Jag har funderat mycket
över när våra myndighetsutövares attityd gentemot sina
uppdragsgivare började förändras och i dag när vi tog vår vanliga hundpromenad
på morgonen tog jag upp frågan med Maken.
När och hur hände det??
Vi enades om att det
skett en gradvis förskjutning under de senaste 10-15 åren, ungefär. Men det kan
i och för sig vara tidigare också .. minnet kan vara lurigt ibland.
Men en sak vet jag. I
dag betraktar och behandlar de flesta tjänstemännen inom våra största myndigheter
i välfärdssektorn sina "kunder" som bedragare och/eller lögnare ..
till motsatsen bevisats.
Utgångsläget för en
arbetslös, handikappad, sjuk eller medellös är alltid att bevisa att h*n inte
ljuger om sin nuvarande situation. Tills det har bevisats är h*n att betrakta
som fienden .. någon som försöker utnyttja systemet .. och behandlas också
därefter.
I svensk välfärd gäller
omvänd bevisföring .. skyldig till motsatsen bevisats, alltså.
Och eftersom man
förutsätter att "kunden" ljuger så är det ingen som tycker att det är
helt fel att dra till med en liten lögn själv också för att förstärka det
intrycket?
Jag har ett utlåtande
från Försäkringskassans försäkringsmedicinske expert som säger att;
”Konsekvensen av angivna sjukdomstillstånd
medför stort hjälpbehov i vardagslivet inklusive motivation
samt hjälp med medicinering och även stöttning nattetid vid
anfallsmanifestationer med utagerande beteende. I dokument understryks klientens behov av kontinuitet, trygghet
och överblickbarhet.
Med
de sjukdomstillstånd som anges är det sannolikt att några större
förändringar ej skett. Det får
anses föreligga ett stort hjälpbehov och klienten bedöms ha stora
svårigheter att klara förändringar såväl beträffande aktiviteter som bland
personal som h*n interagerar med.”
Detta
"översätter" försäkringskassans utredare till:
Av
yttrande från försäkringsmedicinsk rådgivare framgår att det medicinska
underlaget inte visar att dina behov är av den karaktären att ingående kunskap
krävs. Inte heller finner den försäkringsmedicinske rådgivaren stöd i det medicinska
underlaget att funktionshindret medför andra behov som förutsätter ingående
kunskap”.
Jag skulle kunna plocka
fram åtskilligt i den vägen .. men intresset är minst sagt lågt när det gäller
de svagaste i samhället.
Nu är det säkert någon
som tycker att jag överdriver och jag säger inte att det är så för alla. Men det
är slående att det hårda, misstänksamma tilltalet och bemötandet ökar ju lägre
social ställning vederbörande har. Jag har buntar av utdrag från bl.a
Försäkringskassans egna utredningar som bevisar den saken.
Den som har svårast att
uttrycka sig och försvara sig får sämst bemötande och minst hjälp.
Människor blir rädda,
känner sig ifrågasatta och underlägsna och många söker desperat hjälp där den
inte kostar något .. eftersom de saknar medel att få den som de i samma
situation, men med bättre ekonomi, kan få när de överklagar uppenbart felaktiga
beslut i landets Förvaltningsrätter.
I svensk välfärd kan du
betala för rättvisa om du har tillräcklig utbildning för att inse att du
utsatts för en orättvisa och tillräckligt med pengar för att betala en advokat
eller annan lagkunnig som kan föra din talan.
Man vänjer sig gradvis
vid ändrade attityder. Det känns numera helt normalt att rekommendera människor
att anlita en advokat eller något annat "sanningsvittne" vid varje
möte med Försäkringskassan. De stora privata Assistansbolagen har därför av
lönsamhetsskäl anställt de få specialiserade jurister som finns, vilket gör att
den som behöver rättshjälp får nöja sig med någon som inte är påläst i just de
här frågorna.
Det är inte behovet som
styr, utan var du är placerad på samhällstrappan.
Den lilla människan
misstänkliggörs och kontrolleras alltså in på bara skinnet när h*n söker sin
lagstadgade rätt men de som sitter lite mer bekvämt högst upp blir förvånade
när de förväntas redovisa hur de handskas med skattemedlen.
Här är det noga med
tilltalet, minsann. Här är man oskyldig fram till någon presenterat ett kvitto
eller utdrag ur bokföringen som bevisar att något olagligt har skett. Högst upp
på trappan är människovärdet högt, tilltalet är respektfullt och hänsynsfullt
och skinnet tunt och ömtåligt när någon tar sig friheten att ifrågasätta hur de
hanterar de skattemedel de har tillgång till.
Våra makthavare och
deras företrädare har en slående likhet med de glättade reklaminslagen för
diverse, miljöfarliga och ohälsosamma skönhetsmedel som tar upp tid under
reklampauserna på TV.
En glättad yta i en
bekväm och lyxig miljö och en välpolerad, välmående människa som självsäkert,
och utan att ifrågasätta vad h*n egentligen sysslar med, som utbrister .. 'cause I´m worth it!!
Men tänk bara på hur
mycket pengar vi sparar på att kasta ut handikappade människor ur systemet med
personlig assistans, på att underkänna läkarintyg från statliga sjukhus och på
att tvinga människor att sälja av allt som kan ge förutsättningar för en
framtid innan de får hjälp och stöd att försöka skapa sig .. just en framtid?
Jag är övertygad om att
alla dessa besparingar räcker till många fler trevliga middagar arrangerade av profesionella
festfixare som kan rikta strålkastarljuset mot fler myndigheter som kan skapas för att bereda fler tjänstemän arbetstillfällen där de kan göra fler besparingar på alla som påstår sig vilja ha del av svenska skattemedel.
