Att leva en dröm!

Jag åkte till Barcelona enbart för att se Antoni Gaudis ofullbordade kyrka Sagrada Familia. Det har alltid förundrat mig att någon fått möjlighet att bygga något så enormt annorlunda, storslaget och extremt fult och gyttrigt??

Jag ville SE det .. förfäras och kanske till och med skratta åt det.
Jag var inte alls beredd på vad jag egentligen skulle få se. Bara skulpturerna vid ingången nästan golvade mig .. och för att vara så lite kyrklig som jag är, så var det nästan en religiös upplevelse. Ingen Kristusbild som jag tidigare sett har ens påverkat mig något litet .. men den här fick mig att nästan känna smärtan och lidandet i den misshandlade kroppen.

Och sorg .. visst kan man både se och känna den i den här skulpturen?
Men INNE .. i den ofullbordade kyrkorummet!!! Jag blev fullständigt andlös ..
.. en rymd och en glasmosaik som inte liknade något jag tidigare sett. Jag blev alldeles stum och kommer aldrig att glömma hur jag kände det där.
.
Tänk att se allt detta inom sig och få möjlighet att göra det till en verklighet.
.
Jag är som sagt ingen religiös eller troende människa. Jag har svårt att förstå varför det måste finnas en bruksanvisning och ett regelverk för att vara en god människa?? Är det verkligen riktig godhet och medmänsklighet om det inte kommer inifrån utan måste pekas ut av eller anpassas till en särskild tro och en särskild manual och där det dessutom ingår någon slags "belöning" för väl utförda goda gärningar??
.
Äkta godhet, kärlek, hjälpsamhet eller stöd .. behöver väl inget särskilt namn eller ersättning??

Men om jag bodde i Barcelona så skulle jag bli en trogen gäst vid Antonio Gaudis version av närheten och prisandet av gudomligheten .. bara för att påminna mig om att det faktiskt går att få leva sin dröm om man har tur.
.
Min brist på tro är också det som gör att jag har det lite besvärligt med Kristdemokraterna. Jag har skrivit det förut .. jag tycker det är ett excluderande namn som utesluter många som inte tror eller tror på något annat .. utan KRIST-förtecken.
.
Men Kd är samtidigt ett parti som strider för många av mina hjärtefrågor .. familjen, barnen, individen, självbestämmandet och minimerandet av elitistiskt tänkande. Dessutom så har de ju också något så sällsynt som en ärlig och humoristisk partiledare som åtminstone utåt ser ut som om han verkligen menar det han säger.
.
Men ändå så känns det lite grand som fusk att rösta på ett parti som ståtar med KRIST .. före demokraterna? Det känns som om jag hör lika lite hemma där som i en frikyrkoförsamling där jag förutsätts förkunna, bekänna och tala i tungor.
.
Jag kan det inte .. och jag vill det inte heller.
.
Jag vill vara en god människa, jag gör så gott jag kan .. men jag vill inte ha en chef som står "över" mig och pekar ut HUR eller VARFÖR .. jag vet och kan det själv, även om det inte alltid lyckas så bra.
.
Så när jag nu läser att KD allvarligt funderar på ett namnbyte så kan jag bara gratulera .. GÖR DET!!! Bjud in oss alla andra syndiga med fel och brister som egentligen tycker som ni .. alldeles av oss själva.

Varför inte Familjedemokraterna???