För sent sent skall syndaren vakna ..

.. Det är skrivet och det är så sant, som bekant
Så svik ej den som vill vara din vän
Ty då gör din vän likadant.. sjöng Siw Malmqvist lite glatt och muntert för rätt länge sedan.

I DN skriver Amanda Björkman, lite mindre muntert, att .. Åkessons opinionsframgångar förs rent av fram som skäl för övriga partier att byta riktning på sin politik.

Det är en olycklig och ideologiskt fattig logik att bygga politik på. För det är inte ”blödningen till Sverigedemokraterna” vi ska oroa oss över. Det är själva såret: det faktum att det finns samhällsproblem som behöver lösas och som väljarna inte uppfattar har hanterats tillräckligt bra. Först om man tar itu med det som inte fungerar finns det en möjlighet till läkning.

I Expressen lyckades Anna Dahlberg beskriva molnen som tornar upp sig vid den svenska horisonten utan att skylla dem på SD .. vilket också tyder på en viss insikt.

Lite sent om sider, skulle jag vilja påstå.

Redan  2010 tyckte jag att varför var en fråga som våra etablerade politiker också bör ställa sig, i stället för att försöka pressa in Sverigedemokraterna i osynligheten och skambelägga deras väljare ... .. Vad gör vi för fel, som gör att så många väljer bort vår politik??

Och 2012 undrade jag .. Vart tar demokratin vägen i allt detta? Ska människor se lösningar, på för dem livsavgörande frågor, urvattnas till meningslöshet bara för att Sd inte ska kunna utnyttja sin vågmästarroll som de fått i ett demokratiskt val?

Som jag ser det är Sverigedemokraterna  bara ett symptom. Ett symptom på att något är fel i samhället .. inte ett parti som kan leda ett land. Men genom att politiker och media erkände symptomet som själva sjukdomen så fick partiet möjlighet att nå den makt det nu har.

Alltså .. nästan samma frågor som Amanda Björkman ställer sig själv nästan tre år senare?

Om jag tänkte dessa tankar redan 2010 och 2012 så kan jag .. eftersom jag är så till den milda grad vanlig att jag så gott som alltid tycker som "folk" gör mest .. garantera att en mycket, mycket stor del av Sveriges befolkning tänkte likadant precis samtidigt .. och fler har gjort det sedan dess.

Det tar alltså minst fem år innan väljarnas erfarenheter når upp till medias verklighet? Sedan ska denna insikt accepteras av politikerna, vilket förmodligen tar lika lång tid.

Det kan ju vara intressant att ha det som måttstock framöver när det senare ska göras något åt det som i dag påverkar den vardag som vi vanliga gräsrötter lever i.