Men visst är det jobbigt med kvinnor?

I går kom LO:s rapport om den svenska makteliten och vi kan alla förfasa oss över storbolagsdirektörernas höga löner och Sveriges usla jämställdhet.

Särskilt dåligt verkar det vara inom LO som inte heller har något större jämställdhetstänk varken i de egna styrelserna eller när det gäller statistiken. Hur stor löneskillnad det är mellan den genomsnittlige LO-medlemmen och dennes företrädare finns inte angivet och jag orkar inte leta efter det självklara .. eftersom den förmodligen är minst lika stor som inom alla andra områden. Jag vill minnas att Vanja Lundby-Wedin inte direkt var lågavlönad och trots det lyckades få tiden att räcka till för åtskilliga lönande styrelseuppdrag.

Och att det är fruktansvärt jobbigt med starka kvinnor inom arbetarrörelsen och facket förstår jag när jag läser om Anna Johansson-Visborg.

Hon var en kraftfull kvinna som arbetade som hembiträde, servitris och bryggeriarbeterska i Stockholm under första hälften av 1900-talet. Fackligt och politiskt aktiv beskrevs hon som "en socialdemokrat i hatt, med ett språk som fick männen att huka". Precis en sådan kvinna som det är så trevligt att hylla när hon är död, men som det är så fruktansvärt jobbigt att få in i en styrelse.

Men Anna var en stark kvinna, deltog i rösträttskampen, stred för gifta kvinnors rätt till arbete .. och för lika lön till på köpet!

Hon gjorde en facklig och politisk karriär, men eftersom hon var en medmänsklig kvinna med visioner, socialt patos och uttalade krav på rättvisa, så glömde hon aldrig hur svårt hon själv hade haft det, som ensamstående arbetarkvinna med låg lön, långa arbetsdagar och förvisad till billiga inackorderingsrum eller tillfälliga bostäder.

Tillsammans med många andra likatänkande fackföreningsaktiva kvinnor bildade hon en ekonomisk förening som resulterade i det fjorton våningar höga "Kvinnohuset" i Stadshagen. Andra husprojekt följde och Anna bildade en stiftelse för att hjälpa kvinnor att få en bra bostad till ett rimligt pris.

Anna Johansson-Visborg bildade ytterligare en stiftelse, "Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs minne" som startade som ett semesterhem i Nacka för lågavlönade kvinnor. Området, som ligger sjönära på en udde, bebyggdes med ett större antal mindre stugor så att ensamstående, lågavlönade arbetarkvinnor skulle kunna få möjlighet att hyra ett billigt sommarboende för kortare eller längre tid.

En stark kvinna som hade en vision. En kvinna som trodde så starkt och blint på fackföreningarnas solidaritet och på socialdemokratins ideal .. att hon förmodligen inte för ett ögonblick misstänkte att grundtanken med stiftelserna skulle missbrukas för fackpamparnas egen vinning.

Det borde hon inte ha gjort, upptäcker jag när jag letat mig fram till DN:s artikelserie från 2004-2006.

Bostadsstiftelsen Anna Johansson-Visborg hade som mål att förmedla lägenheter till behövande, företrädesvis ensamstående kvinnor .. men i stället så förmedlade den dåvarande styrelseordföranden minst fyra lägenheter till sig själv och sina barn .. samtidigt som hon förmedlade lite stipendier och anställningar åt barnen, när hon ändå höll på.

En social- och biståndsminister fick en etagevåning, LO:s revisor en lägenhet till sin son, en annan av LO:s toppmän fixade ett kontrakt till sina två söner samtidigt som fler namn från LO-förbundet Livs bärgade attraktiva hyreskontrakt i innerstaden.

Frågan är om det överhuvudtaget finns några " behövande, företrädesvis ensamstående kvinnor" i Anna Johansson-Visborgs bostadsstiftelse??

När det gäller semesterstiftelsen är det ännu värre. Området i Nacka är nu så attraktivt att det bara skriker efter att få bebyggas med attraktiva lyxvillor som i sin tur bara ropar efter solidariska fackliga eller socialdemokratiska ägare.

Men det är ju lite knepigt att sälja tomter som ägs av en stiftelse som har ett enda syfte .. "att kostnadsfritt eller mot lägsta möjliga avgift bereda semestervistelse åt behövande, företrädesvis kvinnor."

Men man har försökt! Oj, vad man har försökt att undvika att tänka på syftet med de här två stiftelserna i största allmänhet och på de lågavlönade, ensamstående kvinnorna i synnerhet!

Det måste ligga många högavlönade arbetstimmar bakom alla dessa försök att krångla sig ur grundtanken enligt stiftelseurkunden?

Hela området har vanvårdats och stugorna har fått förfalla, två tomter har sålts, kvinnor har varslats om vräkning, styrelsen ansöker om att få riva en stor del av stugorna .. nu när de som av en händelse har blivit så förfallna! .. och just nu kämpar LO-topparna som centerpartistiska bävrar för att slippa de två kvinnliga hyresgästerna som stadgarna föreskriver ska vara representerade i styrelsen.

Ja .. ni förstår själva vilket helvete Anna Johansson-Visborg ställde till med för dagens LO-pampar.

Men är det inte liiiiite dubbelmoral i alla fall .. när jämställdhetspartiet Socialdemokraternas främste vapendragare LO .. eller är det tvärtom?? .. lägger beslag på lägenheter och strider för att slippa hyra ut semesterbostäder till de ensamstående, lågavlönade kvinnor som de är avsedda för, och till och med försöker ändra i stiftelseurkunden för att slippa ha två av dem med i styrelsen så att de får insyn i hur verksamheten sköts. Samtidigt som man öppnar för kvotering av kvinnor in i styrelserummen??

Men det är väl en annan sorts kvinnor? Vanliga kvinns är obeskrivligt jobbiga när de inte vet sin plats, eller hur?

Anna Johansson-Visborg måste ha varit en ofattbar stark kvinna men jag tror knappast att hon skulle ha känt igen sig i arbetarrörelsen i dag.

AB, AB, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, DN,

Jag tror inte på Gud ..

.. men samtidigt så tror jag på behovet av att tro på någon slags gudomlighet. För om det inte finns en högre makt .. vad är då meningen med det hela?

Ibland kan jag till och med känna avund när jag möter troende människor .. jag har några rätt nära i min umgängeskrets .. för det verkar så bekvämt och tryggt att verkligen TRO att allt sker med någon slags mening och ger någon form av belöning.

Men som sagt .. jag kan inte ta det till mig.

Särskilt inte den delen som går ut på att jag i princip kan bete mig som en skitstövel gentemot mina medmänniskor och ändå blir förlåten av Gud(?) om jag faller på knä, ber om förlåtelse och bekänner mig till honom. 

Igen och igen och igen ..???

Bara tanken på att dyrka en åldrande man som upphöjts till Påve, knäfalla och  kyssa en ring i hopp om någon slags gudomlig förlåtelse, får mig att undra om det ändå inte är värdigare och enklare att försöka göra rätt första gången eller gottgöra/be om ursäkt direkt till dem man på ett eller annat sätt har kränkt eller skadat?

Men om det är något jag verkligen, verkligen tror på, så är det att ett samhälle aldrig är bättre än hur det behandlar dem som inte har förmåga att ställa egna krav.

De olönsamma som ingen är intresserad av. Människor som saknar förutsättningar att välja vilken valsedel som ska stoppas ner i ett kuvert .. eller ens kunskap om var, när eller hur det ska ske.

Ibland .. när opinionssiffrorna är otäckt jämna .. brukar en del partiers valarbetare stå till tjänst med transport, ombud eller valskolor för att bistå med i-stoppandet och ned-stoppandet så att valet åtminstone blir gjort, även om valfriheten begränsar sig till ett alternativ. Men det är ju bara vart fjärde år och däremellan så används dessa människor endast som exempel på vad andra har gjort fel.

Våra tidningar, som kallar sig granskande och samhällskritiska, är inte mycket bättre. Det ger inte tillräckligt med reklamintäkter att granska förhållandena för de mest hjälplösa. Det är bara i särskilda fall som gynnar tidningens politiska agenda som man engagerar sig helhjärtat och då är för det mesta rapporteringen så vinklad och tillrättalagd att de berörda nätt och jämt känner igen sig.

En upprörd rubrik om vägda blöjor kan klistras på en statsminister för att uppnå ett önskat mål .. och döljer därmed effektivt att vägningen kan vara skillnaden mellan liv och död för en patient som kan drabbas av uttorkning, om ingen vet hur mycket vätska som lämnar kroppen i förhållande till intaget.

Och när dammet lagt sig så har inte mycket hänt. Den som hängts ut i tidningen så att alla får uppröras av lidandet, får fortsätta sitt tröstlösa liv bäst h*n kan.

De djur som vi äter, föder upp och håller inlåsta som livsmedelsreserver .. kan inte heller ställa några krav. De får äta produkter som de under normala förhållanden aldrig skulle komma på tanken att tugga i sig. En tid fick kor äta kor i nedmald form .. vilket fick dödliga konsekvenser för många människor som åt dem som middag, men det lärde vi oss inte mycket av.

Mer än att just det var en rätt dålig idé.

Många foder som baserar sig på slakteriavfall innehåller inte allt för sällan själva plastsäcken där även begagnade arbetshandskar, tömda askkoppar, rent skräp och sopor mals ner till djurfoder. Men tillsätter man lite antibiotika så blir djuren inte sjuka av varken maten eller den bedrövliga tillvaro de tvingas vänta på döden i, och förhoppningsvis visar sig inte effekterna på människor förrän i nästa generation.

Men hej och hå vad upprörda vi blir om det plötsligt uppmärksammas att det vi gjort vårt bästa för att förtränga, är en sanning.

Att den mat som säljs i frysdisken med vackra bilder på förpackningen innehåller sådant som inte en enda människa skulle vilja äta om de varit med under tillverkningsprocessen. För det som inte är häst i nötfärslasagnen är bara sådant som vi upprörs över om det ger direkta eller dödliga effekter. De hormontillskott som vissa djur får i fodret påverkar kanske "bara" vår egen fortplantningsförmåga på sikt och när det upptäcks så vet ingen vilken lasagne eller pyttipanna som orsakade den ofrivilliga barnlösheten.

Jag kanske är naiv, ja, förmodligen är det så? Kanske jag också kan kallas för idealist och anklagas för att sakna verklighetsförankring?

Men jag tror att ett samhälle där vi först ser till behoven hos dem som saknar röster att göra sig hörda, i förlängningen skulle bli ett samhälle där vi andra också skulle bli mer observanta, generösa och medmänskliga när det gäller alla andra som vi lever tillsammans med.

Men det är naturligtvis lika troligt som att Sankte Per står och tar emot efter det att det sista andetaget är utandat, antar jag.

Eller lika troligt som att AB skulle sänka sig till att debattera näthat med dem som de på säkert avstånd öppet anklagar för att ligga bakom. Det är alltid lättare att debattera ensam och oemotsagt .. men inte lika intressant eller trovärdigt, tyvärr.

Så jag nöjer mig med att bli både rörd och tacksam över att det åtminstone finns en journalist på en tidning som faktiskt ser en läsare som en verklig människa och därmed räddar livet på en liten hund som annars skulle ha mist livet väldigt, väldigt långsamt och plågsamt.

Med tanke på hur samhället och journalistiken ser ut i dag så är det inte mindre än ett Herrans Underverk!!

Halleluja .. pris ske .. ??? ...

SvD, DN, DN, DN, DN, AB, AB, AB,

Vad menar han .. egentligen?

Jan Gulliou utmanar näthatarna, skriver AB och bjuder in till chatt med författaren. Men först får vi läsa en artikel som visar hans ståndpunkt, som är förvånansvärt fokuserad på sverigedemokraternas potens, tillkortakommanden inom det sexuella området och intresse av andras prestationer inom samma område.

Näthatet i Jan Guillous tappning handlar mer om sex än om hot och det skevar till debatten, tycker jag. Det är ju faktiskt lika vanligt att människor uppmanas ta livet av sig, inse att de gör sig bäst som avlidna eller påstås vara hjärndöda/funktionshindrade/fula/värdelösa eller bör se sig om när de vistas utomhus.

Jan Guillou skriver .. "Några av de värst trakasserade och hotade är ju påfallande vackra kvinnor, åtråvärda långt bortom unga sverigedemokraters manliga resurser. Därför faller det vanligaste av alla argument hos dessa hatskribenter – ”problemet är att du får för lite kuk” – på sin närmast tragikomiska orimlighet." .. och där förlorar han mig som läsare.

Vad menar karln?

Är ovanstående kommentar rimligare och mindre kränkande om den riktas till mig som, visserligen är kvinna, men varken är ung, påfallande vacker eller åtråvärd bortom alla gränser?

Innebär det en skillnad om kvinnor som utsätts för sexuella påhopp är "påfallande vackra" eller inte? Vad i herrans namn har kvinnors utseende eller förmåga att väcka åtrå med näthat och kränkande sexuella påhopp eller hot att göra?

Och varför i herrans namn pekar han ut sverigedemokrater och grötar ner sig i meningar som att han tror att "alla sexuellt frustrerade näthatare är högerextremister" och därmed sverigedemokrater samtidigt som han uppmanar dem .. "Kom igen nu småkillar, visa att ni har stake!"

Förstår inte Jan Guillou att alla opinionsbildare som uppmanar till "näthat" eller förakt riktat mot SD är partiets bästa valarbetare. Från Mona Sahlins angrepp via AB:s oavbrutna kampanjer till "ironiska" och nedsättande artiklar från Jan Guillou och hans kamrater har partiet fått mediaexponering värd miljoner .. vilket nu visar sig i opinionssiffrorna.

Sverigedemokrater är inte bara testosteronstinna järnrörsförsedda unga män, utan också helt vanliga människor i alla samhällsklasser .. precis som vänsterpartister, som också är kända för att uttrycka sig minst sagt våldsamt ibland. 

Och var det inte Aftonbladet som uppmanade till ett respektfullt tilltal på nätet alldeles nyligen?

I går eller så???

Näthat är lika illa oavsett vem som ger uttryck för det och de värsta påhoppen med sexuella kränkningar och hot om våldshandlingar inom området tycker jag mig ha läst i kommentarsväxlingar mellan erkända genusdebattörer som vill märkas i mediabruset .. och vänsterextremisterna är väl inte heller direkt underrepresenterade när det gäller näthat.

Jag hade förväntat mig något annat av Jan Guillou.

21:00 .. Kanske någonting i den här stilen .. Ansvaret för debattklimatet ligger i Rosenbad .. som jag nyss fick av Peter Nicklasson? Eller som Sanna Rayman skriver i SvD .. Hat som inte gills.

DN, Expr.,

Lovebirds ..?

Rubrikerna skrek ut att en städerska stulit ett tåg .. "alla" blev upprörda och få ifrågasatte, trots att påståendet saknade all logik!

Rubrikerna påstod att Carema vägde blöjor för att kunna använda dem längre .. "alla" blev upprörda och få ifrågasatte trots att det på undanskymd plats förklarades att det hela var ett missförstånd. (.. och för den som missat det, så var det för att förhindra urinläckage som vägningen skedde. Rätt anpassad blöja till urinmängden så att säga.)

Rubrikerna fullständigt vrålade ut påståendet att en minister köpt sex .. "alla" blev upprörda och få ifrågasatte, trots att det saknades trovärdig källa och trots att ministern i fråga upprört förnekade.

"Det finns bilder på kungen på sexklubb" .. skrevs det med STORA bokstäver .. "alla" blev upprörda, få ifrågasatte, trots att det hela visade sig vara ett illa hopsatt fotomontage gjort av en yrkeskriminell.

Sanningar som fortfarande lever sitt eget liv.

Nu handlar rubrikerna om näthat. Det är bra att det dras upp i ljuset, många har farit illa och det är också bra att media för en gångs skull uppmanar människor att visa uppskattning, kärlek och omtanke.

Och "alla" gör det .. trots att det finns all anledning att ifrågasätta medias egen roll i hur människor reagerar.

Jag läste kärleksförklaringarna i AB och kände igen en del namn från helt andra sammanhang .. och med helt andra tonlägen. Kan det vara så att många anser sig ha fått ett slags ok till nätfördömanden eller nätkärlek i högstämda ordalag, om bara en journalist pekat ut riktningen först?

För det är inte alltid så trevligt att läsa mellan raderna i en del reportage som enbart verkar ha till uppgift att starta en folkstorm eller ett fördömande.  Någon som jag bestämt hävdar råkade ut för det var Carola, där en syrlig journalist släppte lös en kritikerstorm som var skrämmande i sin enögdhet.

Det är väl nästan fyra år sedan nu .. och Carola kommer förmodligen aldrig mer att utsätta sig för en exponering i storleksgraden Melodifestivalen igen.

Det är alltid någon/några som startar ett drev, det är alltid någon/några som piskar upp stämningarna, någon/några som vill ha hjälp med att störta "Livsfiender" .. alldeles för ofta är det en kvällstidning, politiker eller en sk "kulturpersonlighet" .. och vi människor reagerar som flockdjur som springer åt samma håll om vi inte får tillräckligt med betänketid.

Det finns några få som eftertänksamt stannar till i språnget och inte låter sig styras ..

... "Som de gamla sjunga, kvittrar de unga" .. skriver Johan Westerholm i dag och Fredrik Virtanen skriver, "Pk-eliten borde först ta en titt på sig själva". Det behövs fler med deras mod att stanna upp och tala om orsak och verkan.

Då kanske den nuvarande kärleksfullheten kan bli lite mer bestående än fram till nästa rubrik ...  som, till exempel, "Hånet mot Laila Bagge"?


20.53 .. till AB:s stora besvikelse så uteblev "hånet", trots att rubriken redan var satt och förväntningarna högt ställda och man undrar .. var det rätt eller fel?. Så låt oss sända lite nätkärlek till SVT som stannade upp och tänkte efter.

AB, AB, AB, SvD, DN, SvD,
Moteld, 

Och ..???

Findus Sverige drar in samtliga lasagner både från sitt eget och kundernas lager eftersom man befarar att rätterna innehåller hästkött i stället för nötkött.

Jag fattar inte paniken?

För min del är Findus lasagner inget ätbart alternativ i alla fall. Jag äter inget kött alls som kommer från djur som inte har haft ett liv innan döden. 

Kött från fabriksuppfödda, löpandebandslaktade djur som stått uppställda eller trängts som råvaror till livsmedelprodukter under hela sitt korta liv .. utan möjlighet att se den natur de var ämnade att leva i och utan möjlighet att äta något annat än produkter fullproppade med antibiotika och onaturliga tillsatser, som till och med är skadliga för människor när de äter köttet .. det är något som jag har svårt med.

Jag äter alltså bara vilt eller kött från ekologiskt uppfödda djur som fått gå ute och jag är så in i baljan noga, att jag till och med åker ut personligen och inspekterar en sådan leverantör innan jag handlar.

Häst däremot? Det är ju ändå ett djur som förmodligen levt ett liv med utomhusvistelse och hyfsat normalt foder? Jämfört med nötkött måste hästkött vara rena hälsobomben?

För vad är annars skillnaden?

De kor jag mött i mina dar har varit minst lika trevliga och sociala som vilken häst som helst. Till och med den folkilskna jättetjuren som betade vid vår förra tomtgräns tillsammans med alla sina fruar .. blev en hjärtknipande Ferdinand när han efter mycket vånda vågade ta ett äpple ur min hand och med bara ett tvåtrådigt taggtrådsstaket emellan.

Jag vet inte vem som var räddast .. han eller jag? Men mina hjärtslag slog så hårt att jag tappade hörseln för någon sekund.

Jag är den första att kräva att en innehållsdeklaration ska vara rättvisande .. annars är det ju bedrägeri. Men kan vi tugga i oss Rosa, Blenda och Hjärtros utan att ägna en tanke åt de eländiga liv de levt i väntan på att skänka oss lasagne från Findus, så ska det väl inte vara några större problem om samma lasagne innehåller bitar av Brunte som i alla fall fått känna vinden genom manen och smaken av färskt gräs en sommardag?

Expr., Expr., AB, DN, SvD,

För många år sedan började alla sagor med .. "Det var en gång" ..

... nu vet vi att de alla börjar med .. "Om jag blir vald".

Under den röriga rödgröna samarbetstiden lärde sig Socialdemokraterna två saker, dels att Miljöpartiet inte är ett lättstyrt parti och att väljarna dessutom i många avseenden föredrar deras budskap före de socialdemokratiska riktningsgivarna .. och dels att Vänsterpartiet är ett riktigt sänke som skrämmer väljarna så till den milda grad att de panikslagna tar skydd hos allianspartierna.

Med den erfarenheten i ryggen så är det ju självklart att Stefan Löfven inte vill berätta vilka han tänker ha som samarbetspartners om han kommer i den situationen att han ombeds bilda en regering.

För då kommer han förmodligen aldrig att hamna i den situationen.

Kanske är det därför sossarna hackar på Mp när det gäller integrationspolitiken .. och därför de lockar med överstatlighet i olika former? Tryck ner Mp och hissa V??

Problemet är då väljarna?

Även om det går att skylla på Reinfeldt och peka på rädsla för att debattera, konjunkturen eller feghet att möta sossarna och ditten och datten, så återstår ändå väljarnas, fullt berättigade, krav på att få veta .. vilka vill sossarna bilda regering med?

Vad väljer vi mellan?

Varken Moderater eller Socialdemokrater kan få egen majoritet och säga vad man vill om Reinfeldt, men han erkänner i alla fall att han är medveten om det. Vilket han också gjorde när han var i Stefan Löfvens situation inför valet 2006.

Stefan Löfven verkar fortfarande leva i den tid då det är fullt möjligt att hamna på 40-45% och gå i mål utan att dela ut ministerposter till andra partier? Hur ska man annars tolka de budskap vi får i dag?

Jag tycker inte om den socialdemokratiska löfteskarusellen där alla löften bara är riktningsgivare med brasklappen .. "om förhållandena tillåter". Det vill säga .. om Mp och V stödjer våra löften ... trots att vi aldrig i livet kommer att samarbeta med dem i en gemensam regering, vilket gör att vi aldrig någonsin kommer att hamna i regeringsställning?

Ett sådant budskap upplever jag som rent kränkande. För mig är det viktigt att få veta vilka partier som kommer att få ministerposter med hjälp av det parti som jag väljer att representera mina förväntningar på de kommande åren.

Fredrik Reinfeldt representerar än så länge fyra partier .. vad representerar Stefan Löfven?

Vad är han villig att anpassa sig till, sälja ut, köpa eller dela med sig av .. om statsministerposten kommer inom räckhåll?

Jag tycker att det är rimligt att vi får veta det INNAN vallokalerna öppnar nästa år och jag tycker att det är helt meningslöst att följa en debatt där sosseledaren berättar vad han tänker göra om han får den majoritet av rösterna som han aldrig kommer att få.

För att citera Stefan Löfven själv när det gäller statsministern .. ­Ytterst är det väljarna som förlorar på oppositionsledarens inställning.

Expr., Expr., AB, AB, AB,

I Underlandet ..

Lewis Carrolls bok "Alice i Underlandet" handlar om en liten flickans äventyr i en värld som strider mot all logik. Hon sitter under ett träd när helt plötsligt en vit kanin dyker upp. Han plockar upp en klocka ur sin västficka och säger ”Kära nån, jag är sen!”,  skuttar vidare och Alice springer efter honom. Han skuttar ner i ett kaninhål, och när Alice tittar ner faller hon. Hon faller flera mil. Efter det är ingenting sig likt.

För nästan 4 år sedan följde jag en brinnande övertygelse om att orättvisor går att förändra, ner i hålet som ledde till världen som saknar all logik .. Myndighetslandet.

Det myndighetsland jag har färdats genom har inte varit vackert. Det saknar trovärdighet och respekt för människorna som tvingas besöka det och är till stor del befolkat av maktfullkomliga ledare och regelstyrda, rädda och misstänksamma underordnade .. men också med en och annan eldsjäl som tyvärr snabbt bränner ut sig själv.

Precis som Alice har jag förminskats till något mindre än vad jag trodde var möjligt och genom ny kunskap växt mig större än vad jag någonsin trott att jag skulle förmå. Jag har varit med om lika förvirrade möten som det teparty som Alice hade med den Galne Hattmakaren och Påskharen och mött myndighetsrepresentanter som lett lika märkligt bakgrundslöst som Chesire-katten.

Nu har jag inga illusioner kvar och är så in till döden trött på hela systemet att jag inte ens orkar skriva om det, men jag vet nu att det går att strida mot systemet och få rätt .. i en del fall, medan andra som har samma förutsättningar förlorar .. ibland hela sina liv.

Visst, jag borde vara överlycklig för de segrar jag varit delaktig i .. men jag ser bara förlusterna.

Några goda råd kan jag i alla fall dela med mig av.

Om du av någon anledning är oense med en myndighet .. åk aldrig ensam till ett möte. Ta med dig ett trovärdigt vittne, helst en advokat. Be om hjälp att skriva ditt överklagande om du måste överklaga ett beslut som känns fel .. varje ord är otroligt tolkningsbart och kommer garanterat att tolkas till din nackdel. Tro inte på muntliga uppgörelser utan begär ALLTID skriftlig bekräftelse och BEGÄR UT KOPIOR AV DIN JOURNAL, oavsett om det handlar om försörjningsstöd, sjukersättning, assistansersättning eller annan hjälp, vård eller stöd från kommunen eller annan myndighet.

Du kommer med stor sannolikhet att bli väldigt överraskad när du får läsa om dig själv.

Så resultatet av de senaste åren är inte ökad tillit till det politiska systemet och jag känner definitivt inte någon längtan efter fler myndigheter eller ett utökat regelverk att anpassa mig till. I det mörker jag befinner mig i får jag kalla kårar efter ryggen när jag börjar ana åt vilket håll Stefan Löfven vill styra landet .. det kollektiva paradiset där fler myndigheter ser till att alla får lika mycket eller lika litet genom att godtyckligt tolka lagen.

Min spontana reaktion över gårdagens besked var som om partiet viftat med en tvångströja.

I stället för att arbeta för bättre kvalitet och mindre barngrupper i förskolan erbjuder sossarna allmän och kraftigt subventionerad förskola .. lika frivillig som den nuvarande gymnasieskolan .. från 2 års ålder. Samma personaltäthet, samma kvalitet, men med fler barn i grupperna ska förskolan på något outgrundligt vis skänka barnen en bättre start i livet medan föräldrarna på heltid ägnar sig åt att söka jobb som inte finns eller sitter av tiden på diverse arbetsmarknadsåtgärder.

Grundskola .. där målen måste uppfyllas innan eleven går vidare till den obligatoriska gymnasieskolan. Hur lång tid det får ta uppges inte .. men det är väl inte huvudsaken. Det viktigaste är nog att arbetslöshetsstatistiken för unga hålls nere? Men den som inte ställer upp på måluppfyllandet utestängs från alla former av samhällsstöd, om jag läst budskapet rätt?

Obligatorisk gymnasieskola.

Kommunala sommarjobb.

Om sedan bara särskilda (olönsamma) bolagsformer får starta verksamheter inom privat vård-, skola- och omsorg, så kommer det snart att skapa en jämlik valfrihet att välja mellan de goda kommunala alternativen.

Räknar vi med 5 års förskola, 9 års grundskola och 3 års gymnasieskola så kommer alla barn att fostras av staten/kommunen från 2 år fram till minst 19 års ålder och sedan erbjuds det trainee-jobb eller plusjobb för den som inte erövrar en tjänst inom offentlig sektor eller en vinstlott inom något företag i det privata näringslivet.

Efter en så lång startsträcka i statlig/kommunal regi hoppas man förmodligen på att det ska vara goda socialdemokrater som kollektivt tågar ut i förvärvslivet utan krav på utrymme för egna initiativ?

Ungdomsarbetslösheten kommer i alla fall att sjunka högst märkbart om sossarna får igenom sina förslag ... och nu väntar jag bara på att förslaget om de "goda förskolorna" ska följas av förslag på de "goda institutionerna" för den "tärande" befolkningsdelen.

Obligatoriska gruppbostäder för äldre, funktionshindrade och andra som inte klarar sig utan hjälp från samhället. Obligatoriska behandlingshem för missbrukare, obligatoriska vårdhem för psykiskt sjuka och obligatoriska rehabiliteringshem för dem som belastar sjukförsäkringssystemet för lång tid.

Antalet lediga bostäder kommer då att bli fler .. vilket är ett stort plus. 

För varför ska ett stort antal hjälpbehövande åldringar, funktionshindrade eller andra hjälpbehövande sitta och vänta på hemtjänsten i åtråvärda lägenheter när de lika gärna kan vårdas på ett och samma ställe?

Sossarna slår in på en väg som ljudligt kommer att applåderas av Vänsterpartiet och Miljöpartiet och som tack för deras hjälp så erbjuder de säkert utökad offentlig sektor, fler myndigheter, höjda bensinpriser, dubbdäcksförbud i hela landet, höghastighetståg, subventionerade frisörer och cykelreparatörer och då ser jag för mitt inre öga hur den pottklippta, kollektivt fostrade, svenska befolkningen miljövänligt cyklar i takt till de nyskapade jobben i offentlig sektor efter att ha lämnat in sina barn för fostran på de "goda förskolorna".

Ordförande Mao lär ha sagt .. "det är aldrig så mörkt som innan det blir alldeles svart"!

SvD, SvD, SvD, AB, AB, Expr., Expr., LT,