Övertyga mig gärna .. om det går?

Redan under Göran Perssons sista mandatperiod började jag bli ganska övertygad om att hans huvuduppgift var att förnöja Socialdemokraterna och skydda sig själv från interna  knivhugg i ryggen .. även om han var vald till landets statsminister.

Partiets olika falanger verkade ha tolkningsföreträde före landet och väljarna .. även när det gällde väljarnas behov och landets ekonomiska förutsättningar?

Så kom Mona Sahlin och jag tyckte att jag fick det bekräftat.

Varken Mona Sahlin eller vi väljare ville ha Vänsterpartiet i ett regeringsalternativ .. men fick det ändå, bara för att de socialdemokratiska falangerna krävde det? Och när Mona Sahlin senare höll sitt avgångstal och Thomas Östros äntligen tog bladet från munnen fick vi också veta att de genom en hel valrörelse talat sig varma för en politik och en budget som de själva inte trodde på?

Vart tog ansvaret för Sverige vägen i den processen?

Väljarna .. hallå!! .. var det någon som såg några andra väljarintressen än enskilda försäkringskasseärenden som gick att utnyttja i valrörelsen? Dock utan att ge den allra lilla minsta ledtråd till vad som skulle ha varit annorlunda om vi hade haft en socialdemokratisk regering?

I och med de strider och den galenskap som bröt ut när Håkan Juholt valdes, fick vi också se att den demokrati och solidaritet som Socialdemokraterna ansåg att vi medborgare borde leva efter, inte gällde inom partiet. Eller partierna .. eller hur man nu ska se på ett parti som är så splittrat att det råder fullt inbördeskrig mellan alla olika falanger som man ihärdigt förnekar i hopp om att de ska försvinna.

Socialdemokratisk politik är något som för mig först går ut på att tillfredsställa en uråldrig, självbelåten, söndrad, odemokratisk och osolidarisk rörelse som ser sig själva som ett "statsbärande" och maktfullkomligt parti, även om opinionssiffrorna säger någonting annat.

Jag känner inget förtroende alls för ett parti som inte ens kan lösa sina egna problem, ena sina egna medlemmar och inte kan se väljarnas behov före sina egna. Hur ska ett sådant parti kunna leda ett helt land?

För vems skull söker de makten?

Sin egen?

Ska vi väljare verkligen behöva anpassa oss till Socialdemokraternas interna problem, så att de återigen kan få den maktposition som de förlorat genom att missköta kommunikationen och samarbetet med sina egna medlemmar och genom att anpassa sin politik efter vad som orsakar minst bråk internt?

En ny Frälsare är utsedd och nu är allt frid och fröjd. Men kan en enskild person förändra något som är i grunden fel? Även om Stefan Löfven är en pålitlig och stabil person .. så innebär inte det att Socialdemokraterna över en natt förvandlas till ett pålitligt och stabilt parti.

Jag är inte mycket för "roliga historier", men under sista året har socialdemokratin tagit sig sådana uttryck att den i sig har blivit en lite löjlig och rolig historia och därför är inte steget långt till den historia som jag har upptejpad på min kylskåpsdörr ..

Pastorn står framför kyrkofullmäktige och ber om pengar till en kandelaber.

"Det här är slöseri med tid" .. säger ordföranden. " För det första finns det ingen i kyrkan som ens kan stava till kandelaber. För det andra finns det ingen i kyrkan som kan spela på den och för det tredje .. vad kyrkan behöver är mer ljus!"

Denna historia sammanfattar rätt väl hur jag ser på socialdemokratiska partiet och dess politik just nu ..

.. men, övertyga mig gärna om att jag har fel!

Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB