.. Det är skrivet och det är så sant, som bekant
Så svik ej den som vill vara din vän
Ty då gör din vän likadant.. sjöng Siw Malmqvist lite glatt och muntert för rätt länge sedan.
Så svik ej den som vill vara din vän
Ty då gör din vän likadant.. sjöng Siw Malmqvist lite glatt och muntert för rätt länge sedan.
I DN skriver Amanda Björkman, lite mindre muntert, att .. Åkessons opinionsframgångar förs rent av
fram som skäl för övriga partier att byta riktning på sin politik.
Det är en olycklig och ideologiskt
fattig logik att bygga politik på. För det är inte ”blödningen till
Sverigedemokraterna” vi ska oroa oss över. Det är själva såret: det faktum att
det finns samhällsproblem som behöver lösas och som väljarna inte uppfattar har
hanterats tillräckligt bra. Först om man tar itu med det som inte fungerar
finns det en möjlighet till läkning.
I Expressen lyckades Anna Dahlberg beskriva molnen som tornar upp sig vid
den svenska horisonten utan att skylla dem på SD .. vilket också tyder på en
viss insikt.
Lite sent om sider, skulle jag vilja påstå.
Redan 2010 tyckte jag att varför
var en fråga som våra etablerade
politiker också bör ställa sig, i stället för att försöka pressa in
Sverigedemokraterna i osynligheten och skambelägga deras väljare ... .. Vad gör vi för fel, som gör att så många
väljer bort vår politik??
Och 2012 undrade jag .. Vart tar
demokratin vägen i allt detta? Ska människor se lösningar, på för dem
livsavgörande frågor, urvattnas till meningslöshet bara för att Sd inte ska
kunna utnyttja sin vågmästarroll som de fått i ett demokratiskt val?
Som jag ser det är Sverigedemokraterna bara ett symptom. Ett symptom på att något är
fel i samhället .. inte ett parti som kan leda ett land. Men genom att politiker och media erkände
symptomet som själva sjukdomen så fick partiet möjlighet att nå den makt det nu
har.
Alltså .. nästan samma frågor som Amanda Björkman ställer sig själv nästan
tre år senare?
Om jag tänkte dessa tankar redan 2010 och 2012 så kan jag .. eftersom jag är så till den milda
grad vanlig att jag så gott som alltid tycker som "folk" gör mest .. garantera att en mycket, mycket stor del av Sveriges befolkning tänkte
likadant precis samtidigt .. och fler har gjort det sedan dess.
Det tar alltså minst fem år innan väljarnas erfarenheter når upp till medias
verklighet? Sedan ska denna insikt accepteras av politikerna, vilket
förmodligen tar lika lång tid.
Det kan ju vara intressant att ha det som måttstock framöver när det senare
ska göras något åt det som i dag påverkar den vardag som vi vanliga gräsrötter
lever i.
Mmm... så vi antagligen vänta ytterligare fem år då. Frågan är om det DÅ går att vända skutan på rätt köl? Jag tvivlar starkt på detta. Förmodligen är det redan kört, tyvärr... //tompas11
SvaraRaderaDet är nog uträkningen från folkförrädarna,genom DÖ överenskommelsen har vi cementerat det mångkulturella haveriet,svensken måste med tvång integreras i det nya av oss genomförda lyckoriket.
SvaraRadera"Förmodligen är det redan kört, tyvärr."
SvaraRaderaJa, nästan säkert är det så.
Redan nu är andelen med utländsk bakgrund i åldersgruppen 0-44 år cirka 35%. Detta innebär troligen att de är över 50% i åldersgruppen 0-18%, dvs. de svenska barnen är redan en minoritet. Dessa unga svenskar går en fruktansvärd framtid till mötes och redan nu lever många av dem som en hunsad etnisk minoritet. Misshandel, bötning, våldtäkt, etc är vardag för många. Och det kommer bara att bli värre, troligen mycket värre. Om de stannar i landet kommer denna generation att ställas inför enbart otrevliga val. Ska de bjuda motstånd, dvs. ska de sönderfeminiserade svenska pojkarna som har fått lära sig att aldrig slåss ta upp kampen med de mest hårdföra och hänsynslösa folkgrupperna på planeten? Eller ska de tiga och helt enkelt låta sig bli utrotade? Det kan kanske bli en blandning, men det senare alternativet förefaller betydligt troligare.
Till detta kommer den högre nativiteten hos många av immigranterna (en somalisk kvinna föder i snitt 6 barn) samt det fortgående och stigande inflödet av nya spännande figurer. Detta innebär att att svenska barn snabbt kommer att gå från att idag vara en minoritet till att bli vad som endast kan kallas en spillra av ett döende folk.
68orna vann! De lyckades att själv leva mycket goda liv i det samhälle som de hela tiden hatade samtidigt som de effektivt la grunden för att utplåna sina egna barnbarn.