Vikten och värdet av etiketter?

Vi var på en liten lokal välgörenhetskonsert i går. Den var till förmån för de hemlösa missbrukarna på orten och arrangerades av en ideell förening som till största delen är sponsrad av lokala företagare och frivilliga bidragsgivare.

Jag, som för närvarande känner ett starkt behov av att engagera mig på ett meningsfullt sätt, kände hopp om att det här kanske var precis det jag sökte. Inte så stort och rikstäckande men kanske ett sammanhang där det är möjligt att göra verklig skillnad för verkliga människor?

Jag ska inte recensera konserten, det är jag inte rätt person att göra eftersom jag är både omusikalisk, tondöv och måttligt intresserad av musik annat än som ren underhållning. Men det var lokala förmågor, det var mycket entusiasm och av applåderna kunde jag utläsa att en del var imponerande bra och en del så förhoppningsfullt amatörmässiga att det blev både känslosamt, rörande och hjärtknipande.

Men det jag tog med mig hem var inte .. som jag hoppats .. en vilja att delta och bidra, utan en fråga.

VARFÖR är de så viktigt för vänstermänniskor att visa upp sin politiska tro och vänsteretikett även i sammanhang där det inte alls är nödvändigt och där det dessutom tar fokus från dem som det egentligen handlar om?

Och VARFÖR är det så viktigt för dem som är troende att lovprisa och be böner till Gud även i sammanhang där det inte alls är nödvändigt och där det dessutom tar fokus från dem som det egentligen handlar om?

Där jag satt och informerades om vilka som varit röda i sin ungdom och spelat i glömda proggband, vilka som växt upp med röda föräldrar som spelat i glömda proggband, hur det värmde hjärtat att få hjälpa "sådana människor" som hamnat utanför samhället och vilka som tydligast såg vilka orättvisor som drabbat "sådana människor" som behövde vårt stöd .. så tittade jag ut över publiken och konstaterade att det var mig och Maken jag såg, i olika tappningar.

På scenen stod alltså de goda som arrangerade eller uppträdde .. UTAN GAGE!! .. och i "salongen" satt de som förväntades betala.

Precis som i verkliga livet. De RÖDA som demonstrerar, manifesterar, protesterar, debatterar och författar protestsånger som talar om vad som bör göras och de BLÅ som gnetar på, hjälper till, startar företag, anställer människor, betalar skatt och ger bidrag. Det ena verkar vara mer värt än pengar och det andra bör ses som orättfärdigt förtjänta pengar?

Vilka som är viktigast i sammanhanget är upp till var och en att avgöra .. men att det är de röda som anser det viktigast att visa upp sin röda politiska etikett är ställt bortom allt tvivel.

Ett antal röda etiketter som effektivt släckte ett nyvaket engagemang. Röda etiketter som störde, förstörde och följde med hem, i stället för en längtan efter delaktighet. Som vanligt alltså .. beundra mig först och hjälp sedan någon annan tack vare mig och mitt goda föredöme.

Varför? För vems skull?

I dag ser jag att Niklas Strömstedt gjorde en politisk markering i gårdagens "Så mycket bättre". Jag ser snart inga svenska underhållnings- eller debattprogram längre av den orsaken. Det är så jobbigt att ständigt få sikten skymd av röda etiketter när jag minst anar det.

Niklas Strömstedts politiska markering var naturligtvis riktad mot Sverigedemokraterna. Det hade ett barn kunnat räkna ut utan att ha sett recensionerna och rubrikerna. Vad skulle han annars ha protesterat mot?

Och om det var ok för TV4 så stör det inte mig som redan valt bort programmet.

Men jag undrar VARFÖR?

Var det för att markera att Niklas Strömstedt inte är sverigedemokrat? Men det var väl knappast nödvändigt? Svenska kulturpersonligheter är ju ALLTID vänster?

Var det för att väcka opinion mot Sverigedemokraterna? Men varför göra det på exakt samma sätt som hjälpte SD in i riksdagen? Det enda som händer är ju att de redan frälsta jublar och de tveksamma blir ännu mer tveksamma? Det borde väl varje kulturpersonlighet fatta vid det här laget .. tycker man?

Tror Niklas Strömstedt på fullt allvar att nästan 20% av väljarkåren består av ren ondska? Troll med svans? Intelligensbefriade idioter? Och är han lika övertygad om att godheten är kompakt och total inom hans egen trollbefriade krets? Det kanske är helt möjligt? Men då blir ju politiken mer som en religion, de röda företrädarna gudar och de som gudarna fördömer djävlarna? Så kan man väl inte se på sig själv .. eller på andra?

Så VARFÖR är det så viktigt att visa upp en röd etikett i tid och otid. Varför är det så absolut nödvändigt att vifta med vänsteretiketter även i sammanhang där politisk hemvist är helt ointressant och där den mest motverkar sitt eget syfte?

Och har ni tänkt på att det ALDRIG är någon som klistrar på sig en blå etikett och säger .. detta goda gör jag för att jag är HÖGER?

6mannen, Fnordspotting,

SvD, 

Så mycket hat??

Jag vilar mig från snön genom att titta på AB:s nätrubriker och hajar till inför rubriken "Sylvia Vrethammar retar upp svenska folket."

Svenska folket? 

Det är ju jag?

Och även om jag vet vad som väntar så klickar jag mig nyfiket in på ett litet hemsnickrat tv-inslag från tidningen.

Tre AB-medarbetare sitter och kommenterar "nyheten" att Sylvia Vrethammar "väcker så mycket hat" hos tv-tittarna i programmet "Så mycket bättre" och alla är rörande eniga om att denna icke-nyhet är rent förskräcklig, beror på avund och att det är rent förfärligt som människor bär sig åt .. och så är det slut.

Men är det sant?

Jag letar men kan inte hitta svenska folkets raseri mot Sylvia Vrethammar hos någon annan tidning och inte hittar jag några hatiska blogginlägg heller vid en snabb sökning. Då återstår bara flashback. Där ska väl de otroligt grova och hatiska angreppen, som aftonbladet-trion talar om, uppenbara sig.

Men även på flashback är man rätt ointresserad av sångerskan? Visst är tonen rå och kroppsnära .. men i jämförelse med hur det ser ut i andra artisttrådar så är det inte mycket att skriva rubriker om.

Men kanske är det så att själva rubriken hos Aftonbladet kommer att bli en självuppfyllande profetia? Kanske det går att väcka lite hat den vägen så att nästa veckas nyhetspanel får förfasa sig vidare .. eller så är det i Aftonbladets egna kommentarsfält som "svenska folket" känner sig uppretade?

Och när jag ändå sitter och tänker på uppvigling till mobbning och önskan att hitta någon att hänga upp rubriker på så tycker jag mig ana tidningens kommande strategi som lite grand kom av sig när de tvingades surfa på svallvågorna efter Expressens avslöjanden av Sd-politikernas eskapader.

Anders Borg!! 

Han är .. eller ska i alla fall framställas som .. mannen som är orsaken till och bär skulden för arbetslöshet, miljöförstöring och den globala ekonomiska krisen. Utan Anders Borg så skulle ungdomsarbetslösheten försvinna i ett nafs, lönerna stabiliseras, varslen upphöra och kraftfulla miljösatsningar sättas in .. i alla fall i Sverige! I resten av världen skulle de naturligtvis fortsätta eftersom de bor utanför våra gränser och deras problem beror .. till skillnad från våra .. på eurokrisen.

För vi är så mycket bättre och dessutom inte med i eurosamarbetet, så det kan ju inte röra oss .. utan allt beror på Anders Borg.

Jag hoppas ni hänger med i logiken, för det gör inte jag.

Anders Borg ska knuffas från sin plats som en av Sveriges mest betrodda politiker, kläs av, hängas ut och helst "reta upp svenska folket" så att sossarna äntligen får lite flyt och Aftonbladet får lite upplagehöjningar.

Det ska bli spännande att se hur det går. En del i kommentarsfältet hatar föredömligt .. men tyvärr inte Anders Borg personligen utan kostnaderna för invandring (i största allmänhet) och Alliansregeringen (som vanligt och i synnerhet).

Jag tror att det blir svårt att piska upp ett drev mot Anders Borg? För helt bortsett från att jag tycker att han är en av landets sexigaste män, är han också respekterad överallt utom av oppositionen och vill man sänka honom så behöver man nog visa upp ett trovärdigt alternativ som kontrast eller alternativ.

Och ni kan tycka vad ni vill .. men det kan ingen i dagsläget.

Det måste vara trist att sitta med fingrarna darrande över tangentbordet i väntan på att få störta en politiker, krossa en artist eller avsätta/avslöja någon ..vem som helst .. och så kan man inte komma på någon bra!

Så då är det nog med en lättnadens suck som en journalist lägger märke till en otrevlig kommentar om Sylvia Vrethammar som går att blåsa upp till en tilltalande rubrik och ett intetsägande tv-inslag?