skip to main |
skip to sidebar
.. så lite det behövs för att sätta guldkant på en hel dag!
Varje dag efter lunch går Maken, jag och Rackarkotten en långpromenad i omgivningarna och nu när det är vår är det en extra bonus som vi som landsortsbor har. Det kvittrar, knoppas, växer och naturen ändrar skepnad från dag till dag. Den här tiden på året är det skönt att leva långt från asfalt, betong och stadspuls.
Ni har ingen aning om vad ni ser på bilden ovanför, eller hur?
Men jag vet att de små svarta prickarna som syns mellan träden är 4 stycken väldigt små vildsvinsungar. Inte större än spargrisar, som Maken uttryckte det.
Fast då ska man nog ha en väldigt stor spargris. Men inte mycket större än en stor katt var de .. enligt min uppfattning.
Nu var vi av förklarliga skäl inte särskilt sugna på att stanna och diskutera den saken. Vi upptäckte smånassarna när vi var alldeles för nära för att det skulle kännas bekvämt att stanna. För mamma Vildsvin befann sig förmodligen i närheten och om vi ställt oss så nära med hund och allt hade jag blivit förvånad om hon inte talat om att vi var på alldeles fel plats.
Så vi gick lugnt och stilla tillbaka åt det håll vi kom ifrån .. och sedan tog vi den här helt misslyckade bilden.
Men jag VET att de var hur jättegulliga som helst och de minsta vildsvinsbabysar jag någonsin sett.
Och att få se dem så nära var nästan som att vinna någon slags utmärkelse!
Våra två rådjur fick sällskap av två hjortar som förmerades till fem hjortar .. plus en ÄLG och några vildsvin .. och i dag kan vi se sju hjortar i den flock som vankar omkring i vår skogsdunge.
I går kväll var de fem stycken som stod och hängde vid grinden?? Det kändes ju lite märkligt .. för inte kunde de väl VETA att det var vi som lade ut maten 200 m därifrån??
Men i dag har vi tänkt .. mödosamt, men i alla fall .. och kommit fram till att vi nog lämnar en doftmarkering efter oss när vi fodrar och att den slutar just vid grinden.
De är inte dumma hjortarna!!
Och inte vi heller som kom på en sån lysande lösning!!!
Men om vi har rätt så hoppas jag att vildsvinen och älgen inte kommer på samma briljanta idé som hjortarna ... för då blir det mindre kul att rasta hundarna fram på kvällskvisten.
Vår nuvarande utfodringsverksamhet började så stillsamt med ett utmattat rådjur och hennes fjolårsunge. Det var fantastiskt och välgörande för självkänslan att se hur de piggade på sig och vande sig vid regelbundna matransoner.
Så dök det upp en hjortmamma med sin tonåring .. och det var ju också roligt och rätt spännande att se hur de samsades och delade på fyndplatsen. Tänk vad lite det behövs för att göra stor skillnad för någon annan?
Så blev 2 hjortar .. 5 hjortar? Det ställde genast lite högre krav på tillgången av foder och när det sedan visade sig tydliga spår efter vildsvin så började vi tycka att det kändes liiite mycket.
I dag kom en ÄLG!!!
Jag hoppas innerligt att det inte kommer fler??
