Som man bäddar ..

I Daniel Suhonens bok om Håkan Juholt framgår att författaren inte bara skriver om Håkan Juholt utan också har skrivit för Håkan Juholt. Han har också recenserat Håkan Juholts tal .. som han till största delen skrivit själv .. med orden ett storartat politiskt tal, ett tal fyllt med vitalitet och självförtroende, Med Juholts ord: någonting håller på att ”gå sönder i Sverige”.

I flera tidningar har alltså Daniel Suhonen hyllat sina egna ord, som Håkan Juholt framfört?

Jag vet inte om det var hans avsikt att vi alla skulle få ta del av det här förhållandet. Kanske kände han att det var dags att rätt person fick äran för de vackra orden .. kanske ville han ha ett erkännande som arkitekten som konstruerade den sannaste spådomen/profetian i årets valrörelse  .. Någonting håller på att gå sönder i Sverige.

Inte nog med att Daniel Suhonen är journalist, författare och politisk talskrivare .. han är tydligen synsk också!

Ystads Allehanda, Folkbladet, Expr., AB, SvD,

"Jag kommer aldrig att medverka till att Socialdemokraterna ..

.. får 30–31 procent i valet, det kommer jag inte att göra" .. lär Håkan Juholt ha sagt, enligt Daniel Suhonen. Det tycker jag känns lite roligt nu när sossarna slår sig för bröstet och menar att svenska folket har röstat för en förändring i form av socialdemokratisk politik.

Jag vet att Stefan Löfven själv anser att 30-31 % är ett uruselt resultat för ett parti som förlorar ett val .. men ett bevis på väljarnas förtroende för en man som inte kan bli vald till statsminister utan hjälp från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det var vad han svarade på valnatten när han fick frågan .. vad är skillnaden mellan dina 31 % och Mona Sahlins resultat? .. och svarade .. Jag vann ju!!

Men det är ju inte riktigt hela sanningen .. för hade Stefan Löfven "vunnit" så hade han inte behövt svika de få vallöften som han faktiskt gav, trots att han försökte tiga eller svamla sig genom varje partiledarutfrågning eller debatt.

"Den vanlige knegaren", som på heder och samvete lovades oförändrade levnadsvillkor och bättre välfärd kan nog känna sig rätt blåst i dag .. men med sosseledarens logik så är det inte hans fel utan borgarnas, eftersom de inte samarbetar med hans "vinnande" 31 %.

Pensionärerna som skulle få upprättelse för Alliansens orättvisa skattevillkor, få nog också suga i sig att upprättelsen består i att den orättvisa löneklyftan kommer att försvinna i och med att deras barn och barnbarn kommer att få skattehöjningar som utjämnar den och alla pensionärer som arbetar efter 65 för att täcka bristen på erfaren personal inom skola, vård och  omsorg kommer också att inse att det inte är så lönsamt som utlovat och överlämna det sjunkande skeppet till Löfvens betydligt billigare, men "riktiga" traineeanställda.

Daniel Suhonens bok "Partiledaren som klev in i kylan" tillhör de böcker som står på min önskelista eftersom Juholt-perioden var som en dokusåpa i realtid. "Dagens Juholt - Kampen om Makten och Statsministerposten", i regi av "ett parti med dysfunktionell kultur, drivet av folk med diskutabel moral" .. som någon skrev som kommentar till boken. Jag hade mycket roligt på Juholts bekostnad, men det skäms jag inte för eftersom det skadade honom mindre än de läckor och knivhugg som hans egna partikamrater bidrog med.

Under Juholt-tiden läste jag också dagligen blogginläggen på s-bloggar för att följa kampen mellan vänster- och högersossar. Det var vansinnigt underhållande att se hur de gamla stofilerna stred för Den Store Ledaren fram till den dagen då de såg slutet nalkas och började skriva om något mer ofarligt i väntan på en ny åsikt.

Så vad är då naturligare än att ta en titt på hur det gamla gardet reagerar på Daniel Suhonens "avslöjande" av det vi alla redan visste?

Men det är bara två bloggare som nämner det onämnbara, och då med orden .. "Varför tiger ni alla mina vänner på bloggportalen? Avslöjar boken för mycket om våra interna högerspöken?" och "Att Håkan Juholt fick avgå berodde i högsta grad på Håkan Juholt själv".

Resten väntar förmodligen med spänning på att den godkända Åsikten ska uppenbaras?

Håkan Juholt valdes därför att alla valbara namn blockerades av den ena eller andra "sidan" tills bara han fanns kvar. Svenska folket satt som fågelholkar när han helt oväntat seglade upp som partiledare och personligen så trodde jag att någon skulle göra en kupp på kongressen för att föra fram ett mer trovärdigt namn. I dag vet jag att ingen sosse skulle drömma om att ha en egen åsikt under sitt eget namn .. när det finns möjlighet att verka i det fördolda i samarbete med kvällspressen.

Håkan Juholt presenterades som en nästan magisk person som gav partimedlemmarna utomkroppsliga upplevelser, fick AB:s Åsa Linderborg att skriva hallelujareportage och skapade rena frikyrkostämningen bland de frälsta.  Hans karaktärsdrag och personlighet var väl kända och jag antar att valberedningen antog att han "skulle gå hem i stugorna" hos det politiskt oupplysta "folket".

Håkan Juholt var en katastrof som ledare .. ALLA visste det och de valde honom med öppna ögon. Inte blev det bättre av att alla med karriärdrömmar flydde som råttor av rädsla för att förknippas med hans namn.

Visst blev han sviken, det är det väl ingen som missade. Precis på samma sätt som Mona Sahlin blev sviken före honom .. när han själv ingick i det sk drevet. Det enda som är intressant i Daniel Suhonens bok är hur sveket faktiskt såg ut, hur det gick till och vilka som var pådrivande.

Men svek är ju en del av den socialdemokratiska kulturen, med knivhugg i ryggen, läckande förtroenden och allt. Det har det alltid varit, det ser vi ju nu när de anser sig ha "vunnit" valet och det kommer både Jonas Sjöstedt och Miljöpartiets båda språkrör att inse innan den här mandatperioden är över.

Jag tycker fortfarande att Socialdemokraterna är ett underhållande parti med sin absurda interna opålitlighet .. politikens Paradise Hotel eller Big Brother .. och, för att citera Norah4you (läs hela bloggposten inkl länkar) .. "Att det nu kommer fram att det fanns ett spel, en maktkamp, bakom Juholts avgång/avsättande, förvånar inte. Kan man spela dubbelt med svenska folket kan man det med största sannolikhet även internt. Allt för att få mer makt, behålla makt o.s.v."

DN, DN, DN, DN, Expr.,

6mannen, Fnordspotting, DHE,

Första Sifo-mätningen efter semestern ..

 .. kommer vilken dag som helst och det verkar som om Daniel Suhonen, precis som jag, misstänker att sossarnas siffror inte kommer att vara en glad överraskning.

Daniel Suhonen, som med liv och lust har varit delaktig i skapandet av den sk "vänstervågen" med det Goda Våldet, smutskastningen av kungahuset med falska bilder köpta av kriminella, beställningen av det kränkande collaget med en naken Camilla Henemark som bordsdekoration och "skandalen med de vägda blöjorna" och spridandet av falska sanningar .. misstänker nu i elfte timmen att frukterna av hans arbete förmodligen landar hos extrempartierna Mp, V och F!.

Socialdemokraterna ses som ett gammalt förlegat parti, partiledningen är åldrad, inavlad och utnött efter två valförluster och den Nye Ledaren alltför tystlåten och kompromissvillig för att tilltala väljarna.

"Socialdemokraterna måste hitta en fungerande linje i vänstervågen som dragit in över Sverige" .. skriver Daniel Suhonen.

Det är så dags nu .. när det bara är fem veckor kvar till valet, och allt som Socialdemokraterna hittills bevisat är att de INTE hittat en fungerande väg åt något håll alls?

Visst är det många som inte bestämmer sig för vilket parti de väljer förrän i sista stund, men de är inte fullt så korkade som t.ex SVT/SR tycks tro. De flesta har nog redan klart för sig vilket block de absolut INTE tänker rösta på.

Det är inte lätt att vara revolutionär i ett stillastående parti, och även om inte Daniel Suhonen skriver det rent ut så tror jag han oroar sig för Miljöpartiets och F!:s framgångar i EU-valet. Om den trenden håller i sig kan det bli minst sagt knepigt för Stefan Löfven att hitta en fungerande linje som håller för att bilda regering på.

De som då kommer att få betala för sossarnas svaghet kommer att bli svenska folket. Om det är något som jag är övertygad om så är det det.

Sent ska syndaren vakna, heter det .. och jag tycker mig se fler journalister som yrvaket betraktar sitt favoritparti och börjar fundera över vad de egentligen står för.

Jag har själv svårt för Miljöpartiet. I mina ögon är de det parti som är farligast för Sverige .. Sverigedemokraterna inräknade.

Jag har hört benämningarna "den lille Fjanten och Kristi Brud" om de fanatiska språkrören och det är väl kanske att ta i .. även om jag ler igenkännande när jag hör det, men jag förstår att en regering där Miljöpartiet besitter ett större antal ministerposter måste vara en ren katastrof för landet. Särskilt för oss som bor på landsbygden.

Men .. som sagt, det är 5 veckor kvar till valet. Många lögner och halvsanningar hinner fabriceras, smutskastningen och skuldbeläggande kommer att nå nya höjder, flosklerna och klyschorna kommer att vina runt öronen på väljarna och opinionsmätningarna kommer att dugga lika tätt som det regn som föll i fjol.

Ingen parti kommer att vinna, alla kommer därmed att förlora och Sverigedemokraterna kommer att befästa sin roll som vågmästare och därmed hålla på blocken på tårna den kommande mandatperioden .. det är min gissning.

"Jag tror att vi har en rolig valrörelse framför oss. Moderaternas tid är ute. Tillsammans kan vi se till att segern blir socialdemokratisk också" ... avslutar Daniel Suhonen sin debattartikel i Expressen.

För mig är det tvärt om, valrörelsen känns mer som en tävling i förakt. Förakt från media och politiker riktad mot folket och förakt från folket riktad mot media och politiker. Det kan inte komma något bra ur det.

Visst är det bra med drömmar, men det fungerar nog som Oscar Wilde uttryckte det .. "Det finns två tragedier i livet. Det ena är att uppnå det man drömmer om, och den andra är inte uppnå det".

DN, DN, SvD, SvD, Barometern, Barometern 2,

Ledarsidorna,

Jag blir så trött och deprimerad av Socialdemokraterna.

För många år sedan, långt innan jag ens hade hört talas om bloggar, brukade jag säga att jag nog var schablonbilden av medelväljaren. Att jag tyckte och tänkte som majoriteten av de gräsrötter som politikerna trodde att de övertygade när de höll sina retoriskt fulländade valtal.

Ofta reagerade jag med häpnad tillsammans med majoriteten av befolkningen, när förståsigpåarna recenserade valtalen .. eftersom jag tänkt och hört något helt annat?

I dag läser jag Daniel Suhonens manifest, "tio arbetspunkter för en socialism för vår tid". Det andas uppgivenhet, är välskrivet, vackert formulerat och målsättningen är inget att klaga på .. men jag blir deprimerad, trött och lite sorgsen.

Ingenstans i Daniel Suhonens textmassor kan jag hitta mig själv? Han hänvisar till Peter Weiss, Roy Andersson, Kristina Lugn .. ja, till och med till Bergspredikan och Marx .. men ingenstans hittar jag den vanliga människan. Sådana som jag .. som lever i "det offentliga armodets tid"?

Vi som bildar det samhälle som Daniel Suhonen vill förändra och tycker att vi ska bygga upp igen gemensamt? Med hjälp av socialdemokratiska arkitekter, som tillbringat hela livet i politikens stängda värld, ska det skapas teoretiska idyller utan att ens lyssna på oss andra som levt i den "verkliga verkligheten" hela tiden?

"Socialdemokratin uppstod för att människor startade den" .. den meningen, och några svepande formuleringar om Henning och Lotten från "Minns du den stad" av Per Anders Fogelström (1964) som handlar om tiden 1900-1925,  är det enda som tyder på att Daniel Suhonen inser att "den vanliga människan" har haft någon som helst betydelse. Men då handlar det bara om att lösa socialdemokratins problem med "att allt det den stått för håller på att upplösas, dra sig tillbaka".

Vi är bara statister i den stora berättelsen om Socialdemokratins uppgång och fall.

Han skriver inte till mig .. bara om mig .. riktat till sina partikamrater, och varför han behöver DN för att göra det hör väl till det som jag är för obildad för att förstå? Särskilt med tanke på att den bara publiceras i pappersupplagan eller till dem som kan betala för att få tal del av manifestet.

I sin arbetspunkt nr 8 skriver Daniel Suhonen, "Grogrunden för den rasism vi ser i dag är frånvaron av klasskamp. Klasskampen förs i dag bara uppifrån."

Som obildad gräsrot och i avsaknad av det politiska språket, så upplever jag att den av sossarna så omhuldade Klasskampen har ersatts av Kulturklyftan. Men jag behöver bara läsa de nästan pinsamma, socialdemokratifrälsta tio "hårda"(?) budorden som Göran Greider/Socialdemokraternas Moses publicerar i AB, för att inse att det är sant att klyftan skapas uppifrån, oavsett om man ser det från vänster eller höger.

Samhället verkar ha skiktats i två delar, där en sjävutnämnd elit bestående av politiker, akademiker, kulturarbetare, debattörer och mediafolk anser sig ha rätten att tolka majoritetens behov, handlande, önskemål, drömmar och framtidsvisioner. En klyfta som uppstår när de "tolkade" inte känner igen sig i tolkningarna.

Att se stora grupper av samhället som underlägsna och oförmögna att se hur samhället fungerar .. det är ju en slags främlingsfientlighet det också, eller hur?

Rasism är bara en del, feminism och klass är andra delar av det som sysselsätter dem som anser sig ha tolkningsföreträde. Resultatet blir ofta något groteskt som känns som en anklagelse riktat mot människor som inte känner igen sig i hur de beskrivs.

Solidaritet och jämlikhet framställs som en plikt för folket, medan det övre skiktet ser sig själva som så viktiga för samhället att de måste leva efter helt andra villkor än de människor de påstår sig strida för?

När jag läser socialdemokratiska bloggar hittar jag ofta inställningen att "Socialdemokratin ska leda och inte styras av folket" .. när någon föreslår att det kanske skulle vara idé att lyssna på det folk som ursprungligen startade socialdemokratin?

Och det blir jag ju inte mindre deprimerad av.

Jag har inte Daniel Suhonens alla vackra ord och förmåga att glida elegant mellan de politiska sanningarna och flosklerna och jag känner inte honom privat  ... men ändå kan jag lova att jag ensam, genom att engagera mig aktivt, förmodligen gör mer skillnad för fler människor som har det svårt och besvärligt än vad han och hans kamrater gör genom att sitta vid sina skrivbord och tolka deras behov och önskemål.

Socialdemokratin i dag har inte en susning om hur en "riktig arbetare" ser ut, tänker eller vill.

Förmodligen beror det på att partiet inte längre innehåller några "riktiga" arbetare av den sort som bildade det .. och därmed inte heller några "riktiga" socialdemokrater som kan leda och hålla samman partiet.

Och i all anspråkslöshet undrar jag då ... hur ska de då kunna göra anspråk på att leda och hålla samman ett helt land?

Det var länge, länge sedan socialdemokratin hade "ryggrad", "såg möjligheterna och fångade tillfället". Långt innan Daniel Suhonen ens var född.

AB, AB, Expr., DN, DN, SvD, SvD, SvD

Om ..

.. jag skulle vilja skapa debatt om yttrandefriheten genom att skapa och publicera "vass samhällssatir" så skulle jag faktiskt inte välja ut en måltavla som jag först var tvungen att provocera på ett kränkande, sårande, illvilligt och svårbegripligt sätt för att få fram önskad reaktion.

Det skulle kännas lite fegt och ovärdigt.

Dessutom så skulle jag akta mig som ögat för att liera mig med ett politiskt parti, eftersom det skulle göra att det såg ut som om jag fiskade i grumliga vatten på uppdrag av någon annan.

Att utnyttja en kvinna för att åskådliggöra att andra utnyttjar samma kvinna känns ju lika tveksamt som att våldta eller köpa en kvinna för att visa samma sak. Vad blir det härnäst .. ett liten hemmasnickrad, lokal tortyrfilm för att åskådliggöra övergreppen i länder som saknar både demokrati och yttrandefrihet .. för att göra en insats för demokrati och yttrandefrihet?

Yttrandefrihetens måltavlor finns lättillgängligare än så .. om det bara finns tillräckligt med mod och tanke bakom den "vassa samhällssatiren".

Om jag däremot enbart var ute efter själva kränkningen och de ekonomiska fördelarna det kunde ge mig själv så är ju till exempel kungahuset helt ofarligt att attackera .. och, till exempel, Carola, Laila Bagge och Marie Serneholt som också tillhör dem som det är helt ofarligt, tillåtet och populärt att kränka och sparka på för att få publicitet.

Om jag kunde .. och ville .. skapa ett "konstverk" med samma utgångsläge som Elisabeth Ohlson Wallin så skulle jag göra något helt annat.

Jag skulle sätta bordet i fokus .. fast det skulle vara ett helsvenskt matsalsbord från IKEA placerat i en "ljus och fräsch" chefsmatsal på valfri tidningsredaktion .. och placera följande personer runt det;

Jan Helin, AB

Thomas Mattson, Expressen

Karin Lennmor, Sv. Damtidning

Carina Löfkvist, Se & Hör

Bengt Gustavsson, Hänt Extra och Hänt Bild

Hans Hatwig, Veckans Nu

.. och ett antal av påläggskalvarna bland de journalister som köar upp för att störta de härskande kungarna.

Bordet dukas med en röra av avklädda kungligheter, kändisar, profiler, deras nära och kära samt ett antal "vanliga", särskilt utsatta människor.

I bokhyllan Billy som står strategiskt placerad bakom alla chefredaktörer, ansvariga utgivare och journalister står de särskilt utvalda, oberörbara namnen .. de som är utvalda att representera Kulturen och den enda rätta och politiskt korrekta sanningen och budskapet, (så oberörbara att jag tog bort dem av ren feghet) .. och där står Elisabeth Ohlson Wallin och Daniel Suhonen som dammar och putsar på dem så att de får den glans de förtjänar?  

Middagsgästerna hugger in med kniv och gaffel, väljer och vrakar, tuggar njutningsfullt i sig, suger köttet från benen .. och kastar sedan resterna i skuggorna under bordet där de  tillintetgörs under makthavarnas fötter.

Så skulle jag göra, även om det medförde total mediatystnad och släckt strålkastarljus, för ..

.."även det obehagliga måste få sägas. Satir måste få visas", även om jag inte håller med om att en ansvarig utgivare alltid är den som är bäst skickad att bedöma vad som är vad.

Vem ifrågasätter ifrågasättare som fungerar som medias lakejer? Vem "riktar sökarljuset uppåt mot makten" och dem som utövar den i de "kungahus" som styr över vår information och därmed har det starkaste greppet om yttrandefriheten?

Elisabeth Ohlson Wallin och Daniel Suhonen har i elfte timmen insett att Camilla Henemark inte bara är "munsbiten i gubbröran" utan också en kännande, tänkande människa av kött och blod och ber om ursäkt i en bisats i en debattartikel som är ett enda försvars- och hyllningstal för dem själva.

Det får Camilla känna sig tacksam över? Kränkningen var inte meningen, liksom. Ändamålet helgade medlen???

Författarna till artikeln anser till och med att deras "satir" möjligen är starten på att göra Sverige till en VERKLIG demokrati!!

Hörde jag ordet hybris??

AB, Allt om Stockholm, SvD, SvD, SvD, Expr., DN, DN, DN,