kanske bara var en marionett som försökt slita sig från händerna som höll i trådarna.

En del jag tänkt och skrivit .. känns lite annorlunda i den belysningen. Men det förändrar ingenting .. vi har alla ett val, antingen spelar vi med i ett spel vars spelregler vi inte riktigt kan stå för .. eller så låter vi bli och tar konsekvenserna.

Jag vet hur jag själv skulle ha valt .. men å andra sidan har jag aldrig strävat efter makt, en socialt uppsatt position eller att bli pastor/förkunnare i någon som helst sektliknande församling.

I går var Mona Sahlin med i Skavlan. Hon uttryckte sig försiktigt .. var mån om att inte skada sitt parti, men ville också ge sig själv friheten att ha en egen åsikt och rätten att vara ärlig i sina svar.

Det märktes att det kändes ovant .. lite "förbjudet" rent av?

Att hon också kände sig lite "förbjudet" skadeglad är väl inget att förvånas över. I hennes ställe hade jag varit öppet skadeglad och njutit av varje vansinnig sekund i den 10 månader långa dödsdans som partiledningen klappade takten till. Men jag är ingen alltigenom välanpassad människa och inget partiledarämne heller, som tur är.

Men det kändes välgörande att åtminstone en sosse också tyckte att "förlåt-turnén" borde ha innefattat även oss väljare.

Hela det försiktiga samtalet som flyktigt berörde sektbeteende, motvilligt skrapandet med foten i stället för att visa intresse och glädje inför erbjudna uppgifter, spelet under täcket, maktkamperna och falangerna som inte nämndes och skräcken för förändringar, föryngringar och nyheter .. det var ju gammal skåpmat för oss som följt sosse-såpan och en anledning till nya konspirationsteorier för dem som ännu inte förstått att insynen är total

.

Monas besök hos Skavlan var en HÄMND för att hon tvingades avgå?

Hon gjorde det mest förbjudna .. uttalade en egen åsikt!!

Mona Sahlin har en dold agenda .. planer .. vill förstöra .. komma tillbaka??

En gammal partiledare får inte tycka .. om h*n inte heter Göran Persson, för då är det ingen som törs ifrågasätta någonting .. för tänk om han öppnade slussarna och berättade allt han visste, mindes och samlat under sin tid vid makten??

Och på tal om sektbeteende .. gäst hos Skavlan var också John Gray, författaren till best-sellern "Män är från Mars, kvinnor från Venus".

Jag läste den boken när det begav sig, skrattade gott och igenkännande åt alla skruvade, hårddragna beskrivningar av kvinnligt och manligt beteende .. och trodde att det var ett uttryck för humor och ironi?

Så får jag då se .. och höra .. John Gray själv! Kunde ingen ha besparat mig detta!!

Jag vred mig som en mask i tv-soffan när jag tänkte på att jag faktiskt rekommenderat den här boken som rolig läsning ... förlåt, förlåt, förlåt!!

Allt som jag tyckte var roligt och humoristiskt överdrivet .. det var hans religion? En fullständigt förskräcklig liten man som i en fullständigt förskräcklig svada kläckte ur sig de mest hemska, otroliga "sanningar" i avsikten att "rädda" våra "olyckliga" relationer?

Maken såg ut som att han skådat ljuset när han informerades om att den var HAN som borde ockupera soffan vid akut trötthet efter jobbet .. och inte jag, som förhållandet ser ut i dag. Instinktivt förstod han det Grayska budskapet om att det var HAN som räddat världen under sin arbetsdag och att det var JAG som borde känna tacksamhet inför detta faktum.

En ruggig upplevelse!

Men som tur är har Maken kort minne, hör lite illa och är väldigt obenägen att förändra sig .. så han tog ingen större skada och mig biter nog inga predikningar på är jag rädd. Oavsett om de kommer från sektliknande miljöer i politiken eller från pastorer med eget budskap från det stora landet i Väster.

DN, SvD, AB, AB,