Ett tjugotal hjortar och två hungriga rådjur.

Det har snöat och snöat och jag har skottat bort så mycket snö att min träningsvärk med all rätt kan kallas för en skottskada.

Men det är inte bara jag som lider av snön och kylan. Hjortarna vandrar hungrigt omkring på åkrarna och sparkar upp snön för att hitta något ätbart medan de få rådjuren som fortfarande finns kvar trycks bort från de mest attraktiva områdena.

Hjortarna var tidigare ett hägndjur men eftersom inte alla hägn var helt rymningssäkra finns de idag i stora antal i en växande del av landet, med störst stammar i Götaland och Svealand. Rådjur har alltid funnits vad jag vet, men det spelar väl inte så stor roll vilka som var först? De som är flest och starkast vinner vanligtvis.

I vilket fall som helst har vi inte sett många rådjur de senaste åren och det svider i hjärtat när en pinnbock plötsligt står utanför grinden och får vittring på resterna av fågelmaten som samlas på hög under fågelmatsträdet. Han vandrar runt vårt staket för att hitta en ingång, men förgäves. Senare ser vi hur han överväger att försöka sig på att hoppa över och det är nog det sista vi vill. Bortsett från det kaos som skulle utbryta om hunden hittade ett instängt rådjur på tomten så är risken överhängande att rådjuret skadar sig svårt.

Vi lade alltså upp en liten hög havre och några skivade morötter i hörnet mellan staketet och elstationen och hoppades att han skulle hitta det före hjortarna och sedan blev vi blev löjligt glada och vekhjärtade när han gjorde det

Nästa dag, och vid samma tid, var han på plats igen och då var det redan serverat.

I dag hade han med sig sin flickvän som fick nöja sig med resterna av dagens meny – havre och äppelklyftor.

I morgon får vi dubbla ransonen och så hoppas jag att våren kommer fort i år, för om hjortarna får minsta lilla aning om vad som sker bakom elstationen så är det roliga slut för våra hungriga rådjur.

Dovvilt härstammar från Mellanöstern. Romarna spred dovviltet över Europa bl.a. i hägn. Till Sverige kom dovviltet under 1500-talet. Känt är att Johan III släppte ut dovvilt på Öland 1578. Ättlingar till dessa finns fortfarande kvar. Det var tidigare ett hägndjur men finns idag i stora antal i en växande del av vårt land med störst stammar i Götaland och Svealand.

Rådjuret har en lång historik i Sverige. Förmodligen invandrade det till Sverige i omgångar mellan nedisningarna under förhistorisk tid.

Ett av våra rådjur har dött!!

I dag är det den första dagen som det verkligen känns att den nog kommer en vår. Då är det så förbaskat typiskt att det första vi ser på morgonen är ett av våra rådjur som tagit sig in på tomten för att dö.

Stackars, stackars hon .. här har hon kämpat för att överleva denna fasansfulla vinter bara för att stupa på målsnöret.

Vi vet inte varför hon dog. Vi har sett henne äta, vi har varit försiktiga och fodrat ofta i stället för mycket och senast i förrgår såg vi spillning efter henne så det är svårt att tro att hon svultit ihjäl??

Men hjälpen kanske kom för sent?

Nu håller vi ögonen extra mycket på rådjuret som är kvar .. och vi är så otroligt ledsna för att vi inte fick se det andra rådjuret få möta sommaren.

Vi har blivit adopterade av ett rådjur?

Nu kommer värmen .. ! Äntligen går kylan mot sitt slut .. står det i tidningen i dag och det var inte en dag för tidigt. Om det nu är sant?

Aldrig tidigare i mitt liv har jag längtat så intensivt efter barmark som nu och det beror helt och hållet på de stackars rådjur och hjortar som vi gjort vårt bästa för att hålla vid liv den sista tiden. I dag verkar det som åtminstone ett rådjur har förstått varifrån maten kommer. Jag står i allsköns ro och skalar morötter när jag tittar ut och ser henne ligga bara 10 m från köksfönstret.
Det såg skönt ut i solen och att hon hade ätit av maten vi lagt ut framgick av hennes idoga idisslande .. lite besvärad blev hon av kameran, trots att jag stod inomhus och tog kortet .. de hör bra rådjuren.

Men efter att ha tagit sig en liten lur på en dryg timme så piggnade hon till och följde intresserat mina göromål genom fönstret ..

.. och när solen var borta så traskade hon iväg. Men först lämnade hon tillbaka det som blivit över när middagen var idisslad och klar. Hundarna kommer att uppskatta det om inte jag hinner först.

Det märkliga är hur hon kom in? Vi har högt staket runt hela tomten .. men på sina ställen är det rätt höga snövallar så det var väl där hon klev över?

Men för hennes skull LÄNGTAR jag efter barmark och lite värme .. det har varit en jobbig vinter för våra vilda djur!!

Jag hoppas det är sant ..

.. för i dag står det att våren är på ingång! Det är inte en dag för tidigt enlig min mening och på bilderna finns det några som längtar ännu mer efter vår, barmark och sol än vad jag gör.



Det är jättesvårt att fotografera så skygga djur som det är i en hjortflock. Vi kan gå förbi väldigt nära, men så fort vi stannar blir de misstänksamma och när vi sedan tittar direkt på dem så tycker de att det är säkrast att dra sig undan.
Men titta noga så ser ni i alla fall några stycken av alla dom som dagligen besöker vårt nystartade hjort- och rådjurshak .. ett mycket välbesökt och uppskattat ställe!

Smarta rådjur!

Vi har oroats av att den allt större flocken hjortar .. som nu är uppe i över 20 djur .. skulle tränga bort de två svältande rådjuren som vi ursprungligen började utfodra.

Men djur är smartare än vi tror. Rådjuren har själva gjort en riskkalkyl och kommit fram till att vi som kommer med maten är ofarligare än hjortgänget som hotar att äta upp den.

Nu när Maken kommer med sitt lass av ensilage, renpellets och äpplen .. står rådjuren beredda bara 10 meter ifrån honom och så fort han lagt ner den sista högen och vänt ryggen till så springer de ner för slänten och kastar sig över godbitarna. Hjortarna däremot reagerar skrämt så fort en enda individ hoppar till och blir som grupp mer rädda och försiktiga.

Det är lätt att känna igen mänskligt beteende även hos djur .. den som tar risker och chansar får ett bättre utgångsläge. Men visst .. vi hade ju kunnat haft ett gevär bakom ryggen, det vet ju inte dom?

Nej .. nu tror jag att jag svimmar!!

I morse när Maken traskade upp med frukosten till våra svältande rådjur orkade de inte längre hålla på att gömma sig. På säkert avstånd betraktade de honom medan han spred ut ensilage, renpellets och äppelklyftor. Maken var lycklig som ett barn när han kom hem .. de lever och mår bra båda två!! För vi hade oroat oss lite för att den allt större gruppen hjortar skulle köra bort dem.

Nu när vi lunchrastade hundarna var hela hjorthögen i skogsbacken .. en 8-9 st ungefär. En del var inte så stora och en var så ljus att den var nästan vit .. det är lite häftigt att vara så nära vilda djur utan att de visar rädsla. Det var väl bara 25 meter till de närmaste och det känns inte riktigt bra att de är så orädda. Hundarna bryr sig inte heller längre utan låtsas som ingenting .. men när vi passerade de gamla resterna av en granhäck som skymde sikten så höll vi nästan på att falla till marken av chocken!!!

Där stod en grupp på ca 12-15 hjortar i en tät klunga ivrigt tuggande på ett träd!!!

Från 2 stackars svältande rådjur till ett 30-tal djur som väntar på stödfodring .. känns lite ogreppbart.

Jag undrar hur många hjortar det egentligen finns i omgivningen?????

Hjortarna flockas omkring oss!

Våra två rådjur fick sällskap av två hjortar som förmerades till fem hjortar .. plus en ÄLG och några vildsvin .. och i dag kan vi se sju hjortar i den flock som vankar omkring i vår skogsdunge.

I går kväll var de fem stycken som stod och hängde vid grinden?? Det kändes ju lite märkligt .. för inte kunde de väl VETA att det var vi som lade ut maten 200 m därifrån??

Men i dag har vi tänkt .. mödosamt, men i alla fall .. och kommit fram till att vi nog lämnar en doftmarkering efter oss när vi fodrar och att den slutar just vid grinden.

De är inte dumma hjortarna!!

Och inte vi heller som kom på en sån lysande lösning!!!

Men om vi har rätt så hoppas jag att vildsvinen och älgen inte kommer på samma briljanta idé som hjortarna ... för då blir det mindre kul att rasta hundarna fram på kvällskvisten.

Hjääälp!!!

Vår nuvarande utfodringsverksamhet började så stillsamt med ett utmattat rådjur och hennes fjolårsunge. Det var fantastiskt och välgörande för självkänslan att se hur de piggade på sig och vande sig vid regelbundna matransoner.

Så dök det upp en hjortmamma med sin tonåring .. och det var ju också roligt och rätt spännande att se hur de samsades och delade på fyndplatsen. Tänk vad lite det behövs för att göra stor skillnad för någon annan?

Så blev 2 hjortar .. 5 hjortar? Det ställde genast lite högre krav på tillgången av foder och när det sedan visade sig tydliga spår efter vildsvin så började vi tycka att det kändes liiite mycket.

I dag kom en ÄLG!!!

Jag hoppas innerligt att det inte kommer fler??

Vad äter en koltrast???

Det bor två koltrastar i vår carport .. det är inget jag funderade så mycket på från början. För koltrastar det är ju .. fåglar .. koltrastar helt enkelt och inte så mycket att fundera över.

Men de har inte sett så glada ut? Som runda svarta bollar har de suttit i fågelmatsträdet och sett olyckliga och frusna ut emellanåt .. och då började vi läsa på och upptäckte att de egentligen inte alls ska vara här just nu. Att koltrasten var en flyttfågel hade jag ingen aning om, tänk vad man lär sig när det behövs.

Så då förstod vi att det kanske behövdes åtgärder på koltrastsidan också så att de överlever till den vår som börjar närma sig! Men vad äter en koltrast???

Frön?? Njaaa .. inte från fröautomaten i alla fall, men lite grand från marken. Vinbär från frysen??? Usch .. det var inget som någon fågel var intresserad av. Äpplen??? Jodå .. men de fryser och blir hårda och då är de inget kul längre.

Men ... RUSSIN!!!

Vilken fullträff .. i dag flyger koltrastarna tillsammans och ser glada ut. Puh!!!

I går lärde vi oss förresten också hur man vet att rådjur och hjortar slutat svälta!

För nu är utfodringsplatsen alldeles full av spillning vilket har saknats på mer än en vecka .. det kanske verkar vara en "skitsak" för er, men det fyllde oss med stor tillfredsställelse!!!

Februari 2012 .. Eftersom jag ser att många söker på "Vad äter en koltrast" så känner jag det som att jag måste tillägga att .. koltrastar äter helst äpplen, men de måste vara delade annars fattar de absolut ingenting.

Försörjningsansvaret växer!!

När det är mycket snö då blir vi piggare, står det i Aftonbladet!

Det är en ren lögn .. jag har aldrig varit så trött som nu!! Jag skottar snö, lassar in pellets för eldning och ser knappt att det är ljusare och "uppiggande".

"Den vita vintern gör oss piggare, djuren fler och sommaren prunkande. Djurlivet och växtligheten kommer att vara rikare än någonsin efter den här vintern", säger Lars Åke Janzon, biolog på Naturhistoriska riksmuseet .. och då blir jag jättearg men det går över när jag kommer till sista raden i artikeln där han säger att rådjur och koltrastar är dom som far illa av all den här snön.

För så är det .. vi matar vår rådjursmamma och hennes fjolårsbarn och nu har de lärt sig vilka tider som vi kommer och står otåligt och väntar. Helt osynliga .. tror de .. och det är ju bra för det är nog inte så nyttigt för dem om de fick för mycket förtroende för människan.

Vi har också lärt oss någonting. Äpplen är motsvarigheten till rysk kaviar för rådjur, renpellets är en gourmet-middag, ensilage är helt ok och hö är sånt man till nöds petar i sig när serveringspersonalen är ledig.

I dag var det ovanligt många ben i "hemliga hörnet" .. så vi gjorde en kringgående manöver och smög oss listigt tillbaka och ..

.. upptäckte att vi också har ansvaret för en hjortmamma med fjolårskalv!

Med tanke på att de hjortflockar vi brukar ha utanför staketet sommartid brukar bestå av ca 15 djur, så bävar vi för de närmaste veckorna och längtar ivrigt efter snösmältningen!

Kan man drunkna i snö ...??

Det ska blir mer snö!!!

Det går bara inte .. vi får inte plats med den snö som finns och jag har ingen aning om var vi ska placera den nya?? Vår lilla väg blir bara smalare och smalare och det är numera förenat med stor livsfara att gå ut med hundarna och fortsätter det så här så måste jag köpa mig en liten moped för att ta mig till affären.

Rådjuren far illa. Vi matar och står i .. äppelkontot kommer att bli lika stort som vårt eget matkonto innan det här är över och vi hinner nästan inte vända ryggen till förrän allt är uppätet.

Maken som har ryggskott liiiiiider när han ser mig skotta snö och bära in och fylla på pellets till eldningen, men det är ingenting mot vad jag själv gör när jag sliter med det!! Och nästa vecka kommer det en pall med 800 kg till som ska bäras in .. stöööööön!!!

Just nu sitter jag och pustar för att orka med andra halvan av gårdsplanen, sedan ska jag ut och ragga hö eller renpellets till de svältande och handla så att vi inte svälter själva ... och hämta ditt och skjutsa datt och lämna och hämta bilen ..

.. för min stackars man med misstänkt diskbråck kan inte ens köra bil, gissa om han LIDER av det .. !!!

Men mest synd är det naturligtvis om MIG!!!!

Vem tror på kvällstidningarnas rubriker ...???

Det fläskas på med rubriker om jordens undergång .. och sedan när intresset falnat så används de stora bokstäverna till att dementera eller ifrågasätta de tidigare sanningarna.

Jag tror inte längre på det jag läser eller hör i media, blir jag intresserad så försöker jag hitta informationen någon annanstans och går inte det så lägger jag "nyheten" åt sidan som den lösnummersäljande ordmassa det förmodligen är.

Det enda jag säkert vet är att årets vinter är den jobbigaste på mycket länge. Inte bara för oss klagande människor utan för djuren som nu går på sina sista reserver.

I den lilla skog som vår tomt gränsar till bor ett rådjur med sitt snart ettårsgamla barn .. i går mötte vi dem som vanligt på vägen när vi var ute med hundarna. Normalt sett brukar de skutta upp i skogskanten och låta oss passera, men i går vinglade rådjuret utmattat från sida till sida och orkade uppenbarligen inte ta steget ut i den djupa snön och vi vände och gick hem.

Senare på dagen hittade vi henne liggande under ett träd, det yngre rådjuret som oroligt vakade över henne försvann och vi rusade hem och tömde huset på äpplen och en påse havregryn.

Hon blev naturligtvis inte glad när vi kom med tillskottet, hon blev livrädd och lyckades förflytta sig några meter ..

.. men senare på kvällen var allt uppätet. Vi hoppas att hon fått i sig något och fortsätter att lägga ut hö, havrekross och äpplen .. och inser att nu får vi fortsätta med det tills det blir vår, klimatförstöring eller inte!