Under drygt en vecka har vi blivit matade med visioner, men vad är
egentligen en vision? Vad är den värd?
Gustav Fridolin var väldigt tydlig med att visionen var det viktigaste i
det politiska budskapet. Det spelade ingen roll om den var realistisk,
realiserbar, faktabaserad eller logisk .. huvudsaken var att det fanns en
vision i botten av budskapet.
???
Vad är en vision?
Om jag tittar på synonymer till ordet vision får jag fram .. syn, hallucination, hägring, uppenbarelse,
drömsyn; framtidssyn, drömbild, utopi, idealbild.
Är det det jag ska bygga mitt val på nästa år när jag går för att välja
vem jag vill ska regera landet de kommande fyra åren? En hallucination? En
hägring? En drömbild?
Vi har alla visioner av det liv som vi vill leva. En del av oss har så
högt ställda visioner/framtidsdrömmar/hallucinationer att det verkliga livet
aldrig når upp till målet och därmed upplevs som ett enda stort misslyckande.
Ibland läser jag bloggar som har ett politiskt syfte och ibland läser jag
bloggar som är allt annat än politiska och enbart innehåller en önskan om att
bli sedd, bekräftad och helst känd. Oavsett vilket så kan det ofta urskiljas
vilken vision om framtiden skribenten har.
Den ene vill ha en politisk karriär som h*n tror blir nåbar genom idogt
twittrande, bloggande och debattartikelskrivande .. den andre vill bli en ny
Blondinbella eller Kenza och få tillträde till kändisvärlden, gratisproverna
och reklamsponsorerna som kan bekosta ett liv i lyx.
De har en Vision!!
Tråkigt nog är det ganska uppenbart att de flesta inte kommer att leva sin
vision. De saknar helt förutsättningar, är inte tillräckligt karismatiska och
är varken särskilt smidiga eller begåvade med tillräcklig social kompetens för
att nå ens halvvägs.
Det är ungefär som om jag plötsligt skulle få för mig att satsa på en
karriär som modell.
Förutsättningarna finns helt enkelt inte och om jag envisades så skulle
det enda resultatet bli att jag oupphörligen blev besviken och till slut bitter
.. vilket skulle vara ett onödigt slöseri med ett bra liv.
Man kan inte bygga på lös grund och inte utan varken medel eller verktyg.
Men om du inte står ut med att vara precis den medelmåttiga normalsvensken som
du är, så kan du hålla dig sysselsatt livet ut med att räta upp det som rasar,
entusiasmera andra för att få hjälp att baxa ett dödfött projekt i hamn och
hoppas att det för hundratrettiofjortonde gången ska bli stabilt, framgångsrikt
och lönsamt. Det kan vara ett sätt att låtsas att det finns en chans att du
är den som är utvald till att representeras i historieböckerna om hundra år?
Men hur kul är är det att upptäcka att man slösat bort ett bra liv på att
jaga en hägring, en vision eller en hallucination .. kanske bara några år innan
det tar slut?
Jag för min del kommer aldrig att bli känd, berömd eller omtalad varken i
dagens mediarapportering eller i framtidens historieböcker .. om ingen slår ihjäl mig på ett så
spektakulärt sätt så att det i sig blir historiskt förstås.
Men det lilla livet med de stora känslorna och små, men bekräftande,
triumferna passar mig som handen i handsken. Och varje steg som ledde mig framåt har tagits på ett underlag av just det som Gustav Fridolin och
hans politiker tycker är så onödigt ... fakta, logik och realism.
(Avdelningen
onödig information. Vid genomläsning tycker Maken att jag känns lika smetig
i formuleringarna som vilken politiker som helst och jag säger .. Men jag skulle inte vilja byta bort mitt liv
för hundramiljoner kronor!!
TVÅHUNDRAMILJONORKRONOR? .. försöker
han då.
Nej inte ens för tvåhundramiljoner kronor .. säger jag bestämt.
Men om jag slänger in en biodynamisk
hälsocykel? .. frestar han.
Och då tvekar jag faktiskt liiiite.
En biodynamisk hälsocykel är ju ändå en biodynamisk hälsocykel, eller hur?
Och det är kanske det vi får om vi
röstar på Gustav Fridolin, även om han inte slänger in den förrän i
valrörelsens sista skälvande minut??)
