När jag sitter i bilen ..

.. längre stunder, så brukar jag lyssna på P1. Det beror inte så mycket på att det är en fantastisk radiokanal utan mest på att jag blir så förtvivlat trött av musik.

Förmodligen beror det på att jag inte får ut så mycket av musik mer än att jag sover gott till den. Av någon anledning så finns det bara två sorters musik som får mig att reagera på ett eller annat sätt, det ena är irländsk folkmusik som ibland rör mig till tårar och så .. pinsamt nog .. riktigt ålderstigen amerikansk rock/pop(?) från 50-talet. Jag blir löjligt uppiggad av låter som Oh! Carol, Wake up little Susie, The Great Pretender, Peggy Sue, Stupid Cupid och Johnny B Goode .. även om jag sällan vet vem det är som sjunger.

Men i P1 talar man om de mest udda ämnen. Ett tag var jag ute på vägarna ungefär samtidigt som de sände ett jätteintressant program som hette "Pengar". Jisses vad det ämnet kan täcka .. testamenten, korruption i Ryssland, pensioner, aktiesparande och helt vanlig hushållsekonomi i olika varianter. Jag var trollbunden och det hände att jag satt kvar i min parkerade bil och lyssnade färdigt innan jag .. något försenad .. rasslade in där jag borde ha varit lite tidigare.

I dag talades det om tidningsdöden. Ack ja, de stackars människorna som vigt sina liv åt att förmedla "sanningen" till okunniga medborgare, de har det inte lätt i dag när det finns hur många sanningar som helst tillgängliga på nätet för alla att ta del av.

När jag lyssnade handlade det om Dalademokraten, en fristående socialdemokratisk tidning, och de hade det minst sagt pyssligt med lönsamheten. Två tredjedelar av personalstyrkan var varslad och det talades om att börja samarbeta med konkurrenten Dalarnas Tidningar som gav ut ett antal tidningar i området.

Ett praktiskt samarbete alltså. Inte alls ett samarbete när det gällde Dalademokraternas profil som en tidning sprungen ur arbetarklassen och inget samarbete alls när det gällde den politiska profilen. Men ett av de stora problemen var att tidningens prenumeranter .. arbetarklassrötterna .. höll på att dö ut och med dem själva förutsättningen för tidningen. Jag fick höra en äldre man .. en av dem som höll de kvarvarande journalisterna med mat för dagen .. tala om att han inte klarade sig utan sin dos av Göran Greider. Rörande, men frågan är hur Göran Greider ska klara sig när den mannen och hans jämnåriga säger upp prenumerationen för gott?

Lösningen för tidningen som hade vikande annonsintäkter, sjunkande antal prenumeranter och läsare var tydligen att satsa på ett ännu tydligare socialdemokaratiskt budskap, mer debatt och samhällsbevakning och kulturjournalistik och rensa bort lokalrapporteringen från lokala idrottsevenemang, marknader och andra lokala event, samt göra drastiska besparingar på .. hm .. något annat?

Det lät intressant .. en tredjedel av nuvarande personal skulle göra en dramatisk insats inom politiken, skapa debatter, bevaka rikstäckande samhällsfrågor och satsa på kulturjournalistik som inte berörde det trista och ointressanta lokala kulturlivet?

Jag kommer att följa den NYA Dala Demokraten med spänning efter det här programmet.

Särskilt med tanke på hur de andra, och mycket större, tidningarna handskas med samma problem.

I dag har Expressens pappersupplaga ett helt uppslag plus en helsida om Åsele med anledning av att de har Sveriges fetaste befolkning och ett helt uppslag om Bröllopsfesten i Luxemburg, där en för mig helt okänd arvstorhertig(???) gifter sig i helgen och så kan jag läsa om att Joachim Linborg, 44, har betalat 26.000 kr till Barncancerfonden för att äta lunch tillsammans med 15 av sina vänner och Camilla Läckberg.

Det fick mig att fundera på vem jag skulle vilja äta lunch med?

Det finns jättemånga kända och intressanta människor som jag skulle vilja träffa .. men lunch? Roligast vore väl att få möta dem på deras arbetsplatser och se vad de gör .. och hur?

Jag kunde inte komma på en enda som jag verkligen skulle vilja samtala med över en bit mat. Men .. puh .. så kom jag på EN.

Göran Hägglund skulle jag vilja ha ett enskilt samtal med. Bortsett från att han är omvittnat trevlig och rolig så har jag tusen och en frågor just till honom .. och alla börjar de med "Varför?" eller "Varför inte?".

Expressen har också en helsida om hur jag kan bli lyckligare på 20 minuter genom att använda 6 beprövade metoder och genvägar i lycka.

TJUGO MINUTER??

Jag kan bli lycklig på 0,3 sekunder .. det är inga problem alls, det behövs väldigt lite.

Mitt problem är att jag lika fort kan bli olycklig .. men det nämns inte alls av lyckoforskaren Filip Fors?

Jag tror att jag kanske måste återkomma till de här genvägarna om jag hinner? Däremot så hoppas jag att jag slipper höra talas om fler arvstorhertigar.

Men det verkar som Expressen .. och Aftonbladet också, om man får döma av nättidningen .. har nalkats problemet med vikande upplagor på ett helt annat sätt än Dala Demokraten?

Märkligt nog verkar det som ingen sysselsatt sig särskilt mycket med att fundera på vad människor egentligen skulle vilja läsa och varför de ratar det som serveras nu?

SVT, SVT, Expr., AB,

Vinster och förluster i välfärden.

Under de här kommande dagarna har jag två möten inbokade med aktörer inom den hemska, giriga, privata välfärdssektorn.

I ena fallet är det ett lite trist möte eftersom det handlar om en verksamhet som snart inte finns tillgänglig längre. För när människor är så angelägna om att göra rätt för sig, utföra sitt uppdrag på ett kvalitetssäkert och bra sätt, att de utför sitt uppdrag så det till fullo tillgodoser "kundens" berättigade krav och när personalstyrkan är så stor att allt sköts enligt regelboken, så blir det inga vinster .. tvärtom, förlusterna blir så stora att hela verksamheten måste läggas ner.

Det är inga stora summor per vårdtagare som våra kommuner delar ut, det ska ni veta.

Nästa möte är desto roligare och är med ett företag inom välfärdssektorn som lyckats kombinera kvalitet och vinst, och som använder en del av den sistnämnda till att sätta guldkant på tillvaron för dem som ansvarar för utförandet av själva vården.

Därför är jag medbjuden på frukost, lunch och kaffe på ett trevligt konferenshotell och får dessutom vara bisittare när alla samtalar på lika villkor om vad som varit bra, vad som fungerat dåligt och vad som kan göras bättre under en dag fylld av glada skratt och självironiska anekdoter från en rätt tuff vardag. En mötesrutin som sker var fjärde månad!

Så läggs riktlinjerna upp för en vård med hög kvalitet och regelbunden uppföljning av att alla får ett liv som fungerar bra, både för dem som behöver vården och dem som utför den.

Jag tänker tillbaka på min egen mamma som fick tillbringa sina sista år i ångestfylld förvirring i en verksamhet där tidsbristen fick personalen att utföra arbeten på ett sätt som de tvingades be om ursäkt för inför de anhöriga. Gamla människor som levde instängda i obegriplig ensamhet och var totalt beroende av stressade anhöriga för att få någon slags livskvalitet. Påfallande många saknade dessutom helt den möjligheten.

Det var ett kommunalt äldreboende av den sorten som sannerligen inte gjorde några vinster som syntes .. annat än dem som kanske spillde över till det kommunala bostadsbolag som satte hyran för hela verksamheten?

Jag är fullständigt övertygad om att variationerna inom välfärdssektorn är oändliga, det finns bra, fantastiska, fullständigt urusla, dåliga och enbart nöjaktiga verksamheter inom både de privata och de kommunala verksamheterna, men jag hoppas att  jag, eller mina anhöriga, har valfrihet när och om den dagen kommer?

För ibland känns texten på mitt cigarettpaket .. RÖKNING DÖDAR .. inte som ett hot utan mer som ett löfte om att den tiden förhoppningsvis blir kort om den över huvudtaget hinner infinna sig.

AB, SvD, SvD, DN,

Solidaritet och medmänsklighet?

I dag hade jag bestämt mig för att tråckla ihop en rätt komplicerad klänning till mig själv, medan jag lyssnade på partiledardebatten. Sömnadsinstruktionerna var på engelska, men eftersom jag sytt en hel del tidigare så var det inget problem.

Trodde jag .. och körde totalt fast på en märklig konstruktion av en sidoficka? Men vad är enklare än att skriva in hela instuktionen på Googles översättningssida och köra efter den. Svaret blev .. 

gäller gränssnitt till pocket band. faldig band längs viklinjen med aviga mot aviga, baste .. OK

Stift band till utsidan av nedre sidan fram längs övre kanten, matchande spår ett med råa kanter jämnt, baste .. OK

Med räta mot räta, sy fickan beklädnad (över band) till övre kanten av nedre sidan fronten, lagret söm, understitch fasaden ...????????

Resultatet kändes minst sagt fel.

I bakgrunden mal partiledarna på i inkörda spår och någonting gnager och vill komma upp till ytan ... men så ringer telefonen.

HEJ!!! Jag heter XXX och ringer från XX-lotteriet

.. Suck. Bespara dig ansträngningen jag köper ALDRIG något per telefon.

Nej, nej, nej, inga krav, inga åtaganden .. jag har bara en glad nyhet att delge dig.

.. Och?

Du och ca 30 personer till i ditt område har blivit utvalda att delta i en särskild dragning där vinstchansen är osannolikt stor.

.. Och nu vill du ha mitt kontonummer för att kunna sätta in pengarna??

Nej, nej, nej, men du har vinstchans på var tredje lott.

Aha. Men .. om jag nu avstår från min vinstchans så borde väl de andra ca 30 få ett betydligt bättre läge?

Jaaaaaaaaaaaa?

.. Och eftersom jag har det rätt stabilt ekonomiskt, inte lider någon nöd och klarar mig rätt bra .. så finns det förmodligen flera stycken som har större behov av en vinst än jag?

Jaaaaaaaaaaaa? ???? Så kan man ju också se det??

.. Då tror jag att jag avstår från min chans till förmån för ensamstående, pensionärer och arbetslösa.

Men .. du kan ju alltid SKÄNKA bort miljonerna om du vinner några!!

.. Då blir det ju välgörenhet! Missunnar du människor som har det dåligt ställt att själva få njuta av att vinna pengar??

Nej, nej, nej .. du har alldeles rätt. Det är ovanligt generöst tänkt av dig .. det finns inget att vända sig mot. Solidariskt och fint faktiskt?

Här har vi riktigt funnit varandra telefonförsäljaren och jag och det ger ju utrymme för en sista fråga ...

.. Om jag skulle finnas på en politisk lista, skulle du rösta på mig efter det här samtalet??

Ja, det skulle jag nog.

.. Lägg då mitt namn på minnet så ska jag fundera på hur jag ska göra.

Varpå han lydigt och tydligt upprepar mitt namn .. och så skiljs våra vägar åt .. för alltid förmodligen. Det kändes nästan som en förlust?

Men nu vet jag vad som gnagde längst bort i hjärnan, medan jag lyssnade på de politiska vackra orden om solidaritet och medmänsklighet.

Här avstod jag från att betala de pengar som är förutsättningen för den vinst som utlovas, genom att hänvisa till att jag avstod till förmån för de svaga i samhället??

Saker är inte alltid vad de utger sig för att vara .. även om de låter riktiga, bra och godhjärtade när man hör dem.

Tänk om alla dessa politiker hade talat om samma ämnen, men bortsett från sina respektive partier och partiets maktposition och i stället fokuserat på vad som var bäst för Sverige och medborgarna?

Det hade förmodligen blivit en helt annan debatt? Kanske till och med ett samtal som ledde till något som faktiskt är riktigt vettigt?? 

DN, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr.,

Det gick bra att sälja lösnummer där ..

.. Sverigedemokraterna stod med sotsvarta rubriker på förstasidorna, eller hur Karin Pettersson?

Under hela valrörelsen 2010 gav Aftonbladet och Socialdemokraterna en ovärderlig mediabelysning åt Sverigedemokraterna. Det var skrämselpropaganda från dag ett och varje valtal, varje debattartikel hade inslag av varningar för de rasistiska och främlingsfientliga svenskarna som övervägde att rösta på SD.

Det var negativ publicitet .. som övertygade många att samhället fruktade partiet och att en maktposition fanns inom räckhåll. Vågmästarrollen var uträknad och publicerad redan långt innan valrörelsen tog sin början.

Sverigedemokraternas väljare anade makt och att partiet hade tillräckligt med muskler för att tjäna deras ändamål .. vilket kanske inte var avsikten men blev resultatet.

Jag tyckte det var vansinne då, att det var som en gratisbiljett rakt in i riksdagen .. och jag fick rätt. Där är det sedan för sent. Det går inte att förbjuda ett parti, som blivit valt i ett demokratiskt val, inte heller kan någon förbjuda dem att föra fram sina frågor. Det går inte heller att låtsas som om de inte finns .. det skulle ju vara som att låtsas som om nästan 10% av väljarkåren inte heller fanns eller hade några rättigheter.

Upplever så många människor att de varken blir sedda eller hörda, så är det dessutom politikernas förbaskade skyldighet att lyssna på dem och bevisa att de kan skapa tillräckligt med förtroende, trygghet och sammanhållning så att det inte finns utrymme för enfråge- och missnöjespartier.

Karin Pettersson klagar högljutt på SVT och glömmer sin egen tidnings del i Sverigedemokraternas framgångar. Men då, när AB sålde lösnummer på att skrämmas med den makt SD skulle få om de kom in i riksdagen var det ingen som tänkte på att den "förenklingen" faktiskt skulle bilda vågen som de kunde surfa in på.

Ni kan lita helt på Aftonbladet .. säger chefredaktören Jan Helin. Finns det en bra och publicerbar story kommer vi att vilja ha den. Det är liksom så vi försörjer oss. Och vet ni vad – det är inte ett hot mot demokratin. Tvärtom.

Jag är inte så säker på att han har rätt där.

Nu säljer Aftonbladet lösnummer på att anklaga andra för att sätta strålkastarljuset på samma parti som Aftonbladet själva oavbrutet belyste en hel valrörelse? 

Karin Pettersson skriver .. Medier verkar inte i ett tomrum. Ledande publicister kan aldrig gömma sig bakom någon annan när de ska motivera sin journalistik. Det finns bara medvetna val, av vinklar och grepp som just den redaktionen och dess chefer tycker är viktiga och relevanta.

Jag hade ingen som helst delaktighet i spridningen av SD:s budskap eller i att de kom in i riksdagen .. kan Karin Pettersson och hennes chefredaktör ärligt och uppriktigt säga det samma?

Expr., AB, SR, SvD,

Johan Westerholm, På Uppstuds

I ärlighetens namn ..

.. så borde Socialdemokraterna gå till val under namnet Socialdemokraterna-LO, eftersom de till stora delar styrs av den ofantliga fackföreningskolossen, som dessutom sponsrar partiet med de borgerliga medlemmarnas pengar. Det sista må vara hänt eftersom det inte döljs på något sätt och är medlemmens fria val att ta eller ta avstå från .. vilket kanske kan förklara den dåliga nyrekryteringen?

Men vad får vi om vi vill byta regering?

Rejält mycket högre skatter .. det är ju bortom alla tvivel.

Pensionärerna får en hundralapp som kompenserar för allt som blir dyrare på grund av det ökade skattetrycket och barnfamiljerna får högre barnbidrag av samma skäl.

Det kommer att bli förmånligt att välja att vara singelförälder .. åtminstone på pappret om Miljöpartiet får igenom sitt förslag om 5000 kr/år till den gruppen. Vilket förmodligen gör att den kommer att öka dramatiskt .. åtminstone på pappret.

Högre drivmedelspriser, eftersom sossarna är totalt beroende av Miljöpartiet för att kunna regera alls. Lägg till kilometerskatt och/eller andra vägtrafikavgifter, så kan vi nog räkna med höjda livsmedelspriser också.

Mer överstatlighet.

Mindre valfrihet.

Längre köer till äldrevård, vård och större klasser i färre skolor .. om de privata alternativen minskar på grund av att de inte kan budgetera längre än ett år i taget för att tillfredsställa vänstersidans krav på dålig lönsamhet. Kommunerna däremot lever av tradition upp till det kravet med sin historia av enbart förluster .. så där är det inga problem.

Höjd a-kassa .. och till skillnad från sossarna så vet jag av egen erfarenhet att motivationslusten till att återgå till ett "skitjobb" sjunker ju mindre lönsamt det blir. Det låter illa, jag vet det ... men säger jag något annat så ljuger jag. Möjligen har jag fel när jag jämför andra med mig själv .. övriga svenskar kanske hellre städar i industrin än går hemma och sysslar med något roligare, om ekonomin går jämt upp oavsett vad man väljer?

I så fall får jag erkänna att jag är en riktigt usel samhällsmedborgare.

Inga gränser i sjukförsäkringen? Vi har haft det förut, så det är väl dit vi ska igen? Världens sjukaste folk. Inte ett ord om det verkliga problemet .. samarbetet mellan dem som utvärderar sjukdomen och de som bedömer arbetsförmågan. Ett icke-samarbete där den sjuke får minst uppmärksamhet och väldigt liten möjlighet att påverka sin egen situation.

Stort fokus på huvudstadsproblemen med stora brister på cykelbanor, söndagsöppna butiker och förargelseväckande statyer.

De små företagarna ska hyllas .. om de är män som ägnar sig åt traditionellt manliga verksamheter. Om de är kvinnor som skapar egna företag inom traditionellt kvinnliga områden så bör de förvisas till "trygga anställningar" inom offentlig sektor. Ett halvt hurra för ROT, bort med RUT, alltså.

För det är ju ändå skillnad mellan MÄN med verktyg och verktygsbälten och kvinns med fönsterskrapor och moppar.

Den första gruppen hyllas ju mer pengar och ju fler jobb de skapar .. de är ena riktiga hjältar och karlakarlar!! ..  medan den andra gruppen ska ses som offer för ojämlikheten och skämmas för att de inte strävar efter en styrelseplats i ett internationellt bolag?

Och då spelar det ingen roll hur många anställda firman har och hur mycket den som driver företaget tjänar .. en kvinna ska inte tjäna pengar på traditionellt kvinnliga uppgifter i en RUT-verksamhet. Då är det bättre för henne att vara lågavlönad löneslav i offentligheten, där hon kan garantera ROT-företagaren en tillvaro som inte besväras av oro för åldrande föräldrar och barn?

Och så den fråga som alla duckar för ... ska vi ha öppna gränser, kan vi ge nödlidande, asylsökande människor anständiga liv utan att någon annan behöver avstå från något?

Det är den frågan som ger Sverigedemokraterna vind i seglen. Eva Franchell har lösningen på ledarsidan i Aftonbladet .. "När Sverigedemokraterna växer i Stockholm måste Socialdemokraterna svara med klara besked om fler billiga bostäder."

Jag tror hon har fel. Problemet är inte jobb, skola, omsorg eller billigare bostäder. Problemet är att människor inte längre törs fråga det som de vill ha svar på och därför överlåter frågandet .. och den följande smutskastningen .. till Jimmie Åkesson och hans parti, i hopp om att få någon vägledning eller påverkan den vägen.

Miljöpartiet vill ha fri anhöriginvandring. Jag tror inte att det finns många som inte förstår längtan efter att få ha sina föräldrar nära under de sista åren av deras liv. Jag tror också att de flesta av oss skulle vara positiva inför förslaget om vi inte själva upplevde betydande svårigheter när det gäller hjälpen till våra egna anhöriga.

När mamma eller pappa inte längre kan klara sig själva utan kräver hjälp som vi måste ge, trots att tillvaron totalt faller samman för hela familjen, när det inte finns något värdigt äldreboende eller när människor måste skiljas åt därför att en av dem blir för vårdkrävande, när åldrande anhöriga går vilse i demensens dimmor, far illa och samhället inte har någon hjälp att erbjuda .. då är det svårt att se att vi möjlighet att erbjuda god vård och omsorg till andra länders äldre, även om de har anhöriga här.

Men ingen törs ställa frågan .. hur har ni tänkt här??? Hur har ni tänkt lösa alla ekonomiska frågor som påverkar vår verklighet?? .. hur ska fler få hjälp av en äldrevård som redan nu inte fungerar som den ska?? .. varför ska det som förnekas mig erbjudas någon annan?? .. av rädsla för att bli betraktad som rasist eller främlingsfientlig. Trots att oron bara handlar om hur frågeställaren själv ska klara sig och den egna familjen ska kunna fungera.

"Motgiftet är mer politik med klarare kontraster. Socialdemokraterna måste vara ännu mycket tydligare när de pratar om jobb, skola, vård och omsorg" ... säger Eva Franchell.

Jag tror att motgiftet är att man tar människors oro och outtalade frågor på allvar. Är ärlig och talar öppet om "förbjudna" frågor. De flesta frågorna finns det faktiskt svar på .. men eftersom ingen törs fråga, eller lyssna, så får ingen heller höra dem.

Ett samhälle där stora grupper inte ens törs säga vad de tycker har ingen verklig yttrandefrihet, oavsett hur många provokationer mot kungahuset media än ägnar sig åt. Ett samhälle där människor skapar och röstar på ett politiskt parti bara för att de inte själva törs begära förklaringar eller lösningar på sina upplevda problem är inte ett öppet samhälle.

Sverigedemokraternas väljare VET att de inte är ett regeringsdugligt parti. De VET att det är ett enfrågeparti och de röstar på dem därför att de inte vet hur de annars skulle kunna ställa och få svar på de frågor som de inte törs uttala högt.

Det är ett problem och det löser man inte genom att fokusera på något annat och låtsas som om det inte finns.

Det finns en anledning till att Sverigedemokraterna ökar och den ligger inte i ökad rasism och främlingsfientlighet. Den ligger i samliga etablerade partiers ovilja att kommunicera med medborgare som inte uppför sig och tänker enligt partiernas respektive ideologiska modell.

Så tänker jag .. men jag kan naturligtvis ha helt fel?

AB, AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., SvD, SvD, SvD, SvD, SvD,

Pussel ..

Jag läste Johan Westerholms senaste inlägg och greps av längtan efter en annan tid. Ett annat liv .. som Johan uttrycker det.

En tid när det fanns utrymme för sällskapsspel, lugn, stillhet och samtal utan en tv som står på och pumpar ut meningslösheter. Helt vanliga möten med vänner som oplanerat tittar in för en kopp kaffe vid köksbordet och enkla nöjen som inte kostar .. men som ger en varm känsla av gemenskap.

Och plötsligt slår det mig! När slutade vi lägga pussel?

Förr .. för rätt länge sedan nu .. hade vi varje jul ett pussel som vi lade tillsammans. En bit då och då när vi råkade passera eller en stund av pusslande medan vi pratade om sån´t som kändes viktigt eller bara roligt.

Jag måste genast upp på vinden och leta. Eftersom jag aldrig slänger något så MÅSTE det bara finnas ett stort och svårpusslat pussel däruppe någonstans!

Förresten .. det var inte direkt i går som vi spelade kort heller. Kanasta, skitgubbe, vändåtta och mulle. DET vill jag göra igen .. nu får grannarna akta sig, för jag spelar inte ensam.

... och Yatzy-turneringarna som vi hade. Varför slutade vi med dem?? Var sjutton tog alla vägen? Alla som brukade sitta runt varandras köksbord och spela skjortan av varandra och dra osannolika historier??

Försvann de samtidigt som vi klev in i it-åldern?

Sitter de fastlåsta vid sina datorer eller telefoner och följer andras liv .. precis som jag?

Det går uppåt och framåt ..

.. för Sverigedemokraterna.

Ja, jag är inte förvånad. Vid den senaste partiledardebatten sa jag till Maken .. jahaja, så plockade SD hem några procentenheter igen då!

I England har jag vänner som säger att det är alltid den som framstår som "underdog" som får sympatierna och den rollen har svenska politiker tilldelat Jimmie Åkesson som spelar den till fulländning.

Redan i förra valrörelsen var jag totalt övertygad om att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen och stanna där för att växa sig allt större, om inte våra övriga etablerade partier ändrade attityd och inriktning.

Den mediabelysning som SD fick i valrörelsen  .. av främst Socialdemokraterna och Mona Sahlin ..måste ha varit ovärderlig. I varje valtal, i varje debatt nämndes de i samband med invandringsfrågor och deras politik i övrigt var det tyst om. Som tur var för SD .. för då hade de ingen aning om vad de skulle ha sagt om någon hade frågat.

En partiledardebatt hade varit förödande .. men "som tur var" så blev det aldrig aktuellt.

Från den dagen har alla andra partier nöjt sig med att föra fram budskapet .. VI ÄR MOT ALLT SOM SD STÅR FÖR.

Och så var det med den saken.

Men ute i landet så finns det människor som dagligen upplever problem i sin vardag .. verkliga, inbillade eller bara upplevda .. som de anser har uppstått på grund av Sveriges invandringspolitik. Eller brist på politik? Eller på grund av politikernas feghet när det gäller att svara på fullt berättigade frågor .. eftersom de är mot allt som kan förknippas med Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna ÄGER den här frågan.

Ingen annan vill ta i den.

Media spelar med och ingen törs nästan ha en annan åsikt eller tanke än den som är allmänt vedertagen. Vi är INTE rasister ... och om vi upplever svårigheter där vi bor så är det oss det är fel på och vi måste skämmas.

Tystnad är farligare, och bättre grogrund för rasism och främlingsfientlighet, än en debatt där orden kan falla lite slarvigt ibland. Om alla visar lite god vilja så kan det visa sig att det som vid första anblicken verkade vara rasistiska påhopp i själva verket är missförstånd på grund av dålig information, planering eller total okunskap.

När jag var väldigt liten var jag övertygad om att skogen var full av troll som sov under stora stenar och rotvältor och kom fram i all sin farlighet och ondska i tystnaden när skymningen föll och natten kom smygande. Men när solen steg under gryningstimmarna sprack de, om de inte hann in under sina stenar igen .. som tur var.

Jag tror fortfarande att det är farligare att dölja saker i tystnad och mörker än att ta fram dem i ljuset och ta död på dem en gång för alla.

Men det tror jag inte kommer att ske. Ingen har det mod som behövs och ingen vill bli kallad för främlingsfientlig eller rasist. Det är egentligen rätt märkligt att de enda människor som det går att tala fritt med när det gäller problem förorsakade av invandring är invandrarna själva.

Där hymlas det inte. Bland dem som politikerna utsett till offer, är det raka puckar och där rinner förslagen till lösningar som ett pärlband .. men vad spelar det för roll, ingen är intresserad av att lyssna. Det är de som lever, bor och verkar längst bort från problemen som anser sig ha tolkningsföreträde och lösningar i de här frågorna.

Så jag passar på med ytterligare förutsägelse .. om Miljöpartiet fortsätter att envisas med att enögd se Stockholms innerstad som Hela Sverige så kommer Sverigedemokraterna att bli landets tredje största parti nästa val.

Då blir det nog pyssligt att bilda regering för vem som helst.

Bara det vore väl orsak nog att kavla upp ärmarna och ta itu med verkligheten redan nu .. även om det känns livsfarligt och kostar lite prestigeförlust?

DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,

Bloggat: den sjätte mannen, Johan Westerholm, Peter Högberg,