Men inte är vi väl ett TÖNTIGT land???

Per Gudmundson skriver en artikel .. "Bu för svensk midsommar" .. på SvD ledarsida i dag och jag läser den, förstår vad han vill säga men vill inte ta det till mig.

Men så hajar jag till inför ett citat från Mona Sahlin när hon talar till "nya svenskar" ..

.. "Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker."

Jag visste inte om att hon hade sagt så!

Jag tycker det var hemskt att läsa!

Midsommar är väl inte töntigt! Det är ju vår inofficiella nationaldag, en dag när vi samlas och har roligt .. precis som svenskar gjort sommar efter sommar efter sommar .. är inte det historia?? I natt somnade jag till allsång och skratt från ängen utanför kyrkan där familjerna i området lekte, sjöng och spelade spel lång in på småtimmarna .. och det hade lika gärna ha varit för mer än hundra år sedan .. är inte det svensk kultur som binder ihop oss??

Den svenska drängfyllan .. den idoge drängens lättnad och flykt från en hård och skoningslös vardag, visst är väl det något vi kan förstå, fatta och som binder ihop oss .. på något konstigt ursvenskt sätt???

Svenskt hantverk och musik som formats av generationer och vuxit fram ur mötet mellan människor .. från andra socknar, städer eller länder. Vad är det om inte kultur och historia att vara stolt över???

Vilhelm Mobergs skildringar av utvandrarna .. bättre kan väl inte det svenska folkhjärtat skildras. Kristinas gunga på logen, astrakanäpplet hon längtade efter, svenska steniga åkrar, mörka skogar och soliga hagar .. om vi anstränger oss aldrig så lite så ser vi spåren av tidigare svenskar överallt i igenvuxna åkertegar och nerrasade stenrösen.

Har inte vi en historia av torpare och småbönder som i tyst svenskhet slet för tillvaron och samlades i vår alldeles jättesvenska natur på sommarkvällarna för att dansa, samtala eller bara för att finna kärlek eller älskog .. är inte det motsvarigheten till vårt entusiastiska grillande vid husvagnen, sommarstugan, båtplatsen vid udden eller radhustomten och drömmen om stugan på landet??

Hur kan man se så föraktfullt på sitt land?

Hur kan Mona Sahlin utrycka sig så, undgå att höra historien, se det kulturella arvet, känna samhörigheten med dem som levde förr, nu och de som kommer efter oss ... och samtidigt begära förtroendet att leda samma land??

Vi behöver rötter för att våga förändra, växa och förnya .. och vi behöver gemenskap och trygghet med varandra för att överleva, visst är det väl så?

Vi ska väl inte skämmas för vår svenska identitet? För om vi gör det ..

.. hur ska vi då kunna dela med oss och få andra att känna stolthet och tillhörighet???

Jag är så in i baljan SVENSK!!

Jag står med mina rötter djupt rotade i den svenska myllan, i min kropp blandas blodet från generationer, strävsamma människor från flera håll i landet och jag kan inte tänka mig att leva någon annanstans än just här.

Jag älskar den svenska naturen med varje liten del av mig själv. De karga eller polerade klipporna vid kusten, den låga, envisa och överlevnadsbara växtligheten i norr och de bördiga åkrarna, lummiga hagarna och storslagna skogarna med sina gläntor, berg och överraskande småsjöar.

Doften av syrener, liljekonvaljer eller solvarma barr som påminner om barndomens lekar eller lukten av förmultnade löv och svamp som piggar upp mig varje höst, smultronställen, en badvik, rådjur i rabatten och en ekorre som retar hunden från en tall .. fikastunder utomhus i syrenbersån eller inne med tända ljus och ett kallt snölandskap utanför fönstret .. det gör att jag känner mig rik och lycklig.

Åhh .. det finns inte en skiftning i landskapet, inte en doft eller känsla i naturen som jag inte känner igen. Att vara ute i den .. oavsett väder och temperatur .. ger mig en stark känsla av samhörighet, ursprung och trygghet.

Jag älskar mitt land .. men inte på ett uteslutande sätt.

De vänner jag har som kommit från andra länder talar om andra saker .. blå, blå hav, ljudet från fiskebåtar som kommer in, lastar av eller går ut igen. Lukten av kryddor, ljudet av barn som leker, människor som skrattar, grälar eller sjunger på gator och torg. Starkt ljus, färska frukter, värme och vita, vita husväggar med skuggor som är som målade med blåsvart färg .. mer rörelse, starkare känslor men samma kärlek till den natur och det land som de har lämnat.

Vi delar kärleken till våra olika länders natur och egenheter, vi kan dela med oss av våra känslor och upplevelser och vi kan visa och välkomna varandra till de särskilda, värdefulla platserna i våra egna paradis .. visst är det fantastiskt!

Jag saknar Svenska Dagbladet!

För inte allt för länge sedan hade vi två morgontidningar i vår familj. Jag satt i köket med min kaffekopp i morgonsur ensamhet och läste Svenska Dagbladet medan Maken åt frukost i sällskap med Dagens Nyheter. Nu är tidningarna så dyra att vi inte längre har råd med två och eftersom Svd är nästan tusen kronor dyrare än DN så är det jag som får vänta i ännu morgonsurare ensamhet tills Maken släpper ifrån sig huvuddelen som vi båda är mest intresserade av.

Särskilt saknar jag Sanna Rayman. Hon skriver bra .. och framför allt ärligt, sett ur sin synvinkel. Det är inte alltid jag sympatiserar med vad hon tycker, men hennes åsikter är alltid tankeväckande och intressanta.

I dag skriver hon om Fredrik Reinfeldt och diskussionen om "partipiskan". Jag är väldigt kluven där måste jag erkänna. Å ena sidan tycker jag att en riksdagsgrupp ska vara enig .. de representerar ju HELA partiet från norr till söder och borde ha bildat sig en uppfattning om vad alla distrikt tycker .. ingen riksdagsledamot sitter i riksdagen på eget uppdrag, eller hur?

Å andra sidan så kan jag inte fatta varför de ska vara så MÅNGA ... riksdagsledamöterna???

Om nu partien står för vad distrikten tycker så borde det ju inte behövas så förbaskat många för att säga det .. eller har jag helt fel???

Men i dag hade Sanna Rayman också ett lysande förslag! I stället för att kryssa in folk som lovat runt och kostat på sig dyra kampanjer så borde vi kunna stryka dem som vi ledsnat på att få tomma löften av.

Att sätta ett kryss på någon som jag inte vet vem det är känns inte så angeläget, men ...

... att sätta ett fett streck över någon som tillbringat mer tid hemma än i riksdagen, som utnyttjat systemet bortom all anständighet eller som röstat stick i stäv mot vad h*n lovat i val- eller personkampanjen .. DET skulle ge mig en sann njutning!!!