Det blev lite mörkare än vanligt.

Jag kämpar på med jobb, hem och julpanik och försöker förtränga tidningarnas svarta rubriker. Oavsett vad som händer och sker så vill jag inte att det ska påverka mitt vardagliga liv i en negativ mening .. det känns som om det skulle vara att ge någon annan en belöning?

Men när jag åker ner till vår lilla stad för att hämta ut rena mattor från kemtvätten så har något förändrats. Familjen som äger den har vi "känt" i över 10 år .. alltid pratat bort en stund med, blivit glada när vi träffats på stan och tyckt om. Jag har fått hjälp när saker gått sönder, fått låna en vuxen son när jag inte orkar bära och mycket annat som jag varit väldigt tacksam över .. även om det bara gällt helt vanliga möten mellan en kund och en näringsidkare i en mycket liten stad.

I dag hade ett ljus slocknat i affärsinnehavarens ögon, vi möttes försiktigt och jag .. jag höll inne med den vanliga hälsningsfrasen .."hur är läget!!" .. för det var inte svårt att se att det inte var som vanligt.

Jag mår dåligt av att en människa, som brukar bli glad när jag kommer in genom dörren, kände sig osäker på hur jag skulle bemöta honom i dag. Visst det gick över .. allt blev som vanligt och när vi skildes var det med skratt och "jobba inte ihjäl dig!!" och "ha en bra jul och hälsa familjen".

Men som en tagg i hjärtat sitter det kvar. Hur ser deras dagar ut nu .. vem eller vad skapade den första försiktigheten??

Det är svårt att skriva just nu .. vad skriver man .. HUR skriver man och hur kommer det att tolkas och tas emot??

Och jag undrar och funderar över ..

.. om jag kanske inte ändå ska ta och göra om den här bloggen till en liten bitsk hund- eller kattblogg som inte har större problem än ett kuddkrig mellan Hittekatten och mig eller Rackarkottens bravader??

Så kan jag spara alla andra åsikter till familjen och den närmsta bekantskapskretsen .. tänk vad glada de kommer att bli då!