Det finns en mening i boken "En man som heter Ove", av Fredrik Backman, som berörde mig
djupt. Oves hustru är död och han vet att han är en man av svart och vitt och ..
.. att hon var färg.
All hans färg.
Jag förstår precis vad han menar och jag undrar också vart
färgen i mitt eget liv har tagit vägen? Jag har inte förlorat någonting? Livet
rullar på i sina gamla vanliga hjulspår trots politiska orosmoln vid horisonten
.. så varför känns tillvaron så färglös och grå?
Under mitt liv har jag mött många människor både privat, i
föreningslivet och på ett flertal olika arbetsplatser. En del har gjort karriär
inom statliga verk, någon har till och med hamnat i riksdagen. Några har klättrat
högt inom stora myndigheter som till exempel Ekobrottsmyndigheten och
Försäkringskassan. Andra tillhör den grupp människor som är själva förutsättningen
för att Sverige ska kunna hålla ihop och fungera .. poliser, sjukvårdspersonal,
personliga assistenter, socialsekreterare, behandlingspedagoger, lärare, läkare
eller domare/nämndemän osv.
Människor som ska genomföra besluten som de som bär ansvaret för våra liv
fattar.
Jag träffar inte alla min bekanta särskilt ofta, mitt liv
ser ut som de flesta andras .. den innersta kretsen av verkliga vänner är
liten, uppskattad och värdefull. Men bekanta av alla slag, från alla delar av
samhället, ger .. tillsammans med den politiska debatten på nätet .. en rätt så
bra bild av vad regeringen allra helst vill ändra på.
En rödgrön regering kallar de sig. Eller en Grön och/eller
en Röd .. vilket för tankarna till en obehagligt brunaktig sörja (blanda själva och försök att gilla resultatet). Ibland ser de sig själva som Rosa och feministiska .. men
det stämmer ju inte alls, för dagens regering saknar färg. Den är inte ens svart
eller vit .. utan bara deprimerande, färglöst grå.
Regeringen är i desperat behov av pengar och kostnaderna
för personlig assistans och sjukersättning skenar. Där finns mycket att hämta,
särskilt om förändringarna i villkor och ersättningsnivåer kan ske utanför riksdagsarbetet.
Alla signaler pekar på planerade förändringar i villkor och
ersättningsnivåer som kommer att smygas in i budgetarbetet eller .. eventuellt
.. med hjälp ett oheligt samarbete mellan politiskt tillsatta generaldirektörer
och berörda ministrar .. sk ministerstyre.
Vårt samhällskontrakt vilar på att vi betalar skatt på vår
konsumtion, våra nöjen, våra transporter, vår energiförbrukning, all
försäljning, alla tjänster .. kort sagt nästan allt vi gör .. samt en stor del
av lönen. Din arbetsgivare betalar dessutom 31,42% på din bruttolön för att stödja
samhällskontraktets sociala skyddsnät. I gengäld förväntar vi oss ett
fungerande välfärdssystem .. till exempel en fungerande skola, vård, omsorg och
en pension som går att leva på. Men det samhällskontrakt, som vi tror är vårt
sociala skyddsnät, ägs av dem som för tillfället har fått makten av folket och
de kan .. om de vill och behöver .. ändra förutsättningarna, villkoren,
ersättningsnivåerna, höja avgifterna och använda pengarna till något eller
några andra som de tycker förtjänar dem mer.
Det är i dag ett ensidigt kontrakt. Du måste betala men har
inga garantier för att kontraktet gäller om du gör anspråk på din del.
Allas lika värde, yttrande- och åsiktsfrihet, valfrihet, den
solidariska omsorgen om de minsta, sköraste och mest utsatta, lagar och regler
som gäller lika för alla, rätten att vara den jag är, tycka/tänka vad jag vill
och välja hur jag vill leva .. tron på möjligheter, trygghet och tillit. Det är/var
färgen i mitt liv.
Men det som regeringen nu med millimeterprecision skjuter
in sig på är att begränsa valfriheten
och livskvaliteten hos dem som behöver den mest.
Ordet kostnader upprepas i all oändlighet i
regeringsförslagen men även om du söker med en dåres ihärdighet så hittar du
inte ordet valfrihet någonstans.
Goda levnadsvillkor har förvandlats från ett kvalitetsmått
till ett bedömningsmått. Begreppet "goda
levnadsvillkor" ska bli en "norm"
som passar alla .. oavsett vilka behov du än har.
Kostnaderna för den
"tärande" delen av landets
befolkning ska kapas, de svagaste och mest sårbara ska "tas om hand" till lägsta möjliga
kostnad och minsta möjliga självbestämmande.
Valfriheten ska begränsas samtidigt som de privata investerarna
ska få behålla förmånen att finansiera skolor, vårdcentraler, gruppboenden,
äldreboenden, flyktingboenden och allt annat som kommunerna behöver tillgång till
men saknar ekonomi för att finansiera själva.
I går kunde föräldrar fritt välja skola till sina barn. I
dag får friskolorna förmånen att släppa särskilt utvalda elever före i kön ..
och i morgon kanske det blir lag på att varje friskola ska ställa hälften av
platserna till kommunernas förfogande? Och i övermorgon ... ?
I dag kan en funktionshindrad människa välja vem h*n vill
ska få tillträde till hemmet och vem som dagligen ska vara behjälplig i intima
och integritetsnära situationer. En förmån som helt fallit bort ur det uppdrag
som den kommunala hemtjänsten erbjuder, där i princip vem som helst kan få
nyckel och tillträde till en hjälplös äldre människas hem och tillhörigheter.
Genom att avskaffa valfriheten kan frågan om "enkla jobb" kanske lösas utan att regeringen
helt förlorar ansiktet? För huvudsaken är väl att det kommer någon och inte vem
som kommer? Tjänstemannaansvaret är ju gudvarelov avskaffat för länge sedan.
Äldre bör också vara tacksamma över att Samhällskontraktet
.. som de betalat till under ett helt yrkesverksamt liv .. fortfarande kan
erbjuda någon form av grovmaskigt skyddsnät. Och hur viktigt är det egentligen
för en gammal människa, helt beroende av samhällets omsorg, att kunna tala med
personalen på sitt eget språk .. om språket är svenska?
Det mesta bör väl redan vara sagt när de hamnar i dödens
förrum, kan man tycka.
Rätten att få vara mig själv till livets slut. Att få
uttrycka mina egna tankar, göra mina egna val, gå mina egna vägar .. känslan av
frihet, framtidstro och valfrihet .. allt det som jag i dag känner mig bestulen
på var förut färgen i mitt liv.
Nu vill jag inte ens försöka följa svensk inrikespolitik,
för det finns inte längre några val eller alternativa vägar, jag mår bara dålig
av det som sker och det jag hör.
Men ytterligare två år utan något annat att förlita sig på
än "den Svenska Modellen"
är en oändligt lång, tröstlös .. och färglös tid.
Dagens Samhälle, DI, DI,
