måndag 23 januari 2012

Nejnejnejnej .. eller?


Socialdemokraternas verkställande utskott sliter med frågan om hur man ska kunna välja en partiordförande på ett öppet och demokratiskt sätt, utan att blanda in medlemmarna som är splittrade i minst två falanger som öppet motarbetar varandra? Hur de än gör så skulle en demokratisk process innebära att minst hälften av medlemmarna röstade fel??

Det kan inte vara lätt. Särskilt inte när alla tillfrågade ödmjukt och väldisciplinerat svarar nej fram tills någon övertygats om att h*n är i den situationen att det inte finns någon motkandidat.

Då tackar h*n motsträvigt JA .. och känner sig omåttligt hedrad och utvald och alla de andra klyschorna som Göran Persson, Mona Sahlin och Håkan Juholt tidigare kläckt ur sig.

Men sedan måste denne kandidat kunna ge en illusion av att stå på alla sidor i de pågående striderna och kunna föra en strikt vänster/högerpolitik utan fasta ramar och med möjligheter till anpassning när skriken blir för höga på någon sida. Det betyder att h*n, tillsammans med en grupp utvalda måste arbeta fram en budget och ett budskap som inte riktigt stämmer överens. Löften ska ges .. men trollas bort när det gäller finansieringen. Vision och verklighet spelar i olika lag och det finns en brasklapp fastgemad på varje enskilt budskap och varje löfte .. när ekonomin tillåter, om vi får egen majoritet.

Att ena de stridande socialdemokratiska krigarna på väljarnas bekostnad .. det är ju en omöjlig arbetsuppgift för vem som helst, hur UTVALD h*n än är.

Låt mig .. i all anspråkslöshet .. få komma med några tips som väljare, utan kunskap om socialdemokratins uråldriga, invecklade struktur och besluts(?)ordning.

Byt namn!!

Det är helt lönlöst att gå till val med ett namn som Social-DEMOKRATERNA  efter de senaste årens avslöjanden om hur odemokratiskt och osolidariskt själva partiet fungerar. Ytterst få väljare köper budskapet att ett inbördes odemokratiskt, osolidariskt parti skulle verka demokratiskt och solidariskt utåt.

Några namntips kan jag inte bidra med .. men jag förmodar att kvällspressen med glädje tar på sig den uppgiften?

Socialstyrelsen är ju redan upptaget, Socialarbetarna kränker ju en hel yrkesgrupp så det är väl också uteslutet och det som ligger närmast till hands .. Alliansmotståndarna, kan vara en fallgrop om Alliansen upphör vara en allians.

Lite knivigt, eller hur?

Så tycker jag att ledningen ska utse TVÅ partiordföranden och låta dem gå till val med varsin falang och varsin lista. Då får väljarna själva avgöra vilken del av Socialdemokraterna de anser vara trovärdig och önskvärd .. och då kan respektive partiledare föra fram en politik h*n verkligen tror på .. i stället för att tala sig varm för en halv sanning och en halv lögn.

Vinnande falang vinner makten och hela härligheten och förlorande falang får ta sina falangister och ge sig ut i den verklighet som de gjort sitt bästa för att undvika. Det kan vara en nyttig upplevelse som kan ge många oväntade aha-upplevelser.

Som det är nu törs ingen partiledare föra fram någon politik alls utan hela det socialdemokratiska budskapet är att de är emot allt som den borgerliga politiken står för! De HATAR allt som regeringen gör och skulle Alliansen genomföra ett förslag som sossarna tidigare varit för .. så ändras politiken så att den är emot.

(Fast Motpartiet kan väl inget parti heta? Protestpartiet? Protestanterna? .. nej, visst nej, det var redan taget!)

Men som det ser ut nu så kommer en Frälsare att utses av en mycket liten klick mycket etablerade socialdemokrater som för död och pina inte vill riskera att hamna inför medlemmarna i en valsituation.

Denne Frälsare kommer sedan att ohotad .. och med livslång tacksamhetsskuld till ledningen .. väljas på ordinarie kongress 2013. Det skulle jag satsa pengar på om jag var den sorten som spelade. Men det är jag inte.

Fast det där med demokrati och medlemsinflytande .. det kan ni glömma.


söndag 22 januari 2012

Sju sorters kakor?

Det står en doft av malkulor runt Socialdemokraterna .. men också av syrener från en gammal syrenberså.

Där sitter de .. samhällets stöttepelare. Halmhatt och kravatt. Höghalsad, anständig klänning med lagom spets i kanterna och trotjänarna serverar kaffe och sju sorters kakor.

Barnen leker stillsamt under övervakning av jungfrun och allmogen sköter sitt på behörigt avstånd .. så lyckliga och så nöjda med det liv som människorna i bersån vill ge dem.

Men inte ska väl JAG?

Och det trugas, lockas och pockas .. men en god uppfostran kräver sina offer.

Ta en kaka till?

Men nej, det är väl alldeles för mycket.

Och så går alla hem och hoppas på att bli bjudna igen och bli jämlika och kunna bjuda igen .. som tack för det goda uppförandet och den ödmjuka framtoningen.

Ta en kaka till?

Ja, kanske .. om jag får ta mig den friheten .. och bara för att ni ber så vackert!

Har man då spelat spelet rätt så väntar middag på Stadshotellet med levande musik och sju sorters rätter med sju varianter av viner, likörer och konjak till kaffet. Men äter du för lystet av sju sorters kakor utan att se värdfolkets menande blickar .. är du för evigt utestängd från de fina salongerna.

Vägen till makten och de fina salongerna var kantat med fallgropar och hemliga koder .. förr.

Men så är det som tur är inte längre?


Jag har läst "Felicia försvann" ..


.. den här helgen och det var en bok som gjorde ont.

Jag känner igen alla dem jag mötte under de år som jag och Maken arbetade med problemfyllda ungdomar och där en del av dem också bildade familj tillsammans med oss. De lärde mig mycket och jag kan bara hoppas att vi tillförde dem någonting av värde att ta med ut i livet.

Felicias berättelse är nästan exakt densamma som jag hört från andra barn till alkoholister eller andra missbrukare. Rädsla för närhet, som när som helst kan förvandlas till svek och hot. Rädsla för det oväntade/ofattbara, skapar också det provokativa beteendet som ska framkalla ett kontrollerbart svek och avståndstagande som går att hantera .. i stället för att vänta på slaget som de ändå tror ska drabba dem och slå dem till marken.

Föräldrar som ser varje misslyckande hos barnet som en personlig förolämpning .. Varför ska allt bara drabba MIG? Hur ska JAG klara av att mitt barn är sjukt/behöver hjälp/har ett handikapp?? Hur kunde h*n göra MIG detta, göra så JAG får så mycket problem!

Jag, jag, jag .. och barnet spinner runt i en aldrig stannande spiral för att vara till lags, bli bekräftad och älskad. Det tar aldrig slut .. ett barn slutar aldrig längta efter att bli älskat, hur illa du än behandlar det.

Skrapar man då lite på ytan så är det snarare en regel än ett undantag att föräldern också kommer från samma bakgrund som h*n nu överför på sitt eget barn. En oförmåga till närhet eftersom det efterföljande sveket är förväntat.

En av våra tonårskillar sa .. att få stryk när man gjort något eller förstört något känns inte fel, men när smällen kommer oväntat eller när ingen kommer hem på flera dagar .. eller om de är så fulla att man inte finns .. då känns det inte som om man är värd något.

Att vara barn och inte veta om det finns någon hemma, om det över huvudtaget kommer hem någon och inte våga fråga någon i närheten .. eftersom det med absolut visshet kommer att sluta med fysisk eller psykisk misshandel om h*n utelämnar föräldern inför andra. Kanske kommer till och med SOCIALEN som är ett hot om total skilsmässa från den enda verklighet man känner till.

En annan kille frågade .. om jag slår ner dig nu, vad skulle du göra? Då var jag inte helt bekväm med situationen måste jag erkänna, så jag satsade på ärlighet och sa .. förmodligen ingenting, eftersom du är så mycket större. Men du åker ut härifrån så fort som någon annan kan hjälpa mig, det är helt säkert eftersom jag aldrig skulle kunna lita på dig mer efter det.

Så var det bra med det? Han frågade aldrig mer??

Men när det gäller Felicias berättelse så gick jag nästan i golvet redan på sidan 12. En 16-årig kille från ungdomsvården placerades hos den då 30-åriga Anna Wahlgren .. den varma och kunniga barnspecialisten .. för att få möjlighet till ett annat liv. En familj som var fungerande, rötter, tillit och gemenskap .. trygghet.

Och så blir han .. nästan ett barn och helt i beroendeställning .. hennes älskare i ett och ett halvt år!!

Jag var jämngammal med Anna Wahlgren när vår första 16-åring flyttade in. Vi gjorde massor med misstag, men vi älskade den grabben som om han hade varit vår egen.

Förmodligen så hade det varit mer professionellt att älska lite mindre.

Men aldrig, aldrig någonsin såg jag honom som ett sexobjekt.

Som Claes Malmberg sa apropå samma händelse .. hur skulle samhället ha sett på det beteendet om det varit en omhändertagande 30-årig man och en beroende 16-årig flicka?

Så läser jag vidare och kommer till sidan 42 och det jag läser där gör att jag faktiskt drömmer mardrömmar på natten efteråt.

En av alla styvfäder ringer och ber om hjälp eftersom barnspecialisten är "liksom okontaktbar. Hon har supit oavbrutet i tre dagar. Och hon liksom ylar" .. och kryper omkring och försöker plocka upp sönderslaget porslin på marken så att hon blöder.

Och så får jag veta att det i hemmet också fanns tre spädbarn. Barn som tillitsfulla föräldrar lämnat in till den fantastiska Anna Wahlgren för att hon ska lära dem sova!

Det är för hemskt för att jag ens skulle vilja föreställa mig situationen.

Så jag tror att Felicia skildrar sin verklighet. Förmodligen finns det mycket, mycket mer som kan ge en annan bild, glada dagar och kärleksfulla stunder .. men det jag verkligen tror på är att hon vuxit upp med en alkoholiserad, självcentrerad förälder som lyckats gömma sitt missbruk och sina tillkortakommanden under en filt av kändisskap och berömmelse.

Rösten från ett otryggt barn som vuxit upp med en svårt alkoholiserad förälder hörs från varje sida .. jag känner igen den, jag har hört den förut.

Jag känner med Felicia.

Du behöver inte förlåta dina föräldrar för att de behandlade dig illa, oavsett om det var avsiktligt eller oavsiktligt, oavsett om de själva var formade av samma omständigheter som format dig själv, men ..

.. utifrån mina egna erfarenheter så vet jag att barnet inom dig aldrig, aldrig kommer att sluta att vänta på det erkännande, den förklaring och den kärlek som det väntat på hela livet.

"Felicia försvann" .. är en av de sorgligaste böcker jag har läst.

Vilda gissningar ..

.. och spekulationer om vem som ska axla ledarskapet för Socialdemokraterna fram till kongressen 2013, kan vi ta del av på tidningarnas förstasidor.


Det känns nästan som hela landets väl och ve vilar på valet av sosseledare??


Men .. då kan väl jag också ge mig på lite gissningar och funderingar i frågan utan att någon tar illa upp?


Jag tror att antingen så får Sven-Erik Österberg ta över rodret för att signalera trygghet och återgång till ordningen eller så "offrar" Pär Nuder sig för partiet och lovar att föra skutan i hamn fram till kongressen och partiledarvalet.


Förmodligen blir det Sven-Erik Österberg, eftersom jag har otroligt svårt att se hur Pär Nuder skulle kunna få till ett regeringsalternativ med både Miljöpartiet och Vänstern? Han verkar ju inte direkt självmordsbenägen och de andra partiledarna har ju fått ordentligt med luft den senaste tiden .. men allt är ju i och för sig till salu om priset är det rätta??


Så är Pär Nuder lite lik Carl Bildt i framtoningen .. arrogant och självsäker! Kan man ha en sådan ledare i ett så "folkligt" parti som Socialdemokraterna?? Men det var ju Olof Palme också och se hur älskad han blev .. av Socialdemokraterna!


Oavsett vilket så kommer ett lugn att lägga sig över Socialdemokraterna. Puh!! Opinionssiffrorna kommer att få en skjuts uppåt .. kanske till och med till över 30%? Det som var katastrofsiffror och ledde till Mona Sahlins avgång, kommer att ses som en seger och ett kvitto på framtida valvinst.


Allt kommer att återgå till det gamla och invanda. Alla kan lulla på i intrampade spår, trygga och i ett välkänt sammanhang .. inget behöver ändras eller omorganiseras .. gammal är fortfarande äldst och ingen behöver lämna insutten stol.


Alla sjunker lättade ner i det trygga och invanda som i en varm famn, alla kan andas ut .. NU är det äntligen "som vanligt" igen!!


Vid kongressen 2013 vill ingen sticka fram näsan och ta några risker .. och den sittande, tillfälliga lösningen kommer att röstas fram till ett permanent ledarskap under jubel, hallelujarop och nästan utomkroppsliga upplevelser .. eftersom han var Frälsaren som tog Socialdemokraterna ur det träsk de befann sig i januari 2012.


Då får vi förmodligen se ytterligare en krönt Ledare som som medlemmarna "väljer" som enda alternativ?


Så, mitt stalltips är att den person som VU och distrikten nu handplockar, också är samma person som kommer att finnas som enda alternativ vid kongressen 2013 .


Det var bättre förr .. och det bör det också bli i dag och i morgon, ju förr desto bättre! 


AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., Expr., SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN,
Bloggat: Peter Högberg, Sven-Erland,

lördag 21 januari 2012

Ja, jisses!!

Jag hörde Håkan Juholts värdiga avskedstal och jag lyssnade på Carin Jämtin när hon berättade att hans beslut var fattat hemma i Oskarshamn, efter mötet med VU i går och att han inte meddelat sitt beslut där och då.


Helt stilenligt får jag sedan läsa att det värdiga talet var skrivet av Pär Nuder och Håkan Juholt gemensamt på Sveavägen 68 innan partiledaren åkte hem för att vila och tänka? Uppenbarligen hade det rått en hel del oro inför att den "spontane och yvige" skulle lämna det skrivna manuset och köra lite själv.


Men slutligen så valde Håkan Juholt att släppa spontaniteten och läsa det som Pär Nuder formulerat och godkänt.


Ska vi se det som Pär Nuders första installationstal???


Sedan får jag höra Marita Ulvskog tala om Håkan Juholt som någon som "förnyat" Socialdemokraterna genom att tala om barnfattigdomen och mot de privata vinster som sossarna själva godkände på sin kongress .. och jag tar mig för pannan.


Min verklighet och sossarnas verklighet verkar inte riktigt vara den samma??


Men det gör ju framtiden otroligt spännande. Vilken verklighet får jag ta del av i morgon .. och i övermorgon .. nästa år???


Det som är för i dag .. kanske är mot i morgon? Som väljare känner jag mig lite förvirrad, men det förklarar den ännu större begreppsförvirring som råder inom partiet bland de forna juholtianerna.

AB, AB, AB, Expr., Expr., DN, DN, SvD, SvD

Det är beklämmande ..

.. och olustigt att se och höra Håkan Juholts avgångstal, även om det var både väntat och värdigt.


Jag ska inte göra som media och beklaga eller säga att han inte fick en riktig chans eller "offrade sig" för partiet .. för det fick han och det gjorde han inte. Han stred på kniven ända in i kaklet! Men han kom från ingenstans, var inte uppgiften mogen, såg inte fallgroparna .. och var "för spontan och yvig".


Skulden för hans misslyckade tycker inte jag ska läggas på media, väljarna eller Alliansen .. utan på den valberedning som vaskade fram honom och på de sossedistrikt som blockerade ALLA kompetenta och kunniga kandidater som faktiskt fanns att välja på.


Allt tal om vad som är bra för Socialdemokraterna och Sverige är i det sammanhanget bara sorgligt.


Nu ska det bli spännande att se om samma taktikspel fortsätter. Tecknen finns, Mikael Damberg får bara inte väljas .. eftersom han har en konflikt och ett bråk i SSU i bagaget och är för mycket höger .. trots att han förmodligen är den som skulle gå hem bäst hos väljarna. 


Veronica Palm är för mycket vänster, Tomas Östros och Ylva Johansson är för belastad av Mona Sahlin och rödgrön röra och Sven-Erik Österberg är för gammal och tråkig och var dessutom drivande när det gäller Håkan Juholts avgång.


Och Carin Jämtin? Ja .. för min del kan jag bara säga att jag i så fall ser fram emot både tunnelbana och butler åt alla .


Margot Wallström? .. som ingen sett röken av på åratal har nästan fått helgonstatus, vill hon verkligen falla från så hög höjd? För under Göran Perssons tid imponerade hon inte nämnvärt, eller hur? Det som gav henne svenska folkets kärlek var inte några politiska beslut utan ett oerhört inkännande, vackert och kärleksfullt tal vid Anna Linds begravning.


Per Nuder tror jag knappast har lust att kliva in nu när "40-talisternas köttberg" börjar ställa de krav som han insåg skulle bli oerhört kostsamma .. eller är partiledarposten så attraktiv att han tar risken?


Thomas Bodström?? I så fall tror jag att det blir lika roligt en gång till .. fast på ett helt annat sätt? 


Det hela är ju en sossefråga som inte angår mig, men jag ser verkligen fram emot att få se vilken partiledare som ska födas ur detta kaos .. men jag har ingen aning om vem det kan bli.


Min önskekandidat har redan lämnat partiet, tyvärr ........ men för övrigt tycker jag att det hela är oliiiiiidligt spännande!


Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB,
Bloggat: Sven-Erland,

fredag 20 januari 2012

Håkan Juholt .. mannen utan problem?


Jag höll på att sätta kaffet i halsen när jag hör Håkan Juholts uttalande vid ankomsten till Sveavägen 68 i morse.

Ack nej då, det var inget möte om hans förtroende, utan om Socialdemokraternas utmärkta politik som .. ja, ni vet, den gamla välkända harangen. Den massiva mediabevakningen tolkade han som ett bevis på hur stort intresset var för Socialdemokraterna som parti .. och så långt så hade jag inga problem med kaffet. Vid det här laget förväntar jag mig inte så mycket.

Men så säger han .. ”Partiet är i en svår sits, men inte jag.”

Va???

Socialdemokraternas partiordförande ser sig själv som en fristående person som inte har del i de svårigheter som Partiet har. Partiet .. de .. är något annat än Håkan Juholt .. jag?

Socialdemokraterna och JAG?? Vad hände med ”Vi Socialdemokrater”?

Det uttalandet ställer ju kraven på avgång i en helt annan dager!

Frågan var då inte om Håkan Juholt skulle avgå eller inte.

Frågan är om Håkan Juholt över huvudtaget har tillträtt??


AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD