Äntligen!

Det är lätt betungande att leva med vetskapen att jag är en usel människa som inte förmår att se landets "utmaningar" som fantastiska "möjligheter".

Jag kan inte heller se att de "problem" som våra folkvalda inte vill erkänna, enbart kan lösas med "öppna hjärtan" och ett "positivt och optimistiskt" förhållningssätt. Dessutom har jag oerhört svårt att få plus och minus att gå ihop framöver när kommunerna ska möta kostnaderna för de utmaningar, icke-problem och möjligheter som väntar under nästa år.

Det är inte alls svårt att räkna ut vilka som är eller inte är "alla" när det handlar om "allt till alla". De "tärande", det vill säga de svagaste och minst önskade i samhället, äldre, funktionshindrade, psykiskt sjuka, missbrukare och hemlösa kommer att sopas under mattan när budgeten ska presenteras. För att inte tala om den "tillväxt" som finansministern är så stolt över .. men som till stor del består av statliga/kommunala investeringar/konsumtion till följd av den stora befolkningsökningen.

Allt blir inte möjligheter även om vi är aldrig så optimistiska, positiva och hjärtevarma.

Den här sommaren hade jag tänkt hålla mig från sociala medier och bara njuta av naturen, grönskan och djurlivet. Allt det som återkommer år efter år utan politisk påverkan - men det är ju helt omöjligt. Oavsett hur mycket jag än försöker så hittar jag andra som är lika föraktligt oroliga och pessimistiska som jag.

Så om du är en bättre människa än jag så ska du absolut inte läsa ..

Johan Hakelius krönika i Expressen som handlar om den hysteriska samhällsmarkören.

Ledarsidorna som skriver om de inlåsta kvinnorna och sprickan i det vi trodde var ett samhällskontrakt.

Migrationsöverdomstolens beslut att eritreaner som lämnat sitt hemland utan tillstånd (nästan alla) ska få flyktingstatus, är inte heller att rekommendera för den som lever i trygg förvissning om att 2015 var en isolerad händelse som regeringen nu har kontroll över.

Läs inte heller vad Fredrik Antonsson/I Otakt skriver om sitt besök i Ställdalen, om du vill behålla din optimistiska och positiva framtidstro och inte heller det Goda Samhället som beskriver hur medierna förhåller sig till de utmaningar och problem som uppstår när de måste förhålla sig till de utmaningar och problem som medborgarna faktiskt upplever.

HansStigsson på NT verkar också ha stora svårigheter med sin positiva och optimistiska livssyn när han tar bladet från munnen och talar om skillnaden mellan Sverige och Norge där vi leder med 22000 bostadsinbrott mot 2500. Dessutom är vi också klart ledande när det gäller att hitta gärningsmännen - bara 4% av fallen blir uppklarade eftersom .. "Tidigare har vi haft speciella grupper som inriktat sig på gränsöverskridande brottslighet" säger Tomas Håkansson på Polisen (NT 18/7). "Den utformningen finns inte i dag, vilket beror på att man inte har kunnat prioritera den här typen av brottslighet.". En väldig obehaglig läsning för den som är stolt över sitt öppna hjärta men även vill känna trygghet i det egna hemmet.

Aleksandra Boscanin på GP och Lydia Wålsten är inte heller överdrivet positiva när de redogör för hur länge vi måste arbeta för staten innan vi kan disponera våra egna pengar för eget bruk och efter att ha följt en länk till en politisk "debatt" i TV4 , (se på egen risk), inser jag att den kommande valrörelsen kommer att bli fullständigt vidrig, ger upp, stänger ner och går ut och andas.

Men då .. ÄNTLIGEN .. så dyker de upp. Årets igelkottsungar och allt känns gott i livet.

Små, små och hjälplösa irrar de omkring och vi törs nästan inte sätta ner fötterna utan att detaljgranska varje grästott eller ogrästova.

När jag gör ett "staket" av min hand för att Maken ska få möjlighet att köra ut bilen får jag samtidigt en hjärteöppnande upplevelse av en pytteliten, våt nos som nyfiket undersöker mina fingrar.

En inte alltför skrämmande upplevelse verkar det som. Men när jag inser att den lilla sötchocken börjar se mig som mat, drar jag tillbaka handen. Och nu vet jag att även väldigt små igelkottar har väldigt vassa tänder.

En insikt som den Makalöse Maurice verkar vara född med.

Så .. mitt recept vid politiska utmattningssymptom är att gå ut i den ursprungliga, verkliga verkligheten där allt upprepar sig med trygg regelbundenhet. Grönskan kommer alltid tillbaka efter mörk och kall vinter, rådjuren får sina kid, vildsvinen sina smånassar, hjortarna sina kalvar och igelkottarna sin små kottar. År efter år efter år på de platser som politikerna ser som helt oviktiga.

Det är bara att sätta sig ner, iaktta, njuta och inse att det är så här det var tänkt att livet skulle vara.