Det var bättre förr??

Det var länge sedan jag var så här utsövd, utvilad, avstressad och förnöjd som jag känner mig nu, men jag kanske måste skriva någonting, innan jag helt glömmer bort att jag har det här utrymmet att dra mig tillbaka till när jag känner mig inspirerad.

Men inspirerad är väl det minsta jag är just nu. Mätt, försedd med bra böcker, rikligt med choklad och avslappnad till den milda grad att jag nätt och jämt orkar släpa mig in i mitt eget rum för att roa mig själv .. så orkar jag inte tänka den minsta lilla tanke som någon kan ha något som helst utbyte av.

Annat var det förr .. när vi hade ett betydligt större menageri än vad vi har nu. Att rasta två hundar och mata två tjocka, mer eller mindre medvetslösa katter är inte vad jag kallar betungande jämfört med det.

På den tiden, när Maken och jag föll ihop i var sin liten hög framför TV:n och stängde av all hjärnverksamhet så fungerade det inte lika bra som det gör i dag när vi båda brukar somna inom 5 röda vissa kvällar.

Hundarna tyckte det var dagens tristaste stund. Border Collien .. som nu är 13 år .. hade då inte förlorat hoppet om oss utan försökte locka med dragkamp, bollen eller andra roligheter innan hon gav upp och insåg att vi inte längre var kontaktbara.

Katterna däremot, tyckte att vi äntligen insett vad livet egentligen gick ut på.

Vila och avkoppling!

Nästan alla katterna samlades därför hos mig i soffan och rangordningen var strikt. Rutiga Katten satt på vänstra armstödet, Vita Vimsiga låg på ryggstödet bakom mitt huvud, Siamesen hade chefspositionen i mitt knä medan Hittekatten .. som fortfarande anser att hon spelar i en annan liga än vanliga katter .. gick upp och boade ner sig i min säng på övervåningen. Den Obalanserade Katten försökte ligga i Makens knä.

Ett par år innan den Obalanserade Katten lämnade jordelivet ledsnade hon på Maken. Han somnade så lätt, vilket medförde att han tappade taget om henne så hon gled ner på golvet via hans hala jeansben.

Det fanns ju en ledig plats bredvid mig som borde ha varit självskriven, men .. ack nej .. hon försökte utmana Siamesen om ledarplatsen.

Det morrades, frästes och utdelades rallarsvingar under min kaffekopp! Det var fullt krig så fort jag placerade mig i soffan. När alla direktattacker misslyckats vidtog "listiga" utträngningsförsök och slutligen så satte/lade sig utmanaren helt sonika ovanpå den katt som redan låg på den eftertraktade platsen.

Den understa katten blev då äktsvenskt KRÄNKT och så började alltihop om från början med morranden och rallarsvingar.

Till slut kapitulerade den Obalanserade Katten och valde soffans högra armstöd. En plats som var mycket olämplig för en katt med så dåligt balanssinne. För det mesta ramlade hon ner mot mig när hon somnat in .. men ibland ramlade hon ner på golvet.

En kväll låg Makens Schäfer där och sov i lugn och ro. Hon blev brutalt väckt av den fallande katten och reste sig förvirrat upp i all sin storhet och ..

.. skrämde slag på Siamesen som i full panik sprang över mig och hela soffan och över Rutiga Katten som låg och surade på andra armstödet och ..

.. blev skitförbannad och hängde på Siamesen för att ge honom en rejäl omgång och ..

.. skrämde Border Collien som låg i hallen och sprang in i vardagsrummet för att se vad som stod på och ..

.. väckte gamla, halvdöva Halva Border Collien som sovit djupt under soffbordet under hela kalabaliken, och nu trodde att det kom någon, reste sig så kaffekopparna skvimpade över och började skälla, vilket fick till följd att ..

.. Maken blev vansinnig och utbrast; .. DET HÄR ÄR ETT F*******T DÅRHUS, TA MIG F*N!!!

När jag tänker tillbaka på det känns det lite fattigt när jag sitter med Rutiga Katten bredvid mig, gamla halvdöva Border Collien djup sovande i sin korg i hallen och Rackarkotten på vakt vid balkongdörren, i sovrummet en trappa upp.

Lite tomt och händelselöst på något sätt??

Eller skönt och normalt! .. tycker Maken.

Som man frågar får man svar.

”Politik är inte att tiga” .. är rubriken på DN:s ledare i dag. Där går man till hårt angrepp på Birgitta Ohlsson för hennes ”oinspirerade” insats i SVT programmet ”Sverkers stora strid”.

Jag såg programmet och blev så skitförbannad över att alla slutsatser redan var dragna, att jag nästan inte stod ut. Om jag hade varit Birgitta Ohlsson så hade jag också blivit mållös.

Frågan om eget ansvar bemöttes som flum? Ingen ville tala om vården och de lösningar som kanske borde finnas där?

Att det finns ett växande fetmaproblem, det är sant. Att det är ett hälsoproblem, det är också sant, att människor mår dåligt och i många fall har ett rent matmissbruk och ett sockerberoende är väl inte heller något som någon betvivlat.

Men vad hetsade Sverker om, vad var lösningen på allas problem?

Flytta godiset från närheten av kassorna? Lägg ansvaret på livsmedelshandlarna? Fettskatt? Sockerskatt?

Vad säger man?

Förbjud onyttig mat?

Det finns minst lika många människor i vårt land som har alkoholproblem vilket också drabbar deras hälsa, gör att de mår dåligt och befinner sig i ett missbruk och har ett beroende.

Är det någon som tror att vi kan lösa det genom att göra Systembolagen otillgängligare eller förbjuda sprit? Spritskatt finns det ju redan .. har det haft någon effekt på konsumtionen? Här gör man ju tvärtom och leker med tanken på hemkörning av spriten till bostaden.

Ska vi förbjuda sprit?

Och rökare .. vi mår inte heller bra av vårt missbruk och beroende. Tobaken är ju redan flyttad från kassorna .. har det förändrat något? I mitt fall har det inte gjort någon skillnad och i tidningarna läser jag att de yngre rökarna blir allt fler.

Ska vi förbjuda tobak?

Läkemedelsmissbrukare leker också med sin hälsa och sina liv. De inser förmodligen riskerna .. men klarar bara inte av att ta tag i de svårigheter som blir följden av att avstå. Jag har träffat människor som missbrukar Treo och andra receptfria tabletter och människor som knaprar i sig lugnande medel eller sömntabletter för att överhuvudtaget fungera. Det påverkar kroppen, hälsan och handlar om ett beroende.

Ska vi förbjuda receptfria läkemedel som kan vara starten på ett ”tyngre” missbruk av lugnande och sömgivande tabletter?

Hur mycket är statens ansvar och hur mycket är vårt eget?

Om jag som förälder inte kan säga nej när mitt barn tigger om godis vid kassan eller låta bli att köpa läsk eller chips när jag ser det, hur kommer det då sig att det blir enklare om det är placerat någon annanstans i butiken? Någon gång kommer jag att passera den kritiska avdelningen i mitt sökande efter ”nyttigare” livsmedel .. bör det finnas vakter vid särskilt fetmaframkallande produkter, som kan informera om vilka risker jag tar och uttala det nej som jag inte själv förmår säga till mitt barn?

Ska vi ta och förbjuda fredagsmys .. så mår alla så mycket bättre?

Regeringen får mycket kritik för att de inte säger någonting. Vad ska de säga? Vad ska de svara på?

Som man frågar får man svar, är ett gammalt ordspråk, och jag undrar … vem ställer frågan som regeringen bör svara på?

Carema-skandalen?

Där är ju tystnaden lika total på båda sidor, för ingen vill ha upp frågan det verkligen handlar om .. den allt större gruppen vårdbehövande äldre och de minskande resurserna som ofelbart skapar en sämre vård, oavsett vem vårdgivaren är. Ingen vill ha upp de siffrorna på förstasidorna .. för väljaren har visat sig vara både kunnigare och intelligentare än politikerna hittills trott.

Kommunernas ansvar .. det är inte heller kul att tala om, för där finns det både blå och röda kommuner som sköter sina uppdrag precis lika ansvarslöst och okunnigt. Det vill ju ingen ha upp på tidningarnas förstasidor.

Vinsterna för riskkapitalbolag är lite mer engagerande att röra i, än understimulerade, sysslolösa äldre som aldrig får gå ut .. både för media och för politikerna.

Men även där måste båda sidor iaktta en viss försiktighet. För Socialdemokraterna vill för död och pina inte ha fram det faktum att Carema etablerade sig redan på Göran Perssons tid och därmed gjort merparten av sina vinster under en sosseregering mellan 1996-2006.

Skandalen med de tvångsomhändertagna barnen? Där kan man tala om klavertramp när det gäller det återtagna löftet om skadestånd och där hamnade debatten rätt .. men vem talade om vilka som var ansvariga när vanvården skedde? Vem fortsatte diskussionen om hur familjehems- eller institutionsplacerade barn och ungdomar har det i dag? Är det någon som ens tänkt tanken att det kan finnas andra alternativ än tvångsomhändertagande?

Vad säger oppositionen som det kan vara meningsfullt att svara på?? ”Det här är helt sjukt!” och/eller ”ni måste göra något!!”? 

Vill oppositionen ha något svar .. eller ställer de bara en fråga som de själva anser sig ha svaret på? Är regeringen så övertygad om sina egna svar att de helt saknar frågor att ställa till väljarna som valt dem?

Varför kan vi väljare aldrig få alla fakta på bordet när media rapporterar om diverse SKANDALER?

Finns det överhuvudtaget utrymme för en meningsfull politisk debatt där alla inblandade .. regering, opposition, media och väljare .. fritt kan diskutera och få all tillgänglig information?

”Ni är ovanligt tysta. Vad är det ni tänker?” .. avslutas ledaren, och jag tänker på mitt eget lilla sammanhang.

I min lilla värld finns det en människa som vet ALLT om hundar och stör sig på mig, som hon anser vara fullständigt värdelös. Jag vet inte vad hon grundar sin uppfattning på .. vi har nästan aldrig träffats utom den gången jag talade om att odlad mark inte föll inom allemansrätten hon berättade om alla sina meriter på tävlingsbanan och gav mig märkliga råd som jag inte behövde eftersom jag aldrig skulle vilja tävla med någon?

Men mina hundar skäller när hon går förbi, det händer inte mer än max en gång i veckan. Jag kallar in dem så fort jag hör, så att de inte stör på tillbakavägen .. men om rätt ska vara rätt, så gör jag inget fel som har dem lösa på vår inhägnade tomt .. och de utgör ingen fara för andra.

Hennes hundar .. två stora rackare, varav en rottweiler .. springer lösa 50-100 meter före henne när hon går på allmän väg. Hon har full koll och de lyder .. men det framkallar ändå ett obehag för dem som möter dem, utan att se henne när hon är dold av vägens krökningar och växtlighet. Hon har rätt att ha dem lösa i och med att hon har ett mentalt koppel på dem .. och de utgör därmed ingen fara för andra.

Hon skriker åt mig när hon passerar .. ”det här är helt SJUKT!!” och ”ni måste GÖRA något!!” .. och hon gör det från ett säkert avstånd så att jag inte har någon möjlighet att komma med konstruktiva förslag. Förslag som hon troligen skulle förkasta, eftersom de kom från mig.

Så jag säger inget … vad ska jag säga?

DN, DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,

Jag blir så besviken ..

.. på Kristdemokraterna i största allmänhet och politiker i synnerhet.

Jag hade faktiskt hoppats att Kd var partiet som skulle stå för hjärtat i Alliansen .. så korkad var jag.

Men Maria Larsson har stridit ända in i kaklet för att stoppa utbetalningar till barnhemsbarn, för att blunda för alla rapporter om vår urusla äldrevård och blundar och håller för öronen när rapporterna om Försäkringskassans framfart bland de handikappade börjar droppa in.

Och Göran Hägglund ser bara ledsen ut och beklagar att han inte kunde göra mer för pensionärerna och lider över att hans idéer kapats av Moderaterna.

Jaha .. och??

Nu tänker Mats Odell i sin tur strida ända in i kaklet för att ta över partiledarskapet från Göran Hägglund .. "Om ingenting görs kommer vi att åka ur riksdagen!!", dundrar han.

Håhåjaja .. de sista som anar att något är fel .. det är numera våra politiker.

Kd kommer att åka ur riksdagen med eller utan Mats Odell, tror jag. Förmodligen är det mer säkert med Mats Odell än utan.

"Vi ska absolut inte bli ett smalt och snipigt moralkonservativt parti" .. säger den förhoppningfulle partiledarkandidaten som samtidigt lovar att strida för vårdnadsbidraget och för att ta bort pappamånaderna.

Var har han varit de senaste 15-20 åren???

På samma plats som Håkan Juholt som tycker att det politiska läget är finemang så länge det finns människor som far illa i landet, men inte besvärar sig med att formulera en trovärdig lösning på de problem som han är så glad över att regeringen har?

Allt ska bara bli hur fantastiskt och bra som helst .. bara HAN får fria tyglar och blir landets statsminister.

Jag ryyyser.

En framtida statsminister som vill ställa villkor för den statsägda televisionen och som ständigt är missförstådd av de journalister som faktiskt inte behöver anstränga sig särskilt mycket när de rapporterar om det han faktiskt gör under de resor han gör när han ber om ursäkt för allt som han anser att han egentligen inte har gjort?

En värdig representant för vårt land?

Någon att lita på när det blåser kallt?

Och om jag påstått att jag har en överenskommelse som jag har skriftliga bevis för och dessutom blir offentligt ifrågasatt och anklagad för att fara med osanning .. då skulle jag se till att ha det skrivna dokumentet till hands den dagen jag tvingades stå till svars för mitt uttalande.

Jag vet INGEN som skulle ha reagerat annorlunda. Att göra tvärtom känns som rena självmordsbeteendet!

Men den socialdemokratiska partistyrelsen litar på sin ledares ord. Faktiskt så litar de mer på hans ord och gömda, glömda papperslapp än på partiledningarna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet som försäkrar att inget avtal finns.

Det ser väl bra ut med tanke på ett framtida regeringsbyte??

Håkan Juholt påminner om mig själv när jag var 4 år och visade familjealbumet för mormor .. här är JAG och här är JAG och här är ingenting och här är JAG och här är ingenting och här är ingenting .. osv. Det lilla barnets totala självcentrering i ett nötskal. Nu mera tittar jag inte särskilt intresserat på bilder av mig själv .. det är väl snarast så att jag försöker undvika att göra det.

Jag blir så trött.

Det som är viktigt är makten, sedan kommer ekonomin och den är nog så viktig .. men inte viktigare än att det går att urskilja människorna bakom den.

Det finns ett uppdrag knutet till alla förmåner, höga löner och arvoden, men det har de glömt .. precis allihop och när det sedan händer någonting som förstör livet för oss så hurrar oppositionen och urskuldrar sig regeringen.

Men vad GÖR de? Vad TÄNKER de göra? Finns det någon som helst framförhållning, någon konsekvensanalys av alla ideologiska riktningsvisare, några lösningar i sikte .. eller räcker det med bara skadeglädje och ursäkter?

Expr., DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD,