Värdighet eller Värdegrund inom den ”normala” äldreomsorgen?

Sveriges äldre förtjänar att få världens bästa äldreomsorg. Vi kan inte acceptera att äldre dör ensamma, slutar sina liv socialt isolerade eller att människor känner stark oro inför att bli gamla på grund av brister inom omsorgen och sämre pensionsvillkor.

Alla människor ska kunna åldras med värdighet. Den dag man får svårt att klara sig själv ska samhället gå in och erbjuda den hjälp som behövs för att den äldre ska kunna fortsätta leva ett tryggt och meningsfullt liv.

Vår utgångspunkt är att varje människa är unik, med egna önskemål och intressen. Rätten till självbestämmande är lika viktig oavsett ålder. Den välfärd som betalas med våra gemensamma resurser ska därför präglas av stor valfrihet, hög kvalitet och ett värdigt bemötande och finnas tillgänglig för alla som behöver den.

Det finns ingen åldersgräns som upphäver rätten att bestämma över sin vardag. Äldre ska få känna välbefinnande och ha inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges, oavsett i vilken kommun de bor. Alla ska få ett värdigt bemötande, ett tryggt boende och nära till läkarkontakter inom äldreomsorgen. Vi vill även förbättra för äldre genom att sänka skatten så att pension och lön beskattas lika, införa ”guldkort” i sjukvården, trygghetsboenden i alla kommuner, höja den demens- och geriatriska kompetensen hos personalen och få in mer kultur i omsorgen.

De sista åren i livet ska vara precis lika värdefulla som de första. Ingen ska behöva vara orolig för att inte få den omsorg de behöver. Valfriheten måste ökas och byråkratin måste minskas. Vi är alla olika, även när vi är äldre. Även om äldre överlag är nöjda med sin vård och omsorg, behöver kvaliteten inom vården och omsorgen för äldre höjas. Kvalitet kan handla om att ha en fast läkarkontakt och att som gammal slippa att sitta och vänta på akuten. Det kan också handla om att man själv får välja vem som kommer och städar i hemmet eller möjligheten att välja vilken typ av boende man ska bo på. Alla dessa aspekter måste vara med när vi ska skapa en bättre äldreomsorg.

Vi vill att äldre ska få bestämma själva över sitt liv och sin vardag, oavsett om det handlar om deltagande i arbetslivet eller vad de vill få hjälp med från hemtjänsten. Alla äldre ska kunna vara aktiva och må bra så länge som möjligt. Vi vill att fler får möjlighet att leva och bo som de önskar, även på äldre dagar, och att det finns en trygg äldrevård i hela Sverige.

Äldreomsorgen berör oss alla. Antingen är vi själva äldre och befinner oss i äldreomsorgen, vi kanske arbetar där, eller så kommer vi i många fall förr eller senare att hamna där.

Alla dessa vackra ord är hämtade från samtliga riksdagspartiers hemsidor, men det finns inte ett enda ord, en enda mening som skildrar den verklighet som väljarna tvingas möta den dag då de blir äldre, befinner sig i äldreomsorgen, kanske arbetar där eller förr eller senare hamnar där?

Verkligheten ser, som vi alla vet, helt annorlunda ut.

”Egna önskemål och intressen” kan du glömma, om du inte kan finansiera ditt vårdbehov själv. Det finns ingen värdighet utan bara ensamhet för den som inte har en familj som är villig att axla ansvaret. Det ”meningsfulla” livet innehåller inte några som helst aktiviteter utöver snabba blöjbyten, ingen möjlighet att vistas ute under de ”sista värdefulla åren”, rätten att bestämma över sin egen vardag innebär inte rätt till kommunikation på det egna språket och det ”värdiga bemötandet” får inte ens plats på det minutschema som stressad, ofta outbildad, hemtjänstpersonal tvingas följa.

Det som skildras i de politiska partiprogrammen är drömmar, fantasier om en tid som var och aldrig kommer att komma tillbaka. Verkligheten bakom de tomma orden och den sanningen som börjar ta form som det nya ”normala”, vill vi inte gärna förhålla oss till, trots att vi alla en dag kommer att tvingas göra det.

Och då är det förmodligen för sent. Då är det nya ”normala” kameraövervakning dygnet runt i hemmet, eller på rummet, och robotvård styrd av kommunens robotansvarige eller en låglöneanställd någonstans i Långtbortistan.  Allt enligt Socialstyrelsens nationella värdegrund om att värna och respektera den enskilda personens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning.

Rikard, fd lärare, beskriver det hela väl i en kommentar om psykisk ohälsa som bör läsas i sin helhet hos Fredrik Antonsson/I Otakt - Att vara normal är att tänka, känna och göra som alla andra. Detta är ett faktum, då det enda sättet att definiera eller mäta normalitet är genom med vilken frekvens och på vilket sätt en handling förekommer hos en population. Normalitet är således kvantitativt, inte kvalitativt som mått. [ …. ]

… skillnaden mellan det som är verkligt på riktigt och det som är vår gemensamma illusion av normalitet – det är ju i Sverige normalt att låta ens mor & farföräldrar, eller de egna föräldrarna, svälta till döds på kliniker istället för att hjälpa dem själva. Detta ses som normalt och gott, precis som avlivandet av livsdugliga foster eller könsstympning av flickebarn, så länge det rör sig om brunare barn. Det är det normala.

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit det här, men var ett land befinner sig på Värdegrundsskalan synliggörs främst av hur de som styr värderar och behandlar de svagaste och med hjälpbehövande i samhället – äldre, funktionshindrade, psykiskt sjuka, kroniskt sjuka, missbrukare och hemlösa.

Så om vi lämnar de fria fantasierna på partiernas hemsidor och ser till vad de verkligen har levererat eller planerar för så kan vi lätt utläsa värdet av den ”Värdegrund” som de bekänner sig till.

Värdegrund och rötter ..

.. är Stefan Löfvens favorittema när han talar om Socialdemokraternas förträfflighet.

Alltså Socialdemokraternas Värdegrund och Sverigedemokraternas rötter.

Särskilt mycket rötter var det i valrörelsen 2014 när socialdemokraterna beskrev sig själva som ett under av godhet med rötter i den bördiga svenska myllan och SD som ett giftigt ogräs som rotat sig i brun, nazistisk gyttja.

Jag tänkte .. är han inte riktigt klok? För eller senare kommer han att behöva stå till svars för Socialdemokraternas egna rötter och handlingar i verklighetens 30-tal .. för till skillnad från väldigt många har jag hela tiden varit fullt medveten om Socialdemokraternas historia.

Men med den valrörelsens samtalsklimat kändes det inte riktigt hälsosamt att ifrågasätta den fastslagna, godkända historieskrivningen.

När rösterna var räknade efter valet 2014 utropade sig Stefan Löfven till vinnare och hade den ofattbara turen att få Alliansen att godta den seger han egentligen inte hade vunnit. När det ändå höll på att gå åt skogen för sossarna fick han DÖ-överenskommelsen som frälsarkrans att hålla sig flytande på de kommande fyra åren.

Och .. vips .. så fick vi känna på den s-märkta värdegrunden. Regeringen hann knappt landa vid makten förrän de gav sig på de svagaste i samhället, bl.a de funktionshindrade, som beskrevs som tärande, fuskande och rent kriminella.

NU då .. tänkte jag, nu måste väl ändå 30-talet s-märkta syn på funktionshindrade/sinnessvaga komma upp till ytan?

Men ingen reagerade? Ingen såg heller regeringens åtstramningar när det gällde psykisk ohälsa, som något som kanske bottnade i en gammal värdegrund med rötter i en tid som alla helst vill glömma eller klistra på någon annan.

När de äldre kommer närmre och närmre forna tider fattigstuga när äldrevården ”slimmas” och ”effektiviseras” så till den milda grad att det påminner om den tid då de ”tärande” auktionerades ut till lägstbjudande.

Men NU kom den, filmen om ETT FOLK, ETT PARTI som skildrar den tid då Socialdemokraterna utvecklade sina rötter och sin värdegrund och oavsett politisk hemhörighet så måste vi väl erkänna att det var ett genialiskt drag i en valrörelse som sossarna försökt få att handla om välfärd, solidaritet och lika värde.

Majoriteten av de kommentarer jag läst uttrycker den djupaste förvåning och överraskning trots att t.ex tvångssteriliseringarna inte upphörde förrän 1976?

”De socialdemokratiska "hjältarna" Gunnar och Alva Myrdal var ivriga förespråkare av tillämpad rashygien, och vad värre är, att deras motbjudande rashygieniska idéer hade en enorm genomslagskraft i samhället.

I sin bok "Kris i befolkningsfrågan" från 1934 förordade paret Myrdal bland annat tvångssterilisering av människor, för "utsovring av höggradigt livsodugliga individer". Mellan 1934 och 1941 tvångssteriliserades tusentals svenskar av rashygieniska skäl. De flesta var lågutbildade kvinnor ur arbetarklassen. Även många zigenare och "tattare" steriliserades.

Steriliseringslagarna sammanfaller tidsmässigt nästan exakt med socialdemokraternas 44 år långa obrutna regeringsperiod, åren 1932-1976.

Gunnar och Alva Myrdal - de två svenska rashygieniker som har orsakat absolut störst skada - hyllas dock fortfarande som arbetarrörelsens hjältar, och detta av exakt samma svenska arbetarrörelse som så gärna framställer sig själva som frontsoldater i kampen mot ondskan och mot fascismen”.

1934 skärptes steriliseringslagen 1941. Dåvarande justitieministern presenterade regeringens förslag till förändring med följande motivering:

”Ett betydelsefullt steg framåt i riktning av att sanera den svenska folkstammen, att befria den från fortplantning av arvsanlag, som leda till att i framtida generationer det förekommer individer, som icke äro önskvärda medlemmar av ett sunt och friskt folk.”

Det ledde till en avsevärd ökning av antalet tvångssteriliseringar och totalt steriliserades ca 63000 personer.

Jag vet inte hur många funktionshindrade som förlorat sin rätt till ”ett liv som alla andra” och hur många utbrända, utslitna anställda inom skola/vård/omsorg som nekats sjukskrivning efter att ha drabbats av psykisk ohälsa, under den senaste mandatperioden, men det går inte att bortse från att den ”gamla värdegrunden” fortfarande är fullt synlig. Svaga, utslitna och psykiskt sjuka är inte mycket värda .. särskilt inte om de är kvinnor.

Men än finns det hopp för Socialdemokraterna!

SSU har presenterat en egen hemsnickrad lite rörande kampsång där de bestämt hävdar att:

Sossarna skall göra allting bra!! För vi är starkare tillsammans. Från mörkret, vi stiger, vi stiger, vi stiger. Mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger .. Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen! Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen! Aahaahaahaahahahhahahh Ahhha! Aahaahaahaahahahhahahh Ahhha!”

Något som jag tolkar som att sossarna nu har insett att de under fyra års tid fört ner landet i djupaste mörker och nu tänker föra det mot ljuset igen genom att dumpa Miljöpartiet och Vänstern och bilda en ren socialdemokratisk majoritetsregering.

Hur det nu är tänkt att gå till?

Maciej Zarembas uppmärksammade artiklar i Dagens Nyheter 1997:

Rasren i välfärden. Folkhemmets förträngda arv

De olönsamma skars bort.

Hot mot människovärdet eller klasskamp på "Ring P1"?.

Varje fredag klockan 9.30 sitter jag i bilen och lyssnar på P1. Varje fredag ca 10-15 minuter senare stänger jag av och kör de resterande 20 minuterna under fullständig tystnad för att lugna ner mig innan jag kommer hem.

Särskilt illa är det när det är Täppas Fogelberg eller Alexandra Pascalidou som svarar på lyssnarnas frågor i programmet "Ring P1".

I går var inget undantag. Fast ibland överträffar programledarna sig själva så till den milda grad att det blir underhållande under några minuter. Det hände i går.

En mycket .. MYCKET .. ung människa ringer upp och vill tala om de "de rasistiska ord" som vi aningslöst och kränkande använder dagligen. Ord som bortsett från sin negativa klang också hade en negativ betydelse, som till exempel ..

SVARTJOBB

SVARTA PENGAR

SVARTA INKOMSTER

SVARTA BÖRSAFFÄRER

SVARTA BOLAG.

Ansåg inte Täppas att det var dags att ta itu med de rasistiska orden?

Den tvekan som fanns innan svaret, gav en vink om att h*n verkligen tänkte efter. Bra idé eller mindre bra idé? Kunde funderingar från dagens barn användas i den Politiska Kampen? Avgörandet måste fattas blixtsnabbt eftersom det var direktsändning.

Han drar efter andan .. spänningen är oliiidlig .. och så meddelar han, att i och för sig så låter det illa men orden handlar inte om rasism utan beskriver en klassfråga .. eftersom dessa ord enbart används för att beskriva RIKA människors ansträngningar för att slippa betala skatt som skulle gynna fattiga människor.

Man kanske kan beskriva dem som hot mot människovärdet, tänkte jag lite uppgivet och ironiskt och stängde av.

Nu har jag haft möjlighet att tänka efter och undrar lite stillsamt för mig själv, hur förhåller vi oss till rasistisk mat som till exempel SVARTSOPPA, SVARTRÖTTER, SVARTPEPPAR och SVARTA VINBÄRS-produkter?

Rasism eller klassfråga?

Hur står det till med svarta ord som börjar närma sig kulturen? SVARTKONST, SVARTMÅLA, SVARTSJUK och SVARTA HÅL som poeter, regissörer och författare brukar hämta sin inspiration ur? Hur förhåller vi oss till alla andra sammanhang där svart kan vara synonymt med SORG, DEPRESSION, ELEGANS, ONSKA, FORMALITET och AUKTORITET?

För att inte tala om svart när det gäller färgkoden för kulturella sammankomster där den svarta klädseln är en signal om att bäraren är både KULTURELL och INTELLEKTUELL!

Om det inte är en kvinna som bär den klassiska "lilla svarta", för då är det helt klart en klassfråga.

Det är nog inte så dumt med P1 ändå. Nu börjar jag se en röd(?) tråd i politiken som kanske kan ge svar på om ord som MÖRKRUM och MÖRKRÄDD verkligen kan få vara kvar i svenska språket?

Dessutom så förstår jag äntligen varför Mikael Damberg fick åka till IKEA i Västerås medan Stefan Löfvens första uppdrag efter den långa, vilsamma semestervilan var att inviga Segerstedtinstitutet som ska bli "en del i kampen mot hotet mot människovärdet". Det borde jag ha begripit så fort hen ställde sig upp och lyfte den brännande aktuella och viktiga frågan om #backaZara, inför jublande SSU:are.

Men hur blir det egentligen med jämställdhetsorden. Ordet statsman känns ju lätt föråldrat och för närvarande helt oanvändbart. Ska vi satsa på en stats-en eller flera stats-ena/ens? Eller blir det bättre med stats-hen och stats-hens??

Nu kan vi kanske se fram emot en ny, jämlik ordlista utan rasistiska eller på annat sätt stötande ord .. fram till nästa val ungefär? Det skulle kanske ge statsministern lite mer att tala om än förra året då han teg sig fram till den stora dagen då svenska folket skulle få klart besked om hur hans planer för Sverige såg ut.

Jag för min del väntar fortfarande.

Fnordspotting, DHE,

SvD, Nyheter i dag,

Björn Söder har samma människovärde som ..

.. Rossana Dinamarca, den rumänska tiggaren utanför Åhlens, Berusade Berra i portuppgången intill, Jan Helin på AB, Kungen, mig och alla andra människor. Vi har alla samma rätt till vår åsikt, vår egen personlighet och vår plats på jorden.

Det är ställt bortom allt politiskt käbbel .. åtminstone enlig mig. Sedan kan vi ju tycka hur illa som helst om andras åsikter och personligheter, sett ur vårt eget begränsade perspektiv.

Vad som också borde vara en självklarhet, är att de som avlönas av landets skattebetalare .. för att föra deras talan i landsting, kommun och riksdag .. representerar ALLA svenska medborgare. Tilltalet i riksdagen är FRÅN de folkvalda TILL de folkvalda och därmed ett samtal med HELA landets befolkning.

Att det ska vara så svårt att fatta för ett parti som talar om jämlikhet och jämställdhet?

Björn Söder är andre vice talman i riksdagen och i den egenskapen borde han ha vetat bättre än att vädra sina märkligt formulerade åsikter inför en journalist i en intervju. Respektlöst, ohyfsat och okunnigt.

Rossan Dinamarca är också folkvald i riksdagen, och hon borde ha förstått att riksdagen inte är platsen för individuella demonstrationer. Det är inte Björn Söder och SD som hon hånar när hon inte erkänner honom som talman .. det är hela det demokratiska systemet och den befolkning som hon företräder. Respektlöst, ohyfsat och okunnigt.

In med Magdalena Ribbing i riksdagen som coach för oerfarna riksdagsledamöter som behöver en genomgång av politisk vett och etikett, vilket kanske kan tända ett ljus hos vissa folkvalda som glömt varför de befinner sig där de är, vad de förväntas uträtta och vilka som betalar deras lön.

Men utanför det offentliga rummet  .. alltså INTE i egenskap av riksdagsledamot, offentligt eller i samtal med media .. när du inte representerar någon annan än dig själv eller din politiska åsikt, kan du tycka hur illa som helst om någon annan, använda din vuvuzela och hata/håna bäst du vill inom lagens gränser. Även om jag personligen tycker att argumenten biter bättre om man visar respekt för andra människors lika värde även då.

För min del så har jag inte mycket till övers för varken Björn Söder eller Rossana Dianmarca. De är INTE min sorts människor, INTE valda av mig och de representerar INTE den politiska åsiktsinriktning som jag har. Men de representerar människor jag känner och tycker mycket om .. och på deras vägnar skäms jag när de gör det så illa, klumpigt och taffligt.

DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD,

Fnordspotting, Ledarsidorna, Dick Erixon

Alla människor har ett värde ..

.. även den som värderar sig själv högre än andra. Vi kan värdera varandras åsikter, handlande och ord .. men börjar vi värdera varandras människovärde, så får vi ett samhälle som inte håller samman.

Om inte ordet var så missbrukat så skulle jag kunna skriva att vi borde bemöta varandra på ett respektfullt sätt, men den gamla betydelsen är tyvärr inte längre användbar.

Vi har alla egna upplevelser i bagaget, egna livserfarenheter, egna värderingar/tolkningar av ord och egna sanningar. Om 10 människor från olika verkligheter är i samma rum och upplever samma händelse, så skulle de förmodligen ha 10 olika tolkningar och 10 olika sanningar att berätta efteråt.

Om de då redogjorde för dem inför varandra så kanske 9 av 10 tyckte att de andra hade fel. Kanske skulle det uppstå våldsamma diskussioner som urartar till smutskastning och ställningstaganden där de som stod närmast varandra i upplevelsen av samma sanning angrep de andra genom att kalla dem för olika skällsord och nedvärdera dem som människor.

Det är inte precis så man för samtalet framåt.

Det finns en handfull människor som passerat mitt liv som jag tycker så intensivt illa om att det gör ont när jag tänker på dem. Men det är också det värsta jag tänker uttala mig om dem som personer. Kanske har jag lämnat några efter mig i livet som känner det samma när de tänker tillbaka på mig?

Jag sympatiserar inte med Sverigedemokraternas budskap .. även om jag kan förstå de bakomliggande orsakerna .. jag känner mig beklämd när jag ser Kent Ekeroth och Erik Almqvist på Expressens film och jag suckar uppgivet när jag läser om Lars Isovaara .. även om jag tror att han på fullt allvar upplevde sig som rånad i sin berusning, det var hans sanning just då, även om det senare visade sig vara helt fel.

Det de säger och gör är fullständig oacceptabelt och värt att kritisera, men vi måste lära oss att skilja på sak och person.

Det jag ser är människor som hamnat på fel plats i livet. Påklädda en för stor kostym och helt utan nödvändig formell eller social kompetens, har de fått ett uppdrag som de inte är mogna för och ett ansvar de inte kan hantera. Människor som inte lämnat tonårstidens drängfyllor bakom sig och som aldrig borde ha blivit tillfrågade om att ta det uppdrag de erbjöds.

Men vem tackar nej till pengar?

Särskilt om man inga har från början?

Tyvärr så finns det ju inte heller några krav på kompetens av något slag när det gäller dem som ska fatta beslut om medborgarnas liv och samhällets lagar?

Men hur illa jag än tycker om några, eller någon som person så skulle jag aldrig .. inte ens hemma .. spy ur mig ord som bastard, svin, avskum eller pack och se dem som något värdelöst som har mindre värde än mig själv.

Det slår tillbaka .. det förminskar den som gör det.

Människor kan också förändras. Själv har jag ingen som helst likhet med den jag var i 20-årsåldern. Förmodligen skulle jag inte ens tycka om mig själv om vi möttes i dag .. mitt 20-årsjag och mitt nutidsjag.

Det samtal som förs just nu skrämmer mig nästan mer än Sd:s budskap. Det tilltal, till eller om, andra människor som används skapar lika stora klyftor i samhället som rasim och ekonomiska avstånd oavsett vem som använder sig av det .. journalister, politiker eller sk vanligt folk.

Vi har all rätt att värdera och ifrågasätta varandras åsikter, handlande och ord, men när vi börjar värdera och uttrycka oss nedsättande om andras människovärde då är vi inte bättre än dem vi angriper och då river vi snarare sönder än bygger upp.

Men det är min åsikt och mitt livsmotto som jag försöker leva efter .. möjligen ser majoriteten det på ett helt annat sätt? 

AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr.,