Hund- eller kattväder?

Jag tänker inte kommentera Margot Wallströms storögda förvåning över att Kommunals ledning "ljög" för henne när de påstod(?) att det inte alls fanns någon kö till den innerstadslägenhet som stod till hennes förfogande. Att en politiker ska se sig som en vanlig människa med markkänning och inblick i verkligheten är inte längre något som jag förväntar mig.

Att Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll behöll den Östermalmslägenhet på 105 kvadrat som hon fått på samma villkor som Margot Wallström .. även efter det att familjen köpt en villa i Värmdö på 115 kvadrat för 5,8 miljoner är inte heller något jag höjer ögonbrynen inför .. alla vet ju redan att lägenheter som fackföreningsrörelsen har kontroll över alltid fördelas inom fackföreningsrörelsen eller partiet.

Och vem vill inte ha en extralägenhet i innerstaden på vinterhalvåret och en villa i skärgården på sommaren?

Det är ju De Andra bostadsbolagen som ska hålla fackets medlemmar med hyresrätter .. helst i förorterna. Vem Som Helst kan ju inte bo i samma bostäder som De Som Bestämmer, som inte bara bestämmer över Vem Som Helst pengar utan också över Vem Som Helst levnadsvillkor .. det skulle ju kunna skapa väldigt konstiga situationer.

Att facket sviker sina medlemmar och festar upp deras pengar är inte heller något nytt. De sviker ju sina egna också .. det lärde jag mig när jag för första gången läste .. och skrev .. om Anna Johansson-Visborgs Stiftelse till förmån för medellösa utslitna arbetarkvinnor.

Nej jag har andra problem än sosse- och fackpampar.

Vädret till exempel.

Det är kallt! Väldigt och alldeles för mycket kallt.

Kyla kan man ju inte kalla för hundväder som tydligen är motsatsen .. ihållande ruskväder med regn och blåst. Varför det kallas just hundväder kan jag inte hitta och när jag söker på kattväder så märker jag att begreppet inte ens existerar?

Ytterligare en av djurvärldens ojämlikheter!

Fast nu är det inte kattväder precis, snarare motsatsen .. ickekattväder.

Den huttrande Siamesen vill UT .. och IN .. i nästan samma andetag och med samma högt uttalade besvikelse.

Efter att ha andats in ett uns av 20 grader kall luft, förvandlas den Makalöse Maurice till en värmesökande missil. Så fort någon sätter sig ner, böjer sig ner eller på något annat sätt förvandlar sig till kattsäng så hänger han sig fast där det passar honom bäst.

Det som passar mig sämst är när han fastnar på ryggen, Särskild den delen av ryggen som jag inte kommer åt. Då måste jag försöka gnugga honom av mig mot väggen eller någon lite mjukare möbel .. vilket inte är det lättaste eftersom han använder sina framtassar som händer som han nästan sytt fast i mina kläder.

Det mest besvärande är när jag .. som nu .. sitter och skriver. Den Makalöse kravlade upp i mitt knä och förvandlade sig till en förtjusande, hjärtekrossande liten kattboll som jag är tvungen att hålla uppe med min vänstra arm.

Sötchock och naaw och lillavännen så värnlös, ensam och söt! .. jag går på det varje gång.

Det gick så där, faktiskt .. både med hållandet och sovandet. Det kravlades och rafsades och innan jag visste ordet av så hade han lyckats ta sig in under min varma tröja och boat in sig i höjd med midjan.

Eftersom det frigjorde min vänsterarm så såg jag det till en början som en fördel, vilket var synnerligen korkat av mig.

Den Makalöse makade sig nämligen uppåt mot värmen mellan högerarmen och kroppen och försvann in i ärmen med frambenen .. och så småningom även med huvudet och "axlarna". Klorna på tassarna på frambenen som är längst in i ärmen har han förankrat sig med  .. och nu verkar han ha gått i vinteride och jag har drygt 4 kilo katt hängande i armhålan.

Den som försökt att bli av med ett sådant problem vet att det är lättare sagt än gjort. Även om jag reser mig så kommer han att hänga kvar och stöder jag inte upp den del som hänger och dinglar i midjehöjd är det hög risk att det slutar med att hela klädesplagget ger upp.

Jag gillar faktiskt den här tröjan som jag ärvt efter min pappa som i sin tur köpte den dyrt från en hantverkare i Värmland. Bra kvalitet är det också .. så än så länge är den hel.

Så här sitter jag med en katt i ärmen som en annan falskspelare och funderar om jag ska virka ut honom med vänsterhanden eller försöka befria mig från både tröja och katt genom att dra den förstnämnda över huvudet?

Eller ska jag sitta kvar och skriva i hopp om att han får så dålig syretillförsel att han förlorar medvetandet och ramlar ur av sig själv?

Fast i värsta fall så hinner Maken komma hem och signalera att .. nu är det mat!! .. och då riskerar jag att bli fullständigt sönderriven om den Makalöse försöker ta snabbspåret genom ärmen till matskålen?

Så ni ser att det finns betydligt angelägnare problem här i världen än fifflande fackpampar och sosseministrar att ta i tu med.

Och rent statistiskt sett så måste det finnas åtminstone en .. eller fler .. personer som just nu befinner sig i samma kniviga sits som jag.

6mannen, HAX, Cornucopia,

Men visst är det jobbigt med kvinnor?

I går kom LO:s rapport om den svenska makteliten och vi kan alla förfasa oss över storbolagsdirektörernas höga löner och Sveriges usla jämställdhet.

Särskilt dåligt verkar det vara inom LO som inte heller har något större jämställdhetstänk varken i de egna styrelserna eller när det gäller statistiken. Hur stor löneskillnad det är mellan den genomsnittlige LO-medlemmen och dennes företrädare finns inte angivet och jag orkar inte leta efter det självklara .. eftersom den förmodligen är minst lika stor som inom alla andra områden. Jag vill minnas att Vanja Lundby-Wedin inte direkt var lågavlönad och trots det lyckades få tiden att räcka till för åtskilliga lönande styrelseuppdrag.

Och att det är fruktansvärt jobbigt med starka kvinnor inom arbetarrörelsen och facket förstår jag när jag läser om Anna Johansson-Visborg.

Hon var en kraftfull kvinna som arbetade som hembiträde, servitris och bryggeriarbeterska i Stockholm under första hälften av 1900-talet. Fackligt och politiskt aktiv beskrevs hon som "en socialdemokrat i hatt, med ett språk som fick männen att huka". Precis en sådan kvinna som det är så trevligt att hylla när hon är död, men som det är så fruktansvärt jobbigt att få in i en styrelse.

Men Anna var en stark kvinna, deltog i rösträttskampen, stred för gifta kvinnors rätt till arbete .. och för lika lön till på köpet!

Hon gjorde en facklig och politisk karriär, men eftersom hon var en medmänsklig kvinna med visioner, socialt patos och uttalade krav på rättvisa, så glömde hon aldrig hur svårt hon själv hade haft det, som ensamstående arbetarkvinna med låg lön, långa arbetsdagar och förvisad till billiga inackorderingsrum eller tillfälliga bostäder.

Tillsammans med många andra likatänkande fackföreningsaktiva kvinnor bildade hon en ekonomisk förening som resulterade i det fjorton våningar höga "Kvinnohuset" i Stadshagen. Andra husprojekt följde och Anna bildade en stiftelse för att hjälpa kvinnor att få en bra bostad till ett rimligt pris.

Anna Johansson-Visborg bildade ytterligare en stiftelse, "Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs minne" som startade som ett semesterhem i Nacka för lågavlönade kvinnor. Området, som ligger sjönära på en udde, bebyggdes med ett större antal mindre stugor så att ensamstående, lågavlönade arbetarkvinnor skulle kunna få möjlighet att hyra ett billigt sommarboende för kortare eller längre tid.

En stark kvinna som hade en vision. En kvinna som trodde så starkt och blint på fackföreningarnas solidaritet och på socialdemokratins ideal .. att hon förmodligen inte för ett ögonblick misstänkte att grundtanken med stiftelserna skulle missbrukas för fackpamparnas egen vinning.

Det borde hon inte ha gjort, upptäcker jag när jag letat mig fram till DN:s artikelserie från 2004-2006.

Bostadsstiftelsen Anna Johansson-Visborg hade som mål att förmedla lägenheter till behövande, företrädesvis ensamstående kvinnor .. men i stället så förmedlade den dåvarande styrelseordföranden minst fyra lägenheter till sig själv och sina barn .. samtidigt som hon förmedlade lite stipendier och anställningar åt barnen, när hon ändå höll på.

En social- och biståndsminister fick en etagevåning, LO:s revisor en lägenhet till sin son, en annan av LO:s toppmän fixade ett kontrakt till sina två söner samtidigt som fler namn från LO-förbundet Livs bärgade attraktiva hyreskontrakt i innerstaden.

Frågan är om det överhuvudtaget finns några " behövande, företrädesvis ensamstående kvinnor" i Anna Johansson-Visborgs bostadsstiftelse??

När det gäller semesterstiftelsen är det ännu värre. Området i Nacka är nu så attraktivt att det bara skriker efter att få bebyggas med attraktiva lyxvillor som i sin tur bara ropar efter solidariska fackliga eller socialdemokratiska ägare.

Men det är ju lite knepigt att sälja tomter som ägs av en stiftelse som har ett enda syfte .. "att kostnadsfritt eller mot lägsta möjliga avgift bereda semestervistelse åt behövande, företrädesvis kvinnor."

Men man har försökt! Oj, vad man har försökt att undvika att tänka på syftet med de här två stiftelserna i största allmänhet och på de lågavlönade, ensamstående kvinnorna i synnerhet!

Det måste ligga många högavlönade arbetstimmar bakom alla dessa försök att krångla sig ur grundtanken enligt stiftelseurkunden?

Hela området har vanvårdats och stugorna har fått förfalla, två tomter har sålts, kvinnor har varslats om vräkning, styrelsen ansöker om att få riva en stor del av stugorna .. nu när de som av en händelse har blivit så förfallna! .. och just nu kämpar LO-topparna som centerpartistiska bävrar för att slippa de två kvinnliga hyresgästerna som stadgarna föreskriver ska vara representerade i styrelsen.

Ja .. ni förstår själva vilket helvete Anna Johansson-Visborg ställde till med för dagens LO-pampar.

Men är det inte liiiiite dubbelmoral i alla fall .. när jämställdhetspartiet Socialdemokraternas främste vapendragare LO .. eller är det tvärtom?? .. lägger beslag på lägenheter och strider för att slippa hyra ut semesterbostäder till de ensamstående, lågavlönade kvinnor som de är avsedda för, och till och med försöker ändra i stiftelseurkunden för att slippa ha två av dem med i styrelsen så att de får insyn i hur verksamheten sköts. Samtidigt som man öppnar för kvotering av kvinnor in i styrelserummen??

Men det är väl en annan sorts kvinnor? Vanliga kvinns är obeskrivligt jobbiga när de inte vet sin plats, eller hur?

Anna Johansson-Visborg måste ha varit en ofattbar stark kvinna men jag tror knappast att hon skulle ha känt igen sig i arbetarrörelsen i dag.

AB, AB, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, DN,