Socialdemokraternas
verkställande utskott sliter med frågan om hur man ska kunna välja en
partiordförande på ett öppet och demokratiskt sätt, utan att blanda in
medlemmarna som är splittrade i minst två falanger som öppet motarbetar varandra?
Hur de än gör så skulle en demokratisk process innebära att minst hälften av
medlemmarna röstade fel??
Det kan inte vara lätt.
Särskilt inte när alla tillfrågade ödmjukt och väldisciplinerat svarar nej fram
tills någon övertygats om att h*n är i den situationen att det inte finns någon
motkandidat.
Då tackar h*n
motsträvigt JA .. och känner sig omåttligt hedrad och utvald och alla de andra
klyschorna som Göran Persson, Mona Sahlin och Håkan Juholt tidigare kläckt ur
sig.
Men sedan måste denne
kandidat kunna ge en illusion av att stå på alla sidor i de pågående striderna
och kunna föra en strikt vänster/högerpolitik utan fasta ramar och med möjligheter
till anpassning när skriken blir för höga på någon sida. Det betyder att h*n,
tillsammans med en grupp utvalda måste arbeta fram en budget och ett budskap
som inte riktigt stämmer överens. Löften ska ges .. men trollas bort när det
gäller finansieringen. Vision och verklighet spelar i olika lag och det finns
en brasklapp fastgemad på varje enskilt budskap och varje löfte .. när ekonomin tillåter, om vi får egen
majoritet.
Att ena de stridande socialdemokratiska krigarna på väljarnas bekostnad .. det är ju en omöjlig arbetsuppgift för vem som helst, hur UTVALD h*n än är.
Låt mig .. i all
anspråkslöshet .. få komma med några tips som väljare, utan kunskap om
socialdemokratins uråldriga, invecklade struktur och besluts(?)ordning.
Byt namn!!
Det är helt lönlöst att
gå till val med ett namn som Social-DEMOKRATERNA efter de senaste årens avslöjanden om hur
odemokratiskt och osolidariskt själva partiet fungerar. Ytterst få väljare
köper budskapet att ett inbördes odemokratiskt, osolidariskt parti skulle verka
demokratiskt och solidariskt utåt.
Några namntips kan jag
inte bidra med .. men jag förmodar att kvällspressen med glädje tar på sig den
uppgiften?
Socialstyrelsen är ju redan upptaget, Socialarbetarna kränker ju en hel
yrkesgrupp så det är väl också uteslutet och det som ligger närmast till hands .. Alliansmotståndarna, kan vara en
fallgrop om Alliansen upphör vara en allians.
Lite knivigt, eller hur?
Så tycker jag att
ledningen ska utse TVÅ partiordföranden och låta dem gå till val med varsin
falang och varsin lista. Då får väljarna själva avgöra vilken del av
Socialdemokraterna de anser vara trovärdig och önskvärd .. och då kan
respektive partiledare föra fram en politik h*n verkligen tror på .. i stället för att tala sig varm för en halv sanning och en halv lögn.
Vinnande falang vinner
makten och hela härligheten och förlorande falang får ta sina falangister och
ge sig ut i den verklighet som de gjort sitt bästa för att undvika. Det kan
vara en nyttig upplevelse som kan ge många oväntade aha-upplevelser.
Som det är nu törs ingen
partiledare föra fram någon politik alls utan hela det socialdemokratiska
budskapet är att de är emot allt som den borgerliga politiken står för! De
HATAR allt som regeringen gör och skulle Alliansen genomföra ett förslag som
sossarna tidigare varit för .. så ändras politiken så att den är emot.
(Fast Motpartiet kan väl inget parti heta? Protestpartiet? Protestanterna? .. nej, visst nej, det var redan taget!)
Men som det ser ut nu så
kommer en Frälsare att utses av en mycket liten klick mycket etablerade
socialdemokrater som för död och pina inte vill riskera att hamna inför
medlemmarna i en valsituation.
Denne Frälsare kommer
sedan att ohotad .. och med livslång tacksamhetsskuld till ledningen .. väljas
på ordinarie kongress 2013. Det skulle jag satsa pengar på om jag var den
sorten som spelade. Men det är jag inte.
Fast det där med
demokrati och medlemsinflytande .. det kan ni glömma.
