Vad hände med Miljöpartiet?
Det verkar som om Mehmet Kaplan var proppen i det
miljöpartistiska badkaret och nu rinner det gröna, grumliga badvattnet fritt ut
till allmän beskådan?
Det är nästan svårt att fatta vad som sker? Och när jag börjar ana hur det har
sett ut bakom kulisserna hos de präktiga maskrosorna så hoppas jag att det här är slutet på något som längre inte har det minsta gemensamt med hur det började.
De båda språkrören sörjer och beskriver den avgångne bostadsministern
som en nära anhörig som tagits ifrån dem. Han var så snäll, populär, trevlig,
mild och klok .. bästaste, finaste, demokratifeministvännen .. det är rent
ofattbart att han inte längre finns bland oss!
Men är inte alla de här fina egenskaperna själva
förutsättningen för den som vill lyckas i förtroendebranschen? Vem väljer eller
köper något av någon som är elak, impopulär, otrevlig, hård och korkad? Är inte
detta precis vad alla säger när de blivit lurade av en skicklig bedragare eller
försäljare .. h*n var ju så snäll, populär, trevlig, mild och verkade så ärlig.
Inte kunde jag väl tro!
Samma sorgesång kommer från de tidigare språkrören och
Peter Eriksson uttrycker lika tvärsäkert sin uppfattning att Mehmet Kaplan
attackerats i sin egenskap av muslim .. detta
hade inte hänt om han varit etniskt svensk! .. som Gustav Fridolin var när han hävdade att Sverige absolut behövde en muslim i politiken.
Per Garthon är precis lika säker på att bostadsministern
fallit offer för en israelisk konspiration och Åsa Romson trampar i klaveret
rejält när hon försöker beskriva vilket helvete Mehmet Kaplan och Sveriges Unga
Muslimer hade efter händelserna den 9/11 2001. Men om det var en "olycka" för muslimer så vet jag
inte vad man ska kalla det för de tusentals människorna som miste en anhörig i
terrorattacken .. och inte vet jag varför hon drog upp det som någon slags
ursäkt, i stället för att försöka förklara "ministerns syn på Israel och Nazityskland, ISIS-krigare och Finlandsfrivilliga
och oförmågan att hålla avstånd till Grå vargarna med mera".
En miljöpartist tar avgången så hårt att hon önskar att
Mehmet Kaplan var hennes pappa så hon fick behålla honom alltid .. alldeles för
sig själv, medan en företrädare för partiet försökte köpslå med SVT för att
mildra kritiken mot partiets stöttepelare.
En hel del Kaplan-fans uttrycker sitt missnöje med media
som spridit "lögn och propaganda"
och då går Gustav Fridolin genast ut och uppmanar .. vi får absolut inte skylla på media. Miljöpartiet sluter upp bakom den avsatte .. men ingen vill beröra de faktiska omständigheterna som ledde till hans avgång. För han visste
inte, såg inte, försökte bara vara snäll/samarbeta/förstå ..?
Men mister du en står dig tusende åter och i kulisserna
fanns en yngre kopia av Mehmet Kaplan beredd att bli invald i styrelsen för att
axla hans fallna mantel som partiets egen islamist .. Yasri Kahn .. som kanske
är mest känd för sina sympatier för det turkiska AKP-partiet och president
Erdogan.
När sedan en kvinnlig journalist från TV4 kommer till
Miljöpartiets högkvarter valde man naturligtvis att låta styrelsekandidaten Yasri
Kahn, svara på hennes frågor, eftersom alla vant sig vid och tyckte det var
helt naturligt att han ansåg det vara "för
intimt" att hälsa genom att ta kvinnor i hand.
Vilket naturligtvis skapade större rubriker än hans svar på
journalistens frågor och skapade upprördhet bland medlemmar som tydligen varit
helt ovetande eller lidit i det tysta.
Vilket gjorde att vän av ordning undrade hur det ens var
möjligt att göra karriär i ett parti som hade jämställdhet som huvudfråga, utan
att ta en enda kvinna i hand .. utan att någon reagerade?
Vilket i sin tur medförde att han drog tillbaka sin kandidatur till styrelsen, vilket i sin tur landade i att han lämnade partiet
och alla sina politiska uppdrag eftersom han "vägrade låta sina sociala vanor försvenskas". Vilket i sin tur
väcker frågan om varför han överhuvudtaget gav sig i svensk politik?
Mehmet Kaplan lämnade sin ministerpost och det verkar banne mig som om han tog
hela partiet med sig? Eller åtminstone gav M:et i MP en helt ny betydelse som
avskedspresent.
Det här är garanterat det snurrigaste jag någonsin upplevt
i något svenskt parti.



