HOPP är ett himmelsblått ord ..

 .. ett the-sky´s-the-limit-ord som kan ge en hoppfull bakgrund till ordet MÖJLIGHETERs vita fluffiga moln.

HOPPLÖSHET däremot, är ett grått ord. Ett mulet, horisontellt-regn-ord som man kan klafsa omkring i hur länge som helst utan att komma ett steg närmare något som ens liknar hopp. Ett OMÖJLIGT, brunt ord som smittar, sprider olust och ofta slutar i svarta bottenlösa hål.

KREATIVITET och SKAPARGLÄDJE är färgglada ord med prickar, ränder och fantasifulla mönster till skillnad mot KULTUR som är ett fyrkantigt svartvitt antingen-eller-ord med dolda budskap, som aldrig innehåller hopp, men ofta förmedlar hopplöshet eller veta-bäst-överlägsenhet där det hänger bakom larmförsedda glas med vidhängande vaktmästare.

KONST är numera ett ord som påminner om tomt omslagspapper. Inte ett present- eller julklappspapper, utan ett brunt eller vitt omslagspapper av den typ som man får charkuterivaror inslagna i. Det finns/fanns ett innehåll .. men det har ofta kort förbrukningsdatum.

En gång för länge sedan var KONST ett frodigt, livsbejakande och inspirerande inslag i en ganska grå vardag. Eller strama porträtt föreställande förfäder som därmed fick efterkommande att känna sig som bättre personer. Men det var som sagt för länge sedan som konst kunde vara en kurbitsmålning på någons vägg .. eller en vit hare i snö.

HOPP, KREATIVITET och SKAPARGLÄDJE är alldeles gratis men är inte särskilt gångbart på marknaden, till skillnad från KULTUR och KONST som kan vara både dyrt och ha ett högt andrahandsvärde .. vilket gör att de ofta blir synonymer för PENGAR som är ett ohygieniskt, lite rostigt, metalliskt ord som bara är trevligt när man kan byta till sig något annat för det. Vilket gör att ordet FATTIG blir ett både rostigt och hopplöst grått ord.

FEMINISM gör sitt bästa för att bli ett ROSA ord men lyckas bara bli lika gråaktigt laxrosa som forna tiders damunderkläder. För sett med mina ögon står ROSA för sockervadd, marshmallows och andra förföriska sockerchocker som lovar mer än de smakar vilket gör att man ledsnar på hela härligheten innan man ens ätit upp hälften.

LAGOM är absolut ett ord som ser ut som en skiva Skogaholmslimpa med smör och ost på .. under förutsättning att den medförs som matsäck tillsammans med hallonsaft, under en utflykt vid en badplats vid en svensk insjö en sommarlovsdag.

LÖFTE var en gång ett ord som lovade något bra, men som i dag påminner om något som aldrig blev av. För att tala med Ernst .. löfte har gift sig bra med hopplöshet av någon anledning? Men det är ju nästan samma sak med det guldkantade ordet DRÖMMAR som förr gjorde sällskap med den lite blyga, lätt violetta ordet FÖRVÄNTAN .. ofta tillsammans med HOPP och MÖJLIGHETER.

I dag verkar ingen orka med varken hopp, förväntan, drömmar eller tro på möjligheter?

SVEK, HAT och FÖRLJUGENHET är svarta ord. Aldrig gör det väl så ont som när du upptäcker att du blivit sviken eller lurad av någon du satsat hela ditt förtroendekapital på? 

FÖRTROENDE är förresten ett grönt ord. Något som växer eller som något kan växa ur. Ett ord att handskas varsamt med så att det inte vissnar och blir brunt.

FÄRG är något jag inte kan leva utan, men jag är inte riktigt säker på att det är ett friskhetstecken att jag ser mina ord i färg .. så jag frågar Maken som är det normalaste och fyrkantigaste jag känner ... om jag säger ett ord kan du svara med den färg som är den du först tänker på då?

FÄRG? .. säger han då, och ser ut som han tror att jag helt förlorat förståndet. Men han lovar, tålmodigt, att försöka .. och jag säger ..

HOPP?

Och han svarar spontant, och ser förvånad ut .. Blått?

Vilket gör att vi åtminstone är två som kan se färgen i orden.

För bara några år sedan fanns det mer som var möjligt än det som var omöjligt. Det fanns strimmor av hopp och något som liknade förtroende .. ord som något bra kan växa ur. Men nu målar de som ska skapa bilden av framtiden bara med grå, bruna, svarta eller svartvita färger.

Jag tror det är därför så många känner oro och otrygghet.

Jag tror att landet behöver fler människor som Robban Broberg, Tage Danielsson och många andra som gav färg åt ord som de hanterade både varsamt och skickligt och färre sk kulturpersonligheter som använder sitt kändisskap och  politiska ställningstagande som ett vapen mot dem som inte skrattar och applåderar åt ord som bara skaver och gör ont.

Jag vet inte varför jag skriver det här, men kanske beror det på att jag inte har något annat att säga än att jag är sååå trött på .. och rädd för .. det gravallvar, missnöje, misstroende och öppna, självgoda förakt mot oliktänkande som frodas i landet just nu ..

..  utan den allra minsta lilla strimma blått.

Vi var så naiva, eller ..

.. jag var så naiv, verkar vara en fullt godtagbar ursäkt när en politiker ställs inför pinsamheter som; föreningsbidrag som betalats ut till icke-existerande föreningar eller kurser utan deltagare, kriminella som får ut miljoner i assistansersättning utan ge assistans eller miljoner för att erbjuda hemtjänst till äldre som inte heller finns .. eller inte fått den hjälp som de inte ens visste de sökt.

Vi var så naiva .. säger politikerna när det står klart att ungdomar, som inte förstår ett enda ord svenska när de börjar skolan vid 13-14-15 års ålder, inte går ut skolan med godkända betyg.

Vi var så naiva, suckar politikerna när 40-talets stora barnkullar visar sig vilja fortsätta att leva, och dessutom envisas med att kräva pension, trygghet och vård, sjuttiofem-åttio år senare.

Vi var så naiva .. suck .. är en jättebra ursäkt när det visar sig att det inte finns tillräckligt med bostäder, eller arbeten, eller någonting annat som hade varit ganska lätt att förutse om vederbörande verkligen försökt sätta sig in i det uppdrag h*n glatt kvitterar ut en lön som h*n inte gör skäl för.

Vi var så naiva att vi trodde att det fanns tillräckligt med lärare när vi lovade mindre klasser och fler lärare, vi var så naiva när vi talade om arbetslinjen .. upptäckte de naiva själva, när de blev alldeles förskräckligt överraskade över att det inte fanns en hög högavlönade arbeten att välja på efter det att uppdraget helt överraskande tagit slut.

För visst är det märkligt att det inte finns mer att välja på än riksdagspension för den som har som främsta merit att vederbörande nött riksdagsbänken i ett antal år och därför haft rätten att vara så naiv att h*n trodde att h*n därför inte var ansvarig för något som hände under den tiden.

Om jag skulle försöka med samma ursäkt i kontakten med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller Skatteverket antar jag att jag skulle bli utskrattad innan straffavgiften kom som ett brev på posten.

Det verkar finnas en viss likhet mellan de politiker som vi väljer att representera oss i riksdag och regering och landets nyexaminerade lärare eftersom det verkar vara lika lätt att komma in i riksdagen som på lärarlinjen. Nästan vem som helst kan bli riksdagsledamot eller lärare .. och inte för att jag vill vara elak, men i dag måste man vara bra naiv för att inte se det.

Efter varje val växer gruppen av vilsna stackars fd riksdagsledamöter som irrar omkring och tvingas till passivitet och bidragsberoende på skattebetalarnas bekostnad .. eftersom de inte anses värda den lön de är vana vid på en arbetsmarknad där kraven är högre än de som ställs på en riksdagsman i Sveriges Riksdag.

PISA är en kunskapsutvärdering, som går ut på att utvärdera hur femtonåriga elever i olika länder är rustade inför framtiden när de ska gå ut skolan. Projektet drivs av OECD, och utvärderingen sker främst genom prov inom fyra områden: matematik, naturvetenskap, läsförståelse och problemlösning.

Men nu när vi varit så naiva så länge och trott att riksdag och regering består av kompetenta och kunniga personer och att skolans alla problem kommer att lösas bara vi får fler lärare så kanske det hade varit bra med en kunskapsutvärdering som går ut på att utvärdera hur våra riksdagsledamöter och lärare inför framtiden när de ska utföra sina uppdrag. Varför inte använda sig av de redskap som finns inom den redan existerande PISA undersökningen för femtonåringar .. prov inom matematik, naturvetenskap, läsförståelse, problemlösning samt .. som en liten extra krydda på anrättningen .. konsekvensanalys.

Tänk vilken merit i kommunal- och riksdagsval det skulle vara om den som kandiderade kunde visa upp åtminstone 2-3 av dessa färdigheter?

Tänk så tryggt det skulle kännas för alla elevers föräldrar, om barnens lärare kunde bevisa att de själva uppfyller de krav som ställs för att deras barn ska vara rustade för framtiden.

Vi väljare har varit alldeles för naiva när vi stoppat våra valsedlar i valurnorna och därmed valt de helt okända förmågorna som nu står och ursäktar sig med att de var alldeles för naiva för de uppdrag de åtog sig genom att kandidera.

Det borde bli en ändring på det, tycker jag.

Men det kanske beror på att jag är så naiv?

SVT,

Motpol, Ledarsidorna, WTF, HAX, Fnordspotting,

Farväl Folkpartiet och ..

.. tack för den tid som varit, Jan Björklund.

För jag är helt säker på att Birgitta Ohlsson blir vald till ny partiledare. 

En KVINNA .. det är väl det "nytänkande" som krävs i dag, när de övriga Allianspartierna är feministiskt, jämlika och tidsanpassade.

Sedan är det bara en tidsfråga .. 10-15 år eller så .. innan ALLA partier med självaktning bör ha en partiledare med utländsk bakgrund. Något mer fantasilöst och förutsägbart än svensk politik finns inte.

Överraska mig! Möt framtiden lite tidigare än när den är på väg att passera bästföredatum.

Gör något oväntat i stället för det som så gott som alla sett komma under låååång tid .. som Birgitta Ohlssons, Mikael Dambergs och Ylva Johanssons positionerande inför striden om partiledarposten och makten.

Folkpartiet vill ha FÖRNYELSE och förnyelse i den folkpartistiska världen är .... Birgitta Ohlsson??

Jisses!

Överraska mig .. nominera JasenkoSelimovic som motkandidat till Birgitta Ohlsson, för in lite frisk luft och nytt blod i den inavlade debatten och tina upp de kyliga relationerna mellan politikerna och folket.

Vem vet .. det kanske skulle vara så uppiggande att det tändes en gnista av hopp om en politisk färdriktning baserad på verkligheten i stället för i förhållande till Sverigedemokraterna?

GD, Expr., Expr.,

Hot mot människovärdet eller klasskamp på "Ring P1"?.

Varje fredag klockan 9.30 sitter jag i bilen och lyssnar på P1. Varje fredag ca 10-15 minuter senare stänger jag av och kör de resterande 20 minuterna under fullständig tystnad för att lugna ner mig innan jag kommer hem.

Särskilt illa är det när det är Täppas Fogelberg eller Alexandra Pascalidou som svarar på lyssnarnas frågor i programmet "Ring P1".

I går var inget undantag. Fast ibland överträffar programledarna sig själva så till den milda grad att det blir underhållande under några minuter. Det hände i går.

En mycket .. MYCKET .. ung människa ringer upp och vill tala om de "de rasistiska ord" som vi aningslöst och kränkande använder dagligen. Ord som bortsett från sin negativa klang också hade en negativ betydelse, som till exempel ..

SVARTJOBB

SVARTA PENGAR

SVARTA INKOMSTER

SVARTA BÖRSAFFÄRER

SVARTA BOLAG.

Ansåg inte Täppas att det var dags att ta itu med de rasistiska orden?

Den tvekan som fanns innan svaret, gav en vink om att h*n verkligen tänkte efter. Bra idé eller mindre bra idé? Kunde funderingar från dagens barn användas i den Politiska Kampen? Avgörandet måste fattas blixtsnabbt eftersom det var direktsändning.

Han drar efter andan .. spänningen är oliiidlig .. och så meddelar han, att i och för sig så låter det illa men orden handlar inte om rasism utan beskriver en klassfråga .. eftersom dessa ord enbart används för att beskriva RIKA människors ansträngningar för att slippa betala skatt som skulle gynna fattiga människor.

Man kanske kan beskriva dem som hot mot människovärdet, tänkte jag lite uppgivet och ironiskt och stängde av.

Nu har jag haft möjlighet att tänka efter och undrar lite stillsamt för mig själv, hur förhåller vi oss till rasistisk mat som till exempel SVARTSOPPA, SVARTRÖTTER, SVARTPEPPAR och SVARTA VINBÄRS-produkter?

Rasism eller klassfråga?

Hur står det till med svarta ord som börjar närma sig kulturen? SVARTKONST, SVARTMÅLA, SVARTSJUK och SVARTA HÅL som poeter, regissörer och författare brukar hämta sin inspiration ur? Hur förhåller vi oss till alla andra sammanhang där svart kan vara synonymt med SORG, DEPRESSION, ELEGANS, ONSKA, FORMALITET och AUKTORITET?

För att inte tala om svart när det gäller färgkoden för kulturella sammankomster där den svarta klädseln är en signal om att bäraren är både KULTURELL och INTELLEKTUELL!

Om det inte är en kvinna som bär den klassiska "lilla svarta", för då är det helt klart en klassfråga.

Det är nog inte så dumt med P1 ändå. Nu börjar jag se en röd(?) tråd i politiken som kanske kan ge svar på om ord som MÖRKRUM och MÖRKRÄDD verkligen kan få vara kvar i svenska språket?

Dessutom så förstår jag äntligen varför Mikael Damberg fick åka till IKEA i Västerås medan Stefan Löfvens första uppdrag efter den långa, vilsamma semestervilan var att inviga Segerstedtinstitutet som ska bli "en del i kampen mot hotet mot människovärdet". Det borde jag ha begripit så fort hen ställde sig upp och lyfte den brännande aktuella och viktiga frågan om #backaZara, inför jublande SSU:are.

Men hur blir det egentligen med jämställdhetsorden. Ordet statsman känns ju lätt föråldrat och för närvarande helt oanvändbart. Ska vi satsa på en stats-en eller flera stats-ena/ens? Eller blir det bättre med stats-hen och stats-hens??

Nu kan vi kanske se fram emot en ny, jämlik ordlista utan rasistiska eller på annat sätt stötande ord .. fram till nästa val ungefär? Det skulle kanske ge statsministern lite mer att tala om än förra året då han teg sig fram till den stora dagen då svenska folket skulle få klart besked om hur hans planer för Sverige såg ut.

Jag för min del väntar fortfarande.

Fnordspotting, DHE,

SvD, Nyheter i dag,

Äntligen har polletten ramlat ner ..

.. och den rödgröna vänsterns trupper har kommit till insikt om att allt de hittills gjort i form av attacker på Sverigedemokraterna bara har gjort partiet starkare och större. Varje "välplanerad" smash har hittills bara resulterat i ett antal dubbelfel.

Trots det är det aldrig försent att ta itu med det som borde ha gjorts tidigare.

Men att satsa på samma taktik som ledde till förlust, fast mot en annan motståndare, känns inte riktigt genomtänkt?

Den "nygamla" tanken är alltså inte att det är vänstertruppernas fel att kriget verkar vara förlorat ... det var motståndaren som var felvald?

Men det går att lägga om kursen och nu är samhällets fiender inte längre Sverigedemokraterna utan det nya begreppet "Skrikhögern" och Jimmy Åkesson ersätts av den nya fienden som numera är "Borgerliga Ledarskribenter".

Detta är en glasklar vinnare. När den Nya Vänstern "tiger ut" Sverigedemokraterna kommer deras oppositionssiffror naturligtvis att sjunka med samma hastighet som de steg under åren då de motarbetades med full vänsterkraft .. tänk vad förvånade de ska bli!

Och genom att attackera alla "borgerliga" skribenter tar "den Nya Vänstern" sikte på att tillintetgöra all trovärdighet högerut genom att följa den hyllade strategen Per Svensson .. om vilken SvD:s Fredrik Johansson bl.a skriver så här ...

Han underkänner sina meningsmotståndares (förlåt, ”meningsfränders”) förmåga till självständigt tänkande och hävdar till och med att de med berått mod gör något de vet är dåligt. De är ängsliga, konformistiska och kollektivistiska. Där andra ser borgerliga ledarskribenter ser Per Svensson enfaldiga våp.

Han – av alla människor – väljer därmed att ta ifrån sina debattmotståndare rätten till deras egna uppfattningar och de motiv de själva anser sig ha för dessa. Istället säger han att de agerar på grupptryck och att det är ”integrationen” (elegans är ingen bristvara i den svenssonska stilistiken) av Sverigedemokraterna som är syftet.

Psykologin verkar ha förlorat en lysande stjärna i Per Svensson.

Den Nya Vänsterns Nya Plan verkar alltså vara att de .. genom att ignorera SD och i stället myntar ett nytt begrepp "Skrikhögern" .. flyttar fokus från SD så att väljarna glömmer bort dem.

Och genom att attackera borgerliga ledarskribenter skapar de samma beröringsskräck med borgerligheten som varje medborgare borde ha haft mot SD och därmed är Alliansen också borta från racet mot Majoritets-Makten.

Fullständigt genialiskt, eller hur?

Skrikhögern är nu alltså det nya Förbjudna. Glöm SD .. den som vill Hata Korrekt anmodas härmed att hålla nuvarande vänsterkurs men att sikta mot allt som liknar borgerlig journalistik.

Kampanjen Hata Skrikhögern kan bara inte misslyckas .. de rödgröna opinionssiffrorna kommer att stiga skyhigh fram till 2018!.

Ledarsidorna, 

Ett antal kända namn i mediavärlden ..

 .. diskuterar om folket bör eller inte bör få veta "allt" när de rapporterar det som händer och sker i samhället.

De är inte ensamma om att vara tveksamma när det gäller vad svenska folket tål att läsa utan att fullständigt löpa amok, härja och släppa fram den dolda, våldsbenägna vikingen inom sig.

Det stora problemet är att de faktiskt inte äger frågan, trots att TT hänsynsfullt skickar meddelanden när de publicerar känsliga uppgifter som till exempel nationalitet på förövare eller signalement på efterlysta.

I dagens samhälle kan vem som helst få vilka uppgifter som helst någon annanstans än i "riksmedia". Vilket gör att allt "hänsynstagande" .. som syftar till att undvika att ursvenskens raseri- och bärsärkagångsarv bryter ut .. gör att den som hittar de "dolda" uppgifterna känner sig förminskad, lurad och .. fortsättningsvis .. ganska misstänksam.

"Hemsk utveckling för journalistiken att vanligt folk vänder sig till Flashback för att få fakta" .. skriver Per Gudmundson på twitter och även om jag håller med honom, kan jag konstatera att därmed fick ytterligare några okunniga veta var utelämnade fakta finns att söka.

Om de inte redan visste det efter att ha läst Lars Lindströms förhoppningsfulla krönika i Expressen där vi mellan raderna kan ana hur storslaget, upphetsande och lösnummersäljande det skulle vara om det .. äntligen .. utbröt lite rubrikskapande raskravaller även i Sverige.

Hänvisningen till de obehagliga rasisterna på Flashback och sajten Avpixlat blev därmed som en annons för dem som sökte likasinnade i det ärendet eller för dem som letar efter det som utelämnas, för att den obildade "folket" inte ska löpa amok och skada någon nödlidande stackare från något annat land.

Eftersom jag själv hör till gruppen obildat folk från landsbygden så känner jag inte riktigt igen mig när eliten diskuterar hur jag förmodas reagera om jag får för mycket fakta eller om jag tål att ta del av HELA sanningen utan att bli våldsam.

Har det alltid varit så här?

Har alla som anser sig stå över mig alltid sett mig som en del av en särskilt våldsbenägen rasistisk grupp .. skild från eliten på grund av genetiska defekter?

Elitens förakt mot "vanligt folk" blir extra tydligt när jag läser att god journalistik innebär att man ska ta ansvar för att inte argumentera i frågor där man kan få medhåll av vanligt folk.

Skulle vår politiska, kulturella och akademiska elit tro mig om jag försäkrar att jag kan hantera sanningen och/eller ett tydligt signalement utan att för den skull få en oemotståndlig lust att misshandla någon till döds?

6mannen, 

"Var är Stefan Löfven?", är en fråga ..

  

.. som väldigt många ställer sig i dag. Jag undrar också var vår statsminister befinner sig, men framför allt så skulle jag gärna vilja veta hur han ser på sin egen roll som statsminister?

Vad tror han ingår i åtagandet? Vilket ansvar är hans och vilket anser han vara Någon Annans?

Stefan Löfven är vad vi vanliga dödliga kallar en fackföreningspamp. Enligt egen utsago KAN han näringslivet, och då skulle jag gärna vilja veta vad han i sin roll som fackföreningsman skulle tycka om ett större företag som leddes på samma sätt som han leder Sverige?

Ett stort företag har EN företagsledare och ett antal underordnade chefer som ansvarar för olika delar av företaget .. precis som vårt land har EN statsminister och ett antal ministrar som var och en ansvarar för sitt eget departement.

Det stora Företagets Ledare ansvarar för det som händer i HELA Företaget. I de fall då en underordnad avdelningschef inte klarar av sitt uppdrag, är det Ledarens ansvar att påtala detta, se till att misstagen åtgärdas och .. om det är nödvändigt .. ersätta vederbörande med en annan, mer kompetent person.

En verklig Ledare är tydlig i sitt ledarskap. Fokuserar på helheten i stället för på individer.

Ledaren är den som måste se till att företaget lönar sig. H*n har också har det övergripande ansvaret för alla som är anställda i det. En god företagsledare inser att de anställda .. även den allra obetydligaste kuggen i maskineriet .. byggt sina liv och sina familjers trygghet på de inkomster de utlovades när de anställdes.

Men Ledaren är också den som ytterst måste fatta de obehagliga besluten. När orderböckerna inte fylls på och siffrorna i bokföringen blir röda, är det Ledaren som måste rädda det som räddas kan. För även om det innebär personliga katastrofer för några, så kan ett snabbt och skickligt agerande vara det som gör att inte alla mister sin försörjning.

Att vara Ledare för ett stort företag handlar inte om att vara trevlig, ge julklappar, bjuda på julbord eller gratis förmåner för underchefer och personal. Det handlar om att rädda Företaget till varje pris så att Företaget ger utdelning på insatt kapital, att ekonomin är välskött och att produkten som Företaget säljer är efterfrågad och skickligt marknadsförd, vilket gör att de som är beroende av Företaget känner trygghet och förtroende.

Ryktesbildning, konspirationsteorier och oro inom verksamheten kan vara förödande och uppstår för det mesta när ett ledarskap är så svagt, fegt och otydligt att det ger utrymme till dem som har ett egenintresse i att Ledaren avsätts, misslyckas eller ersätts, av just den eller dem som ligger bakom den falska bild sprids inom Företaget.

Negativa rykten om ett företags ekonomi och framtid, påverkar inte bara de anställdas arbetsmoral utan är också skadliga för Företagets bild utåt. Rykten om att ett företag är på fallrepet lockar inga nya kunder, färre kunder ger sämre ekonomi, vilket i sin tur gör att fler anställda ser sina arbeten och sin försörjning försvinna.

En god Ledare inser att det är viktigt för Företaget att de anställda känner förtroende, trygghet och uppskattning. En verklig Ledare tar ansvar, skapar möjligheter i stället för svårigheter och tar tillvara på den kompetens som finns inom Företaget.

En stark Ledare ligger inte kvar i hängmattan och har semester eller skyller på Någon Annan, när det händer en akut katastrof inom Företaget. En engagerad Ledare är alltid närvarande, har överblick över vad som sker och är tydlig med att det är h*n och bara h*n som bär det avgörande och yttersta ansvaret för Företagets framtid.

Så ser jag på Ledarskap och jag undrar .. vad trodde Stefan Löfven att det handlade om när han sökte jobbet som Statsminister?

Att vinna valet och få ämbetet som en hederstitel? .. och så skötte Någon Annan resten?

Det goda samhället, Ledarsidorna, Motpol, Toklandet,

Bengt Baron sommartalar om företagande och svenska politikers syn på företagande,

Widar Andersson om S i Folkbladet, SvD,