”Ska vi godta att en statsminister ljuger?” ..

.. den frågan ställde Aron Modig och Tuve Skånberg från KD den 3:e februari 2015 i en debattartikel i DN. Den handlade om Stefan Löfvens löfte att avgå om han inte fick igenom de rödgrönas budget.

Exakt 4 år senare sitter han fortfarande kvar och regerar med ännu en sk alliansbudget. Så det kan bli?

Debattartikeln fick mig att skriva följande blogginlägg ..

Ska vi godta att det är en katt i diskmaskinen??

Det är en sk retorisk fråga, eftersom den på sätt och vis besvarar sig själv. Katten är bevisligen redan på plats i diskmaskinen - men kan det rent praktiskt och faktiskt fungera? Svaret är naturligtvis - nej - det är inte godtagbart att ha en katt i diskmaskinen.

Och trots att det är både dekorativt och vackert, så måste frågan; ska vi godta att det sitter en katt i blomkrukan? - besvaras på samma sätt. Katten finns där, inga tvivel om den saken, men varken vi eller krukväxten mår bra av det.

 En katt i papperskorgen är inte heller särskilt fungerande, så frågan; ska vi godta att det är en katt i papperskorgen? - måste också besvaras med ett bestämt nej.

Aron Modig och Tuve Skånberg från KD kommer med en helt annan fråga - Ska vi godta att en statsminister ljuger?

Det är också en retorisk fråga som de - trots att de vet det självklara svaret - begär att KU ska besvara. Det ska bli spännande att se vad de kommer fram till och hur de formulerar svaret.

Jag har i dag inget minne av att KU överhuvudtaget tog upp frågan, däremot så har jag en ny och dagsaktuell fråga – ska vi godta att våra folkvalda inte vet vad de gör?

2015, samma år som Stefan Löfven lovade att avgå, undertecknade justitieminister Morgan Johansson ett "undantag från kravet på svenskt medborgarskap för innehav av en säkerhetsklassad anställning vid Kriminalvården" som gav en uzbekisk invandrarkvinna en säkerhetsklassad tjänst hos Kriminalvården.

Vad han missade var att kvinnan varken hade arbets- eller uppehållstillstånd

Kriminalvården erkänner att man "inte kontrollerat med Migrationsverket om hen har tillstånd att arbeta i landet. Där har ett misstag begåtts. Vi kommer att förtydliga vår befintliga rekryteringsprocess" - samtidigt som Morgan Johansson som vanligt frånsäger sig allt ansvar eftersom allt är Kriminalvårdens fel och att han själv inte hade en aaaaning om vad han skrev på för fyra år sedan – eftersom han inte fick kännedom om det förrän nu.

Det känns lite osäkert tycker jag, som aldrig i livet skulle sätta mitt namn på något som jag inte noggrant granskat eller läst igenom. Dessutom kan jag inte låta bli att fundera över skälen till att just den här kvinnan behövde ett undantag från kravet på svenskt medborgarskap för innehav av en säkerhetsklassad anställning och över hur många sådan undantag som justitieministern hittills har undertecknat?

Kan vi godta att vi har ministrar som inte vet vad de gör, var de ska befinna sig för att kunna göra det eller varför de gör det när det gäller landets säkerhet? (vilket alltså är en retorisk fråga av samma tyngd som frågan om katten i diskmaskinen.)

En tjänsteman = Legaliserad medlöpare ..

.. så tolkas ordet tjänsteman på Livet.se, och om jag sedan går vidare till Wikipedia så hittar jag att .."en medlöpare är en nedsättande benämning för en person som (i skiftande grad) sympatiserar med en viss typ av rörelse eller organisation utan att själv vara en del av denna, alternativt en som aningslöst låter sig utnyttjas av någon rörelse - vanligen menar man då att individen borde veta bättre."

Att jag sitter och googlar på tjänsteman och tjänstemannaansvar beror på att jag var lite nyfiken på när det sistnämnda upphörde .. och varför?

Själv är jag tvungen att ta ansvar för mina handlingar i livets alla skeden. Inte minst i kontakten med våra myndigheter. Varje ord jag säger och varje skrivet ord jag lämnar ifrån mig skärskådas, tolkas och vägs mot lagen, regelverket och domar som fattats i helt andra sammanhang och gällande helt andra individer med helt andra problem.

Använder jag fel ord eller utrycker mig tolkningsbart så kan det stå mig dyrt.

När det gäller tillstånd och förseelser så är det lika svårt. Det är ointressant att husen på granntomterna, som byggdes långt före det jag vill bygga, bryter mot dagens miljöföreskrifter .. jag måste anpassa mig och ta ansvar för det jag gör i dag. Det spelar ingen roll hur jag bedyrar att alla andra i trafiksituationen körde i samma hastighet som jag så att jag inte insåg att det var "uppenbart" att jag bröt mot lagen eller att varenda kotte lät bli att stanna vid stopskylten så att jag inte förstod att det var "uppenbart" att jag ensam borde ha gjort det i lagens namn .. jag får böta lik förbannat. Det är ju en självklarhet.

Lagen och regelverket gäller lika för alla svenska medborgare .. utom för dem som stiftar lagarna, regelverken och dem som är satta till att kontrollera dem .. tjänstemännen.

"För när vår grundlag gjordes om år 1974, såg socialdemokratin till att göra den meningslös. Viktigast var att införa det så kallade uppenbarhetsrekvisitet. Det innebär att domstolar kan ogiltigförklara lagar och förordningar, som strider mot grundlagen, bara om felet är uppenbart.

Man inser lätt att något som hundratals riksdagsledamöter och ett dussin ministrar ansett riktigt, inte kan vara uppenbart fel. Det har givit regeringarna fritt fram att bryta mot grundlagen, vilket de också gjort, oberoende av färg.

Näst viktigast var att tjänstemannaansvaret togs bort. Det har i praktiken gjort politiker och tjänstemän immuna vid missbruk av sina åligganden."/ bloggen Medborgarrätt 2008

Så summan av kardemumman är att om bara tillräckligt många gör samma fel .. till exempel festar överdådigt på skattebetalarnas bekostnad .. så är det inte "uppenbart" att de gör fel och de är därmed inte ansvariga för sina handlingar?

Detta började efter 1974 .. så det är nog rätt meningslöst att sätta en blockpolitikstämpel på den spenderarkultur som startade när tjänstemannaansvaret försvann.

Efter 1974 finns det inte längre något tjänstemannaansvar när det gäller nycklar som kommuntjänstemän tar hand om för att utföra hemtjänst hos försvarslösa äldre, inget ansvar för statliga och kommunala tjänstemän när det gäller inkompetent hantering av välfärdsfrågor i största allmänhet och äldrevården i synnerhet och absolut inget ansvar för bristande kontroll av taxibolag som upphandlas för att köra de mest försvarslösa i samhället till sina skolor eller dagcenter osv osv.

Bristerna är så uppenbart vanligt förekommande att ingen behöver ta ansvar för dem?

Och på samma sätt värderar våra skatteavlönade makthavare sig lika högt som näringslivets pampar och menar att det som är vanligt förekommande bland näringslivets toppar givetvis och uppenbart borde vara tillämpligt på dem själva!

Att fakturan hamnar hos svenska folket i ena fallet och hos beställaren i det andra fallet är uppenbarligen inte lika uppenbart.

"Regeringen har släppt sina myndigheter vind för våg" .. säger sossen Morgan Johansson uppbragt och vill tillsätta en granskning .. men vilka var det nu igen som såg till att denna ansvarslöshet blev möjlig med hjälp av en liten fiffig ändring i grundlagen ..?

Jag hoppas att återinförandet av tjänstemannaansvaret blir en het valfråga .. men inser att den, i likhet med riksdagspensionerna, kommer att sopas under mattan och glömmas bort så fort som media tappar intresset.

Bristerna är ju så vanligt förekommande att ingen kan anse att det är uppenbart fel att våra politiker och myndighetsutövare bryter mot lagen då och då.

"Alla andra" gör ju det .. då kan det väl ändå inte vara ett enskilt ansvar? 

AB, AB, AB, AB, Expr., DN, DN, DN, DN, 

Johan Westerholm,