Som man frågar får man svar …

Vår nya äldre- och jämställdhetsminister Lena Hallengren .. främst känd som bidragsfuskande ssu-are .. börjar sin nya gärning med ett besök på ett äldreboende. ”Välfärdens kärna”, som hon så vackert uttrycker det.

Som sällskap har hon självaste statsministern. Något som de stackars gamlingarna bör vara djupt tacksamma för, verkar hon tycka när hon böjer sig över en äldre kvinna i rullstol och uppfordrande säger .. Vad ska man säga när statsministern är här?

Jag ryser när jag hör det. Tänk om det hade varit jag i en inte alltför avlägsen framtid?

Förmodligen hade jag fått en stroke eller en hjärtattack av att bli tilltalad som ett minderårigt barn som fått en oönskad present.

Men, vad exakt förväntade sig äldreminister Hallengren att den äldre kvinnan skulle svara?

Tack goa statsministern för att han sänker sig till min nivå?

Jag är såååå tacksam att han kommer och tittar på oss?

Åhhh .. är det där statsministern!

Vad är en statsminister?

Statsministern! Det är ju alldeles för mycket, ojedamej så grant och fint?

Hurra hurra hurra hurra???

Svaret som kom var tydligt men garanterat inte förväntat .. De sa åt oss att säga att det var jättebra. Men det kan man inte göra för det är fel här också!

Jag kan inte låta bli att fundera över varför våra, inte alltför pålästa politiker, alltid förutsätter att äldre, hemlösa, funktionshindrade eller sjuka måste tilltalas som barn?

Särskilt förnedrande måste det vara för dem som, trots att kroppen är svag, besitter mer erfarenhet och kunskap än makthavare som inte tycker de är värda mer än ett förvaringsutrymme utan aktiviteter, utevistelser eller annan stimulans.

Men jättebra är det .. det säger de som bestämmer. Så då tror jag att ministrarna var nöjda i alla fall.

Det vet ju ALLA att de som behöver hjälp och stöd ALLTID är förvirrade och lätt dementa, eller hur?

Jag avstod från Stefan Löfvens jultal i lördags, ..

.. höll mig ifrån medias rapportering och gjorde allt för att slippa bli irriterad och frustrerad nu när jag mer än någonsin försöker mana fram lite julstämning.  Men trots det lyckades jag slå på tv:n och höra avslutningen och .. naturligtvis .. gå i taket av frustration över att det är omöjligt att ställa följdfrågor och få svar.

Jag hörde alltså inte hela talet, men hade verkligen klarat mig utan det jag hörde ...

.. Och så kommer vi då mot slutet av vår livsresa, till ålderdomen. Och jag tror det behövs tre saker för att säkra en trygg ålderdom i hela landet.

För det första: En trygg hälsa.

En trygg hälsa!! Bli inte sjuk, det är ju lysande tänkt! Se till att du håller dig frisk så får du bättre livskvalitet, kostar mindre och kan arbeta längre. I värsta fall kan du arbeta svart för att få möjlighet att dryga ut pensionen så att den räcker till tandvård.

Låt sedan bli att lyssna på s-märkta jultal så håller du dessutom blodtrycket på en hälsosam nivå.

Idag finns förödande skillnader i sjukvården, beroende på var du bor. Se bara till bröstcancervården. På ett sjukhus kan det vara fem gånger längre tid mellan remiss och behandling, jämfört med ett annat. Så kan vi inte ha det!

Nej .. så kan vi ju inte ha det .. men hur ska vi ha det då? Och kom nu inte dragande med vänsterns välfärdsmiljarder som var slut redan innan kommunerna fick dem.

Det är därför vi satsar 10 välfärdsmiljarder i hela landet ..

 .. jodå, här dök de upp. Igen! Lika lite värda som tidigare 

.. för att stärka inte minst sjukvården och den sociala omsorgen. Men vi gör också en specifik satsning för bättre cancervård i hela landet.

Om du får det där fruktansvärda beskedet, så ska du veta att du får snabbast möjliga behandling, oavsett var du bor. Det är inte bara en fråga om rättvisa. Det är en fråga om liv och död.

Men .. skulle det här inte vara "för det första" för "en trygg ålderdom"?? Menar statsministern att de allra äldsta ska prioriteras i cancervården, eller vad menar han? Eller lovar han i största allmänhet, i hopp om att någon ska få något?

För det andra, krävs ett tryggt boende.

Det är ju trevligt att landets regering inser det! Det var oväntat. Men bostäder behöver väl ALLA? Inte bara "för det andra" för "en trygg ålderdom" för de äldre som står sist i den väldigt långa kön av bostadslösa och trångbodda?

Vi tillför nu pengar så det kan byggas fler bostäder för äldre, och gör en miljardsatsning för fler anställda inom äldreomsorgen.

Och eftersom många av de äldreboenden som redan fanns har gjorts om till hem för ensamkommande flyktingbarn så antar jag att Stefan Löfven talar om dem som kommer att vara "äldre" om ca 20 år eller så?

För det tredje, krävs en trygg ekonomi, inte minst för de äldre kvinnor som jobbat deltid, varit hemma med barnen, eller vårdat sina sjuka föräldrar.

Det är så dags att tänka på dem nu! Nu när den sista tanden är utdragen, utevistelse är utesluten, de flesta av dem "som byggde landet" sitter inlåsta i sina hem .. hänvisade till snabbvisiter från stressad och utbränd hemtjänstpersonal. En plats på ett äldreboende eller en död på en palliativ avdelning är nästan lika sällsynt som en lottovinst.

Sedan valet har vi prioriterat pensionärernas ekonomi. Vi har gjort tandvården billigare, bostadstillägget bättre, inför gratis primärvård för alla över 85, och börjat sluta klyftan i beskattning mellan lön och pension.

Men akuttandvård för en fattigpensionär är ändå en tusenlapp minst i jämförelse med den 50-lapp som den papperslöse eller tiggaren får betala, gratis glasögon är väl inte att tänka på för den som bara har garantipension .. och har man inte råd med vårdavgifterna eller läkemedlen före 85 så spelar det nog ingen roll om de är gratis efter? Är det så det är tänkt .. om fler dör före 85 så kan vi kosta på de överlevande lite mer?

Och så har han mage att tala om respekten som vi ska visa för dem "som byggt landet" .. och där någonstans rann bägaren över och hade det varit val i lördags hade jag förmodligen röstat på Sverigedemokraterna som ren protesthandling. Och så kommer då den känslosamma avslutningen ..

Så till dig som tvivlar på framtiden, som tycker att politiken inte kan göra skillnad,

så vill jag svara: Ge inte upp. Vi har en lång väg att gå, men det är möjligt att skapa ett samhällsbygge där alla känner sin del, och ser sina egna livsmöjligheter förbättras. Men vi måste göra det tillsammans. Bara den samhällsförändring som skapas gemensamt blir uthållig och stark.

Och mitt budskap, i juletider och i alla tider, är det jag burit med mig hela livet:

Du är inte ensam.

Du är inte ensam!! Jag blev så upprörd att jag sprang över till grannen och öste ur mig all min frustration och upprördhet över en kopp kaffe. Du är inte ensam?!! Sug på den. Känn efter. När du upplever att du ÄR ensam, känner du verkligen att Stefan Löfven är med dig? Att han står vid din sida .. bredvid dig? KÄNNER du den varma gemenskapen? Va? Va!!! Eller??

Men hon tog det kallt .. han har ju rätt, sa hon. De som förlorar ÄR inte ensamma .. det finns ju jättemånga som har det lika illa, eller hur?

Aha!! Var det SÅÅ han menade. Jamen då så .. då blir det naturligtvis en slags (s)amhällsgemenskap av det hela? Ingen är ensam .. alla sitter i samma båt på väg mot samma okända mål, typ?

När jag ändå var förbannad så läste jag talet i sin helhet på sossarnas hemsida, vilket du också kan göra HÄR. Gör det, det är ett under av innehållslöshet, men den delen där Stefan Löfven talar om "Matproduktionen" är helt klart läsvärd för den som undrar hur vi ska klara den detaljen i kristider.

Påståendet .. jag vet också att många som arbetar och verkar ute i landet, ofta ställer sig frågan: Var är staten? Var är arbetsförmedlingen, försäkringskassan, skattekontoret? .. kan kanske få några fler att höja på ögonbrynen också? Men det är möjligen ett missriktat skämt? Eller ett humorinslag?

Lotta Gröning - svenska pensionärer lider

Allt fler gamla riskerar fattigdom,

Utmaning till politikerna - lev som en pensionär i en vecka

Allt jag önskar i samband med min egen begravning är att den inte verkställs medan jag är i livet.

Jag är en svensk, vit, övermogen kvinna från medelklassen som dessutom haft det dåliga omdömet att gifta mig med en lika svensk, vit, övermogen, medelklassig man.

Kan det bli värre?

Jo, det kan det .. vi är heterosexuella, inte uttalat feministiska, röstar borgerligt, bor mitt i spenaten på den svenska landsbygden, har vad man kan kan kalla en balanserad och fungerande ekonomi, har arbetat hela livet, är varken intressant nödlidande, missbrukande, dödssjuka eller beroende av vårdinsatser från samhället .. och saknar både facebook och twitterkonto.

Det är riktigt, riktigt illa .. sämre än sämst .. jag kan se det själv när jag läser vad jag skrivit.

Så illa att våra barn .. eller barnbarn .. aldrig i livet skulle kunna få en anställning som "junior pressekreterare" i Centerpartiet.

När vi blir riktigt gamla, och kanske ensamma och isolerade, skulle vi aldrig i livet erbjudas separatistiska rum för att få gemenskap, styrka och kraft från andra likasinnade.

Vi är det mest onödiga som finns i samhället just nu.

Vi som går mot slutet av arbetslivet eller redan är "lyckliga" pensionärer, är så att säga det stora PROBLEMET!! Vi tar för mycket plats, äger för mycket och lever för länge. Vi har gjort vår plikt men den rätt som ska krävas gäller bara för kommande generationer.

De som blir gamla nu har ju redan haft det så bra, eller hur?

Om de skulle dö i dag så skulle samhället göra en stor vinst i form av de pensionsutbetalningar som de aldrig skulle kunna ta del av, deras bostäder skulle kunna bli hem till andra som behöver dem bättre och dessutom så skulle samhället förmodligen göra stora besparingar på den hjälp och det stöd de aldrig skulle begära som äldre.

Det är den enda uppmärksamheten den här gruppen får i den politiska debatten. De bor kvar i sina hem .. även när de blivit ensamma .., kommer att kosta som äldre och envisas med att leva länge på de pensioner som de betalat in .. men som politikerna för länge sedan förbrukat.

De är den ryggsäck som politikerna inte gärna vill bära .. men måste låtsas intresse för eftersom deras väljarstöd är avgörande för vem som får makten och härligheten.

Kanske är det därför som äldrevården blir sämre för varje år, äldreboenden är lika sällsynta som snö i juli och vården av äldre företrädesvis antingen ska ske med kameraövervakning eller utföras av trainees, alternativt en robot, i vårdtagarens eget isolerad hem, så att livsgnistan hålls så låg och flämtande som möjligt? Samtidigt som äldre är lågprioriterade patienter om de får behov av sjukhusvård.

Trots det är det alldeles för många som vägrar att låta sin begravning verkställas medan de fortfarande lever och envisas med att leva alldeles för länge för att det ska vara politiskt bekvämt.

Självhjälp till dödshjälp, när ångesten över den oåtkomliga hjälpen sätter in, verkar inte heller vara en storsäljare .. men lyckligtvis så kan man ju inte skjuta av hela generationer av åldrande medborgare om de ändå envisas med att leva vidare.

Eller ...?

Vi bor nära en kyrkogård där många ensamstående äldre besöker sina bortgångna makar .. ofta eftermiddagar eller kvällstid. Kanske är det därför som det plötsligt har ställts upp två jakttorn med riktning mot kyrkogården?

Det ena står ca 5 meter från själva muren runt kyrkan och kyrkogården och har skottriktning mot gravarna och minneslund, ett litet gärde eller ett bostadshus där det bor en pensionerad man och en arbetslös kvinna som närmar sig 65. Det andra har en bättre översikt över kyrkogården men skottlinjen är antingen skogen, ytan runt jakttornet och två bostadshus .. varav det ena är vårt?

klicka på bilderna så blir de större

Särskilt vår uteplats?

Ska vi oroa oss? Köpa skottsäkra fönster och västar?

Ingår detta i en hemlig plan, en slutgiltig lösning av problemen med bostadsbrist och "onödiga kostnader" för äldre?

Motpol, Toklandet,

SVT, DN, DN,

"Allt jag önskar i samband med min egen begravning är att ..

.. den inte verkställs medan jag är i livet" .. sa Lord Chesterfield (1694-1773)

Socialdemokraterna använde åtta år till att gulla med pensionärerna och att lova att ta bort "den orättfärdiga pensionärsskatten". När makten väl var vunnen spelade det löftet .. i likhet med andra valvinnande löften .. "ingen roll", Stefan Löfven fick sin hett eftertraktade statsministerpost och gav blanka fanken i resten.

Pensionärerna fick några symboliska tior i plånboken, de som ville arbeta längre blev ointressanta på arbetsmarknaden eftersom skattereduktionen togs bort, hemtjänsten blev dyrare, personalen jagar minuter och den som betalar får mindre att säga till om när det gäller beviljade insatser. Varmt vatten till te verkar vara ett tillval som kräver särskilt tillstånd och hur det ser ut med kaffet vill jag inte ens tänka på.

Samtidigt ska vinsterna i välfärden bort så att valfriheten begränsas till de kommunala alternativen och möjligheten att själv välja en hemtjänst där du själv avgör vad du vill ha hjälp med försvinner.

Äldrevården dränerades på 940 miljoner som omplacerades till "personal" .. oklart vilken sort .. och med 60 miljoner extra, inkl. en utredning och sammanlagt presenterades detta som en SATSNING på en miljard på de äldre?

I den del som föll bort fanns en satsning på översyn av kosten till de äldre. I dagarna dog tre människor på ett äldreboende pga av slarv med maten och om fler besparingar ska kräva fler inköp av billiga, importerade råvaror så kanske det går att sänka kostnaderna för de äldre ytterligare genom sk naturlig avgång.

Det blir mer och mer tydligt vilka som ska betala för inovationskanslern och inovationskatapulten och alla andra kostnadskrävande förslag som bara gör att möjligheterna att skapa nya jobb försvinner i allt snabbare takt. Det blåser liksom inte positiva vindar inom näringslivet just nu.

Jag får ångest när jag tänker på mitt eget åldrande och på risken att bli sjuk eller beroende och när jag ser nyheterna och hör en man förespråka höjd fastighetsskatt för att få ut pensionärerna ur sina betalda hus, får jag en känsla av att den som går i pension inte kan dö fort nog så att bostaden blir ledig och kostnaden försvinner.

Det känns lite som min begravning planeras medan jag fortfarande är fullt upptagen med att leva? Det är lite kusligt.

Fnordspotting, Ledarsidorna, Dag Öhrlund,

Västerviks Tidning, GP,

En fantastisk äldreomsorg??

När Makens pappa och min mamma var föremål för äldrevård/omsorg ... den som alla på vänsterkanten längtar tillbaka till .. fanns det inget att välja på. Om du inte var oerhört rik och stått i kö ett tiotal år för att köpa en plats, för då har jag för mig att det fanns ett trevligt ställe på Djursholm/Danderyd eller Lidingö?

Vi vanliga dödliga fick nöja oss med att det överhuvudtaget fanns plats. Sysselsättning/terapi .. såg vi inte röken av. Ytterdörrar och dörrarna till eventuella uteplatser var låsta, avdelningen in till de dementa var låst och hade ett "designat" galler så att de friska kunde kommunicera med de sjuka. Vilket ofta blev en rätt märklig envägskommunikation.

Jag minns stanken av avföring i flerbäddsrummen där någon matades med sin frukost medan någon annan samtidigt fick sina blöjor bytta. De nedhasade, illa klädda äldre som satt i sina rullstolar framför tv:n i samlingsrummet redan på förmiddagen, medan solen sken på gräsmattan utanför och jag minns en fantastisk personal som slet, för att hinna bidra med åtminstone lite medmänsklighet, medan de blev färre och färre och resurserna blev sämre och sämre.

Vara ute .. var en lyx som de anhöriga fick stå för. Min mamma och jag tillbringade timmar på en bänk utanför vårdcentralen och äldreboendet. Kaffet och bullarna hade jag med mig och blomsterprakten var de kommunala rosorna intill papperskorgen.

I går var det som vanligt reklam mitt i det program som jag och Maken sov framför. I lika vanlig ordning reste vi oss och vimsade omkring i diverse ärenden så fort som reklamen började .. men så fångades mitt öga av en välklädd, tjusig man som kliver in på ett äldreboende med en frodig blomsterbukett i handen.

Är de totalt självmordsbenägna? .. tänkte jag som trodde det var reklam för privat äldreomsorg. Att göra reklam för privat välfärd NU .. det är verkligen att be om problem!

För vad skulle jag tro? Hade min mamma erbjudits denna omsorg hade jag gråtit av tacksamhet.

Mannen söker sin mor. Vi får se en ren och hemtrevlig korridor, kan ana personligt inredda rum för bara en boende och äldre som ser välvårdade och självgående ut. Personalen susar förbi och har ingen aning. Kanske i parken?

Senare får jag förklaringen att scenen ska illustrera mannens(?) existentiella ångest över att inte räcka till för sin älskade, gamla mamma?

Och där sitter hon, välkammad, välklädd med en spetsstickad kofta över axlarna och lyssnar på fågelsången. Vid ett litet, vackert, vitt trädgårdsbord mitt i vidundersommaren, bland blommor och blad, under blå himmel och i en välskött trädgårdsmiljö.

Jag vill sitta där själv och jag minns min mammas ångest över att vara instängd. Jag minns Makens pappas längtan efter att få gå längre sträckor än korridoren mellan de låsta dörrarna medan solen sken utanför de stängda fönstren som inte gick att öppna och jag minns Makens mormor som längtade efter en skog de sista tio åren i sitt liv när hon inte längre kunde ta sig ut genom ytterdörren ens med hjälp av oss anhöriga.

Tänk om vi kunnat välja något sådant för dem?

Jag stannade upp för att se vilket företag som låg bakom denna drömvision ...

.. och så är det ..

.. SOCIALDEMOKRATERNA!!?? 

.. som vill beskriva hur usel äldreomsorgen är i Alliansens Sverige?? Eller är det en reklamfilm för hur deras egen äldrevård kommer att se ut? Det framgår inte riktigt .. men mannen med den existentiella ångesten verkar i varje fall inte helt nöjd?

Men den fick mig i alla fall att minnas hur det såg ut på Göran Perssons tid. Då hade jag jublat om vi erbjudits filmens alternativ .. för den ångest jag kände då gällde helt och hållet min mammas situation .. inte min egen.

Har de ingen självinsikt. Ingen skam i kroppen? Inget minne av sin egen tid vid makten? Har INGEN av dem som godkände denna valfilm någonsin besökt ett äldreboende? Har INGEN ens talat med någon som faktiskt arbetar inom äldreomsorgen .. har de INGET som helst intresse av att ta reda på hur de faktiskt har det, de som arbetar med våra äldre?

Vilken värld lever sossarna i? Har de inga egna, vårdberoende anhöriga .. och var bor de i så fall om de tror att detta är det sämsta som erbjuds? Eller är deras egen existentiella ångest så stor att de förtränger hela frågan?

Så otroligt korkat .. och onödigt!

Dagens Media, SvD,

Maria Skiddi,