Döden!!

”Dödens bin är stora och svarta, de surrar dovt och dystert, de förvarar sin honung i kakor av vax, vita som altarljus. Honungen är svart som natten, tung som synden och söt som sirap.

Det är allmänt känt att vitt består av åtta färger. Men det finns även åtta färger av svärta, för den som förmår att urskilja dem, och Dödens bikupor står i det svarta gräset i den svarta fruktträdgården under de av svart blom prydda, uråldriga grenarna på träd som, så småningom, kommer att bära äpplen som … om vi säger så … sannolikt inte kommer att vara röda.

Döden tyckte sig höra, helt flyktigt, ljudet av springande fötter och en röst som sa, nej, en röst som tänkte åfanåfanåfanåfan, jag kommer att dö jag kommer att dö jag kommer att DÖ!”


När jag var barn var jag fasansfullt rädd för döden. Jag vet inte exakt när jag insåg att ALLA måste dö en dag, men jag minns helt klart vilken fruktansvärd rädsla det förde med sig. Otaliga var de nätter som jag väckte min mamma i full ångest och bad henne att .. lova, lova att du aldrig dör!!

Stackars henne .. det är klart att hon att lovade. Som förälder vet jag att du lovar precis vad som helst bara du får sova ostört och ungen går och lägger sig igen.

När jag blev äldre utvecklades det till en nattlig dödsångest. Jag ägnade inte min förgänglighet en tanke, förrän jag lade huvudet på kudden för att utmattad falla i sömn. Då kom de krypande, tankarna på döden .. ännu en dag närmare, ännu ett steg mot det oundvikliga hade passerat .. och pulsen steg och ångesten satte sig på bröstet och gjorde det svårt att andas. Jag försökte tänka på annat .. det gick inte.

Det var jobbigt, minst sagt. I vägen för sömnen och på så sätt också för livet. Till slut gav jag upp och bestämde mig för att avsätta en timme varje kväll till att tänka på döden INNAN jag försökte somna.

Om någon har försökt samma sak så vet ni att en timme är en oändlighet om man försöker koncentrera sig på en och samma sak. Efter ett par veckor somnade jag obönhörligen ifrån döden och sedan dess har vi samsats rätt bra.

Men visst är det obehagligt att ha något framför sig som man inte kan kontrollera, rå över eller skaffa sig en instruktionsbok om.

Jag är den sortens människa som gärna vill ha fakta och slår upp, googlar och läser i all oändlighet när jag stöter på ett okänt begrepp. När min pappa dog finkammade jag biblioteket på böcker om döden, men fick inget direkt svar på det jag sökte .. ”Han var ju här alldeles nyss, var är han nu??”

Men det ligger väl i sakens natur .. ingen återvänder från den resan med en reseskildring.

Däremot så fick jag så underliga upplevelser och en så märkligt känsla av att min pappa ville säga mig något, den dagen det hände? Jag tror inte på sån´t .. verkligen INTE .. förträngde den envisa rösten som jag så väl kände igen och som hördes i mitt eget huvud. Det var chocken, sorgen och allt det som hörde till som spelade mig ett spratt, eller hur?

Men han var envis som vanligt, min pappa. Mannen som tog all plats och envisades med att vara kungen i vårt familjekungarike … om och om igen upprepade han att .. ”GUD, det är vi alla! Det är VI som är Gud!! Alla samlade själar efter levande människor.”

Trams!

Och så förträngde jag det hela och levde vidare. En dag läste jag en artikel om buddismen och om Claes Malmberg .. som strängt taget upprepade vad jag hörde i sorgen efter min pappas plötsliga borgång? Då blev jag faktiskt lite ställd.

Så man vet ju aldrig?

Nu är jag inte rädd för döden alls. Det som stör är att lämna alla jag älskar och tycker om och kanske aldrig någonsin få tillfälle att tala om hur mycket jag uppskattar dem .. så det försöker jag göra så ofta jag kan, nu när jag har chansen. Störande är också tanken på att jag inte längre kommer att kunna lägga mig i, tycka och tala om vad JAG anser vara det bästa sättet att nalkas problem eller att förhålla sig till livet.

Hur ska de klara sig utan mig???

Varför sitter jag nu här och skriver om döden en solig söndagförmiddag .. bortsett från ovanstående inledningsfraser i Terry Pratchetts bok om Eric??

Ja, det som utlöste det hela var Alex Schulmans krönika i AB och alla hans tidigare skriverier i ämnet .. som påminde mig om min egen dödsångest för så länge sedan. Och så vandrade tankarna vidare till Amanda Schulmans blogginlägg som handlade om hur hennes dödsångest blommade upp när hon besökte Junibacken med dottern och påmindes om Astrid Lindgrens berättelser om och förhållande till döden.

Stackars människor .. två personer med dödsångest i samma familj!

Så nu går jag och kramar om Maken som är det mest jordnära som finns, traskar ut i livet i naturen och fortsätter att leva så intensivt jag kan .. så kanske jag till och med kommer att tycka att det är skönt att få lägga ner och av så småningom?


( .. och så blev jag så heligt förbannad när jag läste Unni Drougges blogginlägg "Pöbeln i pissrännan", att jag bara var tvungen att skriva om något annat för att inte skriva något som jag skulle ångra senare .. när det var för sent.)

Expr., AB,

Häxkonster ...

"Natten var svart som insidan av en katt. En natt som denna var det lätt att föreställa sig hur gudarna flyttade människor som vore de spelpjäser på ödets schackbräde.

Nätter som dessa finns det häxor i faggorna. Nja, inte direkt i faggorna. Ingen har någonsin lyckats ta reda på vad en fagga är för något, än mindre hittat någon."

Jag fortsätter med att läsa om min älsklingsböcker av Terry Pratchett och ska om några minuter sätta tänderna i "Häxor i faggorna". Om det är någon(?) som undrar hur det går med mina egna häxplaner så kan jag berätta att det går alldeles lysande.

Jag har tränat, utslungat besvärjelser och studerat huvudologi med ett utmärkt resultat. Hela området är numera invaderat av små, små grodor och betydligt större paddor .. och det är en faktiskt sanning och inte bara något som jag påstår.

Jättejobbigt faktiskt, speciellt när vi går i mörkret med hundarna eller klipper gräsmattan. Usch .. det känns obehagligt i fötterna och gräsklipparen känns som en motordriven giljotin.

Regnar gör det också .. och särskilt mycket på västkusten .. och är det ett resultat av mina övningar så ber jag så hemskt mycket om ursäkt! Det är faktiskt inte så lätt med häxkonster när man inte är van.

Dessutom kom Maken hem med en hummer i går, vilket jag också tolkar som en framgång eftersom jag är barnsligt svag för skaldjur. Ett tag tänkte jag öva mig på att förvandla vår ytterdörr till ett levande starkt träd .. det finns en ytterst ingående beskrivning av hur det går till på sidan 130 .. men vid närmare eftertanke så kom jag på att det förmodligen skulle bli ganska kallt inne i vinter om jag lyckades.

När det gäller mer världsliga ting så har jag beslutat mig för att jag har tillräckligt med excentriska, obärbara kläder för att kunna åstadkomma en alldeles egen häxoutfit som är övertygande. Det handlar ju ändå bara om att övertyga omgivningen om att man har en magisk förmåga men i övrigt inte är riktigt klok .. så det ska väl inte vara så svårt??

Men nu förvirrar jag mig från ämnet?

Den här helgen är det politiker- och sommartal i faggorna. Vad nu en fagga är och vad nu ett sommartal innebär?? Innehållen i de två talen som media gör sitt yttersta för att tolka innan de ens är sagda .. är lika svåra att få kontroll över som att hitta en fagga? Gissningsvis så kommer orden .. ansvar, svåra tider, kulturen och välfärden .. att ingå, tillsammans med lite politiska profetior och besvärjelser???

Vad jag kan minnas så var böckerna om Skivvärlden mer osannolika och märkligare förra gången jag läste dem? Nu känns den världen mer kontrollerbar och logisk än den jag lever i just nu, visst är det konstigt?

Men det kan man kanske gå ut och demonstrera och blåsa i visselpipor mot?

För vi kommer med största sannolikhet att få höra ett och annat om kulturen i morgon, och i bloggen Trollans Tankar .. läser jag att en av kulturens företrädare anser att just det är en bra metod mot finanskriser och annat elände, så det kanske hjälper?

Eller så kan vi slå till med en rejäl besvärjelse .. eller åkalla en demon och få alla svar direkt???

AB, DN, SvD, Expr.,

Tänk dig att ..

.. du får ett nytt jobb där du kan förverkliga alla dina framtidsdrömmar om du bara lyckas hänga med i arbetstakten.

Ett arbete med höga prestationskrav och en krävande arbetsinsats som ska utföras medan dina arbetskamrater som inte har samma ambitionsnivå ..

.. skränar, samtalar, rör sig obehindrat runt dig och kommenterar ditt utseende och din klädsel,

.. snackar skit om dig på "lediga stunder", knuffar, petar, hånar och skrattar ut dig, kallar dig för hora eller något annat uppiggande och sprider rykten om ditt privat- och sexliv.

Tänk dig att du under en arbetsdag ständigt måste vara beredd på fysiska och verbala attacker och alltid måste oroa dig för att något .. som du inte vet vad .. i din klädsel, ditt utseende eller hos dina ägodelar ska utlösa någon form av "bestraffning" eller kränkande filmer på nätet.

Och tänk dig sedan att allt detta sker utan att du har någon möjlighet att freda dig, Ingen fackförening att vända dig till, inget skyddsombud som kan ta sig an din sak och en arbetsledning som antingen lägger ansvaret för din situation på dig själv eller gör gemensam sak med dina plågoandar .. som dessutom står över lagen och inte kan bestraffas.

Tänk dig att detta är vad du har att möta varje dag och att du dessutom saknar möjlighet att säga upp dig .. och var sedan glad och tacksam över att du har lämnat skoltiden bakom dig.

AB, Expr., SvD, DN

Vänstern, Väljarna, Simon Fors och ..

.. en giljotin i mycket liten storlek.

"Vänsterns val riktigt viktigt. Partiets politiska profil och väljarnas uppfattning är det som står på spel" .. är rubriken på ledaren i Aftonbladet och jag vill gärna bistå med en väljares uppfattning om Vänsterpartiet.

Det finns två partier som jag i dagsläget inte skulle rösta på, och det är Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. I övrigt tror jag att jag skulle kunna rösta på vilket parti som helst, förutsatt att jag litade på att de som är satta att leda partiet och genomföra partilöftena också var kapabla att göra det. Men de är inte så många, tyvärr .. om ens någon?

När det gäller Sverigedemokraterna finns det ingenting som tilltalar, lockar eller verkar stadigvarande och ingen som verkar ha den minsta aning om vad de skulle göra, eller vad det skulle få för konsekvenser om de fick fatta egna beslut. Det är ett ofärdigt parti med ofärdigt partiprogram byggt på ofärdiga åsikter och en okunnig partiledning, enlig min mening.

Det som talar mot att jag någonsin skulle välja Vänsterpartiet kan beskrivas i ett enda namn .. Simon Fors! Mannen som bland annat tycker det är vackert med beväpnade strejkvakter och som anser att inga moderater förtjänar annat än bly.

Vänsterpartiets flathet och godkännande av Simon Fors extrema åsikter visar att det finns ett godkännande och en acceptans för åsikter som "Men visst, är monarkin på väg att falla så riggar jag gärna giljotinen".

Vilket kanske styrks av twitter- och partibrodern Johan Persson/Ordförande Johans "putslustiga" twitter när nyheten om Victoria och Daniels baby briserade på nyheterna .. "En dag som denna vill jag påminna om att det tillverkas giljotiner i mycket små storlekar"!

En stund senare besinnar sig Ordförande Johan, kanske slås han av tanken på att andra än Simon Fors och partikamraterna läser hans twitter och han skyndar sig att twittra vidare .. "Skojade bara. Man ska inte giljotinera kungligheter".

Vänsterpartiet i Haparanda vill inte ha kvar Simon Fors i partiet men misslyckas med att bli av med honom och hans twittrande. Simon Fors tycker själv att .. "Lokalt har de inte ett jota med det att göra."

Det är uppenbart att Simon Fors är en högt uppskattad, omhuldad partikamrat, skyddad uppifrån där hans extrema åsikter tydligen applåderas i tysthet.

Hur många Simon Fors och Ordförande Johan det finns i Vänsterpartiet vet jag inte .. men det verkar vara för många för att jag skulle vilja ens överväga att lägga en röst på ett parti vars medlemmar förespråkar väpnat våld mot oliktänkande.

Följ gärna Simon Fors twitter, men försök inte få kontakt .. han blockerar oliktänkande på samma sätt som han förespråkar avrättning av oliktänkande journalister. Men själv har han "tillit till rättsväsendet och till yttrandefriheten"?

En märklig person, Simon Fors. Förmodligen har han också vapenlicens och jaktgevär .. det måste i så fall kännas tryggt och trevligt för de av kommuninvånarna i Pajala som inte delar hans åsikter?

Så om det bara fanns två partier att välja på .. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet? Ja, inte valde jag ett parti som mer eller mindre längtar efter en väpnad revolution och ett utplånande av borgerskapet.

Det är min uppfattning .. som väljare .. av Vänsterpartiets trovärdighet och politiska profil.

AB, AB, Expr., Expr., SvD, DN, DN, DN

Laglöst Land?

I dag läser jag, under rubriken "Otrevliga arbetskamrater kan bli din död", om hur forskare vid Tel Avivs universitet har kommit fram till att dåligt stöd på jobbet ger 2,4% större risk att dö i förtid. I går läste jag om hur mobbade barn fick bära ansvaret för sin egen mobbing i skolan och skrev också om hur svaga och rädda de som var satta att ge barnen en trygg skolmiljö verkade vara.

Det kändes som det fanns någon form av samband.

I kommentarerna i går fick jag ett Youtube-klipp. Det tog ett bra tag innan jag förstod vad det var jag såg, men sedan började jag fundera över hur livet som lärare kan se ut? Hur skulle jag själv klara mig som vuxen i den världen?

Skolan verkar vara en plats som står utanför samhällets lagar och regler. Om jag som vuxen trakasserar eller rent av misshandlar mina arbetskamrater eller medmänniskor kan jag polisanmälas, dömas eller helt sonika få sparken. Om jag skulle vara så fullständigt idiotiskt dum att jag hånade, trakasserade och gjorde mig rolig över min arbetsgivare så blir jag inte bara av med jobbet, utan också min försörjning och kan knappast använda mig av den arbetsgivaren som referens i arbetslivet.

Det förstår jag .. därför lägger jag ner lite omsorg på hur jag beter mig bland folk, även om jag kanske innerst inne tänker ett och annat som inte är helt lagligt ibland.

I skolan finns inga påföljder. Det verkar vara laglöst land .. åtminstone för eleverna? För lärare är däremot lagen sträng .. vi lägger inte hand på våra minsta, barnen! I skolan innebär det bokstavligen att en lärare inte får vidröra en elev som fysiskt attackerar läraren.

Jag förespråkar INTE barnaga här om det är någon som börjar få förhöjt blodtryck nu.

Men när de som ska växa upp till ansvarsfulla vuxna inte begriper sambandet mellan skolan, lärarna och allt som medföljer och deras föräldrars arbete och skatt, då är det illa. Allt som förstörs, saboteras, kastas bort och nonchaleras .. är betalt av vuxna som avstår från delar av sin lön, på samma sätt som de själva kommer att få betala för sina egna och andras barn.

En gratis utbildning är egentligen inte gratis, den är bekostad av hela svenska folket och det är ju egentligen helt sinnessjukt att det är så många som inte tar emot den utan tvärtom försöker förstöra hela paketet. Både för sig själva och för dem som nästan inte törs visa att de vill ha ett framtida liv.

När jag ser Youtube-klippet och hittar fler där svenska skolelever dokumenterat fysiska och psykiska trakasserier och skoningslös mobbning på nätet då inser jag vilken vanmakt de måste känna .. de som vill och ska ge våra barn en god utbildning, en trygg arbetsmiljö och en framtid.

De har absolut inga fungerande verktyg eller rättigheter att använda sig av för att sätta stopp för dem som i total dumhet slänger bort alla sina chanser i livet. Det finns ingen polis som det är någon mening att anmäla till, inget straff att utmäta och ingen uppsägning att lämna över till den som inte uppfyller sin del av avtalet. Det finns blanketter, åtgärdsrekommendationer, mobbningsprogram, utbildningar, forskningsrön, sociala myndigheter som är lika rädda och hjälplösa som de själva .. men inga faktiska åtgärder .. inget regelverk .. som respekteras.

Ingen vuxen skulle acceptera en arbetsplats som fungerar som den våra barn måste stå ut med, och vi måste överlämna dem till en arbetsmiljö som vi inte skulle överleva själva i?

Det är laglöst land och då är det lättast att skylla på och flytta på de svagaste, behålla dem som inte kräver mer än en arena att leva ut sin rädsla, otrygghet och sitt osäkra ego på .. och sen ger man upp. Räddar sitt eget skinn och offrar dem som ingen vill ställa upp på.

Eller, finns det något faktiskt och verkningsfullt en utsatt lärare eller en rektor med visioner kan göra? Finns det någon fungerande gräns där vuxenvärlden säger .. hit, men inte längre?

DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr.,

Svensk sommar eller ett klimatelände??

"När sommaren närmar sig sitt slut kan vi konstatera att det aldrig blev någon riktig sommar" .. skriver Eva Franchell på AB.

Och jag konstaterar, att här har jag gått omkring hela sommaren och varit lycklig över att vi ÄNTLIGEN haft en sån där underbar sommar som jag längtat efter så länge??

Min sommar har varit fullständigt perfekt. Sol och en klarblå himmel med vita moln som seglade förbi, milda vindar, storslagna åskväder med magnifika ösregn som bara varade en enda dag, stilla, tunna sommarregn och varma molnfria dagar som var som gjorda för bad och tvätt av svårtorkade överkast.

Vi har kunnat äta och fika ute utan att ta betäckning under solparasoller och utan att smöret smälte bort innan det ens nådde smörgåsen. Getingarna har varit lagom många precis som myggen och det har varit fullt möjligt att sova om nätterna med fönstren öppna.

För oss har det varit den bästa sommaren på länge.

Men för dem som bor i Skåne och på västkusten har jag förstått att det har varit sämre .. där kanske det aldrig blev någon riktig sommar?? Det kanske var där Eva Franchell var under semestern?

Vår granne är norrlänning. Han tillbringade semestern HEMMA och kom tillbaka brun och välgräddad .. där verkar det ha varit väldigt soligt och varmt.

Men visst är det så, vi utgår alltid från vår egen verklighet när vi ska presentera en sanning .. oavsett om det gäller vädret eller något annat. Det som är sanning för mig, måste ju självklart vara sanning för alla andra också, eller hur?

Eva Franchell oroar sig för klimatförändringar .. det gör jag också ibland. Men jag tror inte att den här svenska sommaren är en måttstock på något extremväder. För om vi ska göra det verkar min del av landet varit helt förskonad .. medan södra Sverige befinner sig i en klimatkatastof.

"Extremvädret är över oss och vi måste begränsa skadeverkningarna så snabbt som det bara går" .. avslutar Eva Franchell.

Det är möjligt att det är sant, men då får vi nog använda andra bedömningsgrunder än Eva Franchells semester.

Min semester blev fullständigt perfekt .. hur tolkar Eva Franchell det??

SvD

Olycksfall i arbetet!

Det är jag som klipper gräsmattorna här hemma! Det är en hel del och jag känner mig som en riktig kvinnokvinna när jag ångar fram på vår åkgräsklippare.

Precis som en stor, stadig, muskulös, kvinnlig långtradarchaffis .. eller ännu hellre en modern cowgirl!!

Efter välförrättat värv svänger jag benet över "sadeln" .. Yahoo!! .. och ... jävlarhelveteshelveteshelvetesfanfanfaaan .. aaahhhjjjjjjj!!!

Jag körde knät rakt på en löjlig liten manick som sitter på stången till ratten för att man ska kunna höja och sänka. Det gjorde något så infernaliskt, grönjävligt ONT att kallsvetten bröt fram, jag ville kräkas, jag var förlamad av smärta ... jag döööööööööööööööör!!!

Och om jag dör nu kommer jag att dö på ett löjligt sätt .. hängande i ett ben vid sidan av en åkgräsklippare .. åh neeeeeeeeeej!!

Nu har jag hämtat mig. På knät finns ett ynka pyttelitet sår som Maken tycker är förskräckligt roligt. Att det sedan är minst en decimeter djupt är inget han tar hänsyn till eller ödslar medlidande på.

Så om någon har lite medlidande över, har slagit i armbågen eller knät mot ett vasst och spetsigt föremål någon gång och VET hur fruktansvärt ont det gör .. lägg då gärna lite sympati i kommentarsfältet.

Jag behöver det och här hemma är jag sorgligt missförstådd, till och med föremål för lustiga kommentarer och "humoristiska" skämt .. DÄR?? Där kan man väl inte komma emot med knät?? hahahaha .. trots att det fortfarande gör ruggigt ONT!