.. förbarmade jag mig över några halvvissna pelargoner på ICA. Att jag
plockar på mig en massa "stackars" växter är en ständigt upprepad
historia. I vårt hem och vår trädgård finns andras ratade krukväxter, några
skrymmande monster som en restaurangägare helt grymt ställt vid soptunnan,
växter jag ärvt, fått .. eller tyckt synd om när de reats ut efter det att
säsongen tagit slut.
Efter genomförd räddningsaktion brukar jag peta ner dem någonstans utomhus
där det finns plats eller i krukor inomhus där jag sedan raskt glömmer bort dem
och låter dem klara sig med ett minimum av tillsyn.
Det gör att det växer underliga växter överallt där de egentligen inte
trivs .. men ändå överlever år efter år i en miljö som de inte är
avsedda för och under förhållanden som de inte är anpassade till.
Men de lever i alla fall .. och alla är räddade av mig! Vilket gör att
åtminstone jag mår bra och känner mig som en god och fin människa.
Pelargonerna däremot är en helt annan historia. De 3-4 första tog sig och
blev prunkande blombärare i en kruka på gården och när hösten kom förvandlades
de långsamt till spretiga överlevare i fönstren inomhus.
Den följande våren lyssnade jag på expertisen och klippte ner dem och fick
på så sätt ett antal pelargonbabysar som jag petade ner i små krukor där de
växte till sig till stora pelargoner som fick göra sina föräldrar sällskap i
ett antal krukor på gården ..
.. och fick följa med in för vinterförvaring, nedklippning och förökning i
ett större antal små krukor ..
.. vilket gjorde att vi fick köpa fler stora utomhuskrukor och
balkonglådor för att få plats med dem ..
.. fram till hösten då jag släpade in allihop och trängde ihop dem på
platser där de inte trivdes men ändå överlevde så pass att jag kunde klippa ner
dem till våren och på så sätt skaffa mig ett ännu större antal pelargonbabysar
som sedan blomstrade hela sommaren i nya krukor lite här och där.
Ett år slängde jag de avklippta pelargonbabysarna i en plastpåse, som fick
stå på verandan när frosten kom, för att få slut på pelargonvansinnet. Men
efter ett par dagar kunde jag se att de fortfarande levde och då tog jag in dem
och planterade dem i små krukor i alla fall.
I vårt hem finns alltså ett enormt antal pelargoner som ska tas om hand
när sommaren kommer. De blir bara fler och fler och snart vet jag faktiskt inte
var jag ska göra av dem. Ibland lyckas jag ge bort några av de minsta och mest
välväxta, men merparten är inte mycket att ha utom den korta tiden innan det är dags att ta in dem
och missköta dem fram till den dagen då de får chansen att bli fler igen.
Ett minnesvärt år lät jag en bekant förvara dem i ett svalt, ljust förrådsrum för att de skulle få vila. Någon sa att det var bäst för dem .. men resultatet
blev att jag förlorade nästan 20 gamla vänner.
Nu blev du väl glad .. du som alltid
beklagar dig över att du är invaderad av pelargoner .. sa den fd bekantingen glatt när jag förvånat såg vad som fanns kvar
efter expertförvaringen. Jag blev jätteledsen .. för ska jag göra mig av med
något så vill jag faktiskt göra det själv.
Jag börjar se mig själv som en pelargonmissbrukare .. eller en pelargonmotsvarighet till de kattsamlare som tar hand om hemlösa katter som sedan får leva
pelargonliv i en vanlig lägenhet .. bara för att ägaren ska känna
tillfredsställelsen av att ha utfört en god gärning.
Egentligen så är du en övertygad
miljöpartist .. sa en annan bekant. Du har allt som krävs, men lyckligtvis så
vet du inte om det och därför begränsar du dig till pelargoner.
Jag undrar vad h*n menade med det?
Jag är också Miljöpartist...Det är Miljöpartisterna som inte är det...Dom har bara namnet..Vi har tänket.
SvaraRadera+1 :-)
RaderaSå sant! ;-)
SvaraRaderaEn till..., bensinsnål bil, låg energiförbrukning till boendet, skogsmupp, försiktig med tvättmedel och hushållskemikalier, flyger bara om jag måste, låg konsumtion överhuvudtaget.
SvaraRaderaRösta på miljöpartiet - not very likely.
Haha.. Känner igen mig sååå väl när det gäller att försöka rädda plantor som inte mår så bra (dock inte så många pelargoner).
SvaraRadera