.. det är det lägsta bland det lägsta, tycker jag.
Men förmodligen är jag en utdöende sort, för det verkar bara bli vanligare och vanligare.
En 92-årig kvinna har blivit bestulen på alla sina guldsmycken i hemmet. Hon verkar vara klartänkt och vaken även om hon har svårt att klara sig själv rent fysiskt och hon är övertygad om att det är någon från hemtjänsten som har berikat sig.
Det tror nog jag också.
Makens gamla 100-åriga mormor blev av med allt som fanns i smyckesväg och alla sina silverbestick och där var det inte heller några andra än hemtjänsten som kom och hälsade på. Sista åren var hon också sängliggande mesta tiden så det var lätt att gå igenom lådor och skåp i angränsande rum.
Vem blir förvånad?
Hemtjänst numera är en ständig ström av helt okända människor som har liten eller ingen erfarenhet av vård. Väldigt många utför sitt arbete motvilligt och med en längtan bort från ett arbete som inte känns bra.
Det är hemskt att vara gammal och/eller handikappad och behöva hjälp från samhället. I vårt fall ringde gamla mormor i panik när en främmande storvuxen man från Sudan uppenbarade sig i hennes sovrum för att föra in henne i duschen.
En liten spröd kvinna på 1.50 och 100 år gammal .. hur tänkte de egentligen? Hon blev livrädd och ville överhuvudtaget inte bli avklädd och duschad av en främmande man .. oavsett vem och var han kom ifrån.
Alla dessa människor hade tillgång till nyckel till hennes lägenhet. Eller för att vara exakt .. kommunen ansvarade för nyckeln som de frikostigt lämnade ut till i princip vem som helst som ville arbeta hur kort tid som helst.
Till jobbet hör också att gå och handla. Ansvara för den plånbok som ligger i en låda i köket och lägga tillbaka kvitton som motsvarar inköpen. Men vem kontrollerar vad som har handlats och förbrukats?
Som anhöriga reagerade vi över de anmärkningsvärt stora inköp som gjordes och som anhörig är man livrädd att kränka de människor som gör det som man själv inte har tid till eller av avståndsskäl inte kan göra.
Psykiskt funktionshindrade är i samma situation och plockas inte allt för sällan på allt de äger och har. Där är det inte sällsynt att det finns en god man som hjälper till att sätta sprätt på de pengar som ägaren inte ens vet att h*n har. Ibland säljs till och med bostaden för att få fram nya friska pengar, det har faktiskt hänt.
Sådana här händelser kommer förmodligen att öka nu när den personliga assistansen som betydde friheten för så många, börjar smygas bort och ersättas av boendestöd. Det vill säga .. man tränger tillbaka de handikappade i samma isolering, ensamhet och utsatthet som många av landets gamla redan befinner sig i.
Boendestöd, det låter vackert men betyder bara att du måste öppna ditt hem för precis vem som helst som kommunen lyckats skramla fram för stunden. Och kraven är inte så höga precis!
Det här borde kunna gå att undvika utan att det kostade alltför mycket. Det finns änglar i hemtjänsten .. de flesta är fantastiska människor som utför ett omöjligt arbete och ofta får sopa upp efter dem som bara passerar en dag eller två.
Det borde inte vara tillåtet att ha en så här okontrollerad genomströmning av människor i en utsatt persons privata hem! Om samma grupp alltid kom till samma människa finns det en möjlighet att bygga upp en relation, ett ansvar, en gemenskap .. och framför allt en trygghet för den som är i beroendesituation för sin överlevnad.
Det är inte så konstigt att rut-avdraget har blivit en sådan succé, främst bland äldre kvinnor. Här får de en chans att bestämma innehållet i hjälpen, under vilka former den ges och framför allt .. vilka som ger den.
Men det förutsätter att du är psykiskt helt klar och kan se om ditt hus själv.
Psykiskt funktionhindrade kvinnor och äldre dementa kvinnor löper också risk att ses som omotståndliga frestelser och sittande fåglar av den som öppnar med nyckel och har dåligt omdöme. En nyckel som kan kopieras och lämnas över till vänner och bekanta som vill ha lite enkelt sex med någon som inte kan försvara sig eller har förmåga att berätta.
Det har hänt, det händer och det kommer att fortsätta att hända så länge den myndighet som tar på sig ansvaret för andra människors liv inte uppfyller sin del.
Det här borde vara Kd:s frågor. Partiet för den lilla människan i verkligheten borde fokusera på de små frågorna som i stor utsträckning påverkar livskvaliteten och innehållet i livet för dem .. "verklighetens folk" .. som inte klara sig själva ..
.. möjlighet att få gå ut, se naturen, lukta på en blomma och sitta utomhus och fika .. någon gång om året .. när du inte klarar det själv.
.. att få känna matos från köket och få äta en nygräddad bulle, i stället för gråbruna sörjor från ett centralkök. Som dessutom levereras till kylskåpet för en vecka i taget.
.. ett skumbad med någon som har tid.
.. att få välja en stunds mänsklig samvaro i stället för ett avtorkat golv, någon gång ibland.
.. att slippa få ont i magen av oro när nyckeln sätts i dörren, eftersom du inte har en aning om vem som kommer in och lyfter upp dig ur sängen, klär av dig och duschar av din kropp.
.. en trygg tillvaro som inte omprövas under kränkande former vart annat år.
.. att inte bli bestulen eller sexuellt utnyttjad i den egna bostaden av människor som kommunen lånat ut nyckeln till.
.. ett system som ser till dig som den människa du är och var, och inte som en besvärande, störande, kostsam börda.
Det är väl inte för mycket begärt?
AB, Expr., Expr.,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
bra skrivet!
SvaraRaderaNej, det är inte för mycket begärt.
SvaraRadera