Jag står med mina rötter djupt rotade i den svenska myllan, i min kropp blandas blodet från generationer, strävsamma människor från flera håll i landet och jag kan inte tänka mig att leva någon annanstans än just här.
Jag älskar den svenska naturen med varje liten del av mig själv. De karga eller polerade klipporna vid kusten, den låga, envisa och överlevnadsbara växtligheten i norr och de bördiga åkrarna, lummiga hagarna och storslagna skogarna med sina gläntor, berg och överraskande småsjöar.
Doften av syrener, liljekonvaljer eller solvarma barr som påminner om barndomens lekar eller lukten av förmultnade löv och svamp som piggar upp mig varje höst, smultronställen, en badvik, rådjur i rabatten och en ekorre som retar hunden från en tall .. fikastunder utomhus i syrenbersån eller inne med tända ljus och ett kallt snölandskap utanför fönstret .. det gör att jag känner mig rik och lycklig.
Åhh .. det finns inte en skiftning i landskapet, inte en doft eller känsla i naturen som jag inte känner igen. Att vara ute i den .. oavsett väder och temperatur .. ger mig en stark känsla av samhörighet, ursprung och trygghet.
Jag älskar mitt land .. men inte på ett uteslutande sätt.
De vänner jag har som kommit från andra länder talar om andra saker .. blå, blå hav, ljudet från fiskebåtar som kommer in, lastar av eller går ut igen. Lukten av kryddor, ljudet av barn som leker, människor som skrattar, grälar eller sjunger på gator och torg. Starkt ljus, färska frukter, värme och vita, vita husväggar med skuggor som är som målade med blåsvart färg .. mer rörelse, starkare känslor men samma kärlek till den natur och det land som de har lämnat.
Vi delar kärleken till våra olika länders natur och egenheter, vi kan dela med oss av våra känslor och upplevelser och vi kan visa och välkomna varandra till de särskilda, värdefulla platserna i våra egna paradis .. visst är det fantastiskt!
Fredagsmys: 13 års trailskoutveckling
3 timmar sedan
