"Pinsamt av S att ta hårdare tag ..

.. mot utsatta människor" .. så lyder rubriken på DN Debatt i dag.

Äntligen! .. tänker jag som verkligen brinner för och saknar ett samtal om situationen för de mest utsatta i samhället. De äldre, de funktionshindrade, de psykiskt sjuka och alla som fastnat i missbruk av olika slag.

Det är hög tid att vi talar öppet om vad som händer med dem som är totalt beroende av samhällets stöd för att överhuvudtaget kunna överleva på ett värdigt sätt.

Dessutom borde vi också uppmärksamma vad som händer med de anhöriga som i allt större utsträckning får ta ansvar för att den behövande verkligen får det h*n har rätt till. Det är de anhöriga som får agera både vårdgivare och företrädare i kampen mot den myndighet som både ansvarar för att den behövande ska få, och inte får, den hjälp och det stöd h*n behöver.

Det finns familjer som fullständigt går sönder i kampen för en anhörigs rättigheter. I allra värsta fall finns det inte bara en dement förälder att kämpa för utan också ytterligare en familjemedlem med antingen funktionshinder, psykisk sjukdom, missbruksproblem eller behov av extra resurser i en skola som mer skrämmer än lockar.

Vilket ofta landar i att någon i familjen går rakt i väggen och drabbas av utmattningsdepression vilket gör att hela familjens ekonomi rasar samman när Försäkringskassan nekar sjukpenning med hänvisning till att depressionen inte är tillräckligt svår.

Något som förmodligen ändrar sig över tid, när bostaden är såld på exekutiv auktion eller skilsmässan är ett faktum?

Nyligen talade jag med en kvinna som arbetat många år som sjuksköterska. Nu har hon flyttat till vår lilla stad och arbetar med något helt annat. Hon berättade att senast hade hon haft som uppdrag att göra hembesök hos dem som behövde hjälp med medicinering i en av landet största städer.

Det var mest ensamma, hjälpbehövande äldre.

Jag hoppas jag en dag kan bli av med bilderna av dem jag mött de här åren .. sa hon. Men just nu har jag dem med mig dagligen. Äldre förtvivlade människor som möter mig i dörren och ber om hjälp, med nerkissade kläder och blöjor som tyngts ner till knäna. Eller kontaktsökande ensamma som inget annat vill än att få byta några ord med en medmänniska. Eller de som ligger i sina sängar och behöver hjälp med rena sängkläder, lindring av sina smärtor, något att äta eller dricka eller byte av kläder. För att inte tala om alla dem som lider av långt gången demens som inte vet var de är eller varför de befinner sig där och blir fullständigt skräckslagna när en främmande människa kliver in genom dörren.

Och i inget av fallen varken fick jag eller hann jag hjälpa till. Det enda jag kunde göra var att säga till dem att använda larmet .. om de hade något.

Ibland upplever jag det som att våra äldre lever i total misär, trots att de betalar för hemtjänst.

Bara i år har jag träffat två kvinnor som gått rakt i väggen efter att ha arbetat i hemtjänsten. De söker desperat efter andra arbeten eftersom de nekas sjukpenning trots att de har läkarintyg på sömnstörningar, ångest och utmattningsdepression. Det är belöningen för den som gjort sitt yttersta i ett arbete som är omöjligt att utföra på ett sätt som inte ger utföraren en känsla av otillräcklighet. Ekonomiska problem läggs ovanpå den psykiska utbrändheten.

Jag har mött en handelsanställd ung kvinna med samma problem. Hon arbetade sena kvällar i en av de mest oroliga förorterna och rädslan var ett ständigt sällskap till och från jobbet. Efter ett brutalt rån tvingas hon, med hot om vite, att vittna mot en man som hon kände ren skräck inför. Nu har hon flyttat tillbaka till föräldrarna, är sjukskriven med ångest, handlingsförlamning, sömnsvårigheter och depression. Och även här nekar försäkringskassan att betala ut sjukpenning, vilket gör att hon också har stora ekonomiska problem som de anhöriga gör sitt bästa för att orka hjälpa henne att bära.

Kommunen kan bistå med försörjningsstöd om du först gör dig av med allting som kan göra att du har en chans att få ett nytt jobb och en ny start. Bostad, bil och

besparingar.

En man med ett lättare funktionshinder hjälptes av vården så till den milda grad att han förutom ett kraftigt tablettmissbruk också lider av minnesförluster i närminnet efter upprepade elchocksbehandlingar. De anhöriga tar avstånd eftersom han blir utagerande och "jobbig" när han mår som sämst och hade inte hans ex-flickväns föräldrar tagit på sig ansvaret för hans liv hade han förmodligen hamnat på gatan.

Funktionshindrade som levt i egna bostäder i närmare 20 år med hjälp av personlig assistans blir av med stödet från en månad till en annan och tvingas hem till föräldrar som är närmare 80 år och själva är beroende av samhällets stöd och hjälp. Visserligen säger lagen att kommunen ska ansvara för att den funktionshindrade ska få samma möjligheter till ett anständigt liv som alla andra .. men sanningen är att i vissa kommuner tar man hellre ett vite, än drar på sig en extra kostnad bara för att Magdalena Andersson och Åsa Regner ska kunna hyfsa budgeten genom få bort merparten av assistansreformen från staten.

Ensamheten och utsattheten bland de svagaste i samhälle blir alltså inte bättre av att staten hyfsar sin budget genom att lägga alla kostnader på kommunerna. 

Kostnader för de sjukskrivna utan sjukersättning och de som har laglig rätt till personlig assistans men som inte uppfyller Försäkringskassans krav på 20 timmar grundläggande behov (väldigt ofta, för ofta .. hamnar utredningen på dryg 19,5 timme efter Åsa Regners uppmaning att "dra ner på timmarna"!). Även kostnaderna och ansvaret för att bygga lägenheter, betala försörjningsstöd, utbildning, vård, tandvård och svenskundervisning till alla "nykomna", hem, försörjning och omvårdnad till ensamkommande barn, bostäder till äldre och funktionshindrade, demensvård, hemtjänst, hemsjukvård, missbruksvård, stöd till elever som far illa i skolan eller behöver särskilda stödinsatser och alla andra ekonomiska och praktiska hjälpinsatser som lagen säger att våra medborgare har rätt till hamnar också hos kommunerna och i förlängningen hos kommuninvånarna. 

Allt hamnar alltså på skattsedeln hos kommunens invånare. Men Magdalena Anderssons statsbudget ser bättre ut i år än förra året och ser du inte hur det har gått till så var du förmodligen en av dem som trodde att Sverige höll på att gå sönder och nu tror att den risken är avvärjd.

Många kommuner närmar sig konkursens rand på grund av kostnaderna och kraven för alla som ingår i begreppet "befolkningsökningen". Flyktingar, tiggare, ensamkommande barn och papperslösa .. alla har de rätt till sin del av det som betalas in till vårt välfärdssystem.

Kommunalskatten kommer att höjas rejält de kommande åren .. men det kommer aldrig att synas i regeringens budget. Men förr eller senare kommer du att märka att du får mindre trots att du betalar mer.

För en eller två kronors höjd kommunalskatt räcker inte till för alla i många kommuner och de som hittills fått stryka på foten är de som behöver pengarna mest. Människor som ofta betalat in till välfärdssystemet under ett helt liv och nu står med fyllda blöjor och våta kläder och gråter i ett hem som mer och mer förvandlas till en isoleringscell.

Den forna fattigstugan finns numera dold i ett vanligt bostadsområde, vilket förmodligen är mer skadligt än den gamla där de äldre åtminstone hade sällskap av varandra i sitt elände.

Det är verkligen hög tid att vi talar om hur Socialdemokraterna behandlar dem som tidigare var deras kärnväljare men som nu betraktas som tärande och onödiga.

Men så läser jag det som står under debattartikelns rubrik och inser att jag har tolkat den alldeles fel.

Jag borde ha vetat bättre.

Naturligtvis handlar artikeln om att vi återigen ska införa permanenta uppehållstillstånd och fri anhöriginvandring för alla som Migrationsverket beviljar asyl och om stöd och omtanke om andra länders utsatta medborgare som "tvingas" tigga på våra gator och hårdare tag mot främlingsfientlighet och rasism.

De hårdare tagen mot utsatta människor och bristen på trygghet och mänskliga rättigheter sparar vi till dem som vi inte ser som offer utan som en belastning.  Det vill säga, människor som politikerna helst klarar sig utan .. äldre, funktionshindrade, psykiskt sjuka och missbrukare.

I Otakt,

Årets första lamm ..

.. bara ett halvt dygn gammalt.

Åhh .. jag blir lika vekhjärtad varje vår och är det då ett särskilt vackert litet lamm, som det här, då blir det nästan för gulligt och jag kommer på mig själv med att gratulera mamman med lika fjantig röst som jag ibland använder till katten.

Snart kommer det att krylla av små ulltottar i alla fårhagar .. men för mig är det här det allra första och finaste.

Och om det hade varit mitt alldeles eget lamm så hade jag förmodligen döpt det till Pussel.

Centern krattar manegen för Stefan Löfven ..

"Vi såg ju att det sattes en bild av att Centerpartiet mer eller mindre passivt accepterade regeringens alla skattehöjningar" .. säger Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Emil Källström i en intervju i SvD i dag.

"Det sattes en bild av Centern"!

Det är alltså förklaringen till att Centern gick ut med ett förslag om att bryta sönder regeringens höstbudget. Ett förslag som alla redan på förhand visste att de övriga allianspartierna inte skulle ställa sig bakom.

Ett förslag som egentligen inte handlade om skattehöjningar, utan enbart handlar om vilken "bild" Centern vill att väljarna ska ha med sig in i valbåset nästa år?

Enligt Emil Källström skulle förslaget visa att Centern "ville öka trycket mot regeringen och nyansera bilden av vår egen position och visa på möjliga vägar framåt"?

Jättesmart! Och .. som av en händelse .. så kladdar Centerns nya framåtsträvande nyanserade partibild samtidigt ner övriga allianspartierna på ett .. förhoppningsvis .. fördelaktigt sätt för Annie Lööf.

Om det innebär att folket blir sittande med regeringen Löfven i ytterligare 4 år spelar tydligen mindre roll än om bilden av Centerpartiet som ett passivt parti avslöjas som sann.

Nu tror ALLA att Centern är ett handlingskraftigt parti som till och med kan använda sig av SD för att plocka center-russinen ur regeringens budgetkaka och inte alls sitter still i båten med pekfingret i luften för att kunna navigera på bästa sätt för att kunna bli landets andra eller tredje största parti.

Kosta vad det kosta vill .. Annie Lööf vill stå på den vinnande sidan 2018 och då gäller det att visa upp ett öppet hjärta och stå med ena benet rött, det andra blått och låtsas vara grön.

För det är ju en jättejättestor skillnad mellan att utnyttja SD för egen vinnings skull mot att använda sig av SD för att ta över det ansvar som den sittande regeringen inte visat sig klara av.

Och så länge som statistiken visar att väljarna är tillräckligt korkade för att köpa grisen i säcken en gång till så kanske Annie Lööf har hittat rätt taktik?

Det gick ju bra för Stefan Löfven .. även om det gick mindre bra för dem som trodde på hans kraftigt "nyanserade bild" av sossarnas regeringsförmåga.

Äntligen hemma igen.

Nu är vår Rackarkott äntligen på rätt plats i livet. Lite trött och medtagen och med en veckas sträng diet framför sig, men hon kan gå och verkar inte ha ont och det är ju huvudsaken.

Det finns väl inget som går så rakt i hjärtat som en liten hund som kvider av lättnad och går rakt i famnen efter ett par dygns ofrivillig skilsmässa och jag inser att det viktigaste i livet är ändå att ha någon/några att höra till och lita på.

Men jag måste säga att jag är imponerad av hur djursjukhuset som vi besöker är organiserat. Det är en ständig ström av oroliga och hjälpsökande djurägare, men allt flyter på ett sätt som gör mig grön av avund.

Först blir du mottagen av en av ett antal receptionister som intresserat förhör sig om symptom eller skador, sorterar dig i angelägenhetsgrad och berättar om det är lång väntetid eller inte. Smittspridande eller agressiva djur sorteras undan, eller får vänta i bilen, så att övriga besökande inte ska gå hem med fler sjukdomar/skador än de hade när de kom.

Bara en sån sak skiljer en vanlig akutmottagning från djursjukhusen!

På en vanlig akutmottagning för människor sitter vi alla tätt tillsammans oavsett symptom, vilket kan göra att en svårt sjuk eller akutskadad människa kan komma hem med en infektionssjukdom som försvårar/förvärrar eller kanske till och med omöjliggör läkningen/återhämtningen.

Väntetiden tillbringas i ett stort, rent och trevligt väntrum med tillgång till kaffeautomat och godis/läskautomat. Det är lugnt, rent och välorganiserat och personalen verkar veta exakt vad de ska göra och hur de ska hantera även de rörigaste av situationer.

Det kan ta tid, men det känns alltid som att läget är under kontroll och du och dina medväntepersoner blir alltid informerade om något tidskrävande aktutfall kommer att försena dagen så att du kan omboka rena rutinbesök.

Efter en stund får du träffa en leg. djursjukskötare som gör en förberedande undersökning och avgör om du får vänta ytterligare ett tag eller bör träffa veterinären snarast möjligt.

Så kommer en veterinär som ställer en diagnos eller beslutar om nödvändig provtagning, röntgen eller inläggning. En djurvårdare lotsar dig till eller mellan provtagningarna och hjälper dig eller tar helt hand om ditt djur.

I avvaktan på resultat från provtagning får du fortsätta med kaffedrickandet eller ta en promenad runt huset .. under förutsättning att du informerar receptionspersonalen som vid behov kommer ut och ropar in dig.

Om ditt djur ska vårdas hemma får du först ett samtal med veterinären så du vet hur du ska hantera medicinering eller övrig vård, om djuret ska läggas in får du ett papper som talar om vad som gäller och instruktioner om att det inte är någon idé att ringa utan att behandlande veterinär kommer att ringa upp dig varje dag mellan 11-15 så länge som djuret vårdas på avdelning bemannad med djurvårdare.

Och så det allra bästa, när du åker hem får du alltid en mapp med en sammanfattning av vad som gjorts och ska göras .. diagnos, vad den innebär, hur djuret har behandlats, ska behandlas och hur du ska hantera mediciner, mat, motion och eventuella efterkontroller.

Är det någonting jag vill ha som mänsklig patient är det en sådan mapp. Jag vet inte hur många gånger jag åkt hem från ett läkarbesök eller en sjukhusvistelse och slagits av tanken .. vad sa h*n egentligen?

Det skulle vara guld värt att ha en liknande manual att luta sig mot, men allra helst skulle jag vilja ha ett lika välorganiserat sjukhus till mig själv.

"För att få perspektiv på hur viktig man är i samhället ..

.. borde alla skaffa en hund som dyrkar allt man gör och en katt som inte bryr sig", är ett citat från Franklin P. Jones (1887-1929).

Från 12 års ålder har jag alltid haft minst en hund. Som mest har de varit fyra och som minst .. de senaste åren.. bara en. Allt jag har gjort har jag gjort i sällskap av en hund som antingen gått vid min sida, legat som en fäll vid mina fötter eller agerat dåligt samvete med huvudet i mitt knä. Jag vet inte hur många blogginlägg som jag skrivit med bara höger hand, eftersom jag varit tvungen att klia någon i nacken med den vänstra.

Nu är Rackarkotten inte hemma och jag känner mig amputerad, ensam, halv och skugglös.

På morgonen i går var allt som vanligt. Maken skuttade ur sängen okristligt tidigt, utfodrade de svältande och gick för att hämta tidningen medan den Makalöse Maurice och Rackarkotten utförde sina morgonbestyr i trädgården.

Några timmar senare hasade jag mig ner till frukostbordet, sörplade i mig mitt morgonkaffe och en macka för att sedan förbereda mig på dagens första hundpromenad.

Och då kunde inte hunden gå?

Hon bara låg och kunde inte resa sig. Vi lyfte upp henne .. och hon ramlade omkull. Vi bar ut henne och fick henne att ta några steg och hon svajade, gnällde och lade sig .. och blev liggande.

Det blev en akutfärd till det stora djursjukhuset där både jag och Rackarkotten blev en erfarenhet rikare när hon fick transporteras på rullbår in i huset och mellan avdelningarna.

En tarminflammation hade tydligen orsakat en akut inflammation av lederna i tassarna?

Jag hade ingen aning om att något sådant var möjligt?

Nu ligger hon på sjukhus med dropp och intensiv smärtlindring, min lilla Rackarkott, och om hon känner sig lika ensam och övergiven som jag så är det mer synd om henne eftersom hon dessutom har väldigt ont.

Jag hoppas, hoppas att hon får komma hem i morgon. För jag behöver nog henne mer än vad hon behöver mig?

Best friends forever?

 Jag kan inte låta bli att bli lite beklämmande nostalgisk när jag följer hur medierna försöker hetsa fram ett partiledarbyte under Moderaternas Sverigedagar nu i helgen.

Jag minns mina tjejkompisar från skoltiden. Eftersom jag bytte skola vart eller vartannat år under hela skoltiden fick jag ofta lämna goda vänner bakom mig för att åter bli den extra kompisen eller den som upplevdes som ett hot för någon.

Så någon enstaka blev en ny verklig vän, andra fick föreställa vänner eftersom de var vänner med vännen, andra udda fick ersätta vännen, när vännen och hennes vänner var upptagna på annat håll och slutligen fanns det "vänner" som ingen inte vågade annat än att vara vän med .. eftersom alternativet var att hamna utanför hela skolgemenskapen.

Det var ett besvärligt landskap att navigera i.

De åren formade mig till något av en social kameleont med känsliga spröt redo att suga upp stämningar, trender, hierarkier och strömningar. Aldrig bäst, aldrig sämst, aldrig visa svaghet eller rädsla men alltid social och anpassningsbar. Egentligen är det ett herrans underverk att jag inte utvecklades till en knallröd socialist.

I den åldern är det viktigt att ha en bästa vän att anförtro sig åt och eftersom ingen har erfarenhet av att bli sviken utan att först bli sviken ett antal gånger .. så skaffade jag mig erfarenheter på samma sätt som alla andra, genom att anförtro mig åt vänner som förde förtroendet vidare.

Aj, vad det gjorde ont, då .. innan jag lärde mig hantera den typen av situationer. Men än i dag kan jag känna hur det kändes att få en "kniv i ryggen" när någon använde sig av mig för att få egna fördelar.

Nu tror jag inte att Annie Lööf och Anna Kinberg Batra är "Best Friends Forever", men de ska ju på något sätt föreställa samarbetspartners i väljarnas ögon. Jag tror inte heller att Annie Lööf kan ha missat hur utsatt Anna Kinberg Batra är just nu och därför tror jag inte att det är en tillfällighet att centerledarens senaste utspel kommer just nu.

Det är kanske mina egna ärr från skoltiden som får mig att se det som att Annie Lööf konsekvent utnyttjar Anna Kinberg Batras svårigheter för att öka sin egen popularitet? Möjligen är det mina egna erfarenheter som gör att jag tolkar det som att det är avsiktligt när hon, som grädde på moset, går ut med ett eget förslag, som går helt på tvärs mot Anna Kinberg Batras, bara dagarna före vad som måste kännas som ett ödesmöte.

Eller som Maken lite mer kortfattat uttryckte det .. det var j**ligt mörtigt gjort, bara två dagar innan Sverigemötet!

Med sådana vänner behöver man inga fiender ... tänker jag. Men jag har haft fel förr. Det kanske är precis sådana vänner som gör dig stark och målinriktad?

Gunnar Hökmark/SvD, Aleksandra Boscanin/GP, Expr., Sven Dahl/DT, HAX,

Ändamålet helgar medlen?

Centerpartiets ledning har .. till allianskollegornas stora förvåning .. beslutat om en ny strategi som går ut på att försöka fälla enskilda delar av regeringenshöstbudget i riksdagen.

När statsminister Stefan Löfven ombeds att kommentera detta svarar han så här ..

Ja, dom måste för det första bestämma sig  .. öhh .. och precisera vad är det dom menar vad avser dom. I januari så står man och säger att omvärldsläget är .. öhh, öhh .. för allvarligt för att hålla på att spela med svensk ekonomi och stabiliteten i vårt land. Ja från januari till mars har ju inte omvärldsläget blivit så radikalt förändrat och förbättrat. Vi har fortfarande Brexit-situation framför oss vi har ett spänt läge i Östersjöområdet .. öh, öh .. annektering av Krim pågår fortfarande vi har ny amerikansk administration som också innebär en del frågetecken.

Och att man då i det läget sätter .. öhh .. ändå att man nu är beredd att göra någonting men inte på det sätt som .. öhh .. exempelvis Moderaterna har föreslagit det innebär att dels så vobblar partierna inom sig dom byter uppfattning lite nu och då och det andra är de har dessutom olika lösningar. Jag är trött på det, det politiska spelet om det bara är det det handlar om att hitta sätt att, att göra det svårt för regeringen.

Nu har vi tagit oss ur en situation med stort budgetunderskott in i en situation där (är?) budgetöverskott. Nu har vi möjlighet att på riktigt leverera välfärd. Bland annat sänka skatten för pensionärer för det är viktigare för mig än det politiska spelet.

.. så talar mannen som 2013, tillsammans med Sverigedemokraterna, gjorde exakt samma sak som Annie Lööf nu hotar att göra.

Men DÅ handlade det naturligtvis inte om något så tarvligt som ett politiskt spel där avsikten var göra det svårt för den sittande regeringen?

Som man sår får man skörda .. eller ändamålet helgar medlen.

Det var Stefan Löfven och ingen annan som för första gången samarbetade med Sverigedemokraterna och bröt ut enskilda delar ur en regerings höstbudget.. Förmodligen för att komma åt statsministertiteln genom att göra det så svårt som möjligt för den sittande regeringen.

Precis som Annie Lööf nu hotar att göra .. ett år före valet.

Sett ur den synvinkeln kan vi väl bara konstatera att Annie Lööf och Stefan Löfven har mer gemensamt som maktspelare än vad vi trodde i förra valrörelsen.

Då var det Stefan Löfven som ville vinna till varje pris, utan att ha en aning om hur han skulle kunna få ihop den utlovade "handlingskraftiga regering" som sedan förvandlades till 24 ängsliga ministrar och ett 30-tal nationella samordnare och en samordningsminister.

Det enda som saknas är en nationell regeringssamordnare. Men den kan kanske Annie Lööf fixa om hon får upp partiet på tillräckligt höga höjder?