Det har utbrutit ett litet debattkrig runt boken "Sex, systerskap och några män senare". Jag har inte läst den .. och efter att ha tagit del av skriverierna och spridda utdrag ur den så är det inte sannolikt att jag kommer att läsa den heller.
Birgitta von Otter tog sig friheten att offentligt uttrycka ungefär vad jag tänker .. VARFÖR måste alltid allting som handlar om kvinnor mest handla om yta, status och män??
Det gillades inte riktigt.
Författarinnorna .. Monica Gunne, Susanne Hobohm och Amelia Adamo .. är kvinnor som inte saknar något, har råd med det mesta och som ihärdigt filar på sitt yttre och sin image. Mäns uppmärksamhet verkar vara bekräftelsen på ett lyckat renoveringsarbete och pengar är beviset på den egna unika kapaciteten.
Håhåjaja .. det är säkert kul för dem och jag missunnar ingen en märkesgarderob, plastikoperationer eller lyckade ragg på krogen, tro inte det!! Inte heller trånar jag efter att vika ut mig på en glansig sida i en damtidning .. med eller utan löshår .. bara för att visa att jag fortfarande har en bra kropp. För det har jag faktiskt .. det fungerar till allt jag vill ha den till och kanske lite mer om jag får lust??
Men eftersom jag tillhör samma övermogna grupp som dessa kvinnor så vill jag protestera mot att livet skulle vara så begränsat att jag bara har att välja mellan ett "glammigt" desperat tonårsliknande liv eller att vara hemslavinna som tvättar "svettiga ishockeytröjor".
Jag har varit tonåring. Stått framför spegeln och provat "stilar", gjort om mig, anpassat mig, bekräftat mig i män som inte var lika tilltalande på insidan som på utsidan. Jag har festat, älskat, rest och arbetat. Lyckats och misslyckats.
Jag vill inte göra om det. Jag vill leva ett NYTT liv .. där jag både får och ger respekt grundad på mina livserfarenheter och för den jag är.
Jag vill klä mig som jag VILL .. leka med färger, material och mixa helt sanslöst utan hänsyn till några förlegade "normer".
Nu för tiden kan jag välja .. gillar du inte mig i orginaltappning .. så synd för dig, jag klarar mig ändå. För nu vet jag äntligen vem jag är .. och det kommer jag inte att ändra på för att köpa andras gillande.
Jag kan vara en skogsmulle som lever i total isolering .. vandrandes i skogen i Tretornstövlar och overall från 70-talet eller en knepig typ i Kimono, raggsockor och tyllrosett i håret .. det bestämmer JAG och det känns helt fantastiskt.
Jag kan vara bitchig och hemsk om det behövs .. kärleksfull och varm om jag vill .. tvätta en svettig ishockeytröja om jag känner mig snäll, vägra röra mig ur fläcken om jag inte känner för det .. ägna dagarna åt att hjälpa min dotter med hennes liv eller ställa upp på Maken när han behöver. Valet är mitt .. och det är frivilligt!!
För mig är inte en lyckad 50-plussare en välsminkad, vältrimmad, rik och shoppingbenägen kvinna som blir igenkänd på krogen där mindre ekonomiskt lyckliga män står på kö.
För mig är en lycklig 50-plussare ett riktigt kvinns som vet vad hon vill, ser till att hon får det efter de förutsättningar hon har och fullständigt sk*ter i vad andra tycker ... utan att för ett ögonblick titta i spegeln för att kolla om hon duger.
Och utan att snegla efter en MAN att hänga shoppingkassarna på ..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hear hear!
SvaraRaderaGäller även kvinnor i yngre upplaga ;)
You said it!!! :-)
SvaraRaderaJavisst,kan inte sägas bättre.
SvaraRaderaHalleluja!Amen! Du är min syster i anden. Jag anser att om jag inte duger som jag är så skit i det då. Eventuell bekräftelse har jag inom mig och behöver inte göra om mig för det(om jag inte har lust vill säga)Jag duger - är faktiskt perfekt för mina ändamål - att vara jag.
SvaraRadera