Chockerande vittnesmål ..

.. från anonyma lärare i några av Sveriges ledande skolkoncerner beskriver skolmiljöer och arbetsvillkor som helt saknar motstycke.

Jag håller helhjärtat med Anna Dahlberg när hon skriver .. "Skolan är alldeles för viktig för att bjudas ut till oseriösa krämare."

Men vem är det som gör det?

Regeringen .. dundrar Anna Dahlberg.

Men när jag försöker läsa på så finns det faktiskt regler och lagar som Skolinspektionen helt klart har brutit mot om Anna Dahlbergs ledarartikel beskriver faktiska förhållanden?

Varför har hon inte tagit kontakt med dem och ställt dem mot väggen?

Några månader innan en privatägd skola startar är Skolinspektionen skyldig att göra en etableringskontroll då följande kontrolleras ..

Vid etableringskontrollen granskas att huvudmannen har förutsättningar att följa föreskrifterna i skollagen. Följande förutsättningar ska vara uppfyllda:

·         Huvudmannen har rättskapacitet.

·         Verksamheten bedrivs av den huvudman som har godkännande för utbildningen/utbildningarna.

·         Huvudmannen har ekonomisk stabilitet och förutsättningar att kunna driva verksamheten långsiktigt. I detta ingår bland annat att kunna påvisa att elevunderlaget är i nivå med det i ansökan uppskattade eller att huvudmannen kan redogöra för hur ekonomin annars ska säkerställas. 

·         Huvudmannen har kontrakt på lokaler eller en konkret plan för hur lokalbehovet ska tillgodoses till verksamhetens start.

·         Huvudmannen har köpt in nödvändig utrustning och lärverktyg för att syftet med utbildningen/utbildningarna ska kunna uppfyllas eller har en konkret plan för hur tillgången till utrustning ska kunna tillgodoses till verksamhetens start.

·         Huvudmannen har anställt en rektor som uppfyller behörighetsvillkoren i 2 kap. 11 § skollagen eller har en konkret plan för anställningen av rektor.

·         Huvudmannen har rekryterat eller har en konkret plan för rekryteringen av behöriga lärare i samtliga ämnen som erbjuds vid verksamhetens start.

I förekommande fall kommer vid etableringskontrollen även att beaktas om Skolinspektionen i sin tillsyn har konstaterat allvarligare brister i huvudmannens befintliga verksamhet.

De anonyma källorna i Expressens ledare beskriver bland annat en skola som öppnade helt utan lokaler eller material och skolor som saknade lärare, lokaler och materiel även efter lång tid. Är det regeringens fel eller Skolinspektionens?

När en skola varit igång i 4-6 månader gör Skolinspektionen en förstagångstillsyn enligt följande ..

Under en förstagångstillsyn granskar vi fyra huvudområden:

·         Elevernas utveckling mot målen.

·         Ledning och utveckling av utbildningen.

·         Enskild elevs rätt.

·         Huvudmannaskap och godkännande.

Huvudområdena är indelade i bedömningsområden som i sin tur är nedbrutna i bedömningspunkter med indikatorer. Alla bedömningspunkter och indikatorer har stöd i skollagstiftningen. Här kan du se vilka bedömningspunkter och indikatorer vi utgår från under en förstagångstillsyn:

Bedömningsunderlag för förstagångstillsyn fristående förskoleklass,grundskola och fritidshem (PDF-fil, nytt fönster)

Bedömningsunderlag förförstagångstillsyn fristående gymnasieskola (PDF-fil, nytt fönster)

Jag tar för givet att de då också förvissar sig om att det som eventuellt inte fanns på plats vid etableringskontrollen nu finns i sinnevärlden. Som materiel och lokaler till exempel .. det måste vara svårt att missa att det saknas lokaler eller verktyg i en verkstad, även för en svensk tillsynsmyndighet?

Om de överhuvudtaget dyker upp?

Skolinspektionen anger också att de utför regelbunden tillsyn av skolverksamheter och även sk flygande tillsyn. Skolinspektionen har alltså tillsynsansvar för skola, vuxenutbildning, fritidshem, förskola och annan pedagogisk verksamhet, men av någon okänd anledning verkar detta inte fungera?

Varför koncentrerar alla sig då på privata skolor? För om tillsynen inte sker på den privata spelhalvan så kan vi nog lugnt förlita oss på att den inte sker på den kommunala heller.

Vad GÖR Skolinspektionen i stället för att granska de skolor som de har i uppdrag att granska? Kan inte Anna Dahlberg skriva en uppföljning som informerar om det?

För hennes ledarartikel har knappast något värde om den inte också granskar Skolinspektionen och hur de fullföljer .. eller varför de inte fullföljer .. sitt uppdrag? Det verkar ju finnas regler, lagar och bestämmelser så det räcker och blir över .. varför efterlevs de inte?

Vem är det egentligen som öppnar dörren för "oseriösa krämare" och hur ska någon politiskt konstellation någonsin komma tillrätta med  problemen om inte Skolinspektionen och berörda kommuner tar sitt tillsynsansvar på allvar?

En av Anna Dahlbergs källor säger .. kontrollorganen brister. Det är det som stör mig mest.

Det är väl dagens underdrift eftersom kontrollorganen verkar vara icke-existerande om jag får tro ledarartikeln.

Ärligt talat så blir jag mindre upprörd av att "oseriösa krämare" förser sig av obevakade pengar än av att statliga tillsynsmyndigheter ger faderuttan i att utöva den tillsyn som skulle förhindra det.

Så varför skriver inte Anna Dahlberg om vad som faktiskt sker .. eller inte sker .. efter det att politikerna lämnat tillsynsuppdraget till Skolinspektionen?

Varför granskas aldrig våra ansvariga myndigheter och kommuner som är ansvariga för att det överhuvudtaget är möjligt att göra oskäliga vinster på vård, skola och omsorg genom att de inte tar sitt ansvar när det gäller kontroll och kvalitetssäkring?

För visst är det märkligt? Om jag lägger ut min månadslön i brevlådan, så är det väl ingen som blir förvånad om den försvinner så fort som någon lägger märke till att den finns där .. helt okontrollerad .. men om våra statliga myndigheter pytsar ut pengar utan att kontrollera vart de tar vägen, så blir alla oerhört förvånade när det dyker upp "oseriösa krämare"?

 I mitt fall så anser dessutom alla att jag får skylla mig själv ..

Stefan Löfven säger ..

.. att ..  "Vanliga knegare ska inte behöva oroa sig för att vi ska röra de skattesänkningar de fått" och han "lovar att inte ta bort jobbskatteavdragen, som regeringen infört"

Däremot så slår Stefan Löfven fast .. "att höginkomsttagare, de som tjänar över 60 000 kronor i månaden, inte ska ha något jobbskatteavdrag", och det är ju smart för då blir det ju lite marginal för framtida höjningar av arvodet för riksdagsledamöter. Tänk bara vilka reaktioner det hade blivit om gränsen lagts vid 50000 kr i månaden! Då hade inte riksdagsledamöterna räknats som de "vanliga knegare" som sossarna tydligen anser att de är.

Det gäller tydligen att se om sitt hus, även om det är ett riksdagshus som man inte har tillträde till själv.

"Det är inte vi som redan har jobb som ska arbeta mer och högre upp i åldrarna. Utan det är ungdomar som ska in i arbete snabbare. Kvinnor som vill gå från deltid till heltid. Invandrare som får jobb. Industriarbetare som orkar jobba till 65. Det är så vi får upp det totala antalet arbetade timmar." .. säger Stefan Löfven och eftersom han vill bekämpa SD genom att avskaffa integrationspolitiken och integrationsministerjobbet på samma grunder så är jag oerhört förväntansfull inför sossarnas kongress i början på april.

För om det nu bara är jobb och bostäder som saknas för att Sverige åter ska bli det idylliska folkhem som vi gärna inbillar oss att det var förr, och om det bara är den nuvarande regeringen som av någon anledning blockerar tillgången på jobb och bostäder så blir det en rysare när Stefan Löfven plockar fram dem ur hatten.

Hokus Pokus!

Hatten, ja. Den får mig att tänka på en annan styrelseledamot i en antroposofisk rörelse som beskrev sitt uppdrag som "att gå omkring i en hatt som slutade vid vristerna"? Det skulle illustrera det totala mörker som han befann sig i när verksamheten återigen gick med enorma underskott, trots att de skickat ut trevliga lappar om verksamhetens visioner till landets alla kommuner.

Men han ansåg att "saker och ting måste kosta när man har visioner" och att "det är väl inte så noga med pengar om ideologin är den rätta".

I dag har den verksamheten försatts i konkurs.

Det finns många likheter mellan den Antroposofiska rörelsen och socialdemokratin. Två slutna kolosser där all rekrytering till högre tjänster sker inom familjen, oavsett kompetens och därmed utan arbetslivserfarenhet utanför murarna. Ett regelverk och en värld för alla som är inne i värmen och ett helt annat för "vanligt folk" i världen utanför den ideologiska bubblan.

Stefan Löfven anser .. precis som antroposoferna .. att barn redan tidigt ska fostras till goda lärjungar. Därför ska förskolan bli obligatorisk från två års ålder och skolan fortsätta tills eleven uppnått önskade resultat. Dock bara till och med 24 års ålder, eftersom 25-åringar automatiskt blir "vanliga" arbetslösa och därmed inte belastar statistiken för ungdomsarbetslöshet.

Det lär kosta en hel del. För det saknas redan nu både lokaler och personal och hur och var ska vi få fram  så mycket mer .. utan att den "vanliga knegaren" ska behöva oroa sig för kostnaden?

Och om LO och sossarnas vänsterfalang pressar partiet till att godkänna att de privata skolorna och äldrevården ska avprivatiseras, genom att de privata aktörerna måste arbeta mer eller mindre med samma vinstprocent som bankerna ger på vanligt sparande .. ja, då blir det inte billigt när alla ska beredas plats i de kommuner som möjliggjorde vinstracet när de inte klarade av att skriva kvalitetssäkra avtal eller hantera det kontrollansvar de fortfarande har?

Men det fixar nog Stefan Löfven .. ALLA hans förslag är, enligt honom, fullt finansierade.

"Ett av Socialdemokraternas tre fokusområden under nästa mandatperiod är satsningar på välfärden. Om skatteintäkterna inte ökar är frågan hur dessa satsningar ska finansieras." .. den undringen läser jag i SvD, och eftersom Stefan Löfven försäkrar att ALLA hans förslag är finansierade så börjar jag ana hur det är tänkt.

Det handlar om visioner! Eller, närmare bestämt .. ideologiska riktningsgivare! Eller som vi "vanliga knegare" brukar säga .. drömmar. 

Drömmar är det opinionssiffrorna visar på året före ett val och det fordras stor skicklighet av en politiker att hålla liv i drömmar utan egentligt innehåll fram till dess valsedeln landat i lådan.

Och då är det kanske inte så noga med pengarna om ideologin/visionen/drömmen är den rätta?

För om jobbskatteavdragen ska vara kvar, tillräckligt med bostäder och jobb trollas fram för att lösa invandrings- och arbetslöshetsproblemen, välfärden ska satsas på .. okänt hur?, förskolan ska växa, skolan mer eller mindre ska lösa ungdomsarbetslösheten, vården och omsorgen ska blomstra, maskorna i trygghetssystemen ska bli finmaskigare och allt ska bli ljust och vackert i en miljövänlig miljö med jättejättefina kommunikationer .. så kommer det att kosta enormt JÄTTEMYCKET pengar!

Som ska betalas av höjda skatter som "vanliga knegare" inte ska behöva oroa sig för?

Vilka skatter är det som kan höjas så till den milda grad att de finansierar alla sossarnas löften utan att "vanliga knegare" märker något?

Om fastighetsskatten ska återinföras så riskerar vi den bostadsbubbla som alla försöker undvika, så det tror jag Löfven aktar sig för. 

Om skatter på konsumtion höjs samtidigt som de höjs på transporter och drivmedel så riskerar vi precis samma sak när familjer inte längre får råd att både äta och bo kvar i sina högt belånade fastigheter, som de inte ens har råd att amortera på. För alla skatter som höjs i den kedja som slutar hos den vanliga konsumenten blir ökade priser och ökade kostnader för hushållen, eller hur?. (Om man inte förstatligar hela biddevitten och ger jämlika ransoner per invånare, förstås?)

Men de som bor i egna hem kanske inte ses som "vanliga knegare", även om de har vanliga kneg?

Vad är egentligen en "vanlig knegare" i Stefan Löfvens ögon?

En vanlig knegare är nog sossarnas bild av den gode arbetaren som, okritisk, frisk och sund, hälsar arbetskamraterna med frejdigt och glatt god morgon innan han lycklig ställer sig vid löpande bandet på fabriken eller kraftfullt stegar ut i skogen för en riktigt svettig arbetsdag medan hustrun vårdar, hängivet och lågavlönat, på sitt håll och föder barn efter barn efter barn som får växa upp i folkhemsparadisets kollektiva famn?

Jag ville så gärna ge sossarna och Stefan Löfven en chans efter valserna med Mona Sahlin och Håkan Juholt .. men nu måste jag erkänna att jag inte är särskilt förtjust i varken Stefan Löfvens ideologiska riktningsgivare, överstatlighet eller tvång.

Stefan Löfven är grå som sossebetong men lätt och luddig i kanterna som dis och dimma, tystlåten men övertygande när han beskriver lösningar som egentligen är ogenomförbara .. för vem kan lova bostäder och jobb åt alla på ett trovärdigt sätt?

Sosseledarens dröm verkar vara att driva företaget Sverige som ett vinstdrivande privat bolag i en värld med 50/60-talets ekonomiska förutsättningar, där de anställda lever i en vänstervision med arbeten tillhandahållna av staten och bor i bostäder med samma hyresvärd .. utan att betala med höjd skatt? 

Det låter väl bra? Alla är lyckliga, gillar olika, ingen saknar något och ingen är därmed oense eller arg eller kriminell. Ingen är bostadslös, arbetslös eller står i ett utanförskap. Men vem betalar .. när den "vanlige knegaren" ska slippa oroa sig för skatteökningar?

Den vanlige knegare blir nog verkligen en lyckans ost om sossarna vinner valet 2014 .. eller så kommer h*n att upptäcka att h*n går omkring i en hatt som slutar vid vristerna?

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, Expr., Expr., AB, AB, AB,
Högbergs tankar, Johan Westerholm,

Hoppsan! Vad händer nu???

Moderaternas, och Alliansens, strateg Per Schlingmann lämnade politiken vid årsskiftet för att starta egen konsultfirma. Ett av de första kunderna som behöver Schlingmanns hjälp är Svenska Postkodlotteriet, som är en ideell förening som inte bara delar ut miljonlöner till sina direktörer utan också får en liten slant över till olika välgörenhetsorganisationer.

Och det är väl precis det som Per Schlingmann är bra på? Förbättra ett varumärke som alltför mycket förknippas med vinster genom att sätta strålkastarljuset på utdelningen för dem som bidrar?

Margot Wallström har säkert också varit bra för sitt parti under alla år som hon arbetat som EU-kommisionär och FN sändebud. I vilket fall som helst så har tiden utanför landets gränser försett henne med en solid helgongloria som säkert kommer väl till pass i hennes nya uppdrag som ... direktör på Svenska Postkodlotteriet.

Men hur blir det här? Margot Wallström ska ansvara för projektet ”Hela Sverige - mångfald och tolerans” och även sitta i styrelsen för Postkodstiftelsen och Per Schlingmann ska marknadsföra hela paketet på ett sätt som tilltalar dem som förväntas betala?

På det här sättet blir Margot Wallström kund till Per Schlingmann som då får Margot Wallström som uppdragsgivare?

En blåröd röra där båda brinner för uppgiften och tycker att den stämmer väl överens med det de sysslat med tidigare. Margot Wallström säger att hon "tycker att den att visa de goda exemplen, inte att vara emot något i första hand utan att vara för något" och Per Schlingmann "gillar idén där hela vinsten går till välgörenhet".

Nåja .. HELA vinsten är nog att ta i. Jag är helt övertygad om att varken Margot eller Per gör det här alldeles gratis och när jag googlar lite lätt på Svenska Postkodlotteriet så är det nog inte heller ens halva vinsten som gått till välgörande ändamål .. om inte direktörernas behov räknas dit.

Men kombon Wallström-Schlingman ska bli intressant att följa framöver.

Någon som också alltid är lika intressant är att följa är Jan Emanuel Johansson som redan tidigt såg vinstmöjligheterna i privat välfärdsverksamhet. Ännu mer lönsamt blev det när han började samarbeta med riskkapitalbolag av den storleksordningen som hans eget parti vill motarbeta och riktigt, riktigt lönande blev det när han sålde större delen av sitt eget företagsinnehav till samma bolag. Och den som hjälpte honom att lotsa den affären i hamn .. var dundersossen Pär Nuder.

Och när han blir åtalad för skattebrott så försvaras han av sossarnas egen Thomas Bodström.

Allt medan han själv sitter som ledamot i kommunfullmäktige .. kommunens högsta beslutande församling .. i Norrtälje och talar sig varm för de svagaste i samhället. Ett besvärande bevis på dubbelmoral som sossarna i Norrtälje förgäves försökt råda bot på.

Enligt Johan Westerholm gick det till så här .. "Kvällen då Norrtälje Arbetarekommuns styrelse för första gången i full enighet beslöt att försöka förmå Jan-Emanuel Johansson att ta en längre ”time-out” efter hans senaste för socialdemokratin negativa rubriker i samband med ohemula vinster i välfärden ringde sagde Nuder, i realtid, upp styrelseledamöter med uppmaningen att ta tillbaka uppmaningen. I ganska skarpa ordalag centrala styrelseledamöter i den lokala organisationen, och detta är ett mycket talande exempel på hur maktspelet går till, även i efterhand. Att Nuder mer eller mindre hotfullt lovade att ”gå till botten med detta”, att ha mage att ifrågasätta Jan-Emanuel, och därmed säga sig ha makten att släcka politiska karriärer för de som inte spelade med. Med vid samma middagsbord på restarurant ”Åtellet” i Norrtälje satt enlig säker källa även Juholt."

På det här sättet så stödjer socialdemokratin socialdemokratiska riskkapitalisters vinster i välfärden samtidigt som de vill avskaffa dem samtidigt som de stöder socialdemokratiska riskkapitalister i kommunfullmäktige när socialdemokraterna vill avskaffa dem???

Eller hur det nu blir??

Och om några veckor så kommer Stefan Löfven att lova att lösa integrationsproblemen genom att lova att inte tillsätta någon integrationsminister om han får regeringsmakten och lova att avskaffa ungdomsarbetslösheten genom att inte släppa ut någon från skolan före 24 års ålder som inte har ett jobb. Vilket är genialiskt eftersom ungdomsarbetslösheten räknas mellan 15-24 år.

Jag undrar om han kommer att ta kontakt med Per Schlingmanns nya konsultbyrå för att marknadsföra det genidraget?

Är det någon som kommer ihåg Slime?

Ett geggigt, kletigt, slemmigt material som formades till vadsomhelst eller ingenting eller rann fritt i valfri riktning beroende på vad man ville ha det till, minns ni det? Det fanns i alla färger .. blått, rött, grönt eller valfri blandning av dem alla.

På något sätt känns svensk inrikespolitik väldigt slimeifierad just nu?

SvD, SvD, SvD, DN, AB, Norrtelje Tidn. 1, 2,  

Kärring-slem

Jahaja, så har det varit Internationella Kvinnodagen igen, och det som gav mest var väl att det som vanligt var min födelsedag.

I och för sig så fick jag köpa min egen födelsedagspresent för pengar som jag helt sonika stal från min man som är bunden till hemmet av diskbråck .. men tack vare det så blev det både en överraskning och något som jag verkligen blev glad över.

Det vill säga .. han blev överraskad och jag blev glad. I gengäld så blev jag överraskad över den enormt enorma bukett med tulpaner som lämnades med bud på eftermiddagen .. så det var en bra dag för mig.

Men jag tror att han också kände glädje över att presenten blev så billig i år .. vilket kanske var fel när det var kvinnodag och allt?

Finns det förresten någon Internationell Mansdag? Eller anses resten av årets dagar vara mansdagar?

I övrigt var kvinnodagen som vanligt. Det kastades skit över det enorma bråddjup som feministerna och deras motståndare står på varsin sida om. Det skrevs artiklar, inlägg och talades i både radio och tv. Varje möjlighet till att tala om kvinnor togs tillvara.

Och jag känner inte igen mig. Varken hos feministerna eller hos dem som upprörs av feminismen. Hela cirkusen lämnar mig totalt likgiltig .. det handlar liksom inte om mig? 

Egentligen så finns det nog ingen dag på hela året som jag känner mig så lite delaktig i kvinnogemenskapen som just den 8:e mars.

Det är klart att jag ser ojämlikheter, problem och svårigheter som möter kvinnor i samhället .. annars vore jag väl dum, eftersom jag är kvinna själv. Men jag tror inte på könskrig, hat och anklagelser. Kvinnor och män är människor och som människor bör vi kunna leva och samarbeta utan att slå varandra på käften .. varken verbalt eller bokstavligen. Eller går inte det?

Jag önskar det fanns utrymme för mig när det är Kvinnodag och allt .. särskilt med tanke på att det trots allt är min födelsedag. Men var passar jag in i allt det här ståhejet?

Och när jag tänker efter så finns det bara en roll som inte är tillsatt än.

Kärring-slemmet!

Så då tar jag väl på mig den rollen och illustrerar den med ett klipp med Helene Sjöholm och Jojje Wadenius.

Håll till godo!

SvD, Expr., DN,

Älska Alex Schulman .. annars!!

I går hade Alex Schulman premiär på sin enmansföreställning på Maxim och jag måste redan nu erkänna att jag kände mig lite tveksam inför hela projektet.

Vad kan vara riskablare än att hålla en föreläsning om det egna bekräftelsebehovet i hopp om att få bekräftelse? I TVÅ timmar? Med paus för eftertanke i mitten?

Jag behöver bara tänka på hur uttråkande det är när andra tar för mycket plats när de berättar oavbrutet om sig själva i hopp om bekräftelse under en betydligt kortare tidsrymd.

Det är liksom bara intressant första gången och Alex Schulman har ju skrivit ungefär samma krönika under flera år nu. Putslustiga historier om hur han .. helt oavsiktligt .. lyckas göra bort sig på ett eller annat sätt .. precis som en helt VANLIG människa!

I dag kom det några recensioner. Bland annat i Aftonbladet, som är bekräftelsenarkomanens egen arbetsgivare. Därför lät de frilansjournalisten Andres Lokko ta sig an det delikata uppdraget, vilket hedrar tidningen.

Han skriver .. "han använder väldigt många väl valda ord för att säga ganska exakt ingenting" och "Den nästan fascinerande avsaknaden av ett djup är vad som till slut får "Älska mig" att haverera."

Det täcker ganska så väl hur jag ser på Alex Schulmans krönikor, faktiskt.

Men det mest fascinerande är efterspelet på twitter i och kommentarsfältet.

Alex Schulman blir upprörd, kastar sig in i kommentarsfältet och recenserar recensionen av sin egen föreställning .. "Lokko måste ha blandat ihop sina anteckningar, jag har aldrig läst en recension som stämmer så dåligt ihop med vad majoriteten av åskådarna sade sig uppleva, helt obegripligt!"

Lillebror Calle rusar till undsättning och ryter .. Sinnessjukt att låta Andres Lokko av alla människor recensera. Det finns ju ingen objektivitet överhuvud taget i detta. Jag må vara lillebror. Men det finns fan INGENTING i denna text som stämmer med vad de andra åskådarna såg.

Andres Lokko är en etablerad och engagerad schulman-hatare som aldrig missat en chans att kasta dynga. Hallå Tobias Lindner! Hur i helvete tänkte du där? Varför inte använda en recensent med rena ögon? Ärligt talat: vad fan sysslar ni med?

Jag kanske tar i. Men detta är... detta anstår inte Aftonbladet.

Leif Schulman ansluter sig .. Jag håller med! Om det inte var för att vi satt på samma bänkrad som Lokko hade jag trott att han inte hade varit där. Såg vi samma föreställning? Saknar djup? Alex var lysande! 5-plus!

Och så står plötsligt kejsaren naken på twitter med hjälp av sina lite väl angelägna skräddare.

Jag rekommenderar verkligen alla att läsa twitterflödet som skapats i samband med Andres Lokkos recension, det är nog bland det roligaste jag sett i ett sånt här sammanhang.

Och inte blir det sämre av att SvD:s recensent Kristin Lundell skriver .. ”Älska mig!” är en föreställning som hade gjort sig bättre som en pod-sändning. I det formatet gör det inget om innehållet blir småputtrigt eller navelskådande. Men på en scen – när vi sitter där och låter Schulman få vår odelade uppmärksamhet – saknas det allra vassaste. Det är svårt att bli berörd och se vart föreställningen – egentligen – vill ta vägen. Den borde få ha tagit några varv till.

Tyvärr så saknar hennes recension kommentarsfält och därmed också kommentarer från offren för denna mediakonspiration.

Men jag väntar med spänning på vad Expressen och DN kommer att skriva i morgon .. eller senare i dag.

Och på så sätt har faktiskt Alex Schulman & Co roat åtminstone mig mer än vad han hade gjort om jag köpt en biljett till enmansföreställningen.

(Fast jag kan inte låta bli att fundera över pausen? Vad var den bra för? Var syftet att stimulera försäljning av t-shirts med Alex-tryck eller en inspelad version av föreställningen?)

Negativt tänkande?

Jag arbetade en gång tillsammans med en kvinna som var väldigt vacker, strukturerad, målinriktad och kontrollerande. Eftersom vi båda bodde på samma lilla ort så var vi flyktigt bekanta innan och hade därför ganska stor insyn i varandras liv.

Hennes målsättning var klar och uttalad. Ett arbete att vara stolt över, en bra man med god inkomst, äktenskap, barn .. helst 3-4 stycken, villa med sjönära läge och stor tomt, ett stort socialt umgänge med middagsbjudningar och en egen karriär.

Det var så det skulle bli.

Den förste som kvalade in som äktenskapskandidat slet sig, helt oväntat, av någon obegriplig anledning. Hon kunde aldrig förlika sig med det eller förstå varför, han var ju så perfekt och hon ville verkligen, verkligen leva resten av livet med just honom?

Men .. som det brukar göra .. så dök det upp en ny kandidat. I och för sig så var han inte en lika klar fullpoängare som den som försvann, men å andra sidan så var han lång och snygg, hade ett eget brustet förhållande i bagaget och förstod hur "skör" hon var, hade segelbåt, tävlade till och med tillsammans med människor som levde i "rätt" samhällsklass och hade stor bekantskapskrets. Hon var själv inte intresserad av friluftsliv eller segling, eftersom det både var obekvämt och ohygieniskt enligt hennes uppfattning .. men en stor segelbåt är alltid trevligt att svänga sig med i umgängeslivet.

Så det blev både bröllop och graviditet .. och sedan var det slutseglat för hennes del.

Nu blev det ju inte så mycket umgängesliv eftersom både huset och det välavlönade arbetet lyste med sin frånvaro. Förhållandet och det "sköra" tillståndet krävde dessutom så mycket närvaro av maken att han långsamt förlorade både sina vänner och sina fritidssysselsättningar och hon saknade egna vänner att ersätta dem med.

Hon var besviken .. och blev gravid igen.

Så vände turen. Hon fick ett jobb med goda karriärmöjligheter och paret fick hyra en villa .. dock utan sjönära läge .. men med stor tomt. Hennes man som var nöjd med sitt arbete och med att vara backup i hemmet under hennes strävan att klättra på samhällstegen, var en ömsint och närvarande pappa, men skötte hushållet på totalt fel sätt. Hängde tvätten fel, staplade disken fel i diskmaskin och skåp, städade fel och otillräckligt, såg på sport på tv när hon strök underkläder, var inte tillräckligt intresserad av middagar och sammankomster på helgerna .. kort sagt han uppfyllde inte förväntningarna, trots att han dyrkade marken under hennes fötter.

Hon läste relationsböcker och plockade ut de bitar som passade in på hans tillkortakommanden och fattade aldrig varför han inte insåg hur väl de stämde in på hans beteende.

Om det fanns något som stämde in på hennes eget sätt att hantera relationen så tror jag inte att hon läste det. Hon VISSTE hur hon ville ha det och vad som var rätt och vad som var fel.

Hon krävde egentid .. och fick det. Hon krävde "vuxentid" .. dvs barnfria middagar på restaurang, för att tala ut om känslolivet .. och blev besviken. Hon krävde och han lade sig platt.

Hon ville ha ett barn till och han tvekade.

Och hon sa .. varför försöka hålla liv i ett förhållande där det inte längre klickar mellan parterna?

Men vad är det som är fel? .. undrade jag som inte riktigt såg problemet.

Han talar inte med mig utan svarar bara om jag säger något .. och då säger han bara fel saker.

Men vad vill du att han ska säga?

Det vet jag inte .. men jag vill att han ska tala om vårt förhållande och om hur han känner och hur allt ska bli.

Men kan du inte göra det själv?

Jo men då kommer han bara med en massa åsikter som motarbetar det som skulle kunna lösa hans problem.

Hans problem?

Ja, han har känslomässiga problem! Och dricker öl på kvällen! Om han bara kunde förstå att han måste ändra sig så skulle vi ha ett perfekt förhållande.

Men du tar dig ju gärna ett glas rött på kvällskvisten? Och något måste ju ha varit bra från början, annars hade du väl inte gift dig med honom? Kan du inte försöka minnas det?

Jag trodde att han var en annan än den han visade sig vara.

Så du tyckte inte att han var så bra ens då?

Nej .. jag hade helst velat gift mig med XX. Men jag trodde han skulle ändra på sig när han fick familj.

Tycker du inte att du borde ha berättat det för honom .. innan?

Men det tyckte hon inte alls .. för han kunde ju faktiskt ha blivit någon annan, om han bara ansträngt sig aldrig så lite.

Och jag .. som nätt och jämt kände hennes man .. såg hur han förminskades, slutade skratta, förlorade alla sina vänner och all kontakt med segelsporten, fick byta arbete för att vara till hands, förändrades till en nervös person som försökte uppfylla outtalade krav .. och misslyckades igen och igen och igen.

Och drack mer och mer öl om kvällen.

Slutligen kastade hon ut honom och han knäckte totalt.

När han så småningom reste sig krävde han dessutom att få delad vårdnad om barnen och vägrade att låta henne behålla bilen, om hon inte övertog avbetalningarna. Hon blev fruktansvärt upprörd.

Utan underhåll och total kontroll över barnen så hade hon ju inte råd att bo kvar i huset .. och var skulle hon då ha sina middagsbjudningar för de vänner som hon skulle få möjlighet att skaffa sig nu när hon äntligen blev av med det enda som var fel i hennes liv?

Det blev minst sagt turbulent. Det gick ut över jobbet och utan backup i hemmet kunde hon inte uppfylla de löften som hon så frikostigt gett. Barnen blev sjuka, fick problem som krävde hennes uppmärksamhet, samtalen med alla myndigheter, dagis och skola likaså och arbetskamraterna var så less på skildringarna från skilsmässohelvetet att de tog långa omvägar. Skilsmässan tog liksom inte slut när den tog slut utan fortsatte i evigheters evigheter.

Villan fick ersättas av en lägenhet i ett mindre attraktivt område i den lilla staden, mannen fick sin umgängesrätt och vägrade redovisa timme för timme vad han gjorde när han var med sina barn och till råga på allt så träffade han en ny kvinna som barnen älskade.

På jobbet blev det mer och mer ansträngt. De som inte höll med var fiender som skulle baktalas eller ignoreras, en del av hennes arbetsuppgifter lämnades till andra och för att bibehålla kontrollen, så motarbetade hon det och gömde undan arbetsuppgifter för att försöka ta tillbaka någon form av karriärmöjlighet .. och gjorde sig alltmer illa omtyckt och svår att samarbeta med. Till slut så hade hon målat in sig ett hörn där hon var mer eller mindre tvingad att sluta.

Från att ha haft allt hon drömt om lyckades hon alldeles på egen hand rasera varje enskild del bara genom att fokusera på det som hon personligen, och utan hänsyn till hur det såg ut för någon annan .. trodde skulle bli bäst för henne själv.

Jag tänker på det när jag läser om att missnöjda människor reagerar och tror mest på negativa budskap som förstärker deras egen offerroll och när jag ser hur AB satsar på en resa genom landet som enbart verkar ha till syfte att belysa allt som har gått fel, kan gå fel, kan tänkas ha förändrats åt fel håll eller har förändrats på något annat sätt som inte motsvarar det som fungerade så bra ... förut.

Om vi är missnöjda och bara söker felen utanför oss själva, kräver att allt och alla andra ska förändras och inbillar oss att lösningarna enbart är att förkasta det som finns och ersätta det med förverkligandet av drömmar om det vi bestämt att vi har rätt till .. utan hänsyn till hur det drabbar andra .. ja, då är risken stor att vi står där en dag och har förlorat allt. Ensammare och mer missnöjda än någonsin.

Möjligen kan vi suga på att vi faktiskt hade det rätt bra beviljat innan .. men den karamellen smakar nog rätt surt.

Det finns bra och dåliga sidor hos allt och alla. Det är upp till dig själv vilket du fokuserar på, eller hur?

Det händer bra och dåliga saker i hela landet och om vi bara matas med det som fungerar illa, försvinner helt eller går åt helsike så tror vi att allt är förlorat.

Men om någon gör en annan resa genom Sverige och letar efter det som är unikt, nyskapande och bra på varje liten ort, så är jag helt övertygad om att vi skulle få en helt annan bild.

Jag skulle kunna måla en sann bild av min egen lilla plats på jorden, som är totalt nattsvart och hjärtskriande tragisk om jag vill. Men jag kan också skildra samma plats som paradiset på jorden och den blir lika sann. Det bestämmer jag själv och sanningen ligger någonstans mitt emellan och är helt beroende av vem som ser den och i vilken dagsform vederbörande är för ögonblicket.

Precis som i ett hyfsat normalt fungerande förhållande, en hyfsat normal skilsmässa eller i ett hyfsat normalt samhälle.

DN,

Jag blir alldeles varm om hjärtat ..

.. när jag läser att Morgan Johansson ska bli nominerad till Socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott av sina kamrater i Skånedistriktet.

Jag har verkligen flyt just nu!

Morgan Johansson är det närmaste en klon jag kan tänka mig, om jag tänker på Ylva Johansson. En perfekt medlem i det verkställande utskottet som kan sitta kvar i evigheters evighet som beundrande sidekick till vilken partiledare som helst, kan strida för vilka åsikter som helst och anklaga alternativt försvara vem som helst för vad som helst. Jag behöver bara googla några sidor så får jag det bekräftat.

Jag älskar förutsägbarheten hos Socialdemokraterna och nu väntar jag bara på att de aktiverar Mona Sahlin i valrörelsen i de invandrartäta distrikten så att de som aldrig kan nomineras till platser i VU, åtminstone får hjälp med att rösta på rätt parti.

Får sedan Håkan Juholt den framskjutna plats i valrörelsen som Stefan Löfven har lovat, så är min lycka total. Då kommer den här bloggen att skriva sig själv i ett och ett halvt år.

Men till att börja med hoppas jag att vännerna i Skåne gör som Hasse Alfredsson uppmanar församlingen i sin sketch om Pastor Jansson .. Rösta på Morgan Johansson - han har inte en bestämd åsikt om någonting!

Det verkar vara mitt år i år? Och om jag ska vara ärlig så tycker jag att jag gjort mig förtjänt av det.

AB, AB, Expr.,