In i den totala velighetens mörker ..

Jag lyssnade på Mario Vargas Llosa när han blev intervjuad av Skavlan och den intervjun blev av någon anledning kvar hos mig.

Både när han berättande om hur hans liv totalt förändrades vid 10 års ålder .. vilket tände en igenkännande gnista .. och hans svar på frågan om Wikileaks var bra eller dåligt för demokratin. Vilket är en kraftig förenkling av själva frågan som jag inte riktigt minns.

Svaret minns jag inte heller ordagrannt men så här uppfattade jag det .. vissa hemligheter behöver vi för att samhället ska fungera.

Det har jag funderat mycket över ..

Nu har jag bloggat dagligen i nästan tre år. Det var inte meningen att jag skulle ha någon blogg alls .. jag började bara som sällskap och stöd till en vän som .. enligt mig .. behövde få ett utrymme att skriva på för att fler skulle få ta del av hennes fantastiska texter.

Till min stora förvåning så tyckte jag det var roligt och så småningom tänkte jag .. att här fanns ett gyllene tillfälle att få delta i en valrörelse tillsammans med många andra. Kanske till och med få vara med och påverka eller tycka till där det dök upp en möjlighet??

Tillgången till information är oändlig .. i dag spelar politikerna sitt spel inför öppen ridå och det vi ser inger inte någon större trygghet eller förtroende. Särskilt när det gäller vårt mest maktfullkomliga parti har den ökade insynen varit förödande!!

Ingenting har krossat min tilltro till politikerna mer än sjukförsäkringsfrågan, som var en helt och hållet socialdemokratisk utredning som sjösattes synnerligen klumpigt av Alliansen och användes som slagträ i debatten av en socialdemokratisk partiledare, väl medveten att hon .. eller någon annan (S)tatsminster .. skulle ha använt sig samma utredning om partiet gjort ett bättre val 2006.

Jag tycker det var ett svek mot de svagaste i samhället att handskas så ovarsamt och oärligt med en så viktig fråga!!

För vems skull verkar politikerna?? Det är en fråga som jag numera inte vill veta svaret på även om jag anar att alla som befinner sig på min nivå är betydligt mindre intressanta än vad jag tidigare trodde.

Utom en dag vart 4:e år, förstås!

Den socialdemokratiska farsen fortsätter och fortsätter .. med människor som klamrar sig fast vid sina positioner, andra som vill klättra uppåt och idéer till förnyelse som bara berör de människor som redan finns och försörjs inom partiet.

De forna socialdemokratiska väljarna håller på att dö ut .. de yngre ser tomheten som dolts bakom den gamla ridån och de som befinner sig i min ålder vill inte betala mer för ett välfärdssamhälle som till största delen går ut på att avlöna administratörer och utredare än att se till människornas behov.

Förr .. för inte allt för länge sedan .. trodde jag att människor som satt i regering och riksdag var kompetenta, bildade och hade höga ideal. Det tror jag inte i dag. Jag behöver bara en liten stund tillsammans med Google för att inse att så inte är fallet.

Kanske beror det på vintermörkret, snön eller kylan .. men jag är så desillusionerad, trött och less på mängden information som väller över oss och jag börjar kraftigt ifrågasätta vad jag själv håller på med.

Alla dessa ord .. åsikter och undringar, rapporter från privatliv och familjeliv .. finns det verkligen något intresse för det??

Vad vill jag egentligen??

Varför skriver jag alls .. när det finns så många andra som gör det så mycket bättre?? Finns det något annat sätt att använda det här utrymmet?

Något som är lite roligare, inte fullt så tidskrävande utan mer som en glad parentes??

Kan man ha en "Frågeblogg" där inlägget bygger på kommentarer/frågor .. från till exempel katter och andra husdjur som har problem med sina människor .. eller människor som vill dela med sig av en fråga utan svar??

Är det lugnast att dra trygghetsfilten över huvudet och låtsas att världen inte finns??

Jag ska fundera på det under julhelgen.