Att vara Charlie ... i smyg.

Astrid Lindgrens bok "Lotta cyklar" är en av de barnböcker som jag kan nästan utantill. Oräkneliga är de gånger jag läst Lottas ord .. Jag kan VISST cykla. I smyg!

Jag tänkte på det när jag hörde Lena Mellin försöka förklara varför Aftonbladet inte publicerade några bilder från satirtidningen Charlie Hebdo, i samband med rapporteringen av terrordådet och morden.

Men, Expressen fyllde hela sin förstasida med bilder? .. sa journalisten frågande. Om det skulle vara livsfarligt för tidningens medarbetare så minskar ju risken om ALLA tidningar publicerar bilder som en solidaritetshandling för de mördade?

Vi tyckte inte att det fanns någon kontext som kunde motivera publiceringen av Charlie Hebdos bilder .. sa Lena Mellin.

Inget sammanhang mellan bilderna och morden??

Jisses ... här har människor mördats efter att ha publicerat satirbilder och Aftonbladets tillförordnade chefredaktör anser inte att det finns något sammanhang?

Det kändes också onödigt, man vill ju inte provocera i onödan .. och så behövde tidningen också tänka på medarbetarnas säkerhet.

Men NÅGON bild borde ni väl ha kunnat hitta som inte kändes livshotande .. menade journalisten och undrade om Lena Mellin överhuvudtaget sett några bilder från satirtidningen.

Det hade hon inte?

Men de som hon inte hade sett hade i alla fall inget sammanhang med morden.

Aftonbladet är vår absolut högljuddaste tidning. Åsa Linderborg till exempel, anser att om vi ska nämna  islamism i samband med morden, så måste vi sätt in det i en kontext i en rad omständigheter som går bakåt i tiden, och visar på ett tydligt sammanhang .. Väst har själv skapat den islamistiska terrorn.

Där fanns det .. sammanhanget. Kontexten som Lena Mellin saknade i förhållandet mellan satirbilderna och morden .. allt är västvärldens eget fel?

Det sägs att det är modigt att visa sig feg .. och Aftonbladet anser sig vara en sjusärdeles modig tidning.

När det gäller kungahuset darrade man minsann inte på manschetten när det gällde att publicera photoshopade bilder, sålda av en tungt belastad kriminell .. föreställande landets monark i ett sammanhang han bevisligen inte var i?

En nidbild av Fredrik Reinfeldt i läckande blöjor gick bra att publicera för att illustrera en "nyhet" som till och med Lena Mellin tvingats erkänna var osann och falsk från första publiceringsdagen. Men storyn var för bra för att missa ...

Aftonbladet är VISST en modig tidning. De är VISST Charlie Hebdo .. i smyg.

Till exempel när de byter ut sin ordinarie logotyp mot "Je suis Charlie" .. men skräms av bilderna som de menar inte har något sammanhang med namnet.

Men det gör INTE Aftonbladet till Charlie .. oavsett vilket logotyp man hukar bakom.

DN, SvD,

6mannen, Genusdebatten, Toklandet .. bara för att illustrera modet, medkänslan och debattklimatet mellan de "goda" och den onde.

Om ..

.. jag skulle vilja skapa debatt om yttrandefriheten genom att skapa och publicera "vass samhällssatir" så skulle jag faktiskt inte välja ut en måltavla som jag först var tvungen att provocera på ett kränkande, sårande, illvilligt och svårbegripligt sätt för att få fram önskad reaktion.

Det skulle kännas lite fegt och ovärdigt.

Dessutom så skulle jag akta mig som ögat för att liera mig med ett politiskt parti, eftersom det skulle göra att det såg ut som om jag fiskade i grumliga vatten på uppdrag av någon annan.

Att utnyttja en kvinna för att åskådliggöra att andra utnyttjar samma kvinna känns ju lika tveksamt som att våldta eller köpa en kvinna för att visa samma sak. Vad blir det härnäst .. ett liten hemmasnickrad, lokal tortyrfilm för att åskådliggöra övergreppen i länder som saknar både demokrati och yttrandefrihet .. för att göra en insats för demokrati och yttrandefrihet?

Yttrandefrihetens måltavlor finns lättillgängligare än så .. om det bara finns tillräckligt med mod och tanke bakom den "vassa samhällssatiren".

Om jag däremot enbart var ute efter själva kränkningen och de ekonomiska fördelarna det kunde ge mig själv så är ju till exempel kungahuset helt ofarligt att attackera .. och, till exempel, Carola, Laila Bagge och Marie Serneholt som också tillhör dem som det är helt ofarligt, tillåtet och populärt att kränka och sparka på för att få publicitet.

Om jag kunde .. och ville .. skapa ett "konstverk" med samma utgångsläge som Elisabeth Ohlson Wallin så skulle jag göra något helt annat.

Jag skulle sätta bordet i fokus .. fast det skulle vara ett helsvenskt matsalsbord från IKEA placerat i en "ljus och fräsch" chefsmatsal på valfri tidningsredaktion .. och placera följande personer runt det;

Jan Helin, AB

Thomas Mattson, Expressen

Karin Lennmor, Sv. Damtidning

Carina Löfkvist, Se & Hör

Bengt Gustavsson, Hänt Extra och Hänt Bild

Hans Hatwig, Veckans Nu

.. och ett antal av påläggskalvarna bland de journalister som köar upp för att störta de härskande kungarna.

Bordet dukas med en röra av avklädda kungligheter, kändisar, profiler, deras nära och kära samt ett antal "vanliga", särskilt utsatta människor.

I bokhyllan Billy som står strategiskt placerad bakom alla chefredaktörer, ansvariga utgivare och journalister står de särskilt utvalda, oberörbara namnen .. de som är utvalda att representera Kulturen och den enda rätta och politiskt korrekta sanningen och budskapet, (så oberörbara att jag tog bort dem av ren feghet) .. och där står Elisabeth Ohlson Wallin och Daniel Suhonen som dammar och putsar på dem så att de får den glans de förtjänar?  

Middagsgästerna hugger in med kniv och gaffel, väljer och vrakar, tuggar njutningsfullt i sig, suger köttet från benen .. och kastar sedan resterna i skuggorna under bordet där de  tillintetgörs under makthavarnas fötter.

Så skulle jag göra, även om det medförde total mediatystnad och släckt strålkastarljus, för ..

.."även det obehagliga måste få sägas. Satir måste få visas", även om jag inte håller med om att en ansvarig utgivare alltid är den som är bäst skickad att bedöma vad som är vad.

Vem ifrågasätter ifrågasättare som fungerar som medias lakejer? Vem "riktar sökarljuset uppåt mot makten" och dem som utövar den i de "kungahus" som styr över vår information och därmed har det starkaste greppet om yttrandefriheten?

Elisabeth Ohlson Wallin och Daniel Suhonen har i elfte timmen insett att Camilla Henemark inte bara är "munsbiten i gubbröran" utan också en kännande, tänkande människa av kött och blod och ber om ursäkt i en bisats i en debattartikel som är ett enda försvars- och hyllningstal för dem själva.

Det får Camilla känna sig tacksam över? Kränkningen var inte meningen, liksom. Ändamålet helgade medlen???

Författarna till artikeln anser till och med att deras "satir" möjligen är starten på att göra Sverige till en VERKLIG demokrati!!

Hörde jag ordet hybris??

AB, Allt om Stockholm, SvD, SvD, SvD, Expr., DN, DN, DN,

Nej .. satir SKA inte vara kränkande, sårande och illvillig!

Emma Knyckare, som tydligen är komiker(?) och programledare för ett satir(?)program i P3, skriver i dag att hovet inte förstår att satir; "SKALL vara kränkande, sårande och illvillig".

Men det är ju inte sant. Satir ska visserligen sparka uppåt .. men hålla sig så nära sanningen som möjligt utan överdrifter, där ligger elakheten i satir. Det finns också en skillnad mellan elegant och träffsäker elakhet och sårande, illvillig kränkning.

Det är märkligt att inte en yrkeskomiker och programledare för ett satirprogram inte har den insikten.

Satir är att skapa en bild som .. på ett elegant och intelligent sätt .. skärper konturerna på verkligheten och förlöjligar måltavlan för den satiriska pilen. Tage Danielsson var ett föredöme när det gällde att avfyra en sårande, lätt hånfull och förlöjligande pil på ett varmt och vänligt sätt.

En pil som var så dold att den tillerkände betraktaren eller läsaren ett visst mått av intelligens.

Ann-Charlotte Marteus beskriver det så väl på Expressens ledarsida i dag när hon säger till dem som förstått den satiriska symboliken i Elisabeth Ohlson Wallins fotomontage .. "Grattis! Ni har ett IQ som vida överstiger en genomsnittlig hamsters."

Jag vet inte om hon inbegriper Emma Knyckare i den gratulationen, men jag kan tycka att en person som anser att satir är en tafflig bild som har som mål att kränka en ofarlig "överhet", både använder och framställer en kvinna som ett stycke kött utan att det väcker någon form av vidare tankeverksamhet och i övrigt är tarvligt illvillig, billigt övertydlig och fullständigt ointressant .. själv passar bättre som föremål för satir än som recensent av andras.

Jag fick en kommentar i går när jag .. med anledning av att detta är ett socialdemokratiskt beställningsverk som Arbetarrörelsen tidning säljer särtryck av .. undrade vad som passat Vänsterpartiet att sälja som "dasskonst" och fick svaret från Hans Odeberg ..

"Vänsterpartiet borde kunna sälja en tavla med Carl Bildt på. Kvittar vad den visar, så länge det är en oljemålning."

Den kommentaren innehåller mer satir än Elisabeth Ohlson Wallins bidrag till sin kommande satirutställning .. som förmodligen blir lika elegant och träffsäker som ett gammaldags rallarslagsmål med idel, ädel och högst påtagliga käftsmällar.

"Satiren bör vara som en skarpslipad rakkniv och såra med en beröring som knappt känns eller syns."

Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD,

Socialdemokraterna och dasskonsten.

Jag kunde inte bry mig mindre om Elisabeth Ohlson Wallins "satiriska" utställning och jag tycker att fotomontaget "Kungamiddagen" är både dåligt gjort och så oskickligt komponerat att det skjuter grovt över målet.

Så grova penseldrag brukar inte en skicklig konstnär behöva använda när det gäller begreppet satir.

Men vad som jag tycker är anmärkningsvärt är, att det är den socialdemokratiska tidningen Tiden .. ansvarig utgivare Arbetarrörelsens Tankesmedja .. som har låtit Elisabeth Ohlson Wallin göra motivet som en del i det "pågående samarbetet" mellan henne och socialdemokraten Daniel Suhonen.

Daniel Suhonen som efter detta statement slutar som chefredaktör och går vidare till en ny tankesmedja som startats på uppdrag av ett antal LO-förbund. Antagligen tar han med sig det pågående samarbetet och samarbetspartnern dit så att det blir lite klass på verksamheten?

Jag läser det som att det är Tiden .. dvs Arbetarrörelsen .. dvs Socialdemokraterna och LO ..  som har betalat för "konstverket", vilket styrks av det faktum att tidningen säljer särtryck av alstret, 50 x 70 cm, för 200 kr .. inklusive frakt.

Det gör man för att vänsterfolket ska ha något att hänga upp på dass?

Ett rent beställningsjobb från Socialdemokraterna? Alltså inte konst .. utan politik?

Men dass? Antingen lever "vänsterfolket" i vanföreställningen att den vanlige arbetaren fortfarande lever som statare med dasslängor på gården, eller så är det ett uttryck för arbetarklass-solidaritet? Men det kanske till och med är möjligt att man tycker att "konstverket" är en ren "skitsak" och det är därifrån dassvinklingen kommer?

Men .. ok, då .. om vi nu kallar det dass i jämlikhetens namn .. och konst i kulturens namn ..  så undrar jag vad alla andra ska hänga upp i hemligrummet? Vad ska Alliansen dra in lite kulor på, som är 50 x 70 cm och kan säljas för 200 kr .. inklusive frakt?

Ett fotomontage på Per Albin Hansson, lyckligt kopulerande med sina båda fruar medan dagens socialdemokratiska verkställande utskott applåderande ser på, barnen från båda förhållandena leker på varsin sida om en matta som hembiträdet lyfter upp med foten så de "hemliga" barnen syns, samtidigt som hon serverar iskyld champagne? Allt medan den fattiga arbetarklassen trycker ansiktena mot utsidan av de upplysta fönsterrutorna.

Det vore väl satir??

Eller är det konst och satir om Sverigedemokraterna tar och sparkar lite uppåt mot konsten och kulturen genom att starta ett samarbete med Lars Wilks? En rondellhundskopia i naturlig storlek kan med enkla förändringar göras om till konstnärlig toalettpappershållare för 200 kr .. inklusive frakt.

DET vore väl satir?

Men Vänsterpartiet och Miljöpartiet .. vad ska de sparka uppåt på så att det blir skojsigt och satiriskt och går att sälja för 200 kr .. inklusive frakt?

DN, SvD, Expr., AB, AB,

Så utomordentligt korkat!

Medan jag läser kommentarerna till AB:s reklamartikel för Elisabeth Ohlson Wallins kommande "satirutställning" och betraktar smakprovet .. ett "konstverk" med kungen som huvudperson, så slår det mig helt plötsligt:

.. den där fotografen som tog toplessbilder på Kate, hertiginnan av Cambridge, han måste ha varit osedvanligt korkad!

Varför sålde han bilderna precis som de var? Om han hade placerat kopierade pizzor på de klädda delarna av hertiginnan så hade han kunnat hävda att det var konst .. och därmed något som hamnade under yttrandefriheten och i det oberörbara konstnärliga rummet!

Då hade det hela varit ett genidrag och hans namn hade fått en inkomstbringande klang. Som det är nu har jag inte en susning om vad han heter?

Och IKEA .. varför i allsin dar placerade de inte photoshopade maträtter, bilder av Strindberg eller Billgren-rävar eller hjortar över kvinnorna i katalogen i stället för att radera ut själva kvinnsen?

Med ett konstnärligt signerat och helst satirisk urklipp ÖVER de oönskade kvinnorna så hade Saudiarabiens IKEA-kataloger blivit konst och dyrköpta samlarobjekt.

Vem som helst borde ha insett reaktionen på utraderade kvinns, eller hur? Kvinnor raderas inte hur som helst .. annat är det med män. Juholt till exempel .. han låter sig raderas alternativt slätrakas hur mycket som helst bara Löfven vinner och han själv får någon slags belöning .. EU-uppdrag? .. för att Löfven nu går till val på Juholts gamla skuggbudget.

Vad ska jag nu göra för inkomsbringande med den här insikten?????????

Smygfotografera prins Carl Philip och montera en bild av Elisabeth Ohlson Wallin ätandes prinskorv, över de kungliga juvelerna??

Kan det ge lite publicitet i AB och lite klirr i kassan tro??

AB, AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., Expr., DN, SvD, SvD, SvD,