I går såg jag ut som Björn Ulveus ...

.. eller en mycket mätt och nöjd liten hamster och i dag liknar jag mest något ondskefullt ur en Stephen King roman.

Eller "en halv, lite grotesk, Björn Ulveus" .. som Maken säger för att trösta.

Redan för många, många år sedan varnade min tandläkare mig för rökningens följder. "Du kommer att få stora problem om du inte slutar" .. sa han. "Det kommer att bli jättedyrt för dig om du vill rädda det som räddas kan framöver. Om det ens går."

"Framöver" .. var ordet som gjorde att jag kunde förtränga att jag borde vidta åtgärder NU och "jättedyrt" löste jag genom att öppna ett konto där jag plikttroget satte in pengar varje månad .. vilket jag har stor glädje av i dag.

Så var det bekymret ur världen!

Eller ?

Så till slut, visade röntgen på bakteriehärdar vid rotspetsarna på flera tänder .. läget blev lätt akut, trots att jag absolut inte kände något av det eller hade några direkta besvär.

Efter mycket om och men och väldig många obehagliga sanningar, så fattade jag ju själv att nu var det mitt eget val hur jag ville att framtiden skulle se ut. Framtiden var på sätt och vis redan här .. NU!

Så jag slutade röka.

Hej och hå .. det är och har inte varit lätt.

Som "belöning" har jag nu sex tider hos en tandspecialist som arbetar med endodonti, rotbehandling, och den första tiden var väl inte den värsta. Några rotfyllda tänder rotfylldes om utan större besvär.

Men i måndags! Hade jag anat .. förstått .. haft lite vett i huvudet .. så hade jag sluppit ligga i två timmar medan tandköttet skars upp på flera ställen i överkäken och fyra tänder fick rotspetsarna rensade och avklippta ... underifrån!!

Det var inte det mest njutbara jag varit med om och NU har jag verkligen både ont och besvär.

Svullnaden som kom efter är inte heller till min fördel .. även om överläppen i och för sig hade varit rätt läcker om den begränsat sig till bara det området.

Maken säger att jag borde ha begärt ett intyg som vi kan visa upp så att han inte blir misstänkt för hustrumisshandel, eftersom jag till och med börjar få ett lätt blåmärke under vänster öga.

På måndag ska jag skära upp underkäken .. men gäller det förhoppningsvis bara en tand med många krångliga rötter.

Så roligare än så här har jag haft det.

Men jag kan inte låta bli att fundera över hur alla skulle ha reagerat om jag varit minister?

Naturligtvis hade jag tvingats ställa in alla planerade möten eftersom jag med mitt nuvarande utseende skulle skämma ut landet och skrämma vettet ur övriga mötesdeltagare. För att inte tala om hur jag låter .. och den lätta virrigheten/vingligheten som kommer sig av storkonsumtion av Ipren? 

Men om jag twittrat om det .. eller fått det här inlägget läst av en grävande journalist!! .. och sedan i lugn och ro fortsatt med de arbetsuppgifter som jag trots allt klarar av ... så kanske jag hade hamnat på DN:s förstasida som någon som fuskat med karensen.

Fast om jag försökt bli sjukskriven så hade nog inte Försäkringskassan godkänt min begäran eftersom jag har ett arbete där arbetsförmågan fortfarande finns .. fast innanför stängda dörrar!

Vem ska egentligen avgöra arbetsförmågan när du känner dig så äcklig, ful, skrämmande eller socialt omöjlig efter sjukdom och/eller enklare tandläkar/läkar-behandlingar att du inte vill/kan träffa andra människor?

Du själv?

Försäkringskassan?

Läkaren/tandläkaren?

Eller Dagens Nyheter?

Eller är det min plikt att gå ut i offentligheten och visa upp ett ansikte som liknar den Ondskefulla, halvsidesförlamade Hamstern från Helvetet??

DN, DN, DN, DN, DN, DN, Expr.,

Sjukskriven???

 Man ska inte slå på den som redan ligger och jag tänkte låta sossen Tomas Rudin ta hand om sin egen skam alldeles på egen hand. För så långt är det en personlig tragedi och inget politisk klavertramp.

Men så går karln och sjukskriver sig?

Och, i likhet med Fnordspotting, så reagerar jag som om han återigen gör sig skyldig till snatteri .. men den här gången från sjukförsäkringen. Han väljer att sjukskriva sig får vi veta .. och då vet jag att den valmöjligheten står inte till buds för en vanlig svensk som stjäl på Systembolaget.

För vad anger han för orsak till sin sjukskrivning?

Skam?

En släng av akut alkoholbegär?

Hjärnsläpp vid åsynen av whisky?

Ett behov av att ducka för offentligheten eller ett sjukt behov av timeout i väntan på att allmänheten ska glömma bort det hela?

Den som känner oro och skam över att någon ska se att h*n köper sprit bör överhuvudtaget inte gå in på ett Systembolag. Det väcker mer uppmärksamhet om du köper alkoholfritt än om du inhandlar kvalitetswhisky för över 500 kr. Dessutom är risken för att skämma ut sig betydligt större när du hukar bland hyllorna och gömmer sprit i armhålan än om någon ser dig köpa samma flaska fullt öppet.

Det står ingen namnskylt på varken flaskan eller dig själv ... så vill du ljuga så säg hellre att den är en födelsedagspresent till din chef eller fru. Ett litet tips bara om frestelsen blir för stor en annan gång.

Men att gömma sig bakom en sjukskrivning efter ett praktfullt klavertramp eller begånget brott, det får varken du, jag eller Tomas Rudin göra. Även om det kanske skulle avlasta missbruksvården, kriminalvården och/eller polisen en hel del.

Sjukförsäkringen är till för dem som är sjuka. Att utnyttja den till något annat är fusk med allmänna medel .. det borde hans partikamrater ha talat om för honom.

Att Tomas Rudin skäms så att han känner sig sjuk är en helt annan sak.

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Skanskan, VK, VK, NSK,

Sjuk, omoralisk eller frisk??

En gång i livet rasade allt samman.

Jag hade ett bra jobb, hyfsat bra betalt, trevliga arbetskamrater och arbetsuppgifter som både var utmanande och roliga .. men mitt privatliv föll samman som ett korthus.

Det var inget jag kunde rå över, inget svek eller någon konflikt .. förutsättningarna förändrades bara, från en dag till en annan.

Jag mådde fruktansvärt dåligt. Fick magsmärtor, yrsel, huvudvärk, kräktes av stress, sov nästan inte alls eftersom tankarna oupphörligen sökte en väg ut ur det kaos jag befann mig i, jag var in till döden trött .. och jag blev sjukskriven. Länge .. och ofta.

Var jag arbetsoförmögen?? Mitt arbete var ju egentligen den enda delen av mitt liv som verkligen fungerade.

Var jag sjuk?? Det fanns ju egentligen inget fysiskt fel på mig och när jag mötte människor i situationer som fick mig att glömma min egen, så var jag också helt symptomfri.

Var jag omoralisk? En fuskare?? Jag mådde sämre då än jag någonsin gjort varken före eller efter den tiden.

Men faktum är .. jag lät andra betala för att jag skulle slippa gå till det arbete som jag egentligen var fullständigt kapabel att utföra. Jag tilläts att tillbringa mer tid i fullständig passivitet, i den miljö som jag blev sjuk av. Jag fick ett sämre förhållande till mina arbetskamrater som fick dra ett tyngre lass. Så ser det ju ut nu, när jag ser på det så här i backspegeln.

Jag tänker på det när jag läser de två debattartiklarna, av två anonyma läkare, som publicerats i Aftonbladet.

Den förste läkaren skriver .. "Cirka två av tre sjukskrivningar handlar om ofta oförklarliga smärttillstånd, alternativt själsliga eller sociala problem. Ofta baserar sig dessa sjukintyg endast på patientens egna ord, som i någon mening upphöjs till sanning eftersom de är signerade av en läkare".

Den andre skriver .. "Vid läkarbesöket sitter ofta en hyfsat pigg person framför dig som resonerar och pratar helt adekvat samt rör sig helt obehindrat i rummet. Utöver detta finns otaliga provtagningar och röntgenundersökningar som alla är normala. Men personen beskriver ändå en helt och fullt trovärdig, daglig och handikappande värk, trötthet och svaghet."

Båda kunde ha skrivit om mig.

Så här i efterhand så kan jag säga att jag nog hade mått bättre om jag hade blivit sjukskriven från hemmet! Fått leva ett annat liv medan jag sökte lösningar på de problem jag hade. Maken har vid några tillfällen sagt om närstående kvinnor som lever i lång sjukskrivning .. "det är inte jobbet som de borde sjukskrivas ifrån, utan familjen". I de fallen måste jag erkänna att han nog har haft rätt.

Men jag har inga svar, inte ens några påståenden .. bara frågor i det här fallet, och ändå kommer säkert någon att känna sig ifrågasatt och bli arg.

Jag förstår helt och fullt att dessa läkare vill vara anonyma .. det här debattområdet är känsligare och ömtåligare än nattgammal is.

Men .. var jag sjuk, då för länge se´n? Finns det kanske någon som kan föreslå något annat sätt att se på begreppet "arbetsförmögen/arbetsoförmögen" som medger viss arbetsförmåga .. timmar?, perioder eller något annat sätt??

Och vart tog gamla tiders konvalecenthem vägen?? De där utbrända, slutkörda människor kunde få slippa sin vardag för en tids återhämtning???


AB, AB